Författare: Daniel Åberg

80/20 är Dannyboys melodi

I somras skrev jag och min vän Morgan på ett av Adlibris kritiserade samarbetskontrakt för det pyttelilla bokförlag vi startade tillsammans i samband med att ”Dannyboy & kärleken” skulle ges ut i pocket 2006. Jag har inga direkta invändningar mot avtalet, redan innan vi skrev på det gav vi Adlibris – samt under en tidigare period även Bokus – 20 procents rabatt på F-priset vid inköp. Visserligen måste vi i och med det nya avtalet betala fraktkostnaderna själva när vi får beställningar – tidigare stod Adlibris för den notan – men å andra sidan är det skönt att inte längre behöva skicka böcker till dem särskilt ofta, med det nya kontraktet har de en egen liten Dannyboyhylla att plocka från, som fylls på när lagret börjar sina. Att det kan vara en helt annan femma för riktiga småförlag – som inte bara ser sin förlagsverksamhet som en nollsummehobby – har jag dock full förståelse för.

Men kontrakt schmontrakt, lager schlager – det roligaste är ju att det här avtalet för första gången ger oss tillgång till riktig försäljningsstatistik. Vi har exempelvis en sådan här stapel, som visar åldersfördelningen hos de som beställt ”Dannyboy & kärleken” hos Adlibris…

aldersfordelning

…och vi har en sådant här litet tårtdiagram, som med stor säkerhet fastslår att jodå, visst är det så att kvinnor är de som i första hand köper böcker, eller åtminstone vissa böcker:

konsfordelning

En lite mer komplicerad form av statistiken klargör varifrån köpen sker. Jag har inte riktigt lyckas förstå procentsatserna fullt ut, men hur som helst är det väl föga förvånande att se att två av de tre län i Sverige där det i förhållande till befolkningsmängden sålts flest antal exemplar är Stockholms län och Uppsala län – det vill säga de platser där boken i huvudsak utspelar sig.  Något mer förvånande är att Jämtland är det tredje länet i topp, trots att de gånger jag ens besökt nämnda del av landet kan räknas på tre av ena handens fingrar.

Sorgligt nog återfinns mitt eget hemlän Gävleborg först trea från slutet. Detta väljer jag att skylla på jantelagen samt Gefle Dagblad, som gav mig en rätt nesligt besk recension när det begav sig.

Väl använd tid

Jag ligger hemma och snorar och halsömmar i dag, försöker sova men det går så där. Man vill ju göra saker när man är hemma, det finns ju hundratals projekt jag borde ta tag i, eller åtminstone fyra-fem, men samtidigt så är jag ju faktiskt hemma från jobbet och gör jag då något istället för att jobba så drabbas jag av dåligt samvete och känner mig som en skolkare.

Så nu ligger jag här och stirrar upp i taket. Produktivt.

DJtv #42 – Stumt var det här

Vi hade trott att det i all sin enkelhet skulle bli vår största triumf hittills. Men nej då, trots att vi spelade in i hd blev det ett magplask, eftersom inte ljudet fungerade i vår nya digitalkamera. Men skam den som ger sig, här följer istället ett kort stumfilmsavsnitt av DJtv, där vi diskuterar vår läsning den senaste tiden. Enjoy!

Böcker vi mimar till i veckans avsnitt:
Anna Jörgensdotter: ”Bergets döttrar”
Martin Gelin: ”Det amerikanska löftet”
Etgar Keret: ”Goda intentioner”
Carl-Henning Wijkmark: ”Jägarna på Karinhall”
Johan Nilsson: ”Koka makaroner”
Caroline Ringskog Ferrada-Noli: ”Naturen”

Och glöm inte att DJtv även finns som podcast via iTunes.

Ut med pappersböckerna!

I Malmö pågår sedan en tid tillbaka ett högljutt bråk om Stadsbiblioteket (ja, det gör det ju i Stockholm också, men låt oss i dag fokusera på provinserna). Det hela startade i somras när stadsbibliotekarie Elsebeth Tank meddelade att en stor mängd böcker ur beståndet skulle kasseras, och därefter slog vädret genast om till full storm, som fortfarande inte bedarrat. Sydsvenskan har skrivit mycket i ärendet, här finns en samlingssida. Dessutom är Sydsvenskans Per Svensson en av Tanks häftigaste kritiker.

Hur som helst. Den ofta utmärkta bloggen Bokens framtid publicerade i går en lång, läsvärd och för många säkerligen kontroversiell text, som i mångt och mycket ställer sig på bibliotekschef Tanks sida, något jag från min avlägsna Stockholmshorisont inbillar mig är lite halvunikt – många verkar tvärtom ha velat köpa henne en enkelbiljett hem till Danmark följt av reseförbud över Öresundsbron. Det är en utmanande artikel – bara att inleda en aktionsplan för framtidens bibliotek med punkten Ut med pappersböckerna torde innebära att man gör sig till fiende med stora delar av litteraturförståsigpåarna – men samtidigt en väldigt viktig sådan. För det är en omvälvande tid som biblioteken står inför, och det faktum att deras verksamhet i sig har en starkt konserverande funktion gör att förslag om förändringar genast blir kontroversiella.

Jag är inte tillräckligt insatt i turerna i Malmö för att ha en bestämd åsikt i frågan. Däremot tycker jag mig se att en hel del av de indignerade uttalanden som gjorts och texter som skrivits baserar sig på att tyckarna har väldigt bestämda uppfattningar om vad ett bibliotek ska vara.

Och vore inte allt mycket enklare om vi bara pratade med varandra i lugn och sansad ton?

Flash from the past

I morgon kväll är det för andra gången i höst dags för 90-talsmaskerad. Och som ett brev på posten lade en gammal vän i går kväll upp följande bild på mig på Facebook.

jagsexton

Vi befinner oss på senvåren 1991, strax före skolavslutningen i nian. Jag är 16 år, har en lite synthig frisyr och en rätt … ja låt oss säga tidstypisk tröja. Fotot, taget i mitt pojkrum, visar att jag vid den här tiden fortfarande läste, eller åtminstone fortfarande sparade på, Wahlströms ungdomsböcker. Den övre hyllan tror jag består av böcker från Disneys ungdomsboksklubb, som jag var medlem i i en massa år.

På hyllan står deoderant samt after shave från Old Spice. Året innan hade vi fått kabel-tv, och jag vill minnas att Old Spice-reklamen rullade väldigt frekvent på MTV de här åren. Redan då har jag för mig att jag fann doften rätt kvalmig och frånstötande.

Det stoppade mig dock på intet sätt från att spreja samt badda ytterst noggrant varje morgon.

Joytube

För en knapp vecka sedan tipsade jag om att Svenska Dagbladet var bra på att med små men smarta medel nyttja vårt material på webben när de länkade ihop månadens boktopplista med sina egna recensioner.

I dag har de varit duktiga igen. Till vår notis i morse om decenniets tio bästa svenska filmer har de nyttjat Youtube på ett fint sätt när de publicerat texten. Okej att finishen kanske lämnar lite att önska (och jag ogillar verkligen den där gigantiska reklambannern SvD slänger mellan ingress och brödtext överallt), men ändå – föredömligt tänkt.

Trist höst

Det blåser snålt på toppen av Drottninggatan just nu. Det gör det visserligen ofta eftersom gatan är så lång och rak och vinden har möjlighet att ta sats, men nu verkar det värre än vanligt. Richard Herold skriver i Atlasbloggen om hårda sparkrav för Atlas, som jag ser som ett av de finaste förlag vi har. Varsel, arbetstidsförkortning, neddragningar i den kommande utgivningen, tandagnissel och bu.

Synd är det, sannerligen.

——

Ja, och om det var otydligt så ligger alltså Arenagruppens kontor uppe vid krönet av Drottninggatan, jämte Strindberghuset.

Vi har inte sagt hej då. Ännu.

Jag är i ett sådant där mellanläge nu. Boken är inte klar men relativt klar. Tankarna kring utgivningen är relativt konkreta men inte helt konkreta. Hur omslaget ska se ut är inte helt spikat men relativt spikat. Hur de andra utgivningsformerna ska realiseras är relativt uttänkt men inte helt uttänkt. Vart omslagsbilden ska tas är … nej, inte alls bestämt överhuvudtaget men jag har varit och rekognoscerat på flera ställen som jag trodde skulle passa men inte riktigt har motsvarat mina förväntningar. Å andra sidan tror jag att jag nojar lite i onödan över hur bakgrunden ska se ut, det är vad som syns i förgrunden som är det viktiga. Eller inte kommer att synas, rättare sagt.

Nåväl. Det är mycket som är typ klart men inget som är helt klart. Men snart så. Om sisådär en månad. Då bör åtminstone planerna vara helt spikade. Redo att delge omvärlden.

Och att det faktiskt är så skrämmer mig ärligt talat rätt mycket. Den här romanen har gått vid min sida så länge nu att tanken på att låta den vandra iväg på egen hand känns absurd.