Månad: oktober 2008

Miljömedvetenhet i en liten ask

Klimatkrisen må ha försvunnit från den mediala agendan – man kan bara fokusera på en kris åt gången – men det betyder ju inte att människor inte längre vill vara miljömedvetna. I dagens På stan har Pernilla skrivit en lång och fin artikel om att leva ekoliv i Stockholm, och eftersom jag själv försöker bli en mer miljömedveten varelse är det det första jag läser med morgongruset fortfarande kvar i ögonen innan jag ens hoppar in i duschen för att vakna ordentligt.

Men så vänder jag blad till nästa sida. Under rubriken Kris, kris, kris utbildar På stan i hur man lever riktigt billigt. Bästa tipset: åk ut till Kungens kurva och ät Ikeas frukost för tio kronor.

Ett uppslag. Så länge höll den ekologiska närhetsprincipen.

Du och jag

Vi har vandrat vid varandras sida i fyra år och fyra månader, min 12″ Powerbook 1.33 ghz och jag. Vi har varit på ställen som New York, Berlin, Jönköping, Belgrad, Åland, London, Kiruna, Gotland, Gran Canaria och Örnsköldsvik tillsammans, vi har tätt omslingrade bevistat café efter café och vi har laddat ner så mycket tv-serier att vi en gång tvingades åka upp till Macotekets verkstadsbutik i Sundbyberg och byta ut hårddisken.

Men så i går kväll hände det. Vi surfade in på Apple Store efter kvällens fina tillkännagivanden – jag var nervös, tvingades sänka två glas vin men Powerbooken var modig, behövde inte ens dra igång fläkten utan spann tryggt som den bestämda leopard den är. Vi lade finger mot tangent och beställde ett nytt syskon.

shopping.jpg

För självklart kära Powerbook – en ny familjemedlem betyder inte att du blir pensionerad. Du har varit mitt livs mest långlivade partner, jag har sett mer text växa fram på din skärm än på någon annan dator jag haft, jag har lagrat flera tusen bilder i din mage och ja, jag älskar dig på riktigt och den jag älskar likviderar jag inte eller säljer vidare, den vårdar jag. Du ska få en ny roll, du ska bli ett nav, ett centrum i något som ännu är odefinierat men jag lovar att det blir prestigefyllt om än mindre fysiskt krävande än de uppgifter jag i dag lägger på dig. Ditt nya syskon, lilla 13,3″ Macbook 2.4 ghz, kommer med storken om cirka sju arbetsdagar.

porr.jpg

Så ännu har vi lite tid, du och jag.

The times they are a-changin’

Upp upp upp och så de obligatoriska nu har det vänt!-kommentarerna. Yeah right, det sa ni för tre veckor sedan också när börsen fick tillfällig uppåthicka för att sedan störtdyka neråt igen.

Annars tycker jag det är mest intressant att läsa alla dessa snyftartiklar och blogginlägg som florerat den senaste tiden där människor ser det som en mänsklig rättighet att få låna bostadspengar till treprocentig ränta utan amorteringsplikt så att man kan köpa innerstadsdrömmen på 60 kvadrat. Vad menar ni med att bara vilja låna ut 90 procent av bostadens värde och att jag måste amortera på lånen jag tar, hur kan ni göra så här mot mig, vi måste ju ha någonstans att bo?!

Ja, stackars.

Och jo, jag vet att jag själv bor i en relativt billig hyresrätt i ett attraktivt område i Stockholms innerstad. Men jag hade under 2000-talets första år ett sådant där bostadslån som nu utmålas som brott mot de mänskliga rättigheterna. I januari 2001, när jag skrev på för en etta med kokvrå vid Gullmarsplan, kallades de standardkontrakt.

Konsumentjournalistik i sitt esse

nokiavarsting.jpg

Var det någon mer än jag som reagerade över DN:s helsidesartikel om Nokia N96 i gårdagens tidning? Med rubriken Tjänsterna som ska lyfta Nokias värsting presenterade man telefonens funktioner i punktform: kommunicera, musik, surfa, fjärrkontroll, gps, video & tv, spel samt kamera, med förklaringar till allt godis denna fantastiska mojäng besatt. Upplägget andades att nu jäklar slår den mobila revolutionen till, något som också förstärktes av puffen som lagts in på ekonomidelens förstasida: Din guide till Nokias nya funktioner.

Vilka var då de här nya funktionerna? Den inledande punkten – kommunicera – lade ribban för resten av genomgången: Ring, mms:a, sms:a, blogga, chatta eller använd e-posten. Sikken revolution.

En bit in i artikeltexten blev det ännu konstigare: Nyheterna är egentligen ganska få jämfört med det tidigare flaggskeppet N95, som sålts i över 10 miljoner exmplar. Men med ett större minne och med bättre batteritid hoppas Nokia få in ännu mer intäkter.

Det är nog en korrekt slutsats – behöver man inte köpa reklamplats när man ska presentera gammal skåpmat ger det helt klart utrymme för större intäkter.

Facebook en fara för forskningen!

I en chattsession med Johanna i går kom vi in på det här med värdet av att spara rubbet av det man skriver för eftervärlden – det kan ju i framtiden bli tal om Nobelpris och sådant, viktigt alltså att man för forskningens skull sparar allt man får ur sig i textväg, brevvolym efter brevvolym ska förhoppningsvis ges ut av det framtida Åbergsällskapet.

framtidaforskning.jpgMen Facebook håller ju på att fucka upp allt! För sedan de införde sin chattfunktion har alla andra program döden dött. Jag har inte haft min iChat-, Adium- eller Skypeklient öppen sedan i somras – varför skulle jag när jag enkelt ser vilka av mina vänner som är online i Facebook och kan chatta där istället? Visst, chattfunktionen är simplare till sin utformning – det är text som gäller och inget annat – men i ärlighetens namn har jag aldrig begagnat mig av ljud- eller videochattar i särskild utsträckning ändå. Text is da shit för mig.

Så vad är då problemet? Jo, det går ju inte att spara chatthistoriken ordentligt! Visst ligger säkerligen allt jag skrivit och skvalpar någonstans på någon Facebookserver, och den senaste sessionen (på ett ungefär) finns kvar när man ploppar upp chattfönstret igen, men sedan då? Borta, utan någon chans för mig att lägga vantarna på, puts väck dumma fläck.

En kulturskatt går förlorad i Facebookträsket och framtidens akademiker gråter.

Ge mig ett A!

Breaking literature news! Måndagen den 20 oktober presenteras årets nomineringar till Augustapriset!

Ja, det står faktiskt Inbjudan till presskonferens Augustapriset 2008 i mejlets ärenderad.

Nåväl, även jag har skrivit ett och annat knasigt i mina dagar, så jag nöjer mig med att meddela att det i år är tjugonde gången Augustpriset delas ut. Jag antar att Peter Kihlgård får en nominering, jag tycker att Malte Persson borde få det och Bruno K Öijer får väl den obligatoriska lyriknomineringen i den skönlitterära klassen. Bland faktaböckerna är PO Enquists memoarbok självskriven.

I övrigt står det helt still i min trötta skalle.

Många nollor blir det

Jag är lite trött i huvudet i dag, så jag nöjer mig med lite galghumor som jag nyss upptäckte i allt börselände:

I våras när jag spenderade ett par veckor i New York gick jag vid flera tillfällen förbi den stora displayen som visar USA:s ständigt stigande statsskuld. Nu har den fått slut på siffror, skriver BBC News, och tillägger att det finns beräkningar som säger att USA efter den beryktade räddningsplanens genomförande kommer att ha en statsskuld på elva triljoner dollar.

Jag är inte helt säker, men jag tror att det på svenska med dagens växlingskurs är siffran 77 följt av tolv nollor.

Daniel vann! Tyvärr inte jag dock.

Nähä, jag valde fel häst i år också.

Men om jag tillåts säga det, och det gör jag eftersom det här är min blogg, så tänkte jag faktiskt välja Jean-Marie Gustave Le Clézio ett tag, ingen hade skrivit hans namn på vadslagningslistan före mig och eftersom han fick Dagermanpriset var han ju en het kandidat, men eftersom jag så gärna ville ha en amerikan valde jag med hjärtat istället. Det är helt sant. Men vad hjälper det så här i efterhand. Damn! Men grattis till Daniel K på TT-desken som tog chansen, skrev upp Le Clézios namn och plockade hem potten som landade på 240 kronor.

Hur som helst. Jag har klippt, klistrat och uppdaterat vår tidiga webbversion åtta gånger vid det här laget, nu låter jag våra kulturreportrar göra det riktiga grovjobbet och sy ihop papperstexterna.