ScandinavianBook vs Publit

De 250 exemplar som jag beställde via ScandinavianBooks digitaltrycktjänst har som sagt kommit fram. Egentligen anlände de redan i fredags, men det var först i tisdags jag tog mig till posten, och först i går kväll som jag kunde jämföra den nya upplagan med den gamla, genom Morgans försorg.

Och summa summarum: Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med resultatet.

Den nya upplagan är lite mindre till ytan än Publit-exemplaren – 200 x 125 istället för 205 x 135. För att kunna använda samma inlaga fick jag därför omvandla alla sidor till eps-bilder, dra ner dem till 92 procent och sedan göra pdf:er på nytt. Det finns säkert enklare sätt, men det här fungerade fint det också.

Papperet i den nya upplagan är lite lättare, det är ett 80-gramspapper jämfört med Publits som ligger på 90 gram, men trots detta tycker jag att den nya upplagan känns något stadigare i handen. Delvis beror det nog på det aningen kompaktare formatet – tio procent mindre yta om jag räknat rätt – men också att omslaget känns lite tjockare. Det är dock inga stora skillnader, jag är väldigt nöjd med Publits bokkvalitet också. Dessutom inser jag nu när jag skriver det här att jag nog egentligen inte förstår det här med 80- och 90-gramspapperen, för den nya tryckningen, med det lättare papperet, har tjockare rygg än Publitutgåvan. Någon med mer kunskap om papperskvalitet kanske kan komma med en förklaring.

En annan detalj är att omslaget på den nya utgåvan inte blev lika benvitt som tidigare. Jag gillar det.

Vad som utgör en rejäl skillnad är priset. Jag vet inte hur ScandinavianBooks priser står sig om man ska trycka stora upplagor, men när det kommer till en sådan begränsad upplaga som 250 exemplar inbillar jag mig att de 22 kronor per exemplar jag betalade exklusive moms men inklusive frakt är väldigt konkurrenskraftigt. Hade jag beställt samma antal exemplar från Publit hade priset blivit 65 kronor per styck, vilket medför ett betydligt högre slutpris om man vill ha någon vinst på sina böcker. Det är därför många titlar som producerats genom Publit kostar över 180 kronor även hos de prispressade nätbokhandlarna. Här ska man dock komma ihåg en sak, och det är att Publits affärsidé primärt knappast är tänkt för 250-exemplarsbeställningar. Deras tjänst är optimerad mot förlag som exempelvis vill ha sin backlist tillgänglig, men inte så tillgänglig att den står staplad i travar i kostsamma lager någonstans. Först när någon beställer ett exemplar av en titel trycks just det exemplaret, och skickas hem direkt till kunden. Det påverkar så klart tryckpriset.

Med facit i hand skulle jag väl ha tryckt upp en ScandinavianBook-upplaga redan från början, jag har sålt en hel del böcker mer eller mindre till nollkronorsvinst för att kunna få ett bra försäljningspris.

Men det är lätt att vara efterklok.

Man vill ju ha bildbevis

Jag hade tänkt lägga ut ett inlägg med resultatet av mina erfarenheter av den provtryckning på 250 exemplar jag gjorde via ScandinavianBook. Jag skrev och skrev, och tänkte till sist ta några jämförande bilder. Men så upptäckte jag till min förvåning att jag inte har ett enda exemplar av Publit-versionen kvar hemma, jag barskrapade hemmalagret – plus det exemplar jag hade ställt i bokhyllan – i väntan på att de nya böckerna skulle dyka upp. Och när jag i går kväll tog Tage under armen och gick hem till min vän Jocke för lite samkväm tänkte jag att nu ska det väl gå att ordna i alla fall, han var den första personen av alla att få ett färdigt exemplar av ”Vi har redan sagt hej då” när han fyllde år någon vecka före utgivningen, men se nähädå, han hade lånat ut sitt exemplar så den planen gick ju upp i rök.

Så summa summarum: Innan jag fått fatt i ett exemplar av Publitversionen känns det en smula dödfött att lägga ut det där inlägget. Ska försöka ordna det under dagen, så kanske blir det i morgon, vi får se.

Men till dess kan jag väl ge en kortversion då jag vet att några undrar: Jag är på det stora hela mycket nöjd. Leveransen tog lite längre tid än väntat, men det kan helt och hållet ha varit kalenderns fel. I övrigt – väldigt bra.

Oops

Hoppsan. Jag råkade visst skriva i texten till gårdagens DJtv-inlägg att Bokhoras bokbloggsträff var på torsdag kväll. Det är helt och hållet superfel, det är i morgon kväll, det vill säga onsdag, och inget annat.

Bad Daniel. Bad.

DJtv #63 – Är du bokbloggare lilla vän?

På onsdag kväll anordnar Bokhora en träff för bokbloggare, vilket fick oss att börja fundera över vad en bokblogg egentligen är, vad de skriver om och hur. Vad gör egentligen en bokblogg riktigt bra? Vilken betydelse har de? Och varför finns det så få män som kallar sig bokbloggare? Är det någon skillnad på bokbloggare och litteraturbloggare? Svaret på de frågorna, samt en påminnelse om den deckarkarta vi började sätta ihop redan sommaren 2008, får ni i veckans avsnitt.

Och glöm inte att DJtv även finns som podcast via iTunes.

Strosa i Trosa

Vi åkte som sagt till Trosa. Tog in på stadshotellet. Det spöar fredagsnattens boende på Clarion Sign med hästlängder. Jag har inte upplevt ett sådant hotellgemyt sedan vistelsen i Tällberg under Melodifestivalen i Leksand i fjol. Och Trosa, som jag aldrig besökt tidigare, är en slående vacker liten stad. Och när jag går längs den vackra Trosaån kan jag inte låta bli att tänka på Sandviken, hur sorgligt det är att kanalen som flyter genom staden utnyttjas så illa, hur den skulle kunna vara en tillgång men istället ligger vid sidan om centrum som en bristning i landskapet och ett ständigt dåligt samvete för Sandvik och kommunledningen.

Trosaån vid niotiden på söndagsmorgonen.

Antar att det bara finns en.

Buggfest vid Rådhusstugan.

Smörgåstårta vid Trosaån.

Ankan i mitten bet Tage i tån. True story.

Målarfärgen, hotellen och vi.

När vi kom hem vid åttatiden igår kväll efter en halvdag i skärgården stank lägenheten av målarfärg. Hantverkaren som höll på med våra fönster hade sagt att det skulle målas från och med måndag och vi hade tänkt bo i min gamla lägenhet ett par nätter, den står tom för tillfället och är uppsagd till första juli. Men då jag inte hunnit fixa någon säng dit, och hantverkarens svar på frågan om färgen kunde vara skadlig för en elvaveckors bebis var mer än lovligt svävande, gjorde vi det enklast möjliga:

Spontan hotellhelg.

Vi ska således strax checka ut från Clarion Sign, och funderar nu på att åka utomsocknes och spendera resten av helgen i Trosa. Eller har ni några andra förslag på bra ställen inom en timmes tågradie, på ett ungefär?

Om Boktipset och andra ställen

Jag har aldrig riktigt fått något grepp om Boktipset. Jag får erkänna att jag var lite skeptisk till en början, tyckte det var en smula fräckt att de lanserade sig som Sveriges första bokcommunity när Bok.nu med närmast identiskt upplägg fanns sedan länge. När dessutom tillika Bonnierägda DN gjorde ett uppslag i kulturdelen om bokcommunitys lagom till sajtens lansering, och utmålade Boktipset som ensam i sitt slag i Sverige, kändes det … ja, lite billigt, även om man så klart inte kan klandra Boktipset för det utan snarare DN.

Men med det sagt, måste jag säga att Boktipset har vuxit på mig. Inte så att jag själv har skapat ett konto där och börjat betygsätta böcker, men jag klickar mig runt där ibland och det är uppenbart att sajten ändå används och verkar växa. Eller ja, låt mig säga så här, vad jag grundar det faktumet på är att antalet betygsättningar på mina romaner sakteliga växer. Vilket ju torde betyda att sajten lever.

Dessutom måste jag säga att deras bemötande när jag mejlade dem i onsdags var föredömligt. Det har en tid stört mitt pedantiska sinne att ”Dannyboy & kärleken” stod listad som skriven av ”Åberg, Daniel” och att ”Vi har redan sagt hej då” hade ”Daniel Åberg” som författare. Resultatet blev att man inte såg att vare sig Åberg, Daniel eller Daniel Åberg hade mer än en bok på sitt samvete, vilket var en egomässig katastrof. Men efter att mejlat och frågat om det gick att ändra tog det bara ett par timmar innan problemet var ur världen, plus att länkar till den här sajten, mitt twitterkonto, en bild samt en Wikipediapresentation hade infogats. Som kontrast kan nämnas att jag för några månader sedan mejlade till Bok.nu och frågade om de inte kunde tänka sig att ändra så att jag åtminstone lever. Där står nämligen att läsa att författaren till ”Dannyboy & kärleken” heter Daniel Berg och avled 1937. Jag väntar fortfarande på att de ska svara.

Följebrevet som gav napp

Man måste ju bara älska datorer och deras förmåga att spara allt junk man har. Efter förmiddagens inlägg om det här med vikten av följebrev när man skickar in sin roman till ett förlag, dök jag ner i min dators dokumentmapp (som jag genom den fantastiska gratistjänsten Dropbox når från varje uppkopplad dator i hela världen) och fiskade upp det följebrev som medföljde ”Dannyboy & kärleken” när jag skickade det till Forum. Dokumentet var skapat i datorn den 12 januari 2004. Jag vill minnas att de ringde och sa att de ville ha min roman den 2 februari. Rätt raskt jobbat alltså.

Till Bokförlaget Forum

Hej.
Jag heter Daniel Åberg. Jag är en snart 29-årig journalist som till vardags arbetar som inrikesredaktör på nyhetsbyrån TT Spektra. Jag har skrivit en roman, kallad dannyboy&kärleken, som jag nu skickar in till ert förlag.

dannyboy&kärleken är berättelsen om en ung man iklädd frack på flykt undan sitt förflutna en svettig majlördag i Stockholm 2002. Efter en inledande tågfärd söderut från Uppsala räddar han av en slump en kvinna som försöker ta sitt eget liv genom att hoppa framför ett tunnelbanetåg vid Medborgarplatsen. Boken skildrar det kaotiska dygn i Stockholm som följer när de gemensamt försöker undvika minnena från de händelser som fört dem samman. Det är en rapp, underhållande och samtidigt ganska sorglig historia om svårigheten att bli vuxen på riktigt. Men boken är också en skröna. Bland annat spelar Alexander Bards plånbok en viktig roll för handlingen.

Jag hoppas att ni ska gilla min roman lika mycket som jag gör.

Med vänlig hälsning, Daniel Åberg

Fråga mig inte varför jag valde att skriva titeln på det sätt jag gjorde, jag var som ni ser inte ens 29 år gammal och ej ännu torr bakom öronen. I övrigt finns väl inte så mycket att säga. Brevet är ganska kort, och kanske inte den största litteratur jag skrivit, men jag ser inte riktigt vad mer jag hade behövt tillfoga.

Onsdagsnoteringar

Det fanns ingen tid för något bloggande i morse, men jag tänkte kort notera några grejer från förmiddagens flöde värt att uppmärksamma:

* Mattias Boström på Piratförlaget skriver informativt och bra om följebrevets betydelse när man skickar in sitt romanmanus. Det som förvånar är egentligen inte inlägget, utan det som föregick att det skrevs – att det tydligen finns de som hävdar att man inte ska skriva något följebrev – och att om man nu ändå gör det, absolut inte ska skriva något om boken man vill få utgiven, utan låta den tala för sig själv. Jag väljer att inte kommentera det ytterligare, utan tar mig bara för pannan här vid mitt skrivbord och tänker några tankar om Konstnären och Litteraturen.

* Bokdagar i Dalsland tioårsjubilerar i år. Jag tycker det låter som ett oerhört sympatiskt arrangemang och skulle gärna åka dit, men tror inte att det går ihop med våra semesterplaner. Nästa år kanske?

* Tidningen Vi läser efterlyste förslag på intervjuobjekt till nästa nummer via Twitter, och jag föreslog mig själv. Nu lär det ju verkligen hända.