Kategori: Livet och sånt

Att komma hem

Per Hagman är en författare vars texter jag alltid har sympatiserat med. Till min stora förvåning insåg jag dock härom dagen att jag inte läst särskilt mycket av honom. De första tre tunna böckerna javisst, men sedan, nej – inte en rad, trots att jag trodde att jag gjort det, trots att jag har kommit att se trakterna kring Odenplan som mitt Stockholmshem, trots att jag har för mig att jag har gett bort exemplar av novellsamlingen ”Skugglegender” i present åtminstone två gånger. Ändå är andra halvan av hans författarskap helt oläst för mig.

Den senaste veckan har jag kastat lystna blickar mot ”Vänner för livet” som Johanna skulle skriva om på Bokhora, men när jag skulle packa ner den i väskan för att börja läsa under vår pågående gästrikehelg sade hon appappapp, du borde verkligen läsa ”Att komma hem ska vara en schlager” först, trots att jag mig veterligen aldrig berättat för henne att jag inte läst den, trots att jag knappt ens själv var medveten om att jag inte läst den. Det verkar som att inte bara har mitt bokbestånd slukats av hennes gigantiska bokhyllor, vad jag har läst eller inte har hon också absorberat. Freaky.

Hur som helst. 40 sidor in i ”Att komma hem ska vara en schlager” – Adlibris hävdar för övrigt att om man köpt den i pocket, så har man även köpt ”Dannyboy & kärleken” ser jag – inser jag att Per Hagman är den författare jag vill vara, vill komma att bli. Jag älskar hur en ton i moll hela tiden ligger och surrar men aldrig riktigt verkar kunna greppas, hur han gör omtagningar i texten, hur romantiteln återkommer som ett mantra gång på gång på gång. Jag hoppas att det håller i sig.

Och på tal om Hagman så tyckte jag att Jonas Thentes utökade remix-recension av ”Vänner för livet” i bloggen var utsökt morgonläsning när Tage låg och morrade på min mage i morse.

Nu vill pappa att vi ska gå ner i källaren och botanisera bland gamla prylar. Later.

Folkliv

Nej, jag kommer aldrig att flytta till Gästrikland igen. Men det är ändå intressant hur känslan i kroppen förändrats de senaste åren när jag promenerar genom Sandviken. Hur eventuella framsteg och tillbakasteg i stadens utveckling intresserar mig, glädjer mig och gör mig nedstämd. Hur jag verkligen kan tycka att det är vackert att promenera längs med kanalen, och hur det gör mig munter att se att det faktiskt finns ett folkliv på gågatan en lördagsförmiddag, och att folk sitter på caféer och fikar, att alla butikerna inte har slagit igen, att en del nya till och med har öppnat, även om centrumet väl troligen har glesnat sedan jag var liten, det är svårt att minnas exakt.

Javisst är det roligt med folk, men går vi här i morgon lär vi inte se en enda käft, konstaterar mamma när vi passerar Krysset, platsen där de två gågatorna möts. Nej, som söndagsstad har väl Sandviken en bit kvar.

Roadtrip

Tage ska åka bil för första gången i sitt liv i dag. Det är roadtrip till Gästrikland på gång, direkt efter jobbet drar jag till Statoil och hämtar ut en hyrbil och sedan bär det av norrut. Jag ser framför mig en lugn resa, där han genast ska vaggas till sömns av bilens stilla brum. Det må vara en fåfäng förhoppning, men för ett par veckor sedan var det skrikfest i lägenheten när centrifugeringen av tvättmaskinen i rummet bredvid drog igång, och han tystnade genast och lyssnade förundrat på det säregna ljudet tills maskinen stannade. Jag tänker mig något liknande nu.

Och blir det skrikfest ändå kan vi ju alltid dra på bilstereon till max och låtsas som att det regnar.

Semesterdags

Åter till jobbet i går. Visserligen var det en förhållandevis lugn dag, jag skrev notiser och gjorde en kort telefonare med Tina Leijonberg om hennes roll i den stundande svenska uppsättningen av Queenmusikalen ”We will rock you”, men ändå: Jösses vilken semester det är att jobba jämfört med att vara föräldraledig. Ordet föräldraledig ska här läsas med fnuttar kring orddelen ledig.

Det jobbigaste med att arbeta blev därför inte arbetet i sig, utan att höra rapporterna hemifrån om att Tage bestämt sig för att inleda tonårsrevolt vid åtta veckors ålder, det var skrikfest galore på öfre Östermalm under måndagen. Det dåliga samvetet slog till direkt, jag ville vara där och göra min del, ta med honom ut på promenad, städa, amma, nej kanske inte amma men allt det andra.

Nu blir det inte så de närmaste åtta veckorna. Det gör en smula ont i magen.

Men inte just i dag

Någon gång ska jag lära mig hur man gör saker på riktigt. Layout till exempel. Skaffa riktiga kunskaper i ämnet och inte bara höfta, måtta och köra olika varianter av hempul.

Så här blev i alla fall det ”nya” omslaget till ”Vi har redan sagt hej då”, till den testupplaga på 250 exemplar jag just beställde från ScandinavianBook. Några ryckcitat tillfogade, och proportionerna något lite ändrade, då formatet inte är exakt som tidigare (125X200 istället för som tidigare 135×205).

Valborg och Macworld Expo 1997

Jag är med iPad i helgen. Eller rättare sagt så är Johanna med iPad i helgen, men hittills är det mest jag (och min vän Jocke vid gårdagens sillunch/middag) som härjat med den. Middagen kom för övrigt att bestå av väldigt mycket tekniksnack, och jag skulle själv vilja påstå att nörderiet nådde sin höjdpunkt när jag höll en lång monolog om turerna kring Steve Jobs avskedande från Apple 1985 fram till återkomsten 1997, en monolog som kröntes av att jag spelade upp Youtube-klipp från Macworld Expo 1997 där Jobs intog scenen till publikens lycka, bara för att presentera ett samarbete med Microsoft och Bill Gates, vilket ledde till mindre lycka, om vi säger så. Ja, ni må flina – men jag skulle vilja hävda att såväl Johanna som Jocke som Josefine som Tage lyssnade andaktsfullt.

Hur som helst. Vi fokuserar under de här iPad-dagarna på hur den fungerar som e-boksläsare, främst eftersom den är rätt hopplös att använda som surfmaskin i större utsträckning innan det svenska tangentbordsstödet presenteras, men också för att vi inte kan installera egenvalda appar utan att förstöra ägarens inställningar. Håll utkik efter recension och snack, troligen i ett DJtv-avsnitt nära er inom kort.

DJtv #60 – Va’ glor ni på?

Dags för lite reflektion i veckans avsnitt, lagom till vi fyller 60. Vi försöker utröna vad som går hem när vi sänder, och vad som inte gör det. Varför tittar ni på DJtv? Vad vill ni se mer av? Vad vill ni se mindre av? Var nu inte blyga, kom igen och kommentera! Som bonus bjuder vi på en genomgång av de tre avsnitt ni verkar ha gillat minst genom vår historia, samt korar det avsnitt som har överlägset flest tittare. Enjoy!

Avsnitt vi nämner i veckans genomgång:
DJtv #20 – Det firar vi med en sjyst fest
DJtv #25 – Ryssen kommer!
DJtv #32 – Twitteratur
DJtv #55 – Hjälp, vi har fått barn!

Och glöm inte att DJtv även finns som podcast via iTunes.

Tippa över

Sol ute. Huvudvärk och förkylning inne. Undrar om inte Tage åkt på sin första förkylning också, det har varit väldigt rossligt och gnälligt och stånkigt och stönigt hela natten, och det enda sättet han eventuellt kunde tänka sig att sova på var vilande mot mina uppskjutna ben när jag halvsatt i sängen. Ingen vidare sovställning, särskilt eftersom jag inte riktigt vågade somna utan hela tiden låg i någon sorts halvdvala och höll i honom i sidorna, så att han inte skulle få en viftattack och tappa balansen och tippa ner i golvet.

Kultursamtalet i går gick väl … okej. Jag var visserligen inbjuden för att jag har en annan infallsvinkel och andra erfarenheter än det diskussionen skulle handla om, men jag kände mig ändå lite för dåligt insatt i hur stödet till kulturtidskrifter fungerar för att det skulle kännas bekvämt. Men men, en erfarenhet rikare, och det var trevligt att bli inbjuden att vara med.

Dags att kolla in den där solen en sväng. Promenad till apoteket samt Blustret för att vittja posten står på dagsschemat.

Ibland är de ju för roliga på DN

Saxat ur dagens artikel ”Nya gränser för hovrapportering”:

Gunilla Herlitz, chefredaktör för Dagens Nyheter, tänker inte återpublicera de norska uppgifterna.

Några centimeter ovanför ligger en bild av norska Se og Hörs framsida, prydd av megarubriken ”Min hete natt med Jonas”.

Eller som Julia Skott svarade när jag twittrade om samma sak: Vi publicerar inte. Det här är vad vi inte publicerar!