Kategori: Livet och sånt

Ska du vara laglig? Prepare to be punished!

Vi beslutade oss för att börja se ”Downton Abbey” i kväll, något år efter alla andra. Jag gick in på mitt amerikanska iTunes store-konto via min Apple TV och såg att hela säsong ett fanns att köpa för 16 dollar, cirka 110 kronor. Som hittat. Två klick och några sekunders buffrande senare var det färdigt. Hur enkelt som helst.

Men.

Två minuter in i tittandet kom jag på mig själv med att verkligen sitta med öronen på helspänn, jag ville ha text för att hänga med i den brittiska 1910-talsjargongen. Men någon sådan fanns så klart inte. Ofta brukar serierna och filmerna i iTunes store komma med så kallad closed captioning för att hörselskadade och vi med nedsatt språkförmåga ska kunna hänga med, men i fallet ”Downton Abbey” – icke sa nicke.

Jag googlade därefter lite. Gissa om det finns text tillgänglig för ”Downton Abbey” om man laddar ner serien illegalt? Jodå. Och inte bara på engelska vilket var allt jag förväntade mig från min köpe-nedladdning, utan även på 18 andra språk.

Och så undrar de varför man blir lite irriterad på film- och tv-industrin ibland.

I kväll slut som artist

Jag är totalt zonkad efter den andra och avslutande dagens arbete på Webbdagarna. Jag tror jag sprutade ur mig runt 20 000 tecken text i dag under livebloggandet fördelat på sju artiklar för Internetworlds räkning, något som tveklöst tar ut sin rätt i både skalle och kropp. Dessutom skedde arbetet i princip non-stop utan egentlig paus, eftersom jag passade på att klämma in att göra någon sorts mingelenkät under lunchen också. Zonkad som sagt. Men roligt var det!

Att komma hem och mötas av en son som verkade genuint glad över att jag var hemma igen slog dock det mesta. Han skulle visa mig sitt nya garage, insisterade på att vi skulle ringa både till farfar och farmor (den ena svarade inte, hos den andra var det upptaget) och ville efter det obligatoriska fredagsmyset med tacos att vi skulle bada.

Livet. Bra fint ändå.

Böljan den blå

Vi har just lättat ankar, ett dygn framöver återfinns familjen Åberg/Ögren på Tidningen Vi:s litterära båtsalong, som för de som inte vet vad det är innebär att en hel båtlast finlandsfärjeresenärer åker på 24-timmarskryssning till Åbo och lyssnar på ett gäng författare som håller hov på scenerna två.

Tage är enda barnet på resan, och har således ett helt lekrum inklusive bollhav till sitt personliga förfogande. Ska nog bli bra det här.

Live från omklädningsrummet

Jag älskar att jag har kommit igång med min simning igen. Jag är på intet sätt någon simmare, jag gör mina 60 vändor med tryggt bröstsim utan att doppa huvudet under ytan en endaste gång, men bland dem i fållan ”motionssim” tillhör jag trots allt de snabbare. Att motståndet oftast består av pensionärer och sådana som ofta ser ut att syssla med någon form av skaderehabilitering när de simmar kan vi väl tala tyst om.

På det andra ska det ske

Det blev ett kalas! Ett litet eftersom inte alla som var bjudna förra helgen kunde komma i dag, men ändå – ett tvåårskalas utan magsjuka med tågtårta och snittar för alla, champagne för de stora och Coca-Cola för de små. Tage fick en hoppboll, en dammsugare, en fotboll och en Muminmugg med hattifnattmotiv i present. Hurra för det.

In other news så har vårt modem gått sönder. Internetdelningen via mobilen går varm just nu.

Magjävel (2)

Jag är inte kry ännu. Trodde att jag var med i matchen, men så kom magen tillbaka, inte som i söndags utan mer som ett lågt surrande, kombinerat med en trötthet och huvudvärk och jag vet inte vad.

Så i stället för att göra mer än det absolut nödvändigaste i jobbväg återupptäcker jag min iPad. Det känns som att jag knappt har använt den det senaste halvåret, den har blivit Tages pryl som han vakar över med otäck disciplin, men i samband med att den nya iPaden förra veckan presenterades laddade jag ner lite nya program och började känna mig för, ta den tillbaka. Det går ju fortfarande bara att göra när han sover eller är på dagis, men ändå, det är alltid något.

Men åh, huvudvärken. Ge dig någon gång.

Älskade barn

Det blev en ovanlig söndag. Jag låg och flämtade i stort sett hela dagen, märkt efter nattens magsjukeäventyr, och Tage var sitt vanliga trotsiga jag och sprang runt och skrek NEEEJ! mest hela tiden åt allt vad Johanna sade och gjorde. Till sist fick det ett abrupt slut när han vid sitt 736:e livsfarliga stå på soffkanten bara för att jag kan oavsett vad mamma och pappa säger-trick lyckades med det vi anat förr eller senare skulle inträffa: Han trillade ner och slog huvudet i elementet med buller och bång. Resultatet blev en smått grotesk bula på höger sida av skallen en bit ovanför örat som vi försökte kyla ner med en påse fryst riven ost samtidigt som Tage stretade emot för glatta livet och – föga förvånande – skrek NEEEJ! allt vad han orkade mellan tårarna.

Strax före klockan åtta låg vi alla tre i i dubbelsängen, vi ville ha honom där för att ha lite koll på honom under natten efter soffincidenten, och jag kunde inte trots den misäriga inramningen låta bli att tycka att det var lite fint. Tage i mitten som domderade katten! och fick sin katt, Johanna som frågade om hon skulle sjunga och Tage som lite ynkligt kved pappa varvid jag började sjunga och Tage som försökte rulla över till andra sidan men fick avbryta med ett olyckligt ajaj när han kom åt bulan. Efter tre låtar sov vi alla tre.

I dag fyller Tage två år. Det ryktas att han ska få en trehjuling i present.

Magjävel

Inte nog med att jag glömde blogga i går och därmed misslyckades med #blogg100-utmaningen, jag lyckades dessutom dra på mig en misstänkt matförgiftning på kvällen av den indiska maten vi åt till mellomiddag. Tre rejäla kräkningar under natten (och Johanna som åt samma rätt som jag märkte också av en väldigt orolig mage i morse) vilket innebär att vi tvingats ställa in Tages födelsedagskalas i dag. Bu! Känner mig som världens sämsta pappa när jag nu ligger och flämtar i sängen med ömmande mage.

Tre timmar sedan senaste toalettbesöket för den delen. Jag håller tummarna.

Snart flyttar han hemifrån

Jag morgonjobbar i dag, sitter på Gunnarssons och skriver en krönika. Jag gillar verkligen att det innebär att jag får se Tage gå till dagis, han lär spatsera förbi på andra sidan gatan om ungefär en halvtimme.

Att betrakta honom utifrån, titta ut och säga men titta, där kommer ju min son promenerande. Det är en cool känsla.

Omlokalisering

Jag hade tänkt att jag skulle skriva om mitt nya simkit i dag. Alltså sim-kit, som man använder när man simmar. Men jag känner att det behöver få ligga till sig lite, jag måste använda det en gång till innan jag bloggar ut det.

Ägnar i stället kvällen åt att skriva en artikel samt omlokalisera mitt bild- och musikbibliotek till en extern hårddisk som är kopplad till Mac minin, det börjar bli ohållbart lite utrymme kvar i min Macbook Air.

All work and some play, med andra ord.