Skrivardygn

Vi har hyrt in Tages moster som ställföreträdande förälder under ett dygn, och själva tagit vår tillflykt till Scandic Foresta på Lidingö, där vi slutredigerar manuset till föräldraboken. Ja, den ska verkligen bli klar nu. Ett pass i går kväll efter middagen, ett i morse efter frukosten och nu ett avslutande bestämma den slutgiltiga ordningen på kapitlen-samtal. Får vi därefter bara ihop en baksidestext också, så är vi banne mig hemma. Och redo för att åka hem.

Just det, vi hade PR-möte på förlaget i går. De verkar vilja bekosta en releasefest. Sweet!

On tour

Vi är i Gästrikland. Gävle i går, Kungsgården i dag och vidare mot Sandviken i kväll. Tage on tour, skulle man väl kunna kalla det, det är ju främst honom alla vill träffa. Just nu sover han och hans mor lunch efter en viss tids kamp mellan två tuffa viljor. Mamman vann, dock inte utan hårt motstånd.

Så här såg det ut i går vid samma tillfälle.

 

Ständigt detta barn

Skriver recension av ”The dictator” för UNT på Pause vid Greta Garbos torg, ett fik som trots ett modernt standardutförande är oväntat trivsamt. Två mammor kommer in med sina barn, två runt cirka tre och en ettåring, de sätter sig vid ett bord en bit bort och de håller låda å det grövsta, jag sätter i lurarna för att få lite arbetsro men får en intensiv längtan efter Tage i bröstet trots att det bara gått en och en halv timme sedan jag lämnade honom på dagisgården, han är i en väldigt kramig fas nu och ville först inte släppa mitt byxben innan han gick fram till den Bobby car han tycker så mycket om och satte iväg, vinkandes hej då i sin skinnjacka och toppluva, så liten och vuxen på en och samma gång så att hjärtat knyter sig.

Vi hade en väldigt mysig pappa/son-dag i går, vi var ute nästan fem timmar i parker och gjorde en cykelutflykt och efter att jag varit ute och sprungit framåt kvällskvisten duschade vi ihop innan han skulle gå och lägga sig och jag satt på golvet i duschkabinen och han fick sköta duschstrålen bäst han ville och höll på att skratta ihjäl sig när han upprepade gånger skulle rikta den mot mitt ansikte och jag skulle skrika hjälp! hjälp! hjälp! varje gång vilket inte var allt för svårt att lyda eftersom han närapå dränkte mig.

Jaha, nu tar batterierna i datorn slut också och inget strömuttag i sikte. Får väl gå hem och skriva klart då.

Tårar

Läser Julias fina text om när hon tvingas fatta ett beslut kring sin sjuka katt. Kommer till raderna om insomningen hos veterinären och kan inte hålla mig från att börja gråta trots att jag sitter på café och jobbar.

Projicering. Att jag ser mig själv och mitt barn framför mig när jag läser. Det här med att vara förälder alltså, så många känslor man inte vet var de ska ta vägen.

Elva frågor och svar

Jag har inte bara fått en, utan två sådana här elvafrågesutmaningar nu. Vi tar dem i den ordning de kom, först ut är alltså frågorna från min hustru:

1. Om du vore en bil, vilket märke/modell och varför?
Jag är ju en rätt trygg person till min natur, så det vore ju nära till hands att säga Volvo. Men jag har ju kommit att uppskatta Tyskland allt mer på senare år, så jag väljer att vara en Audi A6. Trygg och säker, men lite mer exklusiv än en svensk standardmodell.

2. Vilken radiokanal är din favorit?
P1 och P4. P1 är den kanal som alltid är inställd hemma, men ibland rattar jag över till P4 och lyssnar på Radiosporten. Tidigare stod alltid radion på i köket när jag rumsterade om där, men nu är det oftast bara när vi äter frukost den står på, när jag diskar eller städar undan (och oftast är ensam i köket) lyssnar jag i allt högre utsträckning på ljudböcker eller podcaster.

3. Hur många par skor äger du?
Alldeles för få, jag har aldrig varit särskilt intresserad av att köpa kläder (och skor) och det har blivit än mindre fokus på det sedan Tage föddes. Men jag ska faktiskt gå och köpa ett par nya sneakers i dag för att hälsa våren välkommen tänkte jag. Hm, förr åkte jag till Uppsala, drack sprit och sjöng om ungdomens lyckliga dar denna speciella dag, nu köper jag skor i stället.

4. Vilken sajt är den första du surfar in på när du går in på internet?
Jag öppnar allt mer sällan webbläsaren med avsikt att gå till någon speciell sajt. Däremot använder jag mina Facebook, rss- samt Twitterappar för att scanna av flödena någorlunda konstant. Twitter är den av de tre jag prioriterar ner när jag känner att jag inte har tid.

5. Prenumererar du på någon morgontidning?
Ja, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Plus att jag även har DN:s nya ”digitala paket” och därmed betalar ytterligare 29 kronor i månaden för att få tillgång främst till iPadversionen.

6. Har du röstat i alla val du varit röstberättigad i?
Skamligt nog inte. Trots att jag var en av få i min närhet som propagerade för att Sverige skulle gå med i EU (jag omgavs på den tiden av väldigt många inte utan mitt snus-personer) så blev det av någon anledning aldrig av att jag gick och röstade i folkomröstningen om EU 1994. Därefter har jag dock alltid röstat, även i EU- och kyrkovalen, tills jag gick ur Svenska kyrkan.

7. Är gardiner egentligen nödvändigt?
Nej, men jag har svårt att se hur en fin gardin i ett fönster skulle kunna skada upplevelsen av ett rum.

8. Är du bra på att passa tider?
Jag var tveklöst bättre på det innan Tage föddes, men i grunden skulle jag säga ja. Jag uppfattar mig själv som en tidsrealist.

9. Vad känner du för Facebook?
Jag gillar Facebook, det är ett bra verktyg som knyter ihop dåtid med nutid och gör avstånden mellan människor mindre.

10. Vilken är din favoritsport på tv?
Hm. Jag vet faktiskt inte. Det har med åren kommit att bli så att jag nästan bara ser sport på tv i samband med stora mästerskap. Men då är jag väl som de flesta, jag hejar fram de blågula oavsett sport. Aldrig har jag väl följt ett svenskt landslags fram- och motgångar så intensivt som när jag befann mig i Kambodja under fotbolls-VM 2002 dock. Förlusten mot Senegal i åttondelen kan jag fortfarande må illa av.

11. Vilken var den senaste boken du läste?
När vi var i Vittangi över påsk avslutade jag en bok vill jag minnas, men jag kan inte för mitt liv komma ihåg vilken det var. Sedan dess har jag läst Roslund & Hellströms ”Två soldater”, en hiskeligt tjock volym jag inte tagit mig igenom än. Nu ska jag dock lägga den åt sidan ett tag och ta mig an Kirsten Jacobsens intervjubok med Henning Mankell, som jag ska recensera för UNT.

Och nu är jag en sådan där dålig bloggkedjeperson och skickar inte utmaningen vidare. Jag måste ju gå och köpa skor!

Huvudet på spiken

Veckans Stockholmsnatt av Pelle Forshed och Stefan Thungren innehåller lite för mycket självigenkänning än vad som är nyttigt.

Fast hemma hos oss ser det i och för sig ofta ut ungefär exakt så där, plus att tv:n rullar Pippi-avsnittet ”Pippis jul” för 385:e gången. Tage älskar det avsnittet.

Det jag är rädd för

Jag har skrivit ett kapitel om mobbning till vår kommande bok, men jag tror jag väntar med att utveckla det resonemanget, har ju redan publicerat ett kapitel här i bloggen tidigare.

Men alltså. Det här med mobbning när man har egna barn. Jag läser Mats Jonssons krönika i veckans Tidningen Liljeholmen/Älvsjö, ser på Tage där han sitter på andra sidan matbordet och mumsar rostbröd i godan ro, fruktar framtiden och känner ett hugg i magen av en art jag aldrig tidigare upplevt.

Tanden sprack från kant till kant

Hm. Nedanstående blogginlägg skrev jag i går kväll, men jag glömde visst bort att trycka på publicera-knappen. Tyckte väl att det var lite konstigt att ingen kommenterat och sagt Stackars Tage!

De ringde från dagis vid tiotiden i morse, Tage hade råkat hamna i vägen för en framrusande trehjuling och fallit i backen med munnen rätt mot kanten på den hink han vid tillfället gick och bar på. En rejäl fläskläpp, skrapad kind och vänstra framtanden splittrad i bitar blev resultatet, även om tanden fortfarande hängde kvar i gommen.

Vi fick en akuttid hos vår lokala Folktandvård, där tanden bedömdes bortom all räddning så tidigt i morgon bitti ska vi till barntandvårdsspecialisterna på Eastmaninstitutet i Vasastan för att få den borttagen.

Jag har sällan varit så stolt över Tage som i dag. Trots att han gått runt med en demolerad tand hela dagen har han hållit humöret uppe. Inte en tår har rullat nedför hans kind, och när vi kom hem från tandläkaren och jag gjorde lunch åt honom – potatismos och varmkorv – avbröt han visserligen ätandet flera gånger för att säga ”ajajaj” och peka mot munnen, men han åt nästan hela sin portion. Under eftermiddagen har han pratat väldigt mycket om ”kykeln köra på”, varvat med ”tanden bort”. Och ja, det summerar väl dagens händelser rätt väl.

Samtidigt som jag känner mig stolt över hans tapperhet, har jag själv gått runt och känt mig skärrad och medtagen hela dagen. För en tand! En mjölktand därtill!

Vad som skulle hända med mitt sinne om han någon gång blev skadad på allvar vågar jag knappt föreställa mig.

I dag, torsdag eftermiddag, är tanden historia, ett minne blott hos såväl Tage som hans föräldrar. Dock finns den sparad i ett litet grönt skattskrin som vi fick med oss från tandläkaren för framtida tandféer. Tage är någorlunda återställd från bedövningar och eländigheter, och verkar tycka att det är rätt tråkigt att han i dag är ordinerad vila och inomhusliv.

Att han kommer att ha en glugg i sitt leende tills den dag hans riktiga tand behagar växa ut om en tre-fyra år, är han ännu lyckligt omedveten om.

Livet på ett kylskåp

Jag la in en beställning hos tjänsten Stickygram förra veckan, ville testa hur resultatet skulle bli. I dag anlände de med posten. Och det blev fint!

För 15 dollar får man nio små kylskåpsmagneter i brevlådan. Stickygram kopplas till ens Instagramkonto, så det är alltså bara bilder därifrån som man kan välja. Men det räcker ju och blir över, skulle ju ändå aldrig vilja beställa kylskåpsmagneter med något annat än Tagemotiv.