Litteraturkritik, Pogo Pedagog och Quark

På plats i Berlin igen som sagt. Träden grönskar, Tage går omkring utan mössa och det mesta känns fint.

Några saker att glädjas extra åt:

1. Har sakteliga börjat rulla igång mitt frilanseri i den mån jag hinner – är ju fortfarande föräldraledig ett bra tag till. Förutom de veckoåterkommande krönikorna om nätet och teknik för TT Spektra skriver jag nu varannan vecka om teknik i Upsala Nya Tidning, premiärtexten från i tisdags om The post-pc era kan läsas här, min första litteraturrecension för UNT publicerades i onsdags och kan läsas här, och min första recension för Norrbottens-kuriren kom också i veckan och kan läsas här. Böckerna i fråga är Kristina Ohlssons deckare ”Änglavakter” och Liza Marklunds krönikesamling ”Nya röster sjunger samma sånger”. Än så länge har jag alltså till 100 procent ägnat mig åt att recensera Piratförlagsböcker. Kanske ska det bli min nisch.

2. På tal om Piratförlaget så har de startat en rätt rolig liten Pogo Pedagog-grundkurs i förlag- och bokkunskap på Youtube. Första delen handlar om olika typer av bokbindningar, och andra delen om vad man ska tänka på när man skickar in sitt manus till ett förlag. Roligt, lättsamt och informativt. Det första inslaget har fått viss kritik i kommentarsfältet hos Breakfast Book Club, och kritiken är säkert korrekt i sak, men jag tycker ändå att inslaget är väldigt bra, för det visar hur verkligheten ser ut i dag när det gäller de olika formaten, och visar även ganska tydligt upp den förvirring som råder bland förlagen till hur man ska förhålla sig till dem.

PS. Gällande det här med bokmanus och Piratförlaget: När jag skickade in ”Dannyboy & kärleken” till förlag den första vändan (jag fick det antaget i vända två), var Piratförlaget ett av de tre förlag jag skickade det till. De returnerade manushögen oöppnad. Enligt Mattias Boström (som är den som håller låda i videoklippen) har dock deras rutiner ändrats en del sedan dess. DS.

3. Quark har släppt en 30-dagars utvärderingsversion av kommande version 9, en utvärderingsversion som går att använda utan några som helst restriktioner under den här provmånaden. Gissa om jag tänker nyttja det till att göra pocketupplagan av ”Vi har redan sagt hej då” i ett riktigt kompetent program utan att det behöver kosta mig ett öre? För ja, jag vet att nästan alla jobbar i Indesign nu för tiden, men har man en gång i världen lärt sig att cykla i QuarkXpress 3.3, så hojar man gärna vidare i liknande hjulspår. Åtminstone så gör jag det.

Hålla låda

Man kan ju lugnt påstå att jag svor inombords när jag stod i tunnelbanan i går morse och insåg att mitt elva sidor långa manus som jag förberett till mitt föredrag på Biskops-Arnös skrivarlinje låg kvar hemma på soffbordet. Trots att jag hade gått upp extra tidigt för att ordna med utskriften. Trots att jag hade fixat till ett par detaljer med bläckpenna bara minutrar innan jag lämnade lägenheten. Trots att jag placerat pappershögen extra synlig när jag packade ihop väskan, så att jag bara skulle kunna placera den överst.

Men nej, på soffbordet låg det, och jag tuffade ner mot centralen.

Elva sidor!? Är jag knäpp? Möjligen, men det är så mina talmanus brukar se ut, jag skriver ner i princip exakt vad jag planerar att säga, inklusive effektfulla pauser, men sedan när jag väl är på plats använder jag bara manuset sparsamt, jag har ju hunnit gå igenom det några varv under skrivandets gång, så det brukar gå av sig själv. Dock vill jag ha det där som backup, som ryggrad. Plus att det behövs extra mycket när jag ska göra en presentation i Keynote, jag skriver ut

KLICK

i manuset där bilderna ska komma, så att jag vet när det är dags. Förekomsten av bilderna gör också att det blir svårare att tala i fri stil, att komma ihåg vad jag tänkt säga är inte så svårt på det stora hela, men det är svårt att komma ihåg exakt i vilken ordning bilderna kommer utan något sorts körschema.

Nåväl. Nu gick det visserligen alldeles utmärkt ändå, när jag väl var på plats i Biskops-Arnös mediesal och lyckats koppla in iPaden i systemet (Keynotepremiär via paddan!) återstod 20 minuter tills eleverna skulle komma, så jag hann gå igenom bildspelet och utifrån det kunde jag skriva upp mina stolpar på ett stort papper som jag hittade. Jag höll låda i nästan timmarna två non stop, ämnet för dagen var Författarrollen i förändring eller Den nya författarrollen eller Så kan man också ta sig fram som författare eller något i den stilen. Kursledaren sa efteråt att hon var väldigt nöjd, och att hon tyckte att de hade fått mer matnyttig information om den svenska förlagsvärlden från mig än de fått totalt under de två studiebesök de gjort på förlag inne i Stockholm. Det gjorde mig väldigt glad att höra.

Det är en lustig plats, den där anrika folkhögskolan utslängd på en ö i norra Mälaren. Jag har bara varit där en eller två gånger tidigare, när Peter gick på skrivarlinjen för sex-sju år sedan, minns inte exakt hur många besök jag gjorde, men jag kan verkligen känna en saknad inför att jag aldrig provade på en liknande tillvaro någon gång när jag pluggade. Jag var nära att söka skrivarlinjen i Skurup en gång minns jag, men tyckte till sist att Skåne kändes för långt bort trots allt, och struntade i det. Varför sökte jag aldrig Biskops-Arnö? Mer prestigefyllt blir det ju inte när det kommer till skrivarutbildningar i Sverige, och det ligger ju rätt nära såväl Sandviken som Uppsala som Stockholm, de tre nav jag haft i mitt liv. Minns inte.

Hur som helst. Det var roligt att få komma dit, och jag hoppas på repris nästa årskull.

Frusen

Vinkar av Tage och Johanna vid Arlanda Express. Framme på Kulturhuset, där jag tänkt spendera eftermiddagen med att förbereda mig inför morgondagens föreläsning om en författarroll i förändring på Biskops Arnös skrivarutbildning, upptäcker jag att Tages mössa, vantar och halsduk blivit kvar i min jackficka.

Drabbas av en intensiv längtan och känner mig som en dålig förälder i ett och samma andetag.

Carpe diem, för bövelen.

Jag har börjat med en löjligt hurtig vana. Två av de senaste tre dagarna har jag hängt på låset på Lindquists konditori på Odengatan när de öppnat, vilket i dag innebar att jag var här redan vid halv sju, allt för att hinna få ett par texter skrivna innan Johanna behöver gå till jobbet.

Nu är de klara, hoppas jag, och det är dags att gå hem och ta hand om sonen och möta dagen.

Synd bara att jag redan känner mig som en zombie.

Extra! Nu med extramaterial.

Jag tycker det är roligt om det blir fler som börjar lägga in extramaterial i e-boksutgåvorna av sina böcker, det är ju enkelt gjort, bara några länkar som styr till andra platser egentligen, som Spotify eller nätet eller Youtube eller vad det nu månde vara. Utmaningen är inte i första hand teknisk, utan att tänka till kring vad man styr iväg till, själv var jag väl inte så där jätterevolutionerande, jag skrev ett nytt förord, skapade en spellista och (åter)publicerade den epilog som även finns med som extramaterial i pocketupplagan. Fast där är epilogen tryckt spegelvänd för att göra den lite mer oåtkomlig, här är den skriven rakt upp och ner, men i stället måste man klicka sig fram till den. För jag vill ändå att folk ska förstå att boken är slut, epilogen är inte slutet på historien, det är hur det kunde ha blivit, men inte hur det är.

Hur som helst.

Det är roligt med extramaterial. Däremot vill jag förtydliga en sak som jag tyckte kom bort i medierapporteringen tidigare i veckan. Sara Ohlssons fina debut ”Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan i dag”, må visserligen vara Sveriges första ”e-bok+” (ett begrepp som Gilla Böcker själva har myntat om jag förstått det rätt), men det var inte Sveriges första e-bok med extramaterial. I e-boksversionen av romanen ”Våld” hade Karin Ström redan i höstas bifogat nyskriven musik enkom för denna utgåva. Karin Ströms variant var dessutom mer avancerad än Ohlssons (och mina) e-boksutgåvor, då den epub-fil hon säljer inte bara länkar läsaren (lyssnaren) vidare till Spotify, utan även innehåller själva musikfilen.

Dannyboy – äntligen e-bok!

I ungefär detta nu går följande pressmeddelande ut lite hit och dit:

”Dannyboy & kärleken” i ny e-boksutgåva med extramaterial

Efter fjolårets stora framgångar med de fria digitalutgivningarna av romanen ”Vi har redan sagt hej då” återpublicerar i dag Sockerförlaget Daniel Åbergs debutroman ”Dannyboy & kärleken” som e-bok med nyproducerat extramaterial. Även denna gång får läsarna ladda ner boken helt fritt.

– ”Dannyboy & kärleken” finns fortfarande att köpa i pocket, men jag vill att den ska finnas digitalt också, något den inte gjort de senaste åren. Därför har jag producerat en ny e-bok med ett nyskrivet förord om musikens roll i berättelsen. Texten ackompanjeras av en Spotifylista med 65 låtar som finns med i eller har präglat romanen, säger Daniel Åberg.

Förutom förordet och låtlistan ger även den nya e-boken tillgång till en epilog som klipptes bort från ”Dannyboy & kärleken” före utgivningen 2005.

Den nya e-boksversionen av ”Dannyboy & kärleken” är precis som ”Vi har redan sagt hej då” producerad med gratisprogram och är fri att sprida vidare enligt en Creative Commons-licens.

FAKTA ”DANNYBOY & KÄRLEKEN” (e-bok)
ISBN 978-91-9761-882-3
Format: Epub (version för iPhone/iPad), epub (version för vanliga e-boksläsare), mobi (anpassad för Kindle)
Hittas via: https://www.danielaberg.se

SAGT OM ”DANNYBOY & KÄRLEKEN”:
”En generationsroman med turbointrig.” Arbetarbladet
”Nöjesguiden som roman” Dagens Nyheter
”En medelklassungdomens sorgesång över oförmågan att bli vuxen.” Helsingborgs Dagblad
”En smått fantastisk historia om två uppfuckade människor i övre tjugoåren” Situation Sthlm
”Helt oemotståndlig i sin underfundiga humor” Upsala Nya Tidning

Hurra hurra säger jag och bockar av en punkt på att göra-listan.

Korkskaft

Det kom en liten beställning på morgonen, och blev tvungen att sticka iväg till lagret och hämta hem en ny kartong ”Dannyboy”-pocketar.

Och alltså, den dag våren 2006 när jag kom på den briljanta idén att packa ner de ursprungligen 5000 exemplaren på högkant i de 45 kartongerna, det måste ha varit en av mina mest idiotiska dagar i livet. För nu, knappt fem år senare, när cirka tio kartonger återstår, hur tror ni att ungefär hälften av exemplaren i de här kartongerna ser ut? Jo, de är vinda, böjda kanske inte av väder och vind, men av vikttryck. Vilket innebär att jag måste lägga dem i press rätt lång tid innan de blir raka igen och går att skeppa iväg.

Särskilt med tanke på att det går i exakt lika många i kartongerna om de paketeras så här.

Det är på riktigt den här gången, hoppas jag.

Jag tror att e-boken är klar nu. Den nya ”Dannyboy & kärleken”-filen alltså, som jag utlovat i uppåt ett år vid det här laget. Satt och pillade lite i går kväll samtidigt som vi inmundigade champagne eftersom vi åtminstone kommit närmare en ny lägenhet då det råder enighet om en byteskedja som placerar oss i en fin 3,5:a vid Helgalunden på Blekingegatan. Dock är kedjan fem länkar lång, så mycket kan hända innan allt är klart. Men vi håller tummarna, och Johanna har redan inrett lägenheten och gett min pappa i uppdrag att bygga matbord.

Fast e-boken var det ja. Jo, den är klar nu, textuellt. Ska bara exportera den till korrekta e-pubfiler och fixa med omslaget och så. Sedan läggs den ut här fritt, men görs även tillgänglig via nätbokhandlarna och biblioteken. Ska bli oerhört skönt att lägga den åt sidan och gå vidare mot nya miniprojekt. För sådana saknas inte.