Författare och skribent
Det slog mig just att vi har slagit oss ner precis på platsen i Kungsträdgården där den dynamiska duon i ”Dannyboy & kärleken” berättar en del sanningar för varandra framåt småtimmarna under sitt hektiska helgdygn. Ännu återstår ett par veckor till Dannyboydagen infaller den 25 maj, men hey, jag tycker nog att det är värt att fira med en bild på nästa generation författare i familjen.
Har nog nämnt det tidigare, men i det alldeles färska numret av den svenskspråkiga finska litteraturtidskriften Horisont finns en lång intervju med mig om mitt utgivningsprojekt, plus en väldigt fin recension av ”Vi har redan sagt hej då”, dessutom. Skulle tro, utan att ha det svart på vitt, att det dels är den längsta intervju som någonsin publicerats med mig (drygt 10 000 tecken över fyra sidor), och dels troligen den längsta recension som någon av mina romaner någonsin har fått, åtminstone i tryckt form.
Det stör mig en smula att tidskriften är så svår att få tag på i Sverige – men inte omöjlig, den säljs på Hedengrens i Stockholm, Celsiusbokhandeln i Uppsala, SL Books i Göteborg, Tidskriftsbutiken i Malmö samt H:ström Antikvariat och bokhandel i Umeå – för jag säger en hel del grejer i intervjun som jag tycker är intressanta när det gäller min utgivning i synnerhet och den svenska bokbranschen i allmänhet. Någon direkt avancerad sajt med utläggning av material har Horisont inte heller, milt uttryckt, så där finns inget att hämta. Well well, kanske kan jag publicera delar av intervjun här i bloggen vad det lider.
Hur som helst, det glädjer mig stort att intervjun och recensionen finns. Jag gillar verkligen det svenskspråkiga Finland – har inget emot det finsktalande heller, men jag har ingen direkt relation till det – jag spenderar gärna tid på Åland varje sommar och tar gärna emot tips på bra stugboende i havsnära miljö i juli för den delen. Dessutom har vi börjat spela Mumin-sånger för Tage dagarna i ända, han gillar ”Hej Mumin” och ”Lilla My spelar kazoo” bäst. Eller okej då, kazoolåten är det nog främst Johanna som gillar.
Vilket påminner mig om att jag fortfarande inte gjort slag i saken och mejlat Akademiska bokhandeln i Helsingfors och frågat om de är intresserade av att köpa in boken. Kanske lika bra att göra det på stört. Och ja, jag tar nog svenskspråkiga Gros bokhandel i Vasa också. Några mejl har ju aldrig skadat någon.
Några bokbranschrelaterade grejer:
• Tredje delen i den debatt om bokförlagens framtid (och dåtid) som blossat upp i Svenska Dagbladet i dag. Förläggaren Kristoffer Lind, chef för Lind & Co samt tidigare ordförande för småförlagsorganisationen Noff,skriver ett intressant inlägg om att ”superförlagens” växande dominans (Bonniers och Norstedts) mycket väl kan leda till att de mindre förlagen får ökad betydelse. Jag tror att det ligger väldigt mycket i det påståendet. När jättarna fortsätter växa kommer mindre spelare med kortare beslutsvägar och mer betoning på kreativitet att kunna plocka åt sig en hel del intressant och vital litteratur. Kanske kommer de inte att tjäna storkovan, men det har sällan varit de mindre förlagens idé heller, snarare brinner de mer av idealism och drömmen om den goda litteraturen – även om de så klart vill tjäna pengar och kunna försörja sig på det de gör samtidigt. I och med att internet blir allt viktigare som försäljningskanal (av såväl fysiska som digitala böcker) demokratiseras också möjligheterna att nå ut, även om det så klart finns potentiella problem med att våra två dominerande nätbokhandlare – Adlibris och Bokus – ägs ett vardera av de här superförlagen.
Ta bara Weyler Förlag som exempel, som på kort tid gett ut tre av det senaste halvårets mest omtalade reportageböcker i Sverige – Björn af Kleens ”Jorden de ärvde”, Torbjörn Nilssons ”De omänskliga” och Andreas Ekströms ”Google-koden”. Visst har Svante Weyler en speciell ställning som en av landets mest kända förläggare sedan tiden på Norstedts, men det pekar ändå på att man inte måste ligga på ett stort förlag för att bli omtalad och framgångsrik.
• Alberte Bremberg på Svensk Bokhandel har skrivit ett blogginlägg om den fysiska bokens särställning och bokbranschens behov av besinning inför en framtid som inte alls kommer att bli särskilt digital. Jag håller föga förvånande inte med henne, och har hittills kommenterat två gånger. Dock grämer det mig att jag glömde bort att skriva avslutningen på min mening om hur en normal bokläsare i dag ofta beter sig. I andra kommentaren står (efter en beskrivning av hur litteraturkonnässörer föreställer sig läsestunder i fåtöljer med läderinbundna böcker med god papperskvalitet): Samtidigt stressar normalbokköparen in på Pocketshop, rycker åt sig något från topplistan och rusar vidare mot tåget. Det skulle ha funnits en avslutning i stil med där hon hoppas få en sittplats för att hinna läsa en kvart, innan det är dags att kliva av och skynda hem för att börja med middagen.
• I dag arrangeras Textmässan på Söder. Vi ska så klart dit. Ska ni?
Svensk Bokhandel har en intressant artikel om författarvideor i dag, ett ämne jag skrivit om tidigare i bloggen och ett ständigt dåligt samvete hos mig själv, jag har till och med ett litet manus för hur jag vill att den officiella videon till ”Vi har redan sagt hej då” ska se ut, och även ett äldre till ”Dannyboy & kärleken”. Planen just nu är att den första ska skapas lagom till pocketutgivningen, och till den andra … ja, det finns en vag plan för den också. Eller rättare sagt så är inte planen för hur videon ska se ut vag, men under vilka former den ska släppas.
Men jag har ju redan, på ett ungefär, en författarvideo till min andra roman. Den här videon, filmad av maestron Björn Falkevik på min releasefest i slutet av januari, pryder romanens sida hos Adlibris och Bokus, och består dels av en kortare uppläsning, och dels av ett trollbindande vimmelminglande. Det finns även en andra film från direkt efter uppläsningen, som jag också klistrar in. Enjoy!
Igång tidigt för att åka ut till Kista för att delta i halvdagskonferensen ”Framtidens digitala media”, där jag ska medverka i slutpanelen och hålla ett kort anförande om mina erfarenheter hittills av mitt utgivningsprojekt. Det ska bli väldigt spännande, även om jag är väldigt sömndrucken, Tage tyckte att det i natt var ett ypperligt tillfälle att ha stånk, stön och skrik-fest i natt, nu sover han dock sött i sin sitter, han och Johanna ska ansluta i Kista senare.
Gotta run!
Kinkig bebis, deklarationer, radioförberedelser och inspelning av DJtv. Vilodag my ass.
Men jag hann även med frukost på fik och klämde in en powerwalk i solen.
I övrigt då? Jo, jag tycker att ni ska läsa Per Gedins långa text om läget i den svenska storförlagsbokbranschen i dagens SvD.
Jag är med iPad i helgen. Eller rättare sagt så är Johanna med iPad i helgen, men hittills är det mest jag (och min vän Jocke vid gårdagens sillunch/middag) som härjat med den. Middagen kom för övrigt att bestå av väldigt mycket tekniksnack, och jag skulle själv vilja påstå att nörderiet nådde sin höjdpunkt när jag höll en lång monolog om turerna kring Steve Jobs avskedande från Apple 1985 fram till återkomsten 1997, en monolog som kröntes av att jag spelade upp Youtube-klipp från Macworld Expo 1997 där Jobs intog scenen till publikens lycka, bara för att presentera ett samarbete med Microsoft och Bill Gates, vilket ledde till mindre lycka, om vi säger så. Ja, ni må flina – men jag skulle vilja hävda att såväl Johanna som Jocke som Josefine som Tage lyssnade andaktsfullt.
Hur som helst. Vi fokuserar under de här iPad-dagarna på hur den fungerar som e-boksläsare, främst eftersom den är rätt hopplös att använda som surfmaskin i större utsträckning innan det svenska tangentbordsstödet presenteras, men också för att vi inte kan installera egenvalda appar utan att förstöra ägarens inställningar. Håll utkik efter recension och snack, troligen i ett DJtv-avsnitt nära er inom kort.
Inför presentationen av mitt egenutgivningsprojekt i december valde jag att dra in den existerande e-boksversionen av ”Dannyboy & kärleken”. Jag tyckte att det kändes fel att det fanns en e-boksversion med kopieringsskydd av min debutroman till försäljning, när jag aktivt valde att sprida den nya romanen utan skydd samt för den delen har ondgjort mig över dumheten i drm-lösningar i flera års tid. Så puts väck med den sade jag till Elib, som snabbt drog in den. Ambitionen var att fixa en ny, ”ren” version illa kvickt.
Det var snart ett halvår sedan. Fortfarande är den inte gjord. Det finns en otillfixad råversion i min iPhone, det är allt.
Det grämer mig på flera sätt. Dels stör det mig att jag inte har gjort det jag föresatte mig att göra – åtminstone inte i den hastighet jag tänkt mig – för fixad, utlagd och spridd ska den ju så klart bli. Men dels stör det mig också eftersom det innebär att jag går miste om en liten summa pengar, då ersättningen för utlån av e-böcker för författaren är rena guldgruvan jämfört med biblioteksersättningen för fysiska böcker. Varje utlån av en e-bok ger en ersättning på tio kronor till författaren (samt en tia till Elib). Jämfört med den dryga krona en författare får varje gång en pappersbok lånas ut – pengar som dessutom inte ens betalas ut till författaren själv utan pytsas in i Författarfonden om man inte kommer över ett visst antal utlån per år – gör det vilken dussinförfattare som helst till Joakim von Anka i jämförelse.
Det rör sig i mitt fall visserligen inte om några stora pengar, men enligt Elibs statistik lånades ”Vi har redan sagt hej då” ut ungefär 50 gånger som e-bok under sina första tre månader ute på biblioteken. Säg att den håller i det under hela året, och att ”Dannyboy” hade lånats ut ungefär med samma frekvens om jag inte plockat bort den. Det ger totalt en intäkt på 4000 kronor för mig, varav hälften går bort i skatt. Kvar blir 2000 kronor som jag hade kunnat köpa leksaker till Tage för. Nu riskerar han att bara få hälften så mycket i julklapp, stackarn.
Men du får väl skylla dig själv när du är så jävla korkad att du ger bort e-boken gratis. Ja, det får jag väl så klart, en del av de snart 1000 personer som laddat ner ”Vi har redan sagt hej då” här från sajten hade kanske lånat den på bibblan annars vilket gett mig – eh förlåt jag menar Tage – en del kosing, även om det visserligen är mycket krångligare att läsa bibliotekens e-böcker än de filer jag erbjuder här på sajten. Biblioteksversionerna är ju tyvärr fortfarande kopieringsskyddade, vilket i praktiken gör dem svåra att läsa på något annat än datorskärm.
Hur som helst – se det här inlägget som en fet påminnelse till mig själv att se till att fixa den där förbannade nya e-boksversionen av ”Dannyboy & kärleken” någon gång. Här finns ju pengar att tjäna, för bövelen.
På tal om inget annat så upptäckte jag just att jag tydligen nästlat mig in i en liten blänkare i senaste Svensk Bokhandel, där de på sina bokplockssidor uppmärksammar mina gästinlägg hos Littfest om framtiden för den svenska författaren.
Hm. Börjar kanske bli dags att pensionera den där pressbilden. Jag gillar visserligen det där självtagna porträttet skarpt, men det börjar kännas lite … gjort. Det är i ärlighetens namn mer än fem år gammalt, en ögonblicksbild tagen på Gran Canaria i februari 2005 under en promenad längs stranden. Vi pratar alltså till och med pre-”Dannyboy”. Det är länge sedan.
När det gäller kultur alltså. I synnerhet tidskrifter eftersom det är främst det som ska diskuteras, men i mitt fall kanske jag ändå tillåts tänka lite på litteratur i synnerhet och journalistik i allmänhet också, eftersom jag har bättre koll på de områdena, mer än själva tidskriftsarenan.
Jag måste fundera en del på det där under dagen tror jag. Hur som helst, klockan 20 i kväll deltar jag i ett samtal om just detta på Tidskriftsverkstaden. Kom dit vetja!
Och för att ytterligare visa hur bokdedikerad jag är kan jag meddela att jag just använt delar av världsboksdagskvällen till att registrera vårt förlag samt ”Vi har redan sagt hej då” på OBI:s sajt Vårens böcker.
I dag är det världsbokdagen. Det firar vi genom att klä Tage i piké.