Vad är väl en flyttkartong eller nittio?

Livet. Jag ligger väldigt efter det nu. Tillvaron är en ändlös räcka av barn-, flyttkartongs- samt Ikearelaterade bestyr, när jag inte avbryter för att hyra bil och blixtköra till Gästrikland för att hämta min barndoms köksbord som min pappa stuvat undan men vi nu ger nytt liv, då.

För övrigt ett köksbord som är identiskt med det jag skänkte bort till den nya hyresgästen i lägenheten på Vegagatan för ganska exakt ett år sedan. Man försöker bryta sig fri från det förgångna, men det drar ständigt ner sig igen med sina klor.

Att vi gör det här samtidigt som vi alla tre är rejält förkylda gör inte direkt uppgifterna roligare.

I dag? Tja, vid tiotiden står förhoppningsvis jag och Tage och stampar utanför Ikeas dörr vid Kungens kurva. Måste köpa gångjärn till skåpen vi ska ha vardagsrumselektroniken i samt kanske en lampa.

On the move again

Ja, vi har flyttat in nu. Söderbor FTW. Om det finns det mycket att säga.

Men det får vänta, för efter sisådär 70 timmar på Södermalm drar vi nu vidare, New York i en vecka, Upper West Side, flyttkartongerna får vänta, fy fasiken vad trevligt det ska bli.

Något säger mig dessutom att lådorna står kvar och väntar nästa söndag när vi kommer hem.

Det känns tryggt.

Dagen D som i Dannyboy

morganjag.jpg

I går, eller i fredags om man ska följa datumet, ägde den officiella Dannyboydagen rum. Romanen, även om det exakta datumet inte skrivs ut, utspelas lördag den 25 maj 2002. Och eftersom det var femårsjubileum i år och jag och Morgan kände att vi behövde reka turen ordentligt inför filmmanusfärdigställandet, gav vi oss ut med pocketbok och dv-kamera i nävarna på den stora Dannyboyrundan.

Och vilken promenad det blev i det strålande vädret. Det har aldrig slagit mig förut eftersom jag inte gått hela sträckan, men ”Dannyboy & kärleken” är Stockholmsporr av yttersta rang när det kommer till scenerier. Rutten de två huvudpersonerna tar under sitt kaotiska dygn är så fullproppad av vackra miljöer att Stockholms stad borde bekosta filmkalaset om det fanns någon rättvisa i världen. Nu finns det väl inte det, rättvisa alltså, men shit pommes frites vad fint det är. Och vad snyggt det skulle kunna bli. Jag blir tårögd bara jag tänker på det och det gör jag ju som ni vet så gärna.