Släpp texterna loss, det är vår

Petra skriver om att Svensk Bokhandel bestämt sig för att satsa mer på webben. Jag surfar dit och genast vaknar gnällspiken i mig. Oh joy.

För visst, det är så klart applådervärt att Lasse Winkler skriver i programförklaringen att de satsar på att ha en reporter som ska producera snabbt och aktuellt material för webben, men allvarligt talat, börjar det inte bli dags att lägga av med 1900-talsfasonerna att publicera texter på nätet först tre veckor efter att papperstidningen kommit ut? Det känns så … tja, omodernt och texternas aktualitet är ju minimal när de väl dyker upp på webben och även ur arbetssynpunkt är det bökigt för en lat och modern människa som sitter minst tio timmar per dag framför datorn att tvingas springa runt på redaktionen och leta efter det där ynka pappersexemplaret om det är något man vill kolla i efterhand. Puh, andningspaus.

Jag har visserligen tillgång till the real deal vilket ju inte är fallet för alla, men ändå – följ nu min rubrikuppmaning och låt moderniteten flöda. Nätpublicering är det nya svarta har jag hört.

Att tala bredvid scenmun

Mycket skriverier om Dagens Nyheter här den här veckan, men vad fasiken:

Det känns inte riktigt som att DN är så duktiga på att hålla sina nominerade till sitt kulturpris hemliga fram till dagen de ska presenteras. Först berättade Maria Schottenius att det var Peter som var litteraturnominerad i Resumé dagen innan DN själva skulle presentera det, och nu ligger det en länk upplagd till en recension av Stadsteaterns uppsättning av “Linje lusta” under scen-rubriken, trots att den nomineringen ska presenteras först i morgondagens tidning. Helena Bergström gjorde huvudrollen och Göran Stangertz regisserade. Vem av dem är den nominerade…?

——

För att det inte ska bli hel slagsida åt Bonnierhållet så kontrar vi med lite Schibsted: Läs dagens artiklar i Svenskan (ej på nätet ännu) om panda- kontra fashioncore-kulturen. Jag blev så nostalgisk att jag blev alldeles tårögd. Och Kristin Lundells krönika där hon avslutar med att beskriva hur man lockar ut en panda ur buskarna på Emmabodafestivalen med avslagen öl är väldigt rolig. En sak bara – i huvudingressen står SvD Fredag har gjort en subkulturell djupdykning för att ta reda på vad som förenar – och vad som skiljer – 90-talets pandor från det sena 00-talets fashioncore. Det sena 00-talet – shit är vi är redan där?

——

UPPDATERING: DN insåg visst sitt misstag till sist, för någon gång under dagen har den där scenlänken försvunnit.

Marknadsföring, snackis och Metro no-no

Debatten om lyxkonsumtionen går vidare i DN, med ett långt inlägg från Bangs chefredaktör Karin Eder-Ekman som i mitt tycke nog var det hittills bästa.

Själv kan jag dock inte låta bli att mest tänka på vilken otroligt bra gratisreklam Sisela Lindbloms bok fått av det här. Nog för att hon är ett litterärt namn som skulle ha blivit recenserad på alla de stora kultursidorna ändå, men nu har det i flera veckors tid regelbundet publicerats artiklar på tre av landets största kultursidor (Svenskan är den enda som hållit sig ifrån debatten om jag inte missat något) där boken och författaren nämns. Marknadsföringsavdelningen på Norstedts borde således vara saliga av lycka, för indoktrinering är en fantastisk försäljningsmetod. Bokens titel eller författarens namn har nämnts i uppåt tio DN-artiklar eller kortare repliker och alla som är någorlunda kulturellt intresserade tidningsläsare vet att “De skamlösa” kommer ut på måndag, vilket självklart leder till ökad försäljning.

Så – en bok som åtminstone medialt framställts som konsumtionskritisk skapar en infekterad debatt som leder till ökad konsumtion av sagda bok. Livet är underbart.

Hur är då “De skamlösa”? I mitt tycke är det en väldigt bra roman om ett kallt samhälle och hur det mänskliga beteendet ser ut, men de som förväntat sig en skarp Stureplanssatir får nog vända sig någon annanstans, för boken är, trots att ingen väl lär tro det efter att ha följt debatten, kliniskt ren från namn på varumärken, barer, restauranger, affärer – ja rubbet. Orden “Stureplan” eller “Östermalm” finns inte heller däri, vilket i sammanhanget inte är oviktigt.

——

Nu sitter jag således och funderar på hur jag ska göra min nästa roman till en snackis. Jag sitter ju mitt i nyhetsnavet på jobbet, jag vet hur medier tänker och funkar. Om jag inte lyckas vore det således ett personligt fiasko på två plan. Bra – inget påverkar skrivarmotivationen så positivt som dubbla tyngder på mina axlar.

——

I dag skulle de ha kört den där artikeln om mig på Metros SL-sida. Men den har blivit framflyttad till om två veckor om jag förstått saken rätt. Lika bra det kanske, det är ju fredag den 13:e i dag.

Vote for Peter!

Det här hade jag ju, trots att jag behagar kalla mig nyhetsjournalist, lovat att jag skulle hålla tyst om. Men nu har Maria Schottenius berättat det i Resumé, så det finns väl ingen orsak att hålla min stora käft stängd längre:

dannypapa.jpgVärldens bästa Peter, ibland kallad iPet men till vardags lystrande till Peter Fröberg Idling, är den litteraturnominerade i DN:s nyinstiftade kulturpris. Det kommer en lång intervju med honom i tidningen i morgon. Grattis grattis säger jag, och uppmanar er alla att rösta på honom när det blir dags.

Ja, det är alltså Peter till höger i bild. Vem jeppen till vänster är har jag ingen aning om.

Jag är en skamlös påskhare

skamlos.jpgSå där ja, morgonhetsen är undanjobbad och artikeln om Sisela Lindbloms roman “De skamlösa” tillputsad och utlagd. Intervjun kan läsas bland annat här, här och här. DN-artikeln samt Isobel Hadley-Kamptz Expressenledare som nämns däri kan hittas här och här.

Och nu, back to work. Trots att det är skärtorsdag dimper det ner rätt mycket åtminstone notisvärdigt material. Tiden är ur led.

——

Och vill man för äventyrs skull läsa min artikel utan en enda radbrytning, så kan man göra det här.

Cash, otrohet och syrlighet

Lite litteraturgrejs så här på den tidiga måndagskvällen:

Jens Lapidus roman “Snabba cash” ska bli film eller tv-serie, Tre Vänner har köpt rättigheterna. Min artikel om projektet kan läsas exempelvis här. Hm, kanske är det Lapidus jag ska ta mig an som påskekrim?

——

DN skriver i dag om författarskråets växande otrohetsproblem. Så passande att min nästa roman (nej, jag har inte hunnit ändra mig igen sedan klockan fem) ska handla om just otrohet.

——

Dessutom i dagens DN (dock inte på nätet) – Susanne Ljung besvarar, med rätt syrlig ton, den kritik som Sisela Lindblom gav hennes P1-program “Stil” i intervjun med henne i lördagens DN.

Bloggkupp, världspremiär och Tursten

Uppsnappat i litteraturvärlden i dag:

——

Ett hundratal svenska litteraturbloggare har nappat på Bokssons erbjudande om att marknadsföra deras prisjämförarsajt, skriver Dagens Media. Det hela är lite lustigt, för de flesta bloggare företaget kontaktat verkar medverka trots att de inte tror att de gör det. Boksson resonerar, om jag förstår artikeln rätt, som så att det räcker att en blogg skrivit jag har fått ett erbjudande om att medverka i Bokssons simpla marknadsföringstrick men ser ni det går jag minsann inte på! för att få den utlovade pocketboken som belöning, enligt devisen all publicitet är bra sådan.
Undrar om det innebär att jag också får en bok nu. Jag har visserligen inte ens fått erbjudandet om att medverka och länkar inte till deras sajt, men ingen verkar gå säker när de strör prylar omkring sig.

——

Det blir minsann världspremiär till helgen på Gotland. Jag saxar ur ett pressmeddelande från Albert Bonniers förlag:

Håkan Nesser på Sverigebesök – Världspremiär på Gotland!

Den i dag New York-boende författaren Håkan Nesser kommer till Sverige i samband med utgivningen av kriminalromanen En helt annan historia, del 2 i Barbarotti-kvartetten.

På lördag 31 mars är det världspremiär för En helt annan historia i Visby där Håkan Nesser signerar i bokhandeln Wessman & Pettersson, Adelsgatan 5, kl 11.30-13.00.

En helt annan historia utkommer tisdagen den 3 april.

Nesser besöker även Kumla, Hallsberg, Hallstahammar, Stockholm och Uppsala för att signera böcker dagarna som följer därefter.

——

Min Helene Tursten-artikel gick för övrigt ut redan i dag trots att jag påstod något annat i går. Den kan bland annat läsas här.

Spridda litteraturgrejer, onsdag

Det har ju de senaste dagarna diskuterats på en del litteraturbloggar huruvida de bör innehålla mer eller mindre bokbranschskriverier. Jag tänkte att jag skulle bli lite bättre på det, jag sitter ju i ett ständigt informationsflöde på jobbet och kan utan större problem länka till de grejer vi skriver om och även nämna saker vi inte skriver om av en eller annan anledning. Jag tänker inte förvandla bloggen till en nyhetssajt för det vore ju rätt korkat att konkurrera mot mig själv, men lite mer kan jag skriva om när jag hinner och ids.

Så var börja? Tja, varför inte i den här kanondebatten som blossade upp igen efter Kulturnytts genomgång av klassuppsättningar bland bokbestånden på högstadiet, som kritiserades på DN Debatt (intressant nog samma dag som genomgången presenterades) av litteraturprofessor Maria Nikolajeva och sedan rewritades av flera medier, däribland oss. Ja hon kritiserade resultatet alltså, inte undersökningen i sig. I dag har vi skrivit en uppföljande artikel, där hon får utveckla vad hon menade.

Vad övrigt har hänt i bokvärlden i dag då? Tja, Alexander McCall Smith var i stan och körde sitt intervjurejs på Hotel Diplomat precis som Helene Tursten. Faktum är att jag och Tursten blev vänligt men bestämt bortkörda från ett loungerum där McCall Smith skulle göra en tv-intervju. Och där kom jag med min intervjubandspelare och trodde att jag var något. Min Turstenartikel går ut på fredag.

Just ja, sen drog ju bokhororna igång sitt Xlibris i dag också. Jag har inte hunnit bli medlem än, men jag tänker bli det vad det lider.

——

Och nu – mot operan!