Soundtrack of my novel #7: Long lost penpal

Det sjunde bidraget till låtkalendern kommer från Jessica Andersin. Hon är finlandssvensk, bloggar om böcker på Bokbabbel, jobbar till vardags i bokhandel i Helsingfors samt går på Twitter under namnet @jeslunds. Vi har träffats en gång, dock vare sig i Stockholm eller Helsingfors, utan på barncafét Onkel Albert i Berlin där vi hade stämt träff i våras (ja, det var vi som hade valt ställe, inte Jessica och hennes sambo som var där på semester).

Som bidrag till låtkalendern har hon valt en av Hello Saferides allra första låtar, nämligen ”Long lost penpal”. Jag tycker att det är ett passande val eftersom det finns lite Annika Norlin i ”Vi har redan sagt hej då”, visserligen inte Hello Saferide, men Säkert-frasen kommer bara leda till något ont återkommer i lite olika variationer flera gånger i romanen.

Jessicas motivering:

Jag tänker mig att Iris lyssnar på Hello Saferides låt ”Long lost penpal” en hel del. Lite sådär omedvetet, den skulle inte nå upp på hennes Topp 10 eller ens Topp 20-lista, men ifall man hade tagit sig en närmare titt på hennes playlists i iTunes hade man upptäckt att den faktiskt finns med på de flesta. Och det är inte så konstigt egentligen, för den (låten) är fin. Småmelankolisk och fin.

Tidigare bidrag till Soundtrack of my novel:
”Hello” av Lionel Richie (Therese Dahl, Pocketlover)
”Energy” av Keri Hilson (Gustav Almestad, Nerd Life Deluxe)
”Dom vet ingenting om oss” av Moneybrother (Jessica Johansson, Ord och inga visor)
”It’s all been done” av Barenaked Ladies (Julia Skott)
”Nineteen” av Tegan and Sara (Fredrik Wass, Kajen och Bisonblog)
”If I were a boy” av Beyoncé (Malin Nordlund, Malins bokblogg)

Soundtrack of my novel #6: If I were a boy

Det sjätte bidraget till låtkalendern för ”Vi har redan sagt hej då” kommer från Malin Nordlund som driver bloggen Malins bokblogg. Malin har valt ”If I were a boy” av Beyoncé och låten är tillägnad romanens kvinnliga huvudperson Iris.

När Beyoncés låt ”If I were a boy” kom ut hade en av mina bästa vänner en situation som påminner om den Iris har i ”Vi har redan sagt hej då”. Hon träffade en kille som det klickade med, men han strulade hela tiden till det för dem. Han kunde inte bestämma sig för om han skulle satsa på dem, om han var redo för en seriös relation och så vidare. Hon väntade hela tiden tålmodigt eftersom hon så klart var kär, och hon kunde helt enkelt inte släppa honom. Någonstans trodde och hoppades hon hela tiden på att han skulle våga satsa, att det skulle bli de två.

Men till slut orkade hon inte mer. Hon var tvungen att ta ett riktigt jobbigt beslut och bryta all kontakt dem emellan tills känslorna svalnat. När hon till slut nådde den här vändpunkten sa hon till mig att texten i Beyoncés låt faktiskt stärkte henne i sitt beslut. Hon lyssnade mycket på den och kunde identifiera sig med texten. Jag tänkte faktiskt en del på min vän när jag läste din bok, och när Iris känner att nu får det vara nog – då passar slutraderna i Beyoncés låt så väl ihop med hur jag tror att hon tänker. Det går bara att vänta så pass länge.

Tidigare bidrag till Soundtrack of my novel:
”Hello” av Lionel Richie (Therese Dahl, Pocketlover)
”Energy” av Keri Hilson (Gustav Almestad, Nerd Life Deluxe)
”Dom vet ingenting om oss” av Moneybrother (Jessica Johansson, Ord och inga visor)
”It’s all been done” av Barenaked Ladies (Julia Skott)
”Nineteen” av Tegan and Sara (Fredrik Wass, Kajen och Bisonblog)

Soundtrack of my novel #5: Nineteen

Att Fredrik Wass är svag för den kanadensiska tvillingduon Tegan and Sara kommer inte som någon överraskning om man har följt hans privata blogg Kajen ett tag. Jag skulle tro att den låt som är dagens bidrag i låtkalendern, ”Nineteen”, har bäddats in som Youtubeklipp där både en och två gånger.

Till vardags är Fredrik en av landets mer tongivande skribenter inom sociala medier-området, han driver bloggen Bisonblog och heter också @bisonblog på Twitter. Han har även en förkärlek för San Francisco, dit jag och Johanna reste för att hälsa på honom våren 2009 när han bodde där, något som bland annat resulterade i den här videon, som gör mig både tårögd och full i skratt varje gång jag ser den.

Just ja, en grej till. Fredrik intervjuade mig faktiskt om ”Vi har redan sagt hej då”, relationer och livet förra hösten, ett samtal som Fredrik själv kallade den viktigaste författarintervjun det här året. Kolla in för lite fördjupad kunskap!

Fredriks motivering:

För mig handlar ”Nineteen” om de blinda känslorna i ett nytt möte. När någon tar plats i ditt mentala liv över en natt och allt förändras. Känslan av vemod och saknad trots att ni precis träffats. Men också att vara på väg bort innan ni ens fick en chans. Det som var stort och starkt visade sig bräckligt och skört. Bitterljuvt.

Bokstavligt tolkat kan man tänka att låten handlar om när man var nitton år och stormande kärlek dominerade ens känsloliv. Bildligt talat handlar den kanske om den där nittonåringen som lever kvar inuti en själv, oavsett ålder. Hur man kan vara nitton om och om igen.

Jag har länge haft ”Nineteen” som en favoritlåt och jag tycker att den passar att illustrera ”Vi har redan sagt hej då” genom sättet som Filip hela tiden avbryter relationer innan de hinner brännas, men ändå fortsätter sökandet. Hur han är på väg bort redan från början, men trots allt står redo att försöka igen. Att känna något igen, även om han inte är förmögen att förvalta eller ens släppa fram känslorna på riktigt.

Tidigare bidrag till Soundtrack of my novel:
”Hello” av Lionel Richie (Therese Dahl, Pocketlover)
”Energy” av Keri Hilson (Gustav Almestad, Nerd Life Deluxe)
”Dom vet ingenting om oss” av Moneybrother (Jessica Johansson, Ord och inga visor)
”It’s all been done” av Barenaked Ladies (Julia Skott)

Soundtrack of my novel #4: It’s all been done

Fjärde person ut i låtkalenderstafetten för ”Vi har redan sagt hej då” är journalisten och redaktören och bloggaren och twittraren Julia Skott. Hon bjuder på lite toner från 90-talet genom låten ”It’s all been done” av Barenaked Ladies.

Julias motivering:

Det kändes nästan genast som en given låt till bokens soundtrack, kanske till och med lite väl övertydlig. It’s all been done before, liksom. Jag har gjort det här förut, du har gjort det här förut, vi har gjort det här förut.

Men om jag gör såhär, om du gör såhär, vad händer då? Om jag försöker?

Lite uttråkad, lite frustrerad, lite desperat.

Det var roligare förr.

Här kan man se videon, som av trist upphovsrättsanledning inte får bäddas in på externa sajter.

Tidigare bidrag till Soundtrack of my novel:
”Hello” av Lionel Richie (Therese Dahl, Pocketlover)
”Energy” av Keri Hilson (Gustav Almestad, Nerd Life Deluxe)
”Dom vet ingenting om oss” av Moneybrother

Soundtrack of my novel #3: Dom vet ingenting om oss

Tredje person ut i låtkalendern är skribenten Jessica Johansson, som driver bokbloggen Ord och inga visor och även finns på Twitter under samma namn. Låten som hon valt är ”Dom vet ingenting om oss” av Moneybrother. Eller egentligen är det väl Pengabrorsan som har gjort den, det var ju så han kallade sig när han gav ut sitt svenskspråkiga album, den gode Anders Wendin.

Jessicas motivering:

Precis som ”Vi har redan sagt hej då”, så känns ”Dom vet ingenting om oss” väldigt nutida. Jag vet egentligen inte varför låten känns så, vilket förstås inte låter särskilt bra i en sådan här motivering men jag råder alla till att lyssna på den och se om ni känner samma sak.

Jag tycker också att låten reflekterar kring samma ämnen som romanen. Sångaren och den han sjunger om befinner sig i en bubbla och struntar i vad alla andra tycker. Det är fint, precis som att ”Vi har aldrig sagt hej då” är en fin roman. Svårare än så behöver det
nog inte vara.

Bonuslåt: Tom Waits – ”Long way home” (en låt om att vara ensam, och om att inte vara ensam. Den passar också fint till romanens tema).

Och just det ja – Jessica låter hälsa att hon söker nya skribentjobb efter årsskiftet. Så se det här inte bara som ett inlägg i låtkalendern, utan också som en jobbannons!

Tidigare bidrag till Soundtrack of my novel:
”Hello” av Lionel Richie (Therese Dahl, Pocketlover)
”Energy” av Keri Hilson (Gustav Almestad, Nerd Life Deluxe)

48 timmar Bryssel (1)

Jag kommer på mig själv med att vilja be om ursäkt på tyska. Jag stöter in i någon och ett schuldigung undslipper mig per automatik innan jag kommer på var jag är, att det kanske fortfarande är ett öppet sår att prata tyska i Bryssel, jag har för dålig koll på vad som försiggick här under kriget, vet bara att Belgien var ockuperat.

Hade ställt klockan på kvart över tre, men redan fem över vaknade jag och steg upp, så stor skillnad från halv fem-fem då jag vanligen brukar gå upp för att göra välling åt Tage var det ju inte. Jag cyklade upp till Centralen, tog flygbussen mot Skavsta, åttio minuter landsväg i totalt mörker men kunde omöjligt somna, satt och inbillade mig att föraren skulle somna vid ratten och att vi skulle köra i diket. Flyget lyfte kvart i sju, landning i Bryssel ett par timmar senare, ny flygbuss in mot staden och lite strulande nere i tunnelbanan som mitt besök till ära var belagd med strejk och bara gick med minimal trafik. Tog mig slutligen fram till EU-kommissionens högkvarter där Jocke mötte upp, han tog mig upp till de oändliga korridorerna för en titt. Såg inte Barosso dock.

Efter lunchen har jag promenerat längs turiststråken, den kissande ynglingen Manneken Pis var klädd i någon sorts byggjobbaroutfit vilket jag tyckte var lite sött, enligt Wikipedia är det tydligen vanligt att han då och då spexas till vid högtidliga tillfällen, kanske hade det med strejken att göra, det pratades om national demonstration day i högtalarsystemet i tunnelbanan. Började långsamt röra mig ner mot Jocke och Fannys hemkvarter vars placering jag hade fått utritat på en karta vilket kändes retro så här i Google Maps-tider, men som den gamla orienterare jag är brukar jag försöka undvika att använda gps:en så långt det är möjligt så det kändes ärligt talat rätt skönt.

Jag ser för övrigt Tage i varje pojke i tvåårsåldern jag möter på gatan. Jag saknar honom så det gör ont trots att det bara gått 14 timmar sedan jag stängde ytterdörren och smög iväg i den arla gryningen.

Slumpens krafter visade sig när jag ett par kilometer från deras hem plötsligt stod öga mot öga med Fanny på gatan, hon hade begett sig ut för att köpa en väggkrok och jag skrämde henne halvt från vettet när jag utbrast Men hej! rakt i ansiktet på henne. Då jag inte kände mig färdigturistad fortsatte jag efter några minuters samtal iväg på vidare äventyr. Nu sitter jag på ett café på Chaussée d’Ixelles och dricker en Hoegaarden. I kväll ska Jocke ta med mig ut på restaurang, han har bokat bord någonstans klockan åtta.

Om jag inte har tvärdäckat i deras soffa vid det laget.

Soundtrack of my novel #2: Energy

Det andra bidraget till Soundtrack of my novel-serien kommer från Gustav Almestad, bibliotekarie till yrket som även finns på Twitter under namnet @grovtinitiativ samt driver bloggarna Nerd Life Deluxe samt Pillow Talk hos Nyheter 24. Tidigare drev han även Läsbloggen hos Popmani, där sista inlägget kom att bli en recension av min roman.

Gustavs bidrag är ”Energy” av Keri Hilson, och i motiveringen bjuder han på en tolkning av varför Iris agerar som hon gör i romanen som jag tycker är väldigt intressant.

Gustavs motivering:

Keri Hilson sjunger om en slitning som säkert har pågått en evighet, svår att egentligen jämföra med de få veckor som Iris hoppas att Filip ska ta sig i kragen. På papperet åtminstone, men Iris är så snabb. Hon går så fort fram att hon börjar med misstro, med sorg, befinner sig mentalt i punkten av åratals slit från start. Hon har redan kommit fram till att hon inte orkar. Hennes raka besked i romanens början är inte så mycket öppenhet som ett sista ultimatum för att slippa mer. Hon har säkert använt liknande metoder förr, men kan aldrig avfärda direkt som hon vill ens när svaret dröjer. Egentligen är hon lika rädd som Filip, de har bara motsatta strategier för att hantera samma rädsla. Man vill att det ska vara motsatser som tar ut varandra och gör det rimligt, men de envisas med att slippa orka.

Jag hör dem upprepa det som ett mantra: orkar inte bli sårad, orkar inte vänta, orkar inte, det tar för mycket energi. Men det kostar lika mycket energi att stöta ifrån sig som det gör att kämpa, och så känner man tillsammans med dem hur energin dräneras ändå.

Tidigare bidrag till Soundtrack of my novel:
”Hello” av Lionel Richie (Therese Dahl, Pocketlover)

Soundtrack of my novel #1: Hello

Först ut i min låtkalender är Therese Dahl, som driver bokbloggen Pocketlover och twittrar som @Pocketlover_se. Låten hon valt ut är Lionel Richies ”Hello”. Anledningen till att jag låter henne börja är inte för att jag tror att ”Hello” är särskilt typisk för den lista som ska komma, utan för att

1) Det är trevligt att börja med att säga Hej! och

2) Det är även så ”Vi har redan sagt hej då” inleds – med att Filip och Iris möts och där den första frasen visserligen inte bokstavligen är Hej utan Där är du ju, precis där du sade att du skulle vara, men andemeningen ändå är klar:

Hej, är det mig du letar efter?

Thereses motivering:

Så fort jag fick erbjudandet om att bidra till ”Vi har redan sagt hej då”-listan visste jag vilken låt jag skulle välja. Det kom till mig direkt. Det är ingen låt som jag vanligtvis lyssnar på. Den tillhör inte heller den typ av musik som jag egentligen gillar. Men det är nåt med känslan i låten, tongångarna, texten. Låten jag pratar om är Lionel Richies ”Hello”. Jag har nog fått en något sorglig vibb av boken, speciellt så här i efterhand och det är antagligen därför jag kom att tänka på ”Hello”. En något dyster text som jag tycker passar in på boken. Jag upplever huvudpersonen som något vilsen, letande efter den rätta. Efter kärlek och värme. Någon att älska och som älskar honom.

Och nu blir det låtfest i dagarna tjugofyra

I början av december 2009 presenterade jag planerna på att ge ut min andra roman ”Vi har redan sagt hej då” på egen hand som ett självutgivningsexperiment. Jag skapade själv den traditionella pappersboken, e-boken och ljudboken, lyckades få gott genomslag i medierna, med tiden kom romanen att bli recenserad eller åtminstone omskriven i samtliga av landets riksmedier.

Det som gladde mig allra mest var dock att läsarna faktiskt uppskattade det jag hade skrivit. Det gick att få ihop en bra roman utan att någon utomstående hjälpte till. En bättre roman än min första, storförlagsutgivna sådana.

Även om det skulle visa sig bra mycket jobbigare än vad jag inledningsvis trodde.

Hur som helst. För ett par månader gav Massolit Förlag ut boken i (en väldigt snygg) pocketversion, och cirkeln är därmed redo att slutas och jag kan äntligen gå vidare mot ett nytt romanprojekt. Och jag har beslutat att knyta ihop säcken genom att göra en …

JULKALENDER!

Eller ja, låtkalender för att vara exakt. Jag har kontaktat 24 personer (kommer snart att ha gjort i alla fall, några mejl återstår) som alla har koppling till mig eller litteraturvärlden eller oftast bådadera, och låtit dem välja en låt som skulle passa in i ett soundtrack för ”Vi har redan sagt hej då”. I de fall de inte i förväg har läst boken har jag bett dem göra så, och alla verkar (hittills) lyda. Resultatet ska bli en låt plus medföljande motivering – kort eller lång – som publiceras här i bloggen, en låt per dag fram till julafton. Därefter sammanställer jag låtlistan under julhelgen och publicerar den som en komplett låtlista hos Spotify och Wimp i mellandagarna, och stänger därefter dörren till roman #2 för evigt.

Jag är väldigt exalterad. Både inför att få se vilka låtar de väljer, och stängandet av romanjäveln.

Första bidraget publiceras efter lunch i dag. Vi ses då!

DJtv #69 – Har ni gala eller?

Med avstamp i förra veckans Augustgala och den debatt som följde pratar vi i den här veckans DJtv om den svenska litteraturprisscenen. Varför känns det som att Augustpriset är på nedgång? Vad kan man göra för att ändra utvecklingen? Kommer Sveriges Radios Romanpris att bli landets största litteraturpris? Varför har vi inte hört något om Tidningen Vi:s litteraturpris i år? Hur många priser finns det egentligen? Det är några av de frågor vi försöker svara på. Tune in!

Saker vi pratar om i DJtv #69:

Augustpriset
Sveriges Radios Romanpris
Tidningen Vi:s litteraturpris
Svenska Deckarakademins pris för årets bästa kriminalroman
Mitt kritiska blogginlägg om årets Augustprisgala och uppföljningen dagen därpå
Svensk Bokhandels kritiska blogginlägg om årets Augustprisgala

PS. Och du vet väl att du kan prenumerera på DJtv via iTunes? Ytterst behändigt. DS.