Kategori: Livet och sånt

Gick med Peter till Stockholm Citys utdelning av citypriser på Debaser i går. De två alkoholbiljetterna blev av någon anledning tre och vi drack våra öl rätt raskt och så äntrade Spy Bar-gänget scenen när de vann priset för årets klubb – under en rätt tafatt prisutdelning – och började prata om att en skäggig kille i baren var grym på att göra hotshots och vilka var väl vi att i ett sånt läge inte beställa? För kom igen, jag skrev om hotshots senast i går och Galliano, kaffe och grädde har ju aldrig varit så gott sedan 1993 så vi drack glatt av det han gav oss. Eller ja, sålde. 45 kronor kostade det att bli 18 igen.

Men nej, trots att den bristande meningsbyggnaden ovan kan tyda på motsatsen så blev vi aldrig direkt berusade. Klockan fem över tio ansåg vi det vara nog, tog våra jackor och gick ut i natten och jag vandrade norrut genom staden och ringde till Morgan och pratade om att jag absolut inte skulle banga den fest vi båda är bjudna till i kväll. Och nej, jag tänker fortfarande inte svika, även om jag känner mig lite mindre stursk än jag gjorde i går kväll, för min vana trogen har sömnen varit smått värdelös. I säng halv ett, snurrandes en timme, klarvaken halv sju, trots att klockan stod på kvart över åtta. Argh.

Utdelningen då? Den korta Debaserkvällen då? Tja, kanske har jag blivit för gammal eller kanske var klientelet bestående enkom av City- och Expressenmänniskor, de sitter ju ganska ihop nu för tiden åtminstone på webben, men särskilt många där som jag kände var det inte. Några stod där som jag ville heja på, som jag borde gått fram till och sagt hej, känner inte vi varandra lite grann eller borde vi åtminstone inte göra det? Men ibland sviker självförtroendet och istället för att vara glad och spontan blir jag sluten och enslig, eller åtminstone kan det väl verka så. Jag vet inte varför. Om så var fallet ber jag om ursäkt och vill med hjärtat bedyra att det inte var meningen. Jag ville säga hej. Men jag vågade inte. Fråga mig inte varför för det förstår jag inte själv.

Inget romanskrivande i dag. Men det har åtminstone blivit tre, kanske nästan fyra sidor hittills under veckan. Förhoppningsvis lite mer i helgen. Nu är det jobbdags. Oh joy.

UPPDATERING: Och på tal om hotshots – Emma har skrivit en rolig anekdot i frågan i dag. Korslänkning here we go.

Åh, Sandviken. Kära kära Sandviken som aldrig kommer att låta sig skakas av från min rygg.

Minnesgoda läsare kommer ihåg att jag skrev om juldagsutgången för några veckor sedan, och hur jag i en passus nämnde att vi plåtades av en vimmelfotograf. Ja, för vi fastnade uppenbarligen, jag och min vän Jennie. Och nej, jag har inte exakt samma kläder som på självporträttsfotot jag publicerade häromdagen, jag har uppenbarligen bara dålig fantasi. Skjortan är en annan, slipsen är en annan, tröjan är densamma. Jag utgår även ifrån att jag har andra kalsonger. Byxorna kan dock vara identiska, det förtäljer varken historien eller minnet.

Av någon anledning ser alla andra – det fanns uppenbarligen motiv nog för 143 kort – ut att vara så mycket mer lössläppta, galna och fulla i fan än vad vi är. Vad var det vi saknade? Hotshots innanför västen? Nej, för det hade vi druckit på Lillpuben innan vi gick dit. Vi beställde fasiken en hel jäkla bricka. Vad hade vi för det? Uppenbarligen ingenting.

Så hör jag Kulturnytt vara så där kulturligt syrlig och överseende mot Rocky Balboa på ett sånt där sätt som jag säkert också brukar vara när jag inte riktigt kan acceptera att jag gillar någonting, och minns att jag ju tänkt skriva en sorts drapa om Rockys förhållande till sina minnen och svårigheten att släppa det förflutna (och egentligen skriva om mig själv så klart). Nu har den ju premiär i morgon och mitt schema ser ack så fullt ut. Hm. Kanske på söndag.

UPPDATERING: Dessutom blir jag rätt upprörd över att Kulturnytt på klassiskt svepande von oben-vis utan att ange några källor påstår att de flesta ”tycks vara överens om att ytterligare en Rockyfilm inte är vidare värdigt”. Filmen har fått fina recensioner överlag, har ett snittbetyg på 7,7 på Imdb och konsensus (som jag tolkat det) verkar vara att Stallone faktiskt just knytit ihop säcken på ett bra sätt. Lågt.

Om det var någon av er som för sisådär tjugo minuter sedan såg någon i svarta byxor, blåröd jacka och svart toppluva mer död än levande stappla över Sankt Eriksbron österut, think no further, det var jag. Shit vad jobbigt det är att springa när man inte gjort det sedan Göran Persson var statsminister. Typ.

Och så slår man på radion och hoppas på lite after training-sportradio i P4. Och så är det fucking jävla idrottsgala i direktsändning istället. Är det tacken för mina söndersprängda lungor? Vad!?

Jaha, nu ska Fredrik Reinfeldt dela ut pris också. En blå statsminister istället för en röd. Precis som min träningsjacka. Träningscirkeln är sluten.

Att det ska vara så infernaliskt svårt att bestämma sig för ett brunchställe. Nu har vi chattdividerat fram och tillbaka, och det lutar till sist åt … Mojo tror jag. Bara för det kommer de säkert inte att servera brunch längre. Fast jo, det gör de, jag ringde och kollade och de berättade om sitt utbud och det låter fantastiskt men jag fixar inte elva säger Morgan och jag svarar nej men då tar vi så fort du hinner vilket verkar innebära tolv och bra då hinner jag läsa tidningarna också. Att komma till beslut är det bästa och solen skiner och den där orkanen ser jag inte röken av men det verkar ju vara så att väderfenomen per definition bara träffar västkusten så det där med bästkusten ger jag inte mycket för.

Jag är inte ett dugg bakis i dag. Hoppas det betyder att jag får en del skrivet senare.

I kväll börjar för övrigt Life on Mars på SVT, förra årets bästa brittiska tv tillsammans med The state within om ni frågar mig. Och nej, jag har inte glömt sönderkramade The line of beauty, jag tyckte bara inte den var lika bra. Missa Sam Tylers Manchesteräventyr år 1973 på egen risk.

Saxat ur Badlands nyhetsbrev som damp ner i mejlboxen på eftermiddagen:

”Den sydkoreanska kritiker- och publikfavoriten The Host är en monsterfilm av enorma proportioner. Filmen, som hade premiär i Cannes, kallas redan för en framtida klassiker i både Variety och Screen International och jämförs med filmer som Jaws och Alien.”

Vad är det jag inte förstår? Jag gav The host en tvåa i betyg (har inte hittat recensionen på nätet än), var nära att sätta en etta för jag satt stundom och tokgapade åt det jag oftast fann erbarmligt dåligt, löjligt förutsägbart och skrattretande i sin så kallade samhällskritik men jag hejdade mig i sista stund. Och jag borde gilla den, jag har varit en ivrig anhängare av den asiatiska skräckvågen och filmerna som Badlands refererar till håller jag nära hjärtat, även om de väl visserligen inte menar att The host påminner om Hajen och Aliens, utan bara ska få samma betydelse för genren på sikt, eller något sånt.

Och Badlands är inte ensamma heller, jag har sett The host nästan bli ihjälkramad på en del bloggar sedan den visades på Stockholms filmfestival i november, och Kulturnytt och SvD var också begeistrade. Jag fattar inte vad det är jag inte fattar.

Oh well, jag har ju DN på min sida i alla fall. Man får vara glad över det lilla.

De svenska jul- och nyårstraditionerna har tagit sig in i The Guardians tv-blogg. Rätt underhållande.

Och ja, han heter tydligen så.

Ska man lyssna på bra Pet Shop Boys-musik med danstema bör man exempelvis köpa Disco 3. Men när jag nyss webbpublicerade vår text om Let’s dance-premiären i TV4 på fredag, och såg att Ebba Hultkvist ska dansa vals till Numb från PSB:s senaste album Fundamental, fick jag nästan lust att titta. Nästan.

Puh. Efter en morgon fylld av tvivel kändes det bra med en jobbrusch med Guldbaggenomineringarna och telefonhets för att få tag på alla viktiga nominerade. Resultatet kan bland annat ses här. Ganslandt hoppas sopa hem rubbet, Nilsson ser vinstchanserna som en liten revansch efter det svala publikintresset och Gustavsson/Edfeldt fick fler än de vågat tro på. Lena Endre hade kommit hem från utlandet sent i natt och verkade lite nyvaken. Lena Nyman har inte ringt tillbaka än. Oh well.

Göta kanal 2, som ju fick sin enda nominering via Endre, har för övrigt fått betyget 4.0 hos Imdb. Det är nog fasiken i mig det lägsta jag sett där för en film överhuvudtaget. Och då är det väl ändå ganska ”vanliga” människor som röstar. En halv miljon svenskar kan tydligen ha fel.

UPPDATERING: Ah, nu ringde Lena Nyman upp. Väldigt cool dam får jag säga.

Som vanligt står jag helt handfallen framför brevinkastet. Det tar några sekunder, synapserna kopplas ihop, det sprakar lite, och till sist trillar poletten ner och jag inser att visst ja, det är ju en sån där helgdag igen och vill jag ha några nyheter får jag väl surfa upp dem. Ååh, vad tror de egentligen, att man lever år 2007 och är ständigt uppkopplad? Bah!

Istället slösurfar jag. Läser rykten inför Macworld Expo på nätets otaliga macsajter som inte sysslar med annat än just rykten och fortsätter med en artikel från The Guardian på samma ämne. Lyssnar på Birros årskrönika från P4, chattar lite, laddar ner den nya Robynlåten via Discobelle och nja, den är väl inte direkt nästan lika bra som With every heartbeat som de påstår men det är å andra sidan förra årets bästa låt så det säger ju inte så mycket egentligen. Därefter chattar jag om mobilpriser, bashar Telia och utbrister Stropp! Hade du nåt viktigare att göra eller!? men det är så klart bara skrivet i snäll ton för jag är så snäll så snäll när allting kommer kring.

Jag är inte ens särskilt bakis i dag. Jag har lärt mig att dricka med måtta. It’s the new me. Eller så har jag bara slutligen verkligen blivit den lameboy jag anklagas för att vara ibland. Kanske får jag till och med något skrivet i dag. Det vore ju nästan overkligt.

Goddamnit! Precis när jag skrivit i ett chattmeddelande till iPet att jag är så särdeles slö i dag och i mitt stilla sinne inser att jag aldrig nånsin kommer att få ur mig något vettigt på något sätt, så ser jag att Sigge på sin Aftonbladetblogg saxat ett inlägg som Zoe skrivit i natt om sina favoritbloggar där jag är med och det finns en länk och besöken rasar in och varför just i dag? När hjärnan står still, jag har huvudvärk och det inte finns en möjlighet att jag kommer att blända någon med något storstilat och fantastiskt whatsofuckingever? När iPet skriver hoho åt mig när jag skriver före som förre? När min nätuppkoppling åker jojo upp och ner och får det att se ut som att jag är en väldigt obeslutsam chattare? Varför?

Oh well, i onsdags fick jag ur mig fyra sidor, i går två. I dag behövs således bara en för att jag ska uppfylla den fallande kurvans magiska kvot. Vore ju väldigt trevligt om det blev mer och hoppsan hejsan där åkte uppkopplingen ner igen jag ska fan mörda någon på Bredbandsbolaget.

Det är en sån dag. Nu går jag och duschar. Jag vill åtminstone vara hel och ren.

UPPDATERING: Jag är trots allt så klart väldigt glad över att Zoe skriver att jag är en grym journalist/författare och dessutom fick jag ett väldigt fint brev med posten i dag så det går inte att vara en dysterkvist på riktigt.

Regnet faller över Vasastan och fullmånen fortsatte att lysa sitt fula grin över mig i natt och jag vred och vände och rullade och snurrade och gnisslade min tänder och förbannade de högre makter som jag visserligen inte tror på men de kan fan i mig förtjäna en utskällning ändå. Så nån gång strax före halv åtta började en gigantisk betongblandare förklädd till lastbil vispa runt sitt mystiska innehåll nere på gatan och då var även morgonens möjlighet till att sova ikapp förlorad.

Men så går jag slutligen upp och ser att förslagen till skrivmusik fortsatt att trilla in under natten och ögonen tåras visserligen kanske mest av sömnlösheten men ändå känns det väldigt fint och jag har redan påbörjat införskaffandet av era förslag. Tack tack tack och var inte rädda för att ge fler.

I dag ska jag skriva, köpa ett par jeans och troligen inte göra så himla mycket mer. Min föresats att skriva klart kapitel ett lyckades för övrigt i går och jag var särdeles stolt över mig själv och belönades därför med lite sprit och öl och mat på Tranan med Morgan och illasinnade skulle säkerligen påstå att det var det som förorsakade min dåliga sömn men de förstår sig inte på månens kraft.

UPPDATERING: Någon har sökt på swingersparty på slovenska Google och hittat till mig. Det är fullmånen, jag säger ju det!

Det står absolut still i mitt huvud och det luktar illa i mitt kök. Det senare är redan åtgärdat eftersom jag gått och slängt soppåsen med det illaluktande innehållet men det lär väl ta ett tag innan lukten försvinner trots att jag öppnat fönster både i köket och rummet och därmed sitter här och förutom att vara tom i skallen dessutom huttrar. Jag har ingen aning om vad det var som luktade illa, soppåsen var ny i går och jag kan inte erinra mig att jag slängt något mystiskt i den.

Någon från Företagarna telefonterroriserar mig. I går när hon ringde och ville göra mig till medlem var jag idiot nog att säga jag är på väg ut genom dörren nu, ring igen i morgon istället för att säga nej tack stick och brinn. Så nu sitter jag här och svarar inte i telefonen när det står skyddat nummer eftersom jag är så feg så feg ibland. För i och med gårdagens svar har jag ju uppmuntrat, jag har ju sagt åt henne att ringa igen och hon tror väl således att hon har mig på kroken, att jag snart är en av dem men nej det kommer inte att ske.

I går när jag tog en promenad kom jag på hur det första kapitlet ska avslutas så att jag följer min cliffhangerdoktrin. Det känns skönt för jag vill nog inte vandra in på alltför okända stigar, jag vill inte förvirra någon för mycket för det är visserligen ingen explosionsartad början som i förra boken med spring i benen och vinden i håret och förtvivlan i bröstet utan mer ett stilla promenerande, nedsittande och avslutningsvis utdelande av en oväntad replik som slungar läsarna in i nästa kapitel, vilket i förlängningen tvingar in dem ända till kapitel tre. Oh joy. Åh nej nu börjar Ring P1 och jag vet att det är såå förutsägbart att sparka på det programmet men jag klarar helt enkelt inte av det, första inringaren vill att alla, fast hon menar egentligen de där muslimerna i tredje världen, hon tror att de bor i Afrika, ska tvingas till att maximalt föda två barn var så att vi kan fortsätta leva våra liv som vi är vana vid. Jag rattar över till P3 och går och duschar istället.

UPPDATERING 10.45: Fyra gånger ringde de innan jag slutligen gav upp och svarade och det konstiga var att jag bara behövde säga nej en enda gång för att hon skulle säga nehej, nej men då ber jag att få tacka ändå och det fick mig nästan att hojta vänta för den delen, det kanske inte skulle vara så dumt med ett medlemskap ändå. Men bara nästan. Och just ja – mitt kök luktar bra igen.