Bryssel

Skickade ett meddelande till Jocke i morse så fort jag sett de första flasharna om explosioner på flygplatsen i Bryssel, jag antog att risken var minimal att han befunnit sig på fel plats, men ville ändå försäkra mig.

Svaret som kom en stund senare via en Facebookstatus var lugnande men samtidigt otäck – han var i säkerhet, men hade befunnit sig i ett flygplan på väg in för landning i Bryssel när bomberna smällde, och planet dirigerades om och fick landa i Tyskland.

Jag har varit i Bryssel en del de senaste åren sedan han började jobba där, två gånger med familjen, två gånger själv. Jag gillar Bryssel – en lugnare, mer anspråkslös variant av Paris, en stad jag aldrig riktigt lärt mig förstå.

Det är så klart egentligen inte något att ta med i ekvationen, dagens terrordåd hade varit lika hemska om de drabbat en stad jag aldrig satt min fot i. Men det känns ändå annorlunda, kanske beroende på att det är en plats även mina barn gillar, som Tage brukar prata om, fråga när vi ska åka dit igen.

Snart, vill jag säga honom, vi ska åka snart igen och inte låta de jävlarna vinna.

Pappa, du svor, kommer han att säga om det.

Jo, jag gjorde väl det.

Svindel

Har varit urlakad hela dagen, inte alls hunnit med det jag föresatt mig. Extremt irriterande.

Vi kom in på våra barns skolgång i kväll, Johanna sa Men tänk att de ska bli så stora att de går på universitetet, hur ska det gå för dem? och jag var på vippen att svara Jag är mest orolig hur det ska gå för mig. Jag är extremt rädd för att en dag tvingas släppa taget om dem, tvivlar inte en sekund på att det med tiden kommer att utveckla sig till ett reellt problem.

Ejda sover vid min sida nu, hon är lite förkyld och extremt rödnäst eftersom hon envisas med att torka snor med sin tröjärm var tionde sekund vare sig det finns något snor där eller inte. Om fem dagar fyller hon tre år. Lilla stora älskade unge, hur ska jag kunna hantera att du och din bror en dag ska flytta hemifrån? Det känns fullkomligt overkligt.

Lilla bocken Bruse trippa över trollebro

De är väldigt fina just nu, barnen.

Ejda, som på sistone gjort det till en vana att somna nere i vardagsrumssoffan framför iPaden där hon vevar olika Bockarna Bruse-klipp på repeat, ville i kväll plötsligt gå upp till sängs på traditionellt vis och läsa böcker. Tage var skeptisk, han hade planerat att titta på spelklipp från någon av sina Youtubekanaler på tvn (i kväll var det Kimmy Power som gällde), men kom efter någon minut upp även han – Ett litet tag kan jag lyssna i alla fall innan jag går ner igen, sa han och tre minuter senare sov han så klart som en stock vid min sida.

Ejda däremot hade valt ut fem böcker och självklart skulle alla läsas, Tre små grisar därtill två gånger. Hon är överlag väldigt förtjust i de klassiska sagorna, vill läsa Mästerkatten i stövlar mest hela tiden och tidigare i kväll när vi var hos hennes mommo fick jag bygga broar åt henne i lego så att hon kunde leka Bockarna Bruse som hotades av ett par penntroll med gula och rosa kalufser som hon hittat i någon låda.

Så blev det sovning, och efter att jag beordrats ner till vardagsrummet två gånger för att hämta upp prylar hon glömt som hon absolut inte kunde sova utan (en plasthäst med vagn i vilken hon placerade sju nappar) somnade hon slutligen.

Ansträngande, ja. Men det skedde med gott humör. Och det gör det så mycket mer mödan värt.

8/3

Det börjar så tidigt. Små ord och tankar som tagna som enskildheter inte betyder något, men som sammantagna formar en berättelse.

Hur Tage när han berättar hur han och kusinen planerat sitt gemensamma födelsedagskalas säger vi vill bjuda några tjejer, men inte lika många tjejer som killar. På min fråga varför blir det en ryckning på axlarna till svar, han vet inte, det är bara så resonemanget har gått.

Hur Ejda när hon funderar över sin respektive sin storebrors kropp säger Tage är pojke och har en snopp, jag är flicka och har bara en snippa. ”Bara” en snippa.

kidsen

41-åringen

Dubbelt födelsedagsfikande för den här numera 41-åriga personen i dag, först kom mommon och moppon hit med smörgåstårta och kakor, och senare åkte vi hem till dem med en tårta som Ejda krävt att få baka. Borde så klart ha plåtat den för den blev väldigt snygg och Ejda var särskilt nöjd med att ha lyckats placera hallonen i en fin cirkel, men jag är en ack så dålig instagrammare bortom bilder på barnen, så det glömde jag.

Själva födelsedagen på fredagen firade jag med att vabba en magsjuk Tage. Han var dock inte mer sjuk än att han efter några kräkfester på förmiddagen kvicknade till så pass att han innan sänggång hade hunnit äta sju varmkorvar med bröd. De är om inte annat ombytliga, de små liven.

Skid- och snowkickpremiär

Stor dag i dag. Efter att totalt ha brutit ihop i hallen med Lille Skutt-tårar och tandagnissel över faktumet att jag inte ville ta med henne när jag skulle ut och åka skidor på förmiddagen, fick Ejda i stället begå skidpremiär efter lunch.

Och som hon åkte! Visserligen inte mer än … säg sjuttio meter totalt, men de enda två gångerna hon ramlade var när hon åkte ner för backen till vår gårdsuppfart, och hon förstod intuitivt hur hon skulle göra för att ta sig upp igen för egen maskin. Väldigt roligt.

Tage fick dessutom premiäråka sin snowkick, så han var också mycket nöjd med turen på byn. Om det inte blir alltför kallt i morgon tar vi skridskopremiären då.

  

Dagen efter

En sådan där typisk dagen efter-dag, vi var hos Johannas föräldrar i går kväll och när vi kört hem i natt vägrade länge Ejda somna om efter att hon väckts inför bilfärden, klockan hann bli två innan vi kunde släcka ljuset och sedan var det ju så klart revelj vid sjutiden ändå. Hade dock kunnat vara värre, Tage som blev kvar hos sin mommo klev upp klockan sex.

Ejda har blivit besatt av bio sedan debuten med Snobben förra helgen, så på eftermiddagen ordnade vi visning i filmrummet i källaren, jag och Tage var till OK och införskaffade godis, jag köpte Ice Age 3 på iTunes, Tage tillverkade biljetter och anordnade utlottning av en affisch som på alla matinéföreställningar här i byn (Johanna vann och har nu en begagnad Smurfarna 2-poster i sin ägo). Båda barnen satt igenom hela visningen, så det får sägas ha varit ett lyckat initiativ. Något säger mig dock att Ejda kommer att kräva en hel del liknande evenemang där nere nu, det är lite så hon rullar.

God fortsättning på det nya året, hör ni.

2. Bästa barnboken med jultema

Det är mycket Eddie och julen här hemma nu, Lisa Bjärbos fina bok om Eddie som upplever julen på allvar för första gången.

Eller, jag har hört att det är så. För Ejda har nämligen gjort en 180-gradersvändning de senaste veckorna och skaffat sig en ny favoritförälder, efter att i 2,5 års tid ha varit klistrad vid min sida ska hon nu göra i princip allt med Johanna, inklusive läggning och läsning. Skönt för mig eftersom hon kan vara rätt så … ja, intensiv och krävande, men samtidigt infinner sig också en saknad eftersom hon på samma gång också är så otroligt kärleksgivande.

Nåväl, hon svänger nog igen, och på morgnarna innan hon hunnit gnugga gruset ur ögonen och fått i sig vällingen är det som att hon inte riktigt hunnit komma ihåg att hon har bytt, för då är det fortfarande bara jag som gäller. Jag får ta tillvara på den halvtimmen.

Det här ger också mig möjligheten att få vara betydligt mer med Tage än vad som länge varit fallet. Och det är väldigt mysigt, han börjar bli så stor nu! Plus att han är mycket enklare att lägga på kvällarna, tio minuters läsning så sover han som en stock, inte som sin lillasyster som högljutt kräver bok på bok på bok på bok. Tage har dock ingen julbok i år som han läser, i går lånade vi en ny kapitelbok med LasseMajas detektivbyrå på bibblan, Tidningsmysteriet blev det den här gången, och jag hann läsa nästan 1,5 kapitel innan han snarkade gott vid min sida.

Men Ejda och julen. Det kan bli något i hästväg, hon är extremt peppad på julgran och julklappar och tomtar och pepparkakor och allt vad det är, och har mycket svårt att acceptera att det är flera veckor kvar, särskilt efter att vi i helgen var hemma hos ett par kompisar till barnen där de redan hade klätt en julgran och Ejda tog det som ett bevis på att det faktiskt är jul redan.

Men som sagt – hon har en ny favoritförälder nu. Den fajten får Johanna ta.

——

Det här är del 2 i Bokhoras julutmaning.

Sverige snart helt Minecraftifierat

Jag har inte skrivit så mycket om det här i spalterna, men sedan tre–fyra månader är vår tillvaro genom Tages försorg helt Minecraftifierad. Sitter han inte och bygger i Minecraft på datorn så gör han det på iPaden, och bygger han inte på iPaden tittar han på Minecraftvideor på iPaden samtidigt som han bygger i Minecraft på datorn.

Detta kombinerat med mitt egna intresse för geografi och kartor fick mig att dansa en liten glädjedans nyss när ett pressmeddelande från Lantmäteriet damp ner i min inkorg:

Lantmäteriet släpper hela Sverige i Minecraft

Lantmäteriet bjuder alla dataspelsanvändare på en tidig julklapp. Med start den 18 december släpps nämligen en landskapsmodell över Sverige i det populära datorspelet Minecraft. Modellen bygger på Lantmäteriets nationella kartor och höjddata. Det innebär att hela landet kommer att finnas som en virtuell och spelbar värld i spelet.

Vid årsskiftet slutar Lantmäteriet att ta betalt för en del av sin kartinformation. Då släpper myndigheten Vägkartan, Terrängkartan, Fjällkartan och en rikstäckande positioneringstjänst med meternoggrannhet. Redan i somras släpptes Översiktskartan och en enkel höjdmodell.

– Vi vill att vår kartinformation ska komma till nytta i hela samhället. Därför jobbar vi för att göra den tillgänglig enkelt och gratis för alla. Att vi tjuvstartar med att släppa kartorna även i Minecraft före julafton är ett led i arbetet att även få den yngre generationen att använda och se möjligheterna med geodata från Lantmäteriet, säger Peter Nyhlén, chef för Lantmäteriets tillhandahållande av kartor och geografisk information.

Först ut att kunna få använda den kartinformation som släpps vid årsskiftet blir alltså användarna av datorspelet Minecraft. Det är ett svenskt datorspel som nått framgångar världen över med sina oändliga möjligheter för spelarna att bygga och skapa sina egna världar. Nu får spelarna tillgång till en rikstäckande modell över landskapet med sjöar, berg, vägar och järnvägar.

– Vi vill gärna få fler barn att använda kartor och spelbaserat lärande är ju på stark frammarsch, så vi tror att det här är ett bra sätt. Men det skapar även andra möjligheter i samhället genom Minecrafts potential. Myndigheter och företag har fått upp ögonen för spelets möjligheter att snabbt och enkelt skapa tredimensionella miljöer. Det har gjort att spelet har börjat användas i planeringen av vårt samhälle, flera kommuner har till exempel använt Minecraft för att föra dialog med ungdomar och andra spelare i samband med planeringen av nya bostadsområden, säger Peter Nyhlén.

Danmark och Norge har tidigare lanserat kartdata i Minecraft-format, men den svenska varianten från Lantmäteriet kommer att vara mer detaljerad i och med att vägar och järnvägar finns med. Dessutom skall en funktion för teleportering byggas in för att lättare hitta till sin stad och stadsdel.

– Det kommer också att finnas möjlighet att avgränsa ett geografiskt område som man vill använda, till exempel en kommun, och vi hoppas på en utökad igenkänning och därmed förhöjd spel- och lokalkänsla, säger Peter Nyhlén.

Söt underdrift i texten för den delen – att Minecraft ”nått framgångar” världen över är väl ungefär som att säga att Coca-Cola ”nått framgångar” med sin försäljning av läskedryck det senaste århundradet.

Hur som helst. Det här kan ju bli hur roligt som helst.

Bjuder avslutningsvis på följande Minecraftkonversation mellan Tage och mig från i går, efter att han stött ihop med någon sorts varelse i en gruva han utforskat och byggt om:

– Kolla vilka coola järnstövlar jag fick av honom, pappa!
– Fick du dem eller tog du dem av honom?
– Nej, jag fick dem av honom! Efter att jag hade dödat honom.

Gamla kyrkogården

Dagarna går. Ledighetens sista vecka, vi kämpar oss framåt, går varandra på nerverna ibland, har det väldigt fint ibland.

I dag tog vi kyrkbåten över till byns gamla begravningsplats, som ligger på den udde där Torneälven och Vittangi älv rinner samman, belägen så att de döda skulle få det svårt att ta sig ner till själva byn om de vaknade. Att älvarna är isbelagda åtminstone sju månader per år och det alltså borde ha varit enkelt att ta sig ner under de perioderna verkar de inte ha tänkt på, eller så kunde de inte ta sig upp när det var tjäle i marken, vad vet jag.

Vi har besökt den nya begravningsplatsen som ligger en kilometer söder om byn längs Torneälven ett flertal gånger, men jag hade aldrig gjort den här färden tidigare, inga av Johannas närmare släktingar är begravda där så det har inte funnits något direkt orsak att bege sig dit.

Men en utflykt i sommarsolen är så klart skäl nog. Det visade sig vara en vacker plats, tydligt slumrande men ändå vid påtagligt liv, vi möttes redan vid ankomsten av en ren med de största horn jag sett, som lugnt traskade omkring på området. Vi promenerade omkring, läste på gravstenar, slogs med mygg, blev guidade av kyrkvaktmästare Bengan som även lät oss gå ner i kryptan under kapellet samt letade slutligen upp Johannas pappas morfars grav, då det var den närmaste släkting Johanna kunde komma på som låg där.

En fin dag.

Landets roligaste lekstuga?

Tidningen Land anordnar en tävling där landets roligaste lekstuga ska utses. Johanna anmälde Tages och Ejdas stuga, och den togs ut till final. Nu pågår omröstningen på Lands hemsida, och självklart ska ni gå in och rösta!

I nuläget ser det mörkt ut att nå förstaplatsen, en svampliknande (mycket fin!) lekstuga har dragit iväg i omröstningen, men vi är helt klart med och fajtas i kampen om andra- och tredjeplatsen. Ett aber i sammanhanget är att man måste klicka in på själva inlägget för att se färgexplosionen som rubriken utlovar (om man nu inte tycker att grönt och vitt är en explosion i sig), det är ju invändigt som vår stuga levererar till fullo.

Hur som helst – klicka på länken och scrolla ner till botten av inlägget för att hitta omröstningen. Och just det ja – varför benämns den bara som Tages stuga i tävlingen? Well, det är ju i dag lika mycket båda barnens stuga (Ejda är nog dessutom den som rumsterar omkring där mest i nuläget), men färgerna är helt valda av Tage förra våren när vi byggde den – vi litade helt enkelt inte på Ejdas då blott fjorton månader gamla omdöme.

tageslekstuga