Etikett: tage

Stor och liten

På flygplatsen, ner mot Stockholm för dygnslångt besök, inte mycket mer än transporter, ett möte, mingel, sova och åka tillbaka i morgon förmiddag.

I dag gick lämningen som en dröm, men senast jag reste iväg själv freakade Ejda ur totalt på morgonen, hon vägrade lämna hallen på förskolan på hela förmiddagen, väntade bara på att jag skulle komma tillbaka och först när de skulle äta lunch accepterade hon att lämna sin post vid dörren, knorret i magen blev väl till sist högre än kärleken till pappan.

Lilla Po. Så stor och samtidigt så liten nu, med cykelhjälmen ständigt bakochfram och tre nätter i rad utan olycka på natten efter att hon nu även lämnat nattblöjan därhän.

Och Tage, älskade lilla stora unge, alltid drömmande om ännu en ny Minecraftmod och sin framtid som Youtuber.

De finaste är ni.

Våra cyklister. Femtio procent av dem har till och med hjälmen rättvänd.

Ett foto publicerat av Daniel Åberg (@dannyboysthlm)

Lördag

Vi drog till skogs i några timmar. Isen är borta från Torne älv vid Rovasuando och vattnet flödar fritt söderut. Här och där ligger lite snö kvar i skogen, men på det stora hela kändes det riktigt vårlikt.

På gården har vi en del snöhögar kvar, men veckan då vi var i Stockholm hade det som inte låg där jag skottat upp högar under vintern försvunnit. Att gungställningen åter är tillgänglig gillas av de små, de är där ute i detta nu.

I går kväll när jag var hemma själv med barnen och gick ut för att byta till sommardäck på bilen, tror jag att de stack ut huvudet genom dörren tio gånger under den halvtimme jag höll på. Pappa, kan jag få vatten? och Pappa, jag spillde och Pappa, jag fryser och Pappa, jag vill ha filten och Pappa, vad gör du? var några av spörsmålen som inte kunde vänta.

Barn. Roliga nästan jämt.

Semesterhelg

Vi fick besök av min mamma i helgen. Det känns som att vi bör ha gått uppåt två mil i den brännande solen (jag har en svidande bonnabränna i nacken som bevis), vi har besökt lekplats efter lekplats efter lekplats, vi har badat i Tanto (de av oss som går i förskolan i alla fall), spelat minigolf och besökt Gröna Lund. Det sistnämnda var för övrigt en superhit – vi gick dit först efter klockan 17 i dag, med effekten att det i princip inte var några som helst köer till barnattraktionerna. Skoja att vi alltid tänker göra så även i fortsättningen. Dessutom kom vi så sent till lasagne- och pannkaksbufférestaurangen att de höll på att stänga, varvid vi fick gratis tillgång till deras wienerbrödshylla eftersom de annars ändå bara skulle ha slängt dem.

Som med allt annat här i livet var för övrigt Ejda fullständigt måttlös och oförstående inför faror på Grönan. Hade inte måttgränserna satt stopp för hennes framfart (96 centimeter räcker inte så långt på de tuffare attraktionerna) hade hon varit såväl Fritt Fall- som Insane-åkare vid det här laget.

Tage summerade helgen fint när vi promenerade hem från färjan från Djurgården. Det har varit en både rolig och tråkig helg. Rolig för att vi gjorde så mycket skoj, och tråkig för att farmor åkte hem.

IMG_0332

Himmelfärd

Jag har sannerligen inte hedrat helgdagen och begrundat Kristi Himmelfärd i dag, mer än att jag hört Tage berätta för alla och envar att i dag är dagen Jesus åkte till himlen, varefter han begärt att få veta om personen han pratar med tror på Gud.

I ställer har jag jobbat, har väl aldrig haft så mycket text att producera i mitt liv som nu.

I morgon åker vi till Stockholm och blir kvar i dagarna sex. Fint att ni där nere ordnat sommarvärme lagom tills vi kommer!

Minns i november

Olle Ljungströms död gör mig mycket ledsen. Jag var aldrig någon som lyssnade på David Bowie och Prince särskilt frekvent, men Olle Ljungström var mina sena tonårs eviga soundtrack, den självbetitlade debuten från 1993 och Världens räddaste man året därefter – jösses vad vi har umgåtts, Olle och jag.

Jag såg honom live ett par gånger i Uppsala, jag var på samma efterfest som honom en gång och tyckte även att han var lite jobbig någon vecka vid millennieskiftet när en tjej jag hade en historia med hade träffat honom på en fest och därefter fick sms av honom stup i kvarten. Eller ja, några gånger i alla fall.

Har jag intervjuat honom en gång också tro, i telefon under TT Spektra-åren? Det känns plötsligt så. Men jag kan ha fel.

Så här skrev jag i bloggen för tre år sedan:

Efter avslutad frukost sitter jag kvar vid köksbordet och läser DN. Tage knatar in i köket, han vill sitta i famnen, det har blivit mer sådant sedan Ejda kom, hans behov av trygghet och närhet har ökat.
– Vem är det där pappa?
– En artist som heter Olle Ljungström.
– Var bor han?
– Förut bodde han i Stockholm, men nu bor han visst i Alingsås, står det här.
– Ska vi åka och hälsa på honom efter dagis i dag?

Vi borde ha åkt.

On top of the world

Tre år mellan bilderna, treåringen Tage på den första, treåringen Ejda på den andra, båda tagna vid majbrasan vid Torne älv. Jag mindes inte formuleringen från 2013 när jag skrev gårdagens, men uppenbarligen är jag något av en one trick pony.

On top of the world.

Ett foto publicerat av Daniel Åberg (@dannyboysthlm)

Queen of the world on top of the world.

Ett foto publicerat av Daniel Åberg (@dannyboysthlm)

Högläsning

Ejda kom och bad mig läsa Rödluvan för henne efter middagen, men eftersom jag höll på att göra rent i köket och det typ är min främsta egentid, så frågade jag om inte Tage kunde tänka sig att göra det i stället, utan att ha några verkliga förhoppningar om att han skulle säga ja.

Kom Ejda, jag ska läsa för dig! blev dock svaret, och sedan satt de där tätt i soffan, den stora högläsandes för den lilla med om inte hundra- så åtminstone åttiofemprocentig tonträff i flyt och uttal av ord.

Jag blev så tagen att jag trots allt blev tvungen att avbryta köksrengöringen och ställa mig diskret i dörröppningen och kika på dem.

Mustasch-Adam

Jag promenerade på älven med Tage i dag, han visade var de brukar gå med dagis på utflykt -det är en liten ö mitt i älven som är deras tillhåll – var de har ett gömställe, trädet de brukar klättra i, och skillnaden mellan hur kort Ejdas avdelning går och hur långt Tages går.

Vi fick hem papper för skolinskrivning i veckan, sexårsverksamhet och fritids, bye bye dagis, jag tror att Ejda kommer att sakna sin bror mycket, även om de aldrig gått på samma avdelning. I dag sprang de runt och jagade varandra med varsin kamera i vad som kändes som en evighet och försökte plåta varandras rumpor.

Tage vaknade i kväll, kom ner och lade sig i soffan där vi satt och kollade på Girls. Eftersom Girls-Adam är Kylo Ren i Star Wars för honom, trodde jag han skulle reagera starkare när han såg honom, men han konstaterade bara att Girls-Adam har mustasch, och tänk vad konstigt det hade sett ut om Kylo Ren haft mustasch när han tog av sig sin mask!

Älskade unge.

Dag och natt

Det har vänt nu, ljuset. Klockan är tjugo över nio på kvällen och det är i princip dagsljus ännu, solen gick ner 20.45 och bryter horisonten igen klockan 04.21, totalt ungefär en timmes mer dagsljus än vad Stockholm får i nuläget.

Kanske är det ljuset som ställer till det med barnens sömn, Tage brukar alltid ha lätt att somna på kvällen (och att kliva upp i arla gryningen), men i kväll hade även han svårt att komma till ro. Ejda däremot är helt upp och ner, vägrar gå och lägga sig, konstrar, trixar, hittar på anledningar, försöker deala till sig en kvart extra, därefter en till, och en till. Ja, trogna läsare av denna blogg är väl familjär med detta nu, tre av de fyra senaste inläggen har ju behandlat detta ämne.

Det är lustigt, på dagis prisar de hennes lätta humör, säger att hon är förståndig och bra att resonera med. Resonera? Herre jösses. Well, jag är i och för sig glad att det är här hemma hon krånglar och inte där.

Syskonkärlek

Vi tog en tur till Jukkasjärvi och Icehotel, gick på Lemmel Pimpel Open och lät barnen kolla in årets upplaga av ishotellet innan det smälter bort, Ejda blev väldigt förtjust i sviten där det står en stor iselefant och rummet där man kan räkna får tills man somnar. Därefter gick vi till loungen där det var after pimpel med trubadur, byggde med domino och käkade Kirunapraliner innan vi åkte hem.

I kväll sover Tage för första gången över hos sin kusin, vilket fått effekten att Ejda ligger i soffan och snyftar Jag lä-hä-ng-tar efter min sto-re-bro-r gång på gång i stället för att somna så att jag och Johanna kan få äta pizza framför teven i lugn och ro.

Vi kollar in issviterna innan de börjar smälta bort. Att jag sa till dem att le för kameran syns väl tydligt?

Ett foto publicerat av Daniel Åberg (@dannyboysthlm)

Domino!

Ett filmklipp publicerat av Daniel Åberg (@dannyboysthlm)

Frihet eller löshet

I kabinen, strax avfärd mot Stockholm. I incheckningskön stod en pappa med sina två barn före mig, dottern i treårsåldern sjöng fingersången nonstop på engelska så sött att kvinnan som skötte incheckningen fick en tår i ögat, och mitt eget hjärta värkte av längtan efter barnen.

Jag tycker ju att det är skönt att komma iväg ett par dagar, jag gör verkligen det. Men aldrig känner jag samtidigt så starkt hur viktiga de är för mig som när jag lämnar dem bakom, hur ofullständig jag numera är utan dem.

Så hamnar jag snett framför ett barn på knappa två i planet, hon skriker lungorna ur sig i sin mammas famn och kränger från sida till sida, totalt omedgörlig inför färden framför oss.

Och då känns den tillfälliga barnlösheten för en stund mer hanterbar.