Etikett: julutmaning 2015

6. Mina bästa bokkompisar

Vad är egentligen en bokkompis? En figur i en bok man gillar särskilt mycket? En kompis som man ofta har samma boksmak som?

På sätt och vis måste väl Ejda sägas vara mitt senaste års bästa bokkompis. Bortsett från de senaste veckorna, då jag ju ersatts som favoritförälder av Johanna, har jag läst och läst och läst tillsammans med denna hopplösa och underbara 2,5-åring kväll efter kväll efter kväll, bok efter bok efter bok.

Vi har väl inte direkt samma smak gällande litteratur och vissa böcker har vi läst cirka 2143 gånger för många (hej Tildas kalas), men hon har en väldigt lustig egenhet gällande läsningen: Figurerna i böckerna ska alltid bytas ut mot personerna i vår familj och närmaste omgivning. I en bok där handlingen kretsar kring två personer är det väl inte en så stor sak, men om det är fyra personer, och där kanske en pojke ska bytas mot Ejda och en flicka mot Tage och en mamma mot pappa och en pappa mot mamma — hon är inte så noga med att personer ska behålla sitt kön och en lillasyster i boken kan lika gärna bli en storebror i Ejdas tolkning — ja, då blir det lite krångligt ibland, särskilt när man själv ofta är betydligt tröttare än hon är. Och hon är inte överseende med felsteg: Det är inte Tilda, det är Ejda! eller Men det är ju Katten Karlsson, inte hunden! och så vidare.

——

Det här inlägget är en del av Bokhoras julutmaning.

5. Önskeförfattarsamtalsduo

Hm. Önskesamtal mellan två författare eller en författare jag skulle vilja ha ett samtal tillsammans med?

Svårt.

Jag skulle gärna ha sett ett samtal mellan Shirley Jackson och Stephen King. Det lär ju aldrig ske eftersom hon dog 1965 och han debuterade 1973, men hey, det här handlade ju om att önska. King har väldigt många gånger nämnt samt skrivit om Jackson som en av sina främsta inspirationskällor och eftersom de därtill är de två författare som gjort starkast intryck på mig sett över hela mitt vuxna läsarliv, så tror jag att det hade varit ett samtal jag hade fått ut mycket av personligen.

När det gäller någon jag själv gärna skulle samtala med så hade jag gärna haft fler samtal tillsammans med Johanna om vår föräldrabok. Vi gjorde en del, men inte alls så många som vi skulle ha kunnat göra. Oh well, vi får väl skriva fler saker ihop och ta igen det då, helt enkelt.

——

Det här inlägget är en del av Bokhoras julutmaning.

4. Otänkbar att läsa på vintern

Säsongsbetonad läsning, eller vadå? Nja, vet inte om jag har särskilt många skrupler kring det. Snarare skulle jag väl säga att det är vintern eller kanske ännu mer julen som är hopplös att ta sig an vid andra tider än just kring veckorna vid jul. Julmusik till exempel, hur många lyssnar på det när sommaren står för dörren i maj (eller ja, i slutet av juni här uppe då…) och inte särskilt många drar väl fram sitt exemplar Charles Dickens En julsaga och läser när de ligger på stranden och solar.

På det stora hela är det just julen som är högtiden som är knepig i andra sammanhang än sitt eget. För jag menar, sommarskildringar läser åtminstone jag gärna på vintern, eftersom det kan föda en längtan efter något som inte är.

Så frågan är kanske, vad vill man inte påminnas om kring jul? En riktigt slaskig och grå november? Den ekonomiska baksmällan som slår till i januari när helgerna tagit slut och vardagen kommit åter?

Finns det några böcker som skildrar just de tiderna med bravur?

——

Det här är del 4 i Bokhoras julutmaning. Eller egentligen del fem om man ska vara noggrann, men jag får skjuta på att hamna i fas till efter helgen, hann inte fixa klart julklappstipsinlägget.

3. (Jul)mat från en bok

Jösses, mat från en bok? Har jag någonsin lagt en maträtt i en bok på minnet? Jag är mycket tveksam. Låt mig fundera ett tag …

Okej, nu har det passerat ett par minuter, och jag började tänka på om det förekommer någon mat i mina egna romaner. Och det gör det ju!

I Dannyboy & kärleken är ätandet väldigt koncentrerat till Medborgarplatsen i Stockholm, först äts det på eftermiddagen på Burger King mitt på Medis, och senare i romanen när natten kommit inmundigar de två namnlösa huvudpersonerna falafel på Jerusalem Kebab ett kvarter söderut längs Götgatan, eller ja, de äter den sittande ute på trottoaren om jag inte minns fel. Och när gryningen kommer och de hamnat på Östermalm äter de någon sorts 7-Eleven-mat sittande på Dramatens trappa.

Även i Vi har redan sagt hej då äts det, eller mat nämns i alla fall, till och med julmat! I ett kapitel där Filips julfirande hemma hos sina föräldrar kort resumeras sägs att han däst tvingats lägga sig ner och vila på julafton efter att ha ätit för mycket julbordsmat.

Men mer än så är det nog inte. Fokus ligger på dryckenskap i de där böckerna, får medges. Och kanske säger även faktumet att så lite mat och ätande beskrivs något om min egen inställning till det. Alltså, jag gillar ju mat, men jag har en väldigt odramatisk och enkel syn på det, jag är verkligen ingen finsmakare utan äter i princip allt, så länge det inte innehåller gurka. Den här veckan har jag exempelvis ätit rester av den (mycket goda!) köttfärslimpa som Johanna tillagade i söndags både i måndags och i tisdags. I går varierade jag mig och valde en burk konserverad ärtsoppa med lite knäckebröd vid sidan om till lunch i stället, men i dag återgår jag till tidigare rutin och tar den sista biten köttfärslimpa.

———

Det här är del 3 i Bokhoras julutmaning. Eller egentligen del fyra om man ska vara noggrann, men på grund av orsaker väljer jag att köra trean i morgon i stället.

2. Bästa barnboken med jultema

Det är mycket Eddie och julen här hemma nu, Lisa Bjärbos fina bok om Eddie som upplever julen på allvar för första gången.

Eller, jag har hört att det är så. För Ejda har nämligen gjort en 180-gradersvändning de senaste veckorna och skaffat sig en ny favoritförälder, efter att i 2,5 års tid ha varit klistrad vid min sida ska hon nu göra i princip allt med Johanna, inklusive läggning och läsning. Skönt för mig eftersom hon kan vara rätt så … ja, intensiv och krävande, men samtidigt infinner sig också en saknad eftersom hon på samma gång också är så otroligt kärleksgivande.

Nåväl, hon svänger nog igen, och på morgnarna innan hon hunnit gnugga gruset ur ögonen och fått i sig vällingen är det som att hon inte riktigt hunnit komma ihåg att hon har bytt, för då är det fortfarande bara jag som gäller. Jag får ta tillvara på den halvtimmen.

Det här ger också mig möjligheten att få vara betydligt mer med Tage än vad som länge varit fallet. Och det är väldigt mysigt, han börjar bli så stor nu! Plus att han är mycket enklare att lägga på kvällarna, tio minuters läsning så sover han som en stock, inte som sin lillasyster som högljutt kräver bok på bok på bok på bok. Tage har dock ingen julbok i år som han läser, i går lånade vi en ny kapitelbok med LasseMajas detektivbyrå på bibblan, Tidningsmysteriet blev det den här gången, och jag hann läsa nästan 1,5 kapitel innan han snarkade gott vid min sida.

Men Ejda och julen. Det kan bli något i hästväg, hon är extremt peppad på julgran och julklappar och tomtar och pepparkakor och allt vad det är, och har mycket svårt att acceptera att det är flera veckor kvar, särskilt efter att vi i helgen var hemma hos ett par kompisar till barnen där de redan hade klätt en julgran och Ejda tog det som ett bevis på att det faktiskt är jul redan.

Men som sagt – hon har en ny favoritförälder nu. Den fajten får Johanna ta.

——

Det här är del 2 i Bokhoras julutmaning.

1. Det här läser jag just nu

I somras var vi på bröllop i Växjö då min gamle kuratorskollega Ulf gifte sig (han var förstekurator på Kalmar nation 1998 när jag var andrekurator, således kräver han alltid att jag ska kalla honom Bossen när vi ses). Dagen för vigseln besökte vi Utvandrarnas hus på förmiddagen, ett ganska anspråkslöst men ändå fantastiskt museum jag gärna hade spenderat större delen av dagen i. Nu hade vi dock ett bröllop att bevista och en tvååring att hantera, så det lät sig inte direkt göras.

Tog visst inga bilder från Utvandrarnas hus, men här spelar de små krocket vid Teleborgs slott under picknicken dagen före vigseln.
Tog visst inga bilder från Utvandrarnas hus, men här spelar de små krocket på Teleborgs slott vid picknicken dagen före vigseln.

Besöket fick mig dock att bestämma att jag skulle läsa Vilhelm Mobergs Utvandrarserie igen, jag läste Utvandrarna tidigare i höstas och efter lite annan läsning emellan läser jag sedan några dagar nu på Invandrarna, Karl-Oskar och hans följe har efter den långa och farliga båtresan över Atlanten ankommit till New York, tagit flodbåt upp till Albany och nu klivit på och tuffat iväg med tåg mot Chicago på sin väg mot det hägrande slutmålet Minnesota.

Samtidigt som jag skriver dessa rader kommer en nyhetsflash från Omni i mobilen att Sverigedemokraterna når 19,9 procent i SCB:s stora väljarundersökning för november. Vi har rätt milt väder här uppe nu, bara någon grad under nollan och snön faller därför ymnigt, men aldrig har väl Sverige känts så kallt.

Jag tror vi hade behövt någon som Vilhelm Moberg nu som orkat stå upp mot de mörka krafterna.

——

Det här är del 1 i Bokhoras julutmaning.