Kategori: Jobb och sånt

Vitsminkad med mitt axellånga svarta hår uppburrat som vore jag Robert Smith och iklädd svart från topp till tå och inifrån och ut. Dags att bege sig till Tim Burton-intervjun på Grand!

——

Åh vilket förtjusande småmulligt penntroll han visade sig vara. Och bokstavligt talat rädd för solen därtill. Nu måste jag skriva så fingrarna blöder, texten ska ut senast halv fem.

——

Så där ja, mina tjugo minuter med Burton förpassade till evigheten, här i SvD:s tappning. Jag är rätt nöjd med rubriken ”Mord och många visor”. Tyvärr hängdes den på med några förtydligande ord när det blev dags för webbpublicering.

– Varifrån var det du ringde sa du?
– Nyhetsbyrån TT Spektra. Kultur- och nöjesredaktionen.
– Jaha. Har det något med TT att göra det eller?
– Ja, man kan väl säga att vi är TT:s redaktion för kultur och nöje.
– Jaha, så TT sysslar inte bara med nyheter?
– Öh, tja, vi tycker väl att det vi sysslar med är nyheter också.
– Jaha du.

Ibland önskar jag att jag fick jobba på kvällstidning så att jag någon gång tilläts sätta rubriker i stil med de här.

Idag har Aftonbladet länkar till tio olika ”Let’s dance”-artiklar och tv-inslag på sin förstasida på webben. Expressen har sjutton.

Kom igen nu Aftonbladet, jag trodde det var ni som skulle vara nyhetsledande i det här landet?

Det blir ingen Oscar för Roy Anderssons ”Du levande”, den första utgallringen ner till nio icke-engelskspråkiga filmer har presenterats och föga förvånande är inte det svenska bidraget bland dem. Konstigare är kanske att inte heller rumänska ”4 månader, 3 veckor och 2 dagar” klarade sållningsprocessen. Fast i och för sig, en film om hur en abort genomförs i ett glåmigt rumänskt 80-tal kanske är väl lika lite klassiskt Oscarsmaterial som en tablåfilm utan huvudpersoner när jag tänker efter.

Jag ligger här i min säng och känner bakfyllan ack så sakta lämna min kropp och tänker vad hände egentligen med ”Amberville”? Det bloggades å det grövsta om den i höstas efter en rätt lyckad pr-kampanj, det spekulerades kring vem som skrivit den – bland annat här hos mig – det hävdades att den var the shit på bokmässan i Frankfurt men … ja men förutom det då? Köpte någon bokjäkeln egentligen? Fanns det något publikt intresse för en roman där mjukisdjur lever rövare i en stad liknande Stockholm? Har den getts ut utomlands någonstans ännu, var det inte så att den hade direktöversatts till engelska redan från början? Jag kan inte påstå att jag sett någon läsa boken, och SvB:s topplista har den ju mig veterligen inte nått (just nu ligger dock deras sajt nere ser jag, vilket omöjliggör faktakontroll), så hur ser framtiden egentligen ut för den planerade bokkvartetten?

Och efter de bakfyllefunderingarna övergår jag nu till övriga tankenötter: Hur fylla magen när jag inte orkar gå och handla och skafferiet ekar frukosttomt? Och hur i hela fridens namn ska den här bleka skuggan av en människa kunna vara redo för födelsedagskalas i Rotebro om två timmar?

Jag fortsätter på ”Arn”-temat från igår: Inte heller i Danmark, där filmen har premiär idag, går den hem bland kritikerna. Enligt DN sågas den, men ska man vara helt ärlig så är nog vår beskrivning, att den tas emot ljummet, mer överensstämmande eftersom Berlingske ändå ger den betyget fyra av sex.

Sex Guldbaggenomineringar till min favoritfilm alla kategorier förra året – ”Darling”. ”Du levande”, som jag faktiskt ärligt talat fortfarande inte sett, kommer därefter med fyra, ”Leo” har tre. Jag tror på fyra vinster för ”Darling”, och en för ”Du levande”.

Mest jubel på redaktionen: Upptäckten att ”Hej hej Monika”-Nic Schröder birollsnominerats för sin insats i ”Hata Göteborg”.

——

Vilka får de då? Tja, jag tror att ”Darling” drar hem åtminstone ett skådispris, både film och regi samt manus. ”Du levande” får nöja sig med fotot.

Om jag brukar vara träffsäker? Well, jag hade ju 18 av 24 rätt på förra årets Oscarsgala i alla fall, vilket gav mig segern i Morgans prestigefyllda tipstävling och gratis brunch större delen av våren, vilket ju inte är fy skam.

I morse när jag låg i sängen och läste artikeln om den döende Anders Paulrud i Aftonbladet tänkte jag oj då, handlade den där boken om honom själv, vi får se till att göra något på den trots allt eftersom jag när jag skrev vår ’här är vårens böcker’-text strax före jul inte fäste särskilt stor vikt vid ”Fjärilen i min hjärna”, eller så var jag bara slarvig, på jakt efter nya röster andra författare en annan typ av böcker, jag vet inte.

Jag dissade boken om hans sjukdom utan att ens titta åt den. Och så går han och dör samma dag. Jag känner mig smått usel.

Läser uppslaget om Starbucks världsexpansion i DN (ej på nätet ännu), läser och läser och läser och när jag läst klart sitter jag frågande i soffan och undrar: Hur kan man göra ett helt uppslag, skriva mer än tiotusen tecken om jag höftar rätt, utan att överhuvudtaget beröra frågan när eller om sagda kaffekedja ska slå upp portarna i Sverige? Jo, det nämns i förbifarten i en faktaruta att Starbucks aldrig diskuterar sina expansionsplaner, men i övrigt – nada.

Och det är väl inte så oväntat att de inte säger något – Starbucks samarbetar ju trots allt rätt ordentligt med Apple som gjort förtegenhet om framtiden till en konst – men kan man inte ställa frågan till någon annan då? Skulle Starbucks kunna slå sig in på den svenska lattemarknaden? Vilka skulle det i sånt fall ske på bekostnad av? Är det inte konstigt att ett varumärke som de flesta svenskar under trettio känner till inte finns att tillgå här? Det finns hur många intressanta frågor som helst att ställa.

Men nej, när DN skriver en drapa om Starbucks världsexpansion, då finns inte ens ordet Sverige med. Kalla mig provinsiell men jag finner det högst märkligt.

Strax efter halv elva kommer sms-flashen på mobilen om Slas död, ett tag senare följer meddelandet från min chef, han berättar hur vi går till väga, vem som gör vad. Jag inbegrips inte, får gå och sova.

Tur är väl det, för när jag tänker efter, försöker minnas – nej, jag kan inte erinra mig att jag läst en bok av Slas, vare sig under åren som litteraturstudent i Uppsala eller senare. Så ser jag att Jonas Thente i en kommentar skriver att nu rämnar Sverige för ett ögonblick, och jag inser att min litterära bildning trots allt är rätt skral, jag är en sälle som tänkt natta mig med en Roslund/Hellström-deckare.

Jag sitter vid datorn, skäms en smula och surfar till Wikipedia för att läsa på. Någon har hunnit dödförklara honom även där.

I kväll visar SVT den sista ”riktiga” Wallanderfilmatiseringen, då Rolf Lassgård spelar Kurt Wallander i ”Pyramiden”. Den borde jag kanske titta på, trots allt vill jag nog se Lassgård knyta ihop säcken, tänkte jag i morse vid frukostbordet. Sagt och gjort, vid morgonmötet ställde jag frågan har vi fått ”Pyramiden” på dvd? men ingen trodde det.

Så nu blir det väl inget. Att se den på tv – live – är en tanke som faktiskt känns helt världsfrånvänd.