Tim Burton och jag

Vitsminkad med mitt axellånga svarta hår uppburrat som vore jag Robert Smith och iklädd svart från topp till tå och inifrån och ut. Dags att bege sig till Tim Burton-intervjun på Grand!

——

Åh vilket förtjusande småmulligt penntroll han visade sig vara. Och bokstavligt talat rädd för solen därtill. Nu måste jag skriva så fingrarna blöder, texten ska ut senast halv fem.

——

Så där ja, mina tjugo minuter med Burton förpassade till evigheten, här i SvD:s tappning. Jag är rätt nöjd med rubriken “Mord och många visor”. Tyvärr hängdes den på med några förtydligande ord när det blev dags för webbpublicering.

En kommentar till “Tim Burton och jag”

  1. Bra skrivet!
    Jag var också där men som fotograf under extrem tidspress, vilket trotts allt blir ett minne för livet.
    “Åh vilket förtjusande småmulligt penntroll han visade sig vara”, perfekt beskrivning utav honom faktiskt =)
    Ha det bra!
    MVH Hanna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *