Kategori: Familjeliv

Prisjakt

Åter i Stockholm, nu med hela familjen. Vi levde söderklyschaliv efter ankomsten, kastade i princip bara in väskan, bytte blöja och drog till Nytorget, där vi först åt middag på Urban Deli och sedan hängde på lekplatsen tills Ejdas händer hotade förfrysa. Eftersom vi rest 125 mil söderut räknade vi nämligen … ja, kallt med att det skulle vara varmt här och tog alltså varken på barnen vantar eller mössor när vi begav oss ut. Bad parenting.

Vardagsdetalj jag upptäckte i kväll: Trots att det omvända rimligen borde gälla med tanke på hur långt varor måste transporteras till Konsum i Vittangi, så är vår lokala Konsum-butik (och med Konsum menar jag i båda fallen Coop Nära) här på Blekingegatan på Södermalm dyrare än sitt nordliga syskon. En förpackning av Tages favoritpålägg Lördagskorv kostar två kronor mer här nere, ett stort paket blått Bregott likaså.

Storstadsbor. Bara dräller pengar omkring sig.

Party people in the house

Vi anordnade försenat femårskalas för Tage i dag, tretton barn i åldrarna två till sex i timmarna tre. Det gick över förväntan – barnen verkade nöjda, ingen fick ens ett blåmärke och det blev en del kvar av den hemmagjorda pizzan till såväl föräldrarna i kväll och barnen i morgon förmiddag innan vi drar söderut mot Stockholm.

Vad mer kan man begära av ett kalas?

Valborg i mitt hjärta

Det går inte att komma ifrån att det suger lite i Valborgstarmen på mig den här dagen, när jag ser Uppsalakompisar posta bilder från firandet i mitt Facebookflöde. Det är mer städat nu för tiden, av vad jag kan se rätt stillsamma sillunchpicknickar flankerade av barnvagnar och tultande småbarn, en naturlig utveckling jag ibland kan önska att jag ännu var en del av.

Själv har jag dock en rätt intensiv arbetsdag, tre intervjuer som ska bockas av, två gjorda före lunch, en lite senare om telefonlinjen mellan Vittangi och Kina håller. I kväll går vi och fikar vid hembygdsgården i Suupalo och kollar brasan som tänds nere vid Torne älv. Fint det också.

Men det spöar ju inte traditionellt sista april-firande i Uppsala med studentmössan på svaj, så klart.

Förlorade dagar

Mitt #blogg100-bloggande har som någon kanske noterat gått lite knackigt på sistone, jag missade tre dagar förra veckan om jag räknat rätt. Och jag tror att jag sackar efter någon dag ytterligare sedan tidigare.

Nåväl. Jag kör vidare ändå, och siktar på att hämta in de förlorade dagarna längs vägen – 100 inlägg ska vara skrivna när de 100 dagarna gått.

Och på tal om förlorade dagar. Den här arbetsdagen blev en hemmadag med den här lilla febriga typen i stället, som tyvärr inte har vett att ligga still i soffan och vara sjuk bara för att de yttre omständigheterna säger att hon är det.

Hej, jag har feber men ser ingen poäng med att ligga ner och ta det lugnt ens en ynka liten stund för det.

Ett foto publicerat av Daniel Åberg (@dannyboysthlm)

Lårplasket

Fixar- och badarhelg. Vi har satt upp stringhyllor, byggt ihop klädförvaringssystem, tokfastnat med stövlarna i lera på gården (vissa av familjens yngre medlemmar i alla fall) samt åkt in till Kiruna för att äta brunch på Spis samt gå på badhuset. Tage hoppade från ettans trampolin säkert femton gånger, och när jag skulle stajla för honom och göra ett dyk med rejäl svikt missbedömde jag nedslaget och fick lårplask, om ett sådant ord kan tänkas finnas.

Avslutade helgen med att gå på bybion och se Avengers: Age of Ultron, samt att kolla TV4:s Svenska fall för FBI, som jag ska recensera åt TVdags i morgon.

Och just det ja, Tage har bestämt att vi ska ha en Lego Chima-affisch i köket. Jippi.

  

Duracellkaninerna

Det skulle kunna antas, när man fört sina barn till stugan redan vid niotiden på morgonen, och de har spenderat hela dagen utomhus och ägnat sig i princip nonstop åt aktiviteter som skoterkörning, pulkaåkning, korv- och torrköttsätning, besök i kusinernas stuga och regelrätt skogsarbete, att de skulle vara lite spaka när de kommer hem framåt halv sex-tiden på seneftermiddagen, sugna på att bara sitta i soffan, spela lite iPad, kolla lite tv, följt av tidig sänggång.

Ett sådant antagande skulle dock vara väldigt fel.

/med vänlig hälsning, Slut Som Artist

Sju timmar före

En dag kvar nu. Dryga två veckor på vift snart till ända. Jag har spenderat kvällen med att vrida och vända på en Arkiv X-text till TVdags, och våndats en smula över att övergången till sommartid i Sverige innebär att det nu blir sju timmars tidsdifferens som vi måste få barnen att jobba sig igenom. Ser verkligen fram emot att försöka få upp dem ur sängen för dagisgång på onsdag morgon, när deras inre klocka står på midnatt.

Hipp hipp hurra för Ejda!

Klockan 08.36 den 26 mars 2013 föddes den här stjärnan på Gällivare sjukhus. I dag fyller hon två år.

pejdo1

Och vilka år det har varit. Ejda är på många sätt motsatsen till sin rätt lätthanterliga storebror – ofta arg som ett bi, ”kan själv”-envis till en grad jag inte trodde var möjlig och fullständigt underbar.

Tvåårsdagen firas i stillhet med den närmaste familjen i Playa Del Carmen, det planeras inköp av stora mängder glass för att göra en glasstårta och barnens moster Morran har införskaffat vattenballonger, så jag antar att firandet sker ute på terrassen, gärna i närheten av poolen.

pejdo2

”I stillhet”. Hahaha.

Tisdag i västerled

Jag har pysslat med mitt videoklipp mest hela dagen, när jag inte badat med Ejda i poolen (vilket visserligen tagit ansenlig mängd av min tid). Efter att jag laddat upp klippet kom jag dock på en sista, mycket viktig ändring, och tvingades göra om allt. Så presentationen av våra äventyr i Xcaret får anstå till i morgon.

Annat jag gjort i dag: Pratat med en reporter på SVT en halvtimme via Viber (mitt spontana intryck – otroligt mycket bättre ljudkvalitet än Skype) och blivit närmast onaturligt glad av den här Arkiv X-nyheten. Six more episodes! Och fler därtill, får vi hoppas.

Xcaret

Vi var på en väldigt intensiv heldagsutflykt till djur-/äventyrsparken Xcaret i dag och var hemma först efter midnatt svensk tid, så ajaj, jag missade att blogga under måndagen och bommade alltså rent tekniskt på #blogg100. Men nåja, det är fortfarande måndag mexikansk tid, så jag sörjer inte alltför mycket.

Jag har satt ihop ett väldigt corny filmklipp om dagens äventyr, men det får anstå till i morgon.