Min första barn- och ungdomsbok: En värld i mörker

Kolla vad fin! Så här ser min första bok för barn- och ungdomspubliken ut. En värld i mörker kommer ut i december på Hegas förlag. Hurra för det!

Det finns ingen färdig, snärtig baksidestext ännu, men det handlar om 15-årige Elis, som bor i en mindre svensk stad och som på höstterminens första dag vaknar i en strömlös värld. En solstorm av oanad kraft har träffat jorden, förstört all elektronik och fullständigt lamslagit samhället. Men det som först framstår som ett spännande förlängt sommarlov blir snart en mardröm, när det visar sig att Elis mamma inte får tag i nytt insulin mot sin svåra diabetes – och det behöver hon för att överleva. Elis och kompisen Tora ger sig ut på jakt efter medicinen, men upptäcker snart att när samhället faller samman, står andra betydligt mer ljusskygga typer redo att kliva fram och ta makten. Och att be dessa människor om hjälp kostar betydligt mer än pengar.

Bild tagen från Hegas förlagsannons i Svensk Bokhandels katalog Höstens böcker.

En värld i mörker ska bli en bokserie, jag har lovat lämna manus på del två i november (del ett är inlämnad till förlaget men inte färdigredigerad ännu). Så räkna med fler delar i det nutidsdystopiska, ganska mörka och fartfyllda spänningsdramat med Elis och Tora. Tänkt målgrupp är 13 år och uppåt, men den funkar nog fint för läsvana kids runt 11-12 också. Hoppas ni och era barn ska gilla den!

“En text behöver inte vara lång och komplicerad för att ha litterär kvalitet”

Förra veckan publicerade TT en rätt vida spridd intervju med språkforskaren Katarina Rejman vid institutionen för språkdidaktik vid Stockholms universitet, som menade att ett ökat fokus på “lättläst” inom litteraturen är fel väg att gå när det gäller att fånga in läsovilliga ungdomar, detta bland annat eftersom det är svårt att leva sig in i en berättelse som är platt, kort och har förenklad gestaltning. Hon fick snabbt mothugg i en debattreplik hos Svensk Bokhandel av Malin Nyman som är förläggare på Hegas förlag. “Rejman ställer lättläst och estetisk kvalitet som motsatser till varandra”, skrev bland annat Nyman, “detta bidrar till en definition av begreppet lättläst som ligger långt ifrån verkligheten.” Texten avslutades senare med meningen jag citerat i inläggets rubrik.

Jag ska villigt erkänna att mina erfarenheter av lättläst-litteratur var väldigt ringa fram till för ett halvår sedan, men efter att förra hösten ha blivit kontaktad av just Malin Nyman på Hegas med en förfrågan om jag var intresserad av att skriva en lättläst bok inom dystopigenren åt dem med fokus på åldersgruppen 13+, så har jag försökt läsa in mig en del inför skrivandet. Jag ställer mig helt klart i lag Nyman i den här debatten – det finns lika mycket hjärta, smärta och problematik i den här litteraturen som kräver att man tänker till som i “vanlig” barn- och ungdomslitteratur, särskilt i den som riktar sig till de lite äldre barnen.

Fast egentligen borde jag nog skriva att jag trodde att mina erfarenheter av lättläst var ringa. För när jag började botanisera lite på biblioteket här i byn insåg jag att en del av det som vi lånat hem genom åren och läst med barnen är utgivet av lättlästförlag som Hegas och Nypon. Ejda var exempelvis väldigt förtjust i Erika Eklund Wilsons böcker om Lisa och hästen Hallon när hon var lite mindre, och de är utgivna av just Hegas. Jag hade helt enkelt inte ens reflekterat över att de stack ut som extra lättlästa. De var bara bra, infångande böcker som en hästtokig sexåring gick igång på.

Jag lämnade för övrigt in mitt manus till Hegas i söndags kväll. Det ska bli väldigt spännande att se vad de säger, jag hoppas att jag har lyckats leverera en berättelse som träffar rätt, men jag har verkligen ingen aning, för även om det visade sig att jag hade läst en del lättläst med kidsen, så har jag aldrig skrivit för barn överhuvudtaget tidigare. Så det är pirrigt! Återkommer med detaljer om boken när den blir officiell, de arbetar för fullt med att färdigställa höstkatalogen där min titel ska finnas med.

Lättläst är inte lika med lättskriven

Likt som på många andra platser i landet har snön vräkt ner här senaste dygnet. Tung, decimetertjock blötsnö som jag plogade bort på eftermiddagen. Nu har det snart kommit lika mycket till och enligt SMHI ska det pågå ännu några timmar. Så kallat “kul”. Jag som så när hade vant mig vid att jogga utan spikskor på renskrapade gator.

Jag skriver på en bok inom kategorin lättläst just nu, målgruppen är ungefär läsovana killar mellan 13-16 år. Jag ska skriva mer om den här inom kort, nu tänkte jag bara sucka lite över att lättläst på intet sätt betyder lättskriven. För satan i gatan vad långsamt det går, trots att manuset ännu inte är mer än cirka 23 000 tecken långt (den ska bli runt 50 000) känns det som att jag har skrivit på boken i månader. Det är verkligen inte enkelt att få med allt man vill uttrycka på ett enkelt men samtidigt kärnfullt sätt.

Men förhoppningsvis blir det i slutändan bra. Vore extremt pinsamt annars, med tanke på hur mycket tid jag lagt på boken per skrivet tecken.