Författare och skribent
Vi promenerade ner till Park Slope i dag, det var vårt tredje besök där nere, ett rätt trivsamt område på ett sådant där Vasastans- och Kungsholmensätt. Lite mindre vibrant än vår del av Crown Heights, men samtidigt mer välordnat och gentrifierat. Och det är väl både dåligt och bra antar jag – dåligt utifrån den person man kanske vill vara, men bra utifrån hur ens livsförutsättningar verkligen ser ut i dag.
Riktigt bra lekpark i Byrne Park i områdets mitt också. Bara en sådan sak.
Det är Memorial Day här på måndag och således långhelg, och som de äkta new yorkers vi nu är drog vi från stan.
Eftersom vi ska göra en långfärd ut på Long Island till veckan nöjde vi oss med att ta A-tåget ut till Rockaway Beach, en timslång färd där man passerar nära JFK Airport och kunde se en flygplan starta och landa under färden över broarna ut mot den långsmala Rockaway-ön.
Vi badade, nynnade på Ramones, promenerade längs den berömda strandpromenaden och köpte studsbollar för 25 cent styck i en liten automat och Ejda fick en lila, som sig bör. Vattnet var rätt kallt och vågorna så pass höga att vi inte ville låta Tage bada ensam, så jag fick ta smällen – mina tår börjar först nu, snart två timmar sedan vi klev upp, kännas mänskliga igen.
Vi tog linje Q ner till Brooklyns sydliga ände i dag med vårt nyinköpta parasoll – eller beach umbrella som det tydligen heter här – och besökte stränderna och nöjesfälten på Coney Island, den 32-gradiga värmen till ära.
Tre timmar bad, ett par timmar nöjesfält och sedan norrut igen. Det var förbaskat kallt i vattnet ännu, vilket inte bekom Tage, som tvärtom verkar ha gjort det till sitt livsmål att visa att det knappast är en slump att han är född i stjärntecknet fisk.
Det här när man tänkt gå och lägga sig tidigt men i stället sitter uppe så sent med bokjäkeln att småbarnsföräldrarna i ens bekantskapskrets hemma i Sverige hunnit börja morgonlajka ens bilder och facebookstatusar innan man slår ihop datorn för kvällen.
Och sedan vet att man ska upp vid exakt samma tid själv om sisådär fem timmar.
Snart kommen tre veckor in på New York-vistelsen har jag ännu inte ens försökt ge mig ut och jogga någon gång. Först blev jag rejält förkyld, sedan piggnade jag till men började känna stress för boken och tyckte inte att jag kunde lägga dyrbar tid på något så onödigt som att springa omkring, och lagom till att jag äntligen tänkte ta språnget i går kröp sig en ny hosta på, som i dag har kulminerat till en riktig hack- och rosslingsfest i bröstet.
I övrigt har det varit rätt ruggigt väder ett par dagar, i fredags översvämningsregnade det och i dag när vi åkte in till Chinatown var det snålblåst, småregnigt och kylslaget i luften. Därtill blev det strömavbrott i tunnelbanan på vägen in, men som plåster på såren fick vi ta en alternativ linje in över Manhattan Bridge i stället för vår ordinarie som går i tunnel under East River, och det gillade såväl stora som små.
I morgon eftermiddag ska vi besöka en studsmattepark som man var tvungen att boka plats på i förväg, studsmattor var en av sakerna på Tages New York-lista. Det är Johanna som har bokat och jag har verkligen ingen aning om vad det kan tänkas innebära, men intressant lär det hur som helst bli.
Oftast är de väldigt fina mot varandra, Tage och Ejda. Men ofta är de också i luven på varandra. Skälen är inte särskilt komplicerade men likväl frustrerande för dem som måste lyssna på det – i regel har det sin grund i att Ejda blir frustrerad över att hon inte vinner när de tävlar (och det ska de i princip alltid göra), det är ju av naturliga skäl så att fyraåringar har rätt svårt att hävda sig mot sjuåringar. Och när hon inte vinner, då skriker hon. Högt. Och oerhört gnälligt.
Tage är också rätt duktig på att påtala för sin lillasyster att han kan en hel del saker som hon inte kan, vilket inte direkt hjälper, för saker hon inte kan, det vinner hon ju aldrig i. Och Ejda, ja, hon tar gärna till skillnad från sin storebror till fysiska åtgärder när hennes försök till retningar inte biter tillbaka – hon drar helt enkelt honom i håret. Och han är extremt håröm.
Med det sagt. Oftast är de fina. Och gulliga.
Vi släppte ut Karlsson utan koppel och lina på bakgården i dag för första gången, den är väl inhägnad på långsidorna, men bakåt är staketet lågt och därtill rätt trasigt, så vi har varit lite skeptiska. Men kopplet har stört honom tydligt, det är som att han inte vågar utforska utan i stället genast vill in igen när han känner att han inte kan röra sig obehindrat, antagligen rädd för att inte kunna fly i full fart om ett hot uppstår i den nya miljön.
Utan kopplet var det dock en helt annan katt som utforskade gården. Och tyvärr får väl erkännas att han uppvisade lite väl mycket entusiasm för det bakre hönsnätstaketet, bakom vilket jag några gånger sett en ekorre när jag varit ute, tur att den inte stack upp nosen i dag, då hade väl vår katt varit long gone.
Nu skulle han troligen med all sannolikhet ha kommit tillbaka ändå, han är rätt hemmakär av sig, är aldrig borta mer än några timmar ens från gården i Vittangi. Men bakgårdsområdet i vårt kvarter är rätt stort, och vi har ingen koll på hur väl inhägnade grannarnas stängsel och staket är.
Så i morgon uppsöker jag nog en Home Depot och införskaffar ett högre hönsnät och kapslar in oss lite mer. Vi vill ju gärna ha med oss katten Karlsson hem igen.
Vädret var tolv, tretton grader kallare i dag, så vi drog in till Manhattan igen och åt lunch på The Sugar Factory i Meatpacking District (med löjligt stora desserter, vi delade en på fyra och lämnade ändå rester) innan vi gick The High Line från söder till norr, en sträcka som jämfört med vårt senaste besök år 2011 nu hade förlängts betydligt. Nära änden vid 34:e gatan hade de byggt en lekplats där vi på kidsens order hängde ett tag, innan vi strosade österut mot öns mellersta delar. Vid Empire State Building krävde jag att barnen skulle posera för ett foto, men mer seriösa än så här lyckades jag inte få dem.
Vi besökte den japanska körsbärsblomfestivalen Sakura Matsuri Festival i Brooklyn Botanical Garden i dag. Om högtrycket bidrog vet jag inte – det var mycket varmt – men oavsett bakomliggande orsak var det hur som helst oerhörda mängder människor som letat sig dit. Vi kom redan vid 10.30, och när vi lämnade parken vid 14-tiden var kön för att komma in mer än 100 meter lång.
Det var vacker blomsterprakt, vi lyssnade på en del J-Pop och kidsen övertalade oss att stjäla med två stora pinnar, eller snarare grenar, hem på cirka 1,5 meter vardera som de hittade i något buskage. Så nu har vi stöldgods från Botaniska Trädgärden på vår bakgård.
Första riktiga sommardagen här i dag. Vi besökte Prospect Park Zoo på dagen, en rätt liten men sympatisk djurpark med ”enklare” djur i fokus, det vill säga inga tigrar och elefanter utan mer getter och påfåglar – de senare vandrade fritt och förde rejält väsen med sina höga skrik. Höjdpunkten var matningen av de mycket väldresserade sjölejonen som bodde i en bassäng i parkens mitt.
Efter hemkomst ordnade vi till bakgården och fixade så att vår första Taco Friday blev en utemiddag. Därefter rundade vi av fredagen med att komma igång med fjärde säsongen av Skam på SVT Play och Little Big Lies på HBO Nordic.
En ganska lång dag, där ena halvan präglades av arbete – en kort text till TVdags om att streamingtjänsten Magine lägger ner, styrelsemöte med Norrländska Litteratursällskapet över Skype och redigering av avsnitt fyra av Virus 3 – och andra halvan familjehäng präglat av ordet park: tre lekparker i och i utkanten av Park Slope, där vi också åt en tidig middag på hummerkedjan Luke’s Lobster innan vi promenerade hem till Crown Heights och köpte en bukett blommor.
Vi tog tunnelbanan in till Manhattan igen, besökte Nintendo Store, Lego Store och Disney Store (för andra gången), och kom undan med blotta förskräckelsen utan några egentliga sammanbrott från de små. Ejda ifrågasatte dock varför vi ens gick till Disney Store, när vi fastslagit att hon inte fick handla något där eftersom hon fått köpa ett litet Frost-slott på Lego Store. Vad ska vi då hit att göra? utbrast hon och tappade helt intresset för de prinsessklänningar hon bara för några dagar blev helt nipprig av att se. Fönstershopping är helt klart inte den här damens grej.
I övrigt har det spöregnat delar av dagen och Tage fångade sin första Pikachu i Pokémon på femte avenyn.
