Så har då e-bokskriget brutit ut, om man får tro Resumé. Norstedts lanserar i dag en läsplatta i samarbete med Bokus där man får sju e-böcker på köpet, och den litterära agenten Joakim Hansson hintar på Twitter om att valet av lanseringsdag knappast är en slump, månne har Bonnierförlagen planerat en liknande e-bokslansering till i morgon.
Och det här är ju så klart jättebra, jag har propagerat för e-böcker ett bra tag nu, och vill dessutom hävda att min e-boksversion av ”Vi har redan sagt hej då” är Sveriges för tillfället hetaste e-bok, eftersom den har laddats ner snart 700 gånger på mindre än en vecka. Nej, jag tar visserligen inte betalt för den – även om man gärna får köpa e-boken på traditionellt vis också eller donera pengar om man vill på nedladdningssidan – men det visar ändå att det finns ett intresse för den, människor har tagit sig tid nog för att ladda ner och börjat läsa.
Och det är just av den här anledningen jag tror att storförlagens storstilade lanseringar av läsplattor och e-böcker till paketpris kommer att bli en parentes i den digitala litteraturhistorien. Den specifika läsplattan var redan tidigare en nischprodukt som vägrade ta ordentlig fart, och det blev knappast bättre när Apple lanserade sin iPad häromveckan, sällan har väl en produkt förpassats till stenåldern så fort som Kindlen gjorde den 28 januari när Steve Jobs äntrade scenen. Framtiden ligger i produkter som klarar alla sorters media, samt i att distribuera filer som kan läsas överallt. ”Läsplattor” kommer aldrig att bli en bred produkt, något alla de teknikföretag som det senaste halvåret spottat ur sig mer eller mindre otympliga tekniska tingestar lär bli varse. Det är ett slitet gammalt uttryck – men framtiden tillhör multimediamaskinen, prylen vi kan använda till all vår mediakonsumtion, inklusive traditionell läsning.
Den bästa maskinen vi har i den riktningen på marknaden i dag heter iPhone. Det är en produkt som bokbranschen hittills fnyst åt eller velat ”glömma” eftersom de inte har kunnat använda sina kopieringsskydd på den. Men siffrorna från min nedladdningsstatistik är tydlig – 90 procent har laddat ner den variant jag gjort specifikt för iPhonen, och runt 10 procent har valt filerna jag optimerat för skärmläsning, ”vanliga” läsplattor samt Kindle.
Bokbranschen verkar inte vilja acceptera det, av någon outgrundlig anledning vill de väldigt gärna krångla till det och få oss att köpa en dedikerad produkt som redan är omodern när de borde koncentrera sig på att börja sälja filer till de 350 000 svenskar som i dag äger en iPhone istället. Jag lovar – det är inte jobbigt eller svårt eller bökigt att läsa på den. Tro mig.
——
Uppdatering: Ah, det tog bara timmar innan Bonniers/Adlibris kontrade med sin Letto (som egentligen är en BeBook). För att göra e-boksvärlden ännu krångligare passar de även på att lansera ett nytt filformat kallat lettobok. Nu visar det sig visserligen inte vara värre än att det bara är en epub-fil med annat sorts namn, men det irriterar mig att vi därmed får ännu en filändelse som folk inte kommer att fatta om de kan använda på någon annan produkt. Vilket väl säkert är precis deras avsikt. Argh.
Summa summarum: Norstedts/Bokus varianter är snäppet snyggare än Bonniers/Adlibris, men de ser fortfarande ut som tekniska prylar tagna ur en våt dröm Steve Ballmer hade 2002. Och även om Adlibris vd Pär Svärdson så klart försöker prata ner Apples produkter som undermåliga när det kommer till läsning och prisa e-bläcksläsarna så är jag tämligen övertygad om att han har fel.
