Månad: maj 2008

Balkan är det nya svarta

Solen sken mot mig under promenaden ner mot stationen och det är något särskilt med att resa innan staden riktigt hunnit vakna, att smyga iväg innan någon hunnit märka att man är borta. Jag drog min väska över gatstenarna och det karaktäristiska ljudet klickmullrade fram längs gatorna och avslöjade mitt ärende för alla med öronen riktade mot gatan i den tidiga morgontimmen.

Nåväl. Jag ska inte bli långrandig. Det står ju för sjutton en slivovitza och väntar på mig i Belgrad, staden mitt i Europa där det kostar 28 kronor per minut att ringa till Sverige med mobilen.

Vi hörs när jag kommit ner från skyn igen.

Bokenkät (2)

Jag började med bokenkäten i fredags. Här följer den avslutande andra delen:

6. När blir en bok för lång?
chock.jpgDet beror helt på vilken typ av bok det är. Jag kan verkligen gilla riktigt långa böcker om de har något att säga, men de är ibland en mardröm när man ska intervjua författaren i fråga och man har typ två dagar på sig att läsa den (som i fallet med Naomi Klein i höstas, vilket så klart ledde till att jag inte hann läsa ut ”Chockdoktrinen” på långa vägar). I idealfallet säger jag nog att en perfekt roman för mig ligger på … 370 sidor.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Faktiskt inte. Jag vet att vissa tycker att det är helgerån och gudars skymning om man läser engelsk litteratur på svenska, men jag läser långsammare på engelska, och mitt samvete är redan tillräckligt dåligt över att jag inte på långa vägar hinner läsa allt jag har liggande i min bokhög.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
manifestet.jpgJag kan faktiskt inte komma ihåg någon på väldigt länge. Jag pratade visserligen väldigt varmt om ”Den allvarsamma leken” när jag var i New York för en kompis som bor där, och nosade upp ett exemplar på engelska och gav henne i present, och sa you have to read this, men det var ju bara till en person. Länge brukade jag alltid ge bort ”Tåbb med manifestet” till alla jag kunde komma på, eftersom jag tycker det är en särdeles fin bok.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
Böcker som jag börjar läsa av egen fri vilja ger jag väldigt sällan upp, eftersom jag har en tendens att inte ens ge mig på böcker jag anar att jag kanske kommer att ogilla – vilket väl tyvärr leder till att jag kanske missar en del guldkorn. Men i jobbet händer det rätt ofta att jag överger böcker om jag inte hunnit läsa ut dem innan jag ska göra intervjuer, om jag inte funnit dem tillräckligt intressanta.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Jag har en rätt splittrad bokhylla, det vete fasiken om det finns övervikt åt något håll när det kommer till romaner eller faktaböcker. Däremot har jag kraftig undervikt när det gäller lyrik, eftersom jag aldrig lärt mig att läsa det av egen fri vilja. Peter har gjort några tappra försök och gett mig bra ingångslyrik och dragit med mig på uppläsningar, men jag är rädd att jag är ett fullständigt hopplöst prosafall.

I’m clean and floating on the apparatus

Google har ju släppt sin egen Babelfish i veckan – Google Translate. Och till skillnad från Altavistas klassiska babbelfisk klarar Google att översätta till och från en hel herrans massa språk – däribland svenska – med förvånansvärt gott resultat. Dock blir det ju ack så humoristiskt ibland. Jag klistrade in den inledande språngmarschen från ”Dannyboy & kärleken” i muskedundret, och tryckte på translate. Här är det som trillade ut:

Pingvinskörten flutters when I run against a train Saturday at the end of May 2002. There is nothing strange about that. I rushes over Skytteanum, cobbled stones, Fyris squares and Dombron, swinging at the Old Square, follows Eastern Ågatan, galloping along the pavement and avoid the collision with all the shoppers and people stare. It is not surprising that they view. I feel the heat coming, flåset increases, but I continue to run as if nothing happened, and I look at the clock has been fixed as clearly, no one at me. Of course not!

I follow Drottninggatan north, looks urtavlan above the Pressbyrån and crossing the Great Square in panic. The shoes are uncomfortable, but I run for what else can I do? I hasten and a green bus tutor a fiery truddelutt when I crosses its path. I cut, I feel bad, but I run, skubbar, running along the Vaksalagatan and bends at Dragarbrunn. I follow the stream, check between H & M, Åhléns and JC-cages, past the tusk and people glor. They call me, see me as crazy. My face is red, black clothes and white shirt. Glo on, I offer. For what else can I do?

I run Dragarbrunnsgatan, sneddar reviewed at the Royal, on a side street, I speed past the bioaffischer, stumble against the kerb and in wool and cotton spray wet svettpärlor along my back. I turn on Kungsgatan, resulting Stadsteater wall. I run rushes cut and think that where I sat on Wednesday, nedsjunken in teatermörker and sweat rann just like now. Satt with notebook in hand and sought to find a sense of what I saw and what I felt and feel. I searched answers and hell, I cross the street and the car’s brakes and I try le against the driver but the speed is too high, I see the station and the train waiting, and I found no answer. Two wharves in the magazine was hosting the show, and then the phone rang – the JÄVLA mobile phone – and the world RASADE and that is why I am now rushing cut across the park’s grass, as if I had never done otherwise.

The whole body hot as I enter the stationshuset. I have two minutes for me. My shoes are filthy, fuck too, but it does not matter for the whole I sit at an angle. I go to the ticket machines, and time is running out and I have, of course, no money.

I’m clean and floating on the apparatus. But what else can I do but to go on?

Bokenkät (1)

Likt så många andra tar även jag och kidnappar Mats Strandbergs bokenkät och gör ett eget litet fylleri. Och eftersom jag som vanligt vill vara lite speciell delar jag upp mina svar i två delar:

1. Vilken bok läste du senast?
foer.jpgSenast utlästa bok var Jonathan Safran Foers ”Extremt högt och otroligt nära”, som jag måste säga att jag tyckte otroligt mycket om. Åh vad jag önskar att jag någon gång kommer att skriva en lika söt, fyndig, spretig och allmänt översmart historia. Utöver den har jag en hög outlästa böcker som ligger och väntar, och som väl lär bli fortsatt liggande om jag känner mig själv rätt.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
ajvide.jpgJag började på Jens Lapidus ”Aldrig fucka upp” för ett par dagar sedan, och den lär nog få följa med till Belgrad för jag har bara hunnit en femtedel ännu. Den känns … tja, som ett lite mer ambitiöst projekt hittills tycker jag så till vida att den inte är riktigt lika publikfriande och spektakulär som ”Snabba cash”, men ska man tro recensionerna så pyser den ju ihop framåt slutet. Det känns ju lite trist att behöva se fram emot. Vad jag däremot ser fram emot är att läsa John Ajvide Lindqvists nya roman ”Människohamn”, som förhoppningsvis ligger och väntar på mig inne på jobbet i dag och som i sånt fall också ska få åka till Serbien.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Jag gjorde ju en rätt så noggrann kontroll av det där för snart två år sedan, där jag kom fram till att min könsfördelning var förfärande sned med manlig övervikt bland bokryggarna. Jag har mig veterligen läst mestadels kvinnliga författare de senaste två åren, men eftersom jag hittills i den här enkäten nämnt fyra romaner, och de alla är skrivna av män, kan man ju ifrågasätta sanningshalten i det påståendet.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” och så vidare?
Ja. Jag är likadan när jag kollar på tv eller film. Det har inget att göra med om jag tycker att det är bra eller dåligt, utan mer om att jag vill ha koll på situationen tror jag. Jag är överhuvudtaget extremt dålig på att bli uppslukad av saker och glömma bort tiden och jag tror alltid att människor som blir okontaktbara när de läser en bok eller ser en film fejkar.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Exempelvis omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar och så vidare?
En del som jag läser är ju ”pliktböcker”, såna som vi ska göra jobb på, men i övrigt så tror jag nog att jag påverkas rätt mycket av recensioner och tips av olika slag när jag väljer vad jag ska läsa. Mest recensioner och artiklar, tror jag generellt.

Google, tandhygienen och jag

Satt uttråkad på jobbet i går seneftermiddag utan något vettigt att göra utom att lura tiden och googla mig själv i väntan på att något viktigare skulle hända i världen.

Resultatet var först nedslående – bara en av de tio första posterna vid en sökning på ”daniel åberg” handlade om mig, visserligen nummer ett men ändå – men efter att ha upptäckt att jag av misstag förvirrat mig in på engelskspråkiga Google och inte den svenska varianten, gjorde jag en ny sökning och upptäckte att jag besatt åtminstone de tjugo första platserna på hemmaplan och och gladdes åt min plats i näringskedjan.

Därefter tog jag mig an romanen. Särskilt mycket nytt under solen fanns där inte, boken är ju tre år nu gubevars, förutom att jag såg att en bloggare i mars skrivit helt jävla sämst, läs inte den om Db&k vilket förbryllade mig en smula – rätt ointressant, inget jag kan rekommendera kan jag acceptera – men helt jävla sämst? Det placerar mitt alster bakom en del rejält dåliga böcker, vågar jag hävda.

Jaja, enligt den formuleringen måste ju nästa per definition obönhörligen bli bättre, så jag skakade av mig förbryllelsen och visslade glad i hågen vidare mot nya näthorisonter och hittade till sist det här. Då fann jag det lagom att lägga ner.

Serbien, storleken och jag

Med start nästa vecka åker jag till Belgrad i hundra år för att bevaka schlager-EM. Nåja, tretton dagar för att vara exakt, men ändå. För att förbereda mig för det som blir min första djupdykning i vad jag fått höra är något av det nördigaste man kan göra i journalistväg förutom att möjligen bevaka Comic-Con, har jag så klart laddat ner en fullödig guide om evenemanget och staden från nördsajten ESC Today.

Och med mina västerländska glasögon fastklistrade på skallen behöver jag inte mer än läsa den första faktauppgift som luntan bjuder på förrän jag undrar vad det är jag gett mig in på:

Welcome to Serbia
Size: A bit smaller than Hungary & a bit bigger than Azerbaijan.

Alla som vet hur stort Azerbajdzjan är räcker upp en hand. De som dessutom kan stava till det utan att först kolla på Wikipedia räcker upp två.

Signeringskrampen och jag

Jag ska signera ett exemplar av min bok. Jag sitter här med pennan i hand. Jag är helt tom i bollen. Fan.

Jag vill ju att det ska kännas personligt. Unikt. Bra. Men samtidigt så där lite lagom personligt och bra. Eller det ska ju så klart kännas jättebra, inte bara lagom bra, men ändå. Det finns alltid en viss distans. Och signeringar är alltid så fyllda med förväntan. När jag skriver något till någon och personen i fråga genast öppnar och läser och jag står där och ser hur personen försöker dölja sin reaktion om jag skrivit något allt för opersonligt, eller om de möjligen inte förstår vad jag menar. Eller om det som kommer ut helt enkelt inte är särskilt charmigt, roligt, trevligt, spirituellt och bra. Allt det där som jag inbillar mig själv att jag är och hoppas att resten av världen ska anse också. Och så ska det kondenseras ner till maximalt tre – möjligen fyra eller fem om jag är riktigt ambitiös – rader och det är ju fasiken helt jäkla omöjligt.

Nu ska jag inte inbilla någon att jag sitter och signerar böcker hela dagarna. Men det händer ändå. Ibland.

Och jag sitter här med pennan i hand. Försöker minnas det där coola som någon skrev rätt nyligen, som jag såg någon plita ner på en releasefest som vore det den enklaste saken i världen.

Och jag är helt tom i bollen. Fan.

En helt vanlig måndag (2)

Det är måndag morgon och det är lite grått utanför mitt fönster, jag ska snart gå till jobbet medelst promenad och jag har just pratat med min fastighetsförvaltare på telefon. Jag har i övrigt inget spännande att förtälja.

Meddelas endast på detta sätt.

Ljudböckerna, inte en repris men nästan

Gick förbi stora Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan i går. Hängde ett tag framför ljudboksavdelningen, kollade utbudet och priserna med anledning av mitt vafalls!-inlägg i frågan för ett par veckor sedan.

Och det är enkelt att konstatera att det är väldigt dyrt och att jag fortfarande inte förstår varför. De flesta titlarna kostade 299 kronor vilket påstods vara extrapris med ett rekommenderat pris på ibland uppåt 450 kronor. 95 procent av utbudet bestod av traditionella cd-böcker som oftast kräver mellan sex och nitton cd-skivor i en förpackning. Ett hyllplan, av cirka totalt tjugofem, bestod av titlar i mp3-format, vilket som sagt möjliggör att en bok får plats på en cd-skiva istället för ett dussin, och som sagt kan spelas av i princip alla cd- och dvd-spelare på marknaden. Detta hyllplan hade mestadels försäljningspriser på under 200 kronor. Vad jag kunde se var det bara ett enda förlag som sålde sina titlar endast i mp3-format, Svante Weyler Bokförlag. Överlag fanns storsäljartitlarna nästan uteslutande bara i ”vanlig” cd-upplaga.

Jag menar inget speciellt med det här. Förutom att jag fortfarande tycker att det är häpnadsväckande att förlagen säljer sina böcker på det här sättet till det här priset.

I valen och kvalen

Hm. Jag är en smula uttråkad. Jag måste fixa mer med mitt deklarationsskräp. Jag skulle vilja skriva lite. Testa en idé jag har, ett av sms-utkasten, se hur det påverkar läsningen. Om det kanske ger det som händer en extra krydda. Om det inte gör någon skillnad alls. En tydligare röst och en mer klar riktning. Eller bara förvirrar.

Men det där deklarerandet som sagt.

Dessutom är jag hungrig och brödet ovanpå min fläkt är skrattretande torrt och dinglar på kanten av bäst före-datumet. Och jag har fortfarande inte fixat min kaffebryggare, herre jisses. Och solen skiner ute.

Vilken misär.

Bredbandsbolaget och jag

– Hej, jag skulle vilja säga upp mitt tv-abonnemang hos er.
– Får jag fråga varför?
– Jag använder det aldrig.
– Okej … hm, ja, då kommer det att sägas upp per den 31 augusti.
– Men det stod ju på er hemsida att det var tre månaders uppsägningstid?
– Det är tre kalendermånaders uppsägningstid.
– Men till den 31 augusti är det ju fyra månader.
– Det är tre kalendermånader.
– Så om jag hade ringt i onsdags när det fortfarande var april hade abonnemanget sagts upp till sista juli, men nu får jag dras med det en extra månad?
– Ja.

Jag vet att det inte är något häpnadsväckande över det här. Och nej, de 179 kronorna extra det innebär i mitt fall bryr mig egentligen inte, men det stör mig ändå att jag som konsument bara stillasittande säger okej, ja, men då säger vi väl så, och tack och hej då då och sedan lägger på när man möter sån här företagsidioti.