Författare: Daniel Åberg

28 dagar senare

Fyra veckors semester. 28 dagar. 28 skrivstunder fördelade på 14 olika fik (inkluderande två återbesök), en Ålandsfärja, en rastplats, en bil, ett hotell gånger två, ett bibliotek, ett tåg och fem hemmasittningar.

Vad resulterade det i? Tja, text som motsvarar drygt 30 romansidor, 28 blogginlägg och ett Facebookalbum. Inte särskilt högproduktivt kanske, men ändå en produktion. En kontinuerlig sådan som jag hoppas kunna hålla uppe även nu när jag åter styr kosan mot jobbet.

Blev det 30 bra sidor då? Jag vet inte. De ligger lite för nära mig för att jag ska kunna avgöra det just nu. De måste fogas in i massan, ses i helheten, sparkas på en smula och se vad de avger för ljud. Vad jag vet redan nu är att berättelsen behöver stramas till, rätas upp, bestämma sig för vad den vill. Ja, och så skrivas klart då.

Det ska nog lösa sig. Hoppas jag.

Ängslighet on display

Gick och handlade i går. Köpte bland annat två påsar te, en vanlig Earl Grey och en Russian Earl Grey. Jag tycker mest om den senare, skulle nog till och med kalla det mitt favoritte, och det logiska valet hade därför varit att hälla den påsen i den enda teburk jag äger, det går ju lättare att ta från den istället för att hålla på och mecka med tebollen ner i en påse.

Jag stod vid diskbänken ett tag. Russiansorten var en Lipton, den vanliga en lågprisprodukt, en Coop. Hällde ner den vanliga Earl Greyen i burken och ställde upp Russian på hyllan. Säkrast så.

Those were the days

På något sätt känns det faktiskt tryggt att biomarknaden ibland fortfarande fungerar som förr i tiden, pre världssynkade filmpremiärer. Final cut-versionen av ”Blade runner” går upp på svenska biografer i dag, nio månader efter att den kom på dvd i USA. Här finns min januaribetraktelse kring hur filmen propellerade mig bakåt i minnet och norrut i geografin.

Lita aldrig på Wikipedia!

Fick ett upphetsat sms från min chef i går kväll och jo, även jag tyckte att det var väldigt roligt när Robyn i gårdagskvällens ”Kobra”-program vände sig bakåt när hon kom in på AP:s huvudkontor i New York och förklarade för Kristofer Lundström att Det här är som ett amerikanskt TT Spektra.

Men det var egentligen inte det som jag tyckte var det mest uppseendeväckande med det halvtimmeslånga programmet. Det kom istället när tv-teamet följde med Robyn på en radiointervju i New York, en intervju där Robyn möttes av ett påstående hon inte höll med om angående sin karriär från programledaren. Det där har du läst på Wikipedia va? frågade Robyn varvid programledaren svarade jaa…? och Robyn replikerade lita aldrig på det som står på Wikipedia!

Huh?

Alltså, okej – Robyn har säkert väldigt mycket att göra, men om det nu är så att det finns uppgifter om hennes karriär på en av världens mest använda sajter som hon inte tycker stämmer, en sajt som dessutom går ut på att användarna själva ändrar och lägger till de uppgifter som står där, varför ser hon då inte till att informationen ändras så att det blir rätt?

För att vara en person som gjort en grej av att gå sin egen väg och ha kontroll över sin karriär kändes den kommentaren väldigt underlig.

Jag skriver, alltså finns jag (24)

Just nu i de centrala delarna av Vasastan:

skrivaskriva24.jpg

I dag från Ritorno på Odengatan, där jag hittat en form av framåtrörelse. Men den lider fortfarande av … ja jag vet inte riktigt vad men låt oss kalla det vingel eller åtminstone oförmåga till fokusering och god stringens.