Det är världsbokdag och det känns som något som sakta tynar bort även om det skanderas hurra! hurra! på dess tolvårsdag på den officiella sajten. Inte för att den kanske någonsin varit så stor, men jag minns att jag under några år runt millennieskiftet brukade ge bort en pocket till nära och kära just den 23 april. I år kom jag inte ens ihåg att den ägde rum förrän en vän mejlade och berättade och jag därefter såg att Petra uppmärksammade den. Och jag som kallar mig minnesjunkie. Jag lever i en lögn.
——
In other book news så var det i dag en artikel på Metros SL-sida om mig och mina skriverier. Den går att se i pdf-format här. Jag ser lite mysko ut i ansiktet tycker jag, men det är väl smällar man får ta när man envisas med att vara linslus.
Ja herregud, världsboksdagen har den någonsin varit stor? Själv hade jag en liten pliktskyldig bok-tipspromenad med mina elever för att uppmärksamma dagen. Pedagogiskt så det förslår…. Det är ju lite synd att en sån bra idé, som värlsboksdagen faktiskt är, inte utnyttjas bättre. Man skulle kunna göra så mycket bra av den. Fast det har man kanske gjort, vad vet jag?
Kul att läsa artikeln om dig förresten. Böcker, tunnelbanor och Stockholm är skojsigt 😉
Nja, stor har den väl aldrig varit vad jag vet. Ja, det borde finnas potential, istället för att folk ska springa och ge varandra rosor på alla hjärtans dag så kunde man ge en bok i dag i stället.
Daniel! Vilken utmärkt idé!
Kan vi inte komma ihåg den tills nästa år och lansera det stort och sälja idén till förlagen och bokhandlarna:)
Jag noterar i minnesbanken. Och jag glömmer aldrig något. Tror jag.