Och vilket #megafail det blev

Sällan har väl så många varit så besvikna och sura i twitterflödet som mellan klockan 19 och 20.40 i kväll. Eller ja, det ska vara senast Apple presenterade en ny produkt och inte levde upp till ”förväntningarna” då, förväntningar som skruvats upp de senaste månaderna av spekulativa nyhetsartiklar och blogginlägg som skrivits med det enda syftet att de genererar många klick.

Så det blev en telefon som ser likadan ut som den förra. Att den invändigt är helt omgjord och uppdaterad med vassare komponenter spelade ingen roll, den hade ingen femma i namnet utan var bara en iPhone 4S, ett påhängt S enligt samma modell som 2009, då 3GS-luren ersatte 3G:n. Folk blev för den delen lika sura den gången.

Därefter gick den för övrigt och slog försäljningsrekord. Samma sak lär hända med 4S-modellen.

Vad jag tror att många inte tänker på, eller kanske inte vet, är att Apples iPhone 4 trots att det snart är 15 månader sedan den började säljas, än i dag är världens bäst säljande smartphone. Så sent som i dag kom siffror som gör gällande att Apple nu säljer flest telefoner inom det smarta segmentet av alla tillverkare, trots att de bara saluför en enda modell, till skillnad från konkurrenterna som oftast har en produktportfölj bestående av en ziljon varianter. Apple behöver helt enkelt inte skynda ut en telefon med ny design på marknaden med alla extrakostnader det medför i tillverkningsprocessen, konkurrenterna kommer ändå inte i närheten av deras nivåer.

Det är lite som de bisarra ryktena som gör gällande att Apple ska släppa iPad 3 i år. Varför i hela friden skulle de göra det, när ingen annan tillverkare ens är i närheten av att kunna leverera en produkt som erbjuder samma användarupplevelse som iPad 2?

Det vore ju bara ren idioti.

Kommer jag själv att köpa mig en 4S? Osäker. Det beror på hur mycket iOS5 påverkar kameran i den gamla 4:an positivt när det kommer till snabbhet, ger uppgraderingen en hastighetsökning i sig själv väntar jag nog till nästa uppdatering.

We’re heading for a #fail

Jag är osedvanligt peppad inför kvällens Applepresentation. Inte för själva telefonen i sig – jag blir allt tröttare för var dag som går på alla mer eller mindre korkade spekulationer och har nog hur som helst tänkt behålla min nuvarande modell till nästa års modell – men jag har väldigt stora förhoppningar på iOS 5, den nya funktionen Assistant och hur det egentligen blir med iTunes Match, kommer musiken att kunna strömmas eftersom de på allvar börjat känna hotet från Spotify eller måste den trots allt laddas ner, till exempel. Dessutom är jag intresserad av att se vad som händer nu när Apple TV 2 ska släppas officiellt i Sverige – får vi tillgång till något vettigt material och kommer Airplayfunktionen att utvecklas ytterligare? I sådant fall blir det nog åtminstone ett nytt Appleinköp i år, burken väntas ju bara kosta 1150 kronor, det kan nog även min numera något decimerade inkomst klara av.

Det enda vi kan vara säkra på gällande kvällen är att Twitter kommer att fyllas av hashtags liknande #applefail och att det kommer att suckas över att det finns andra telefoner med mycket bättre teknisk prestanda, större skärmar och mer (samt utbytbart) minne. När allt är över kommer någon att skriva VAR DET ALLT???!!!! och skriva #fail #fail #fail några gånger till för säkerhets skull eftersom de läst alla dessa mer eller mindre korkade spekulationer och plussat ihop dem till en helhet och varit övertygade om att det var det, plus one more thing, som Apple hade lovat att presentera. Att Apple själva inte yttrat ett endaste ord om kvällens event och vad de tänker presentera – bortsett från det sedvanligt kryptiska och symbolladdade inbjudningskortet till pressen – spelar ingen roll. Heller inte att Apple aldrig har varit ett företag som satsat på att ligga i prestandamässig framkant utan alltid strävat efter en användarmässigt överlägsen totalupplevelse som fler än geeksen ska ta till sina hjärtan. Vi som tenderar att uppskatta Apples produkter och tjänster lär även efter kvällens händelser få finna oss i att kallas lurade. Det hör liksom till.

Nåväl. Jag kan leva med det.

DJtv #69 – iPadspecial

Nämen!

Ett DJtv-avsnitt! Visserligen ett som inte handlar så där jättemycket om litteratur utan mest om iPad, och dessutom är Johanna i stort sett frånvarande av logistiska skäl, men ändå! Okej, vi kör:

Efter att under en vecka i New York levt endast med en iPad var en utvärdering på sin plats. Och eftersom iPad även är en utmärkt e-boksläsare kändes DJtv som ett lämpligt forum. Dessutom för att vi ska få den äkta DJtv-känslan: Johanna bjuder på ett bra tips på New York-litteratur.

PS. Det här avsnittet är inspelat på min iPhone 4, därefter redigerat i iMovie på iPaden och direkt uppsänt till Youtube. Vanligen brukar jag redigera i iMovie på datorn, därefter exportera filen och till sist sända upp den till Youtube. Tycker nog personligen att resultatet blev lite sämre, bilden känns ryckigare, sämre renderad. Ännu ett problem med iPaden, således.

Jag presenterar: Facit över svenskarnas e-boksvanor!

Inte särskilt många svenskar läser e-böcker ännu, men när de gör det, i vilken form läser de och på vilken plattform? Det slog mig att jag ju sitter på en del statistik i ämnet som kanske kan ge ett delsvar, i och med att jag håller koll på hur mina e-böcker har laddats ner från min sajt. Alltså satte jag min kära hustru på att i går kväll göra ett par fina Exceltårtbitar utifrån mina siffror. Här följer resultatet, med inledande förklaringar:

Min andra roman ”Vi har redan sagt hej då” lades upp som fri e-bok i februari 2010, och har sedan dess laddats ner cirka 2500 gånger. Ursprungligen erbjöd jag bara en epub-fil samt en mobi-fil och inget annat. Efter några veckor påpekade dock en läsare att det gick att skapa epub-filer som är speciellt anpassade för iPhone och iPad, varefter jag även fixade en sådan. Den filen har sedan dess varit den i särklass mest nedladdade. Men eftersom den inte fanns med från dag ett blir siffrorna gällande de två epub-varianterna en aning skeva, hade alla tre filerna publicerats samtidigt hade troligen iPhone/iPad-tårtbiten dominerat. Hur som helst fördelar sig siffrorna som följer: 44 procent vanlig epub, 41 procent iPhone/iPad-epub samt 15 procent mobi.

Min debutroman ”Dannyboy & kärleken” lades upp i i slutet av mars 2011, och har alltså bara funnits tillgänglig i knappt fyra månader. Den har under den perioden laddats ner knappt 500 gånger. Här tillgängliggjordes de tre formaten samtidigt, och nedladdningsfördelningen bör alltså vara helt korrekt. Den särskilda iPhone/iPad-varianten av epubfilen leder stort på 47 procent, följd av den vanliga epub-filen på 31 och med mobi-filen på sista plats med 22.

Hur det kommer sig att mobi-procenten är högre för ”Dannyboy & kärleken” jämfört med ”Vi har redan sagt hej då” har jag inget definitivt svar på, men tidsaspekten kan spela in. Mobi, eller Mobipocket som formatet egentligen heter, är det format som Kindle kan tolka vid sidan av Amazons eget kopieringsskyddade format AZW. Antalet Kindlar som köpts av den e-boksläsande publiken i Sverige är med all sannolikhet betydligt större nu än det var i början av förra året då jag lade upp ”Vi har redan sagt hej då”. Därmed har troligen också intresset för mobi-filer ökat. Någon annan förklaring kan jag inte se, ja, förutom möjligen slumpen då.

Så, det var mina siffror. Någon med andra erfarenheter?