Ledig i dag. Skrivardag. Satan i gatan vad jag ska skriva. Sida upp och sida ner. Som en berg- och dalbana. Högerut högerut högerut, som markören ständigt kommer att sträva mot.
Vilken dag det ska bli.
Författare: Daniel Åberg
Var god dröj
Fasiken.
Det var länge sedan jag skrev mustiga, debatterande eller helt enkelt bara böljande långa helgläsningsinlägg. Och inte blev det något den här helgen heller.
Men nästa.
Då jäklar.
Och de resterande fyra femtedelarna är?
Jag jobbar i dag och det blir dåligt med bloggtid när det finns ”Idol”-notiser att skriva och publicera, men det här citatet, saxat från en artikel i dagens DN om att SF sägs missbruka sin dominerande ställning på biomarknaden, är väldigt roligt på ett tragikomiskt sätt. På en fråga om det är så att SF Bio motarbetar kvalitetsfilm, svarar informationschefen Thomas Runfors:
Tvärtom, ungefär en femtedel av vår repertoar är kvalitetsfilm.
My name is Wallander. Kurt Wallander.
Jag skrev just en notis som avslutades med Kenneth Branagh är närmast aktuell i rollen som Kurt Wallander. Det spelar ingen roll att det är helt sant och grammatiskt korrekt, meningen känns … underlig.
Gotta love them ellipser by the way.
Obildningen och jag
I den roman jag sitter och skriver på … ja låt oss säga relativt ofta, använder jag mig av ellipser (tre punkter) för att visa på tveksamhet med viss … ja låt oss kalla det regelbundenhet. Nu läser jag i bloggen Spectatia att det tyder på att jag är lat och obildad.
Ser man på.
Jag skriver, alltså finns jag (t-banan)
Jag hade ledigt på förmiddagen i dag, och tanken var att jag skulle skriva järnet. Samtidigt hade jag ett möte med en mobiltelefonkartong vid Odenplans tunnelbanestation, och bestämde mig för att slå två flugor i en smäll. Jag köpte en kaffe på Espresso House nere i underjorden och satte mig till rätta på deras rätt minimala fik.
Och det var en rätt trivsam upplevelse faktiskt. Människorna som passerade förbi vid min vänstra sida gav en lagom distraktion, och det var en lätt hisnande känsla att se och känna tunnelbanetågen dundra förbi under rumpan.
Eller som min kollega Nils sa när jag väl kom till jobbet: Gick det som på räls?
Miljömedvetenhet i en liten ask
Klimatkrisen må ha försvunnit från den mediala agendan – man kan bara fokusera på en kris åt gången – men det betyder ju inte att människor inte längre vill vara miljömedvetna. I dagens På stan har Pernilla skrivit en lång och fin artikel om att leva ekoliv i Stockholm, och eftersom jag själv försöker bli en mer miljömedveten varelse är det det första jag läser med morgongruset fortfarande kvar i ögonen innan jag ens hoppar in i duschen för att vakna ordentligt.
Men så vänder jag blad till nästa sida. Under rubriken Kris, kris, kris utbildar På stan i hur man lever riktigt billigt. Bästa tipset: åk ut till Kungens kurva och ät Ikeas frukost för tio kronor.
Ett uppslag. Så länge höll den ekologiska närhetsprincipen.
Du och jag
Vi har vandrat vid varandras sida i fyra år och fyra månader, min 12″ Powerbook 1.33 ghz och jag. Vi har varit på ställen som New York, Berlin, Jönköping, Belgrad, Åland, London, Kiruna, Gotland, Gran Canaria och Örnsköldsvik tillsammans, vi har tätt omslingrade bevistat café efter café och vi har laddat ner så mycket tv-serier att vi en gång tvingades åka upp till Macotekets verkstadsbutik i Sundbyberg och byta ut hårddisken.
Men så i går kväll hände det. Vi surfade in på Apple Store efter kvällens fina tillkännagivanden – jag var nervös, tvingades sänka två glas vin men Powerbooken var modig, behövde inte ens dra igång fläkten utan spann tryggt som den bestämda leopard den är. Vi lade finger mot tangent och beställde ett nytt syskon.
För självklart kära Powerbook – en ny familjemedlem betyder inte att du blir pensionerad. Du har varit mitt livs mest långlivade partner, jag har sett mer text växa fram på din skärm än på någon annan dator jag haft, jag har lagrat flera tusen bilder i din mage och ja, jag älskar dig på riktigt och den jag älskar likviderar jag inte eller säljer vidare, den vårdar jag. Du ska få en ny roll, du ska bli ett nav, ett centrum i något som ännu är odefinierat men jag lovar att det blir prestigefyllt om än mindre fysiskt krävande än de uppgifter jag i dag lägger på dig. Ditt nya syskon, lilla 13,3″ Macbook 2.4 ghz, kommer med storken om cirka sju arbetsdagar.
Så ännu har vi lite tid, du och jag.
The times they are a-changin’
Upp upp upp och så de obligatoriska nu har det vänt!-kommentarerna. Yeah right, det sa ni för tre veckor sedan också när börsen fick tillfällig uppåthicka för att sedan störtdyka neråt igen.
Annars tycker jag det är mest intressant att läsa alla dessa snyftartiklar och blogginlägg som florerat den senaste tiden där människor ser det som en mänsklig rättighet att få låna bostadspengar till treprocentig ränta utan amorteringsplikt så att man kan köpa innerstadsdrömmen på 60 kvadrat. Vad menar ni med att bara vilja låna ut 90 procent av bostadens värde och att jag måste amortera på lånen jag tar, hur kan ni göra så här mot mig, vi måste ju ha någonstans att bo?!
Ja, stackars.
Och jo, jag vet att jag själv bor i en relativt billig hyresrätt i ett attraktivt område i Stockholms innerstad. Men jag hade under 2000-talets första år ett sådant där bostadslån som nu utmålas som brott mot de mänskliga rättigheterna. I januari 2001, när jag skrev på för en etta med kokvrå vid Gullmarsplan, kallades de standardkontrakt.
Konsumentjournalistik i sitt esse
Var det någon mer än jag som reagerade över DN:s helsidesartikel om Nokia N96 i gårdagens tidning? Med rubriken Tjänsterna som ska lyfta Nokias värsting presenterade man telefonens funktioner i punktform: kommunicera, musik, surfa, fjärrkontroll, gps, video & tv, spel samt kamera, med förklaringar till allt godis denna fantastiska mojäng besatt. Upplägget andades att nu jäklar slår den mobila revolutionen till, något som också förstärktes av puffen som lagts in på ekonomidelens förstasida: Din guide till Nokias nya funktioner.
Vilka var då de här nya funktionerna? Den inledande punkten – kommunicera – lade ribban för resten av genomgången: Ring, mms:a, sms:a, blogga, chatta eller använd e-posten. Sikken revolution.
En bit in i artikeltexten blev det ännu konstigare: Nyheterna är egentligen ganska få jämfört med det tidigare flaggskeppet N95, som sålts i över 10 miljoner exmplar. Men med ett större minne och med bättre batteritid hoppas Nokia få in ännu mer intäkter.
Det är nog en korrekt slutsats – behöver man inte köpa reklamplats när man ska presentera gammal skåpmat ger det helt klart utrymme för större intäkter.
Fiskpolare
Vi går längs Odengatan, passerar Akademibokhandelns skyltfönster där bok efter bok agerar modell.
Jag: Hur blev det nu igen, köpte du ”Tyst hav” på Pocket Shop i går?
Johanna: Nääe. Jag tänkte ju på det, men … jag har ju inte ett så personligt förhållande till torsk.
Mot Skeppsholmen vi hand i hand gå
Söndag. Pappa på besök. Museidag. I dag styr vi kosan mot Arkitekturmuseet. Pappa är ju byggnadsingenjör gubevars, borde passa finfint. Hear you later aligators.