Månad: juli 2007

Med frukost i magen och kaffet puttrande i bryggaren ter sig världen gladare trots att regnet smattrar lätt mot plåttaket på andra sidan gatan. Så ser jag med värme i bröstet att min bok i dag för första gången är med i Bokus köp tre pocketböcker för sammanlagt 49 kronor-kampanj. Om jag inte redan hade rätt många exemplar skulle jag köpa mig ett tillsammans med … ”Gangsters” och ”Den som vässar vargars tänder” tror jag. Skynda fynda!

”Dannyboy & kärleken” är även med i Adlibris sommarpocketkampanj. Skynda fynda!

——

Så ser jag att Alex Schulman tydligen sulat in sin dator i väggen nyss. Hade nog hänt mig också om jag inte fått i mig den där maten.

——

Nej, ska man ta och öppna manusprogrammet då kanske?

Jag är bakis i dag, vinglar omkring i lägenheten, slår axeln i väggen, larmar och gör mig till. Ölen och sambucan har väl förmodligen runnit ur mig vid det här laget men det slog mig just att jag inte ätit sedan lunch i går – köerna för att få ett bord var vääldigt långa på Debaser – och jag känner mig således lite ynklig. Men eftersom jag alltid levt efter axiomet all stor litteratur (och alla bra filmmanus) skapas ur lidande matvägrar jag någon timme till.

Allt i konstens namn.

Saker man kan göra när man inte orkar göra det man bör göra (det vill säga skriva kalasbra manus):

• Fundera över det här med landskap.

För det leder tanken vidare. De flesta svenskar identifierar sig med ett landskap, trots att dessa inte fyller någon som helst samhällelig funktion. Hur länge jag än bor i Stockholm lär jag i grund och botten alltid fortsätta betrakta mig själv som gästrike. Jag kommer ju från Gästrikland. Ingen vettig människa säger ju att de kommer från Gävleborgs län, trots att det är länen som har all form av formell betydelse ända sedan 1600-talet. Enligt Wikipedia så är landskapens enda officiella funktion att vara föremål för hertigtitlar inom Sveriges kungahus, vilket ju känns rätt … meningslöst. Men ändå. Jag gillar landskap, och kommer troligen i hela mitt liv att kunna rabbla alla 25 i sömnen med rätt placering om jag nu av någon anledning skulle få för mig det.

Men det skulle ju leda tanken vidare, skrev jag tidigare. Jo, just det, och det är nu det blir lite nördigt. För det var när jag pratade med pappa om landskapsdjur i går som förvirringen slog till. Han trodde att Gästriklands landskapsdjur var älg, eftersom det är en älg på Gästriklands landskapsvapen. Nja, det är väl tjäder, sa jag eftersom jag drog mig till minnes att Gefle Dagblads väderruta på ettan alltid kallats Tjäderväder och tog Wikipedia till hjälp. Och mycket riktigt, tjädern är Gästriklands landskapsdjur men pappa hade också rätt i att det är en älg på landskapsvapnet. Men det är tydligen Jämtland som trots detta har älgen som djur. Närke ståtar för övrigt med hasselmusen som djur, vilket man ju kan reta örebroare för resten av livet om man är på det humöret.

Hur som helst, jag började rota vidare i det här, för det visade sig snart att det någonstans på 80- och 90-talen gått lite överstyr med tilldelandet av landskapsprylar. Visste ni att alla Sveriges 25 landskap har landskapsdjur, landskapsvapen, landskapsblommor, landskapssvampar, landskapsfiskar, landskapsflaggor, landskapsstenar, landskapsfåglar, landskapsinsekter, landskapsmossor, landskapsäpplen, landskapsgrundämnen, landskapsstjärnor och landskapsstjärnbilder? Uppenbarligen bör jag som gästrike således känna ett särskilt släktskap med inte bara tjädern utan även liljekonvalj, fjällig taggsvamp, strömming, gävlesandsten, storlom, hagtornsfjäril, palmmossa, Malmbergs gylling, krom, Alpheratz samt Andromeda – plus ett par olika flaggor.

Krom – ja jag säger då det.

MMS från Morgan, klockan 21.40:

Kort och koncis text: Oh no.

Troligen även vad han kommer att säga när väckarklockan ringer för en ny arbetsdag i morgon bitti.

Det ringde just en hurtig kvinna från något som jag tror hette Stoppservice som ville ge mig något hon kallade en spärrbricka. De hade tydligen något att fira, något om en miljon människor eller kunder eller brickor, och jag hade blivit utvald som en av hundratusen att få vara med och fira det här, vad det nu var. Jag vill skicka dig en spärrbricka gratis! kvittrade hon.

Jag är inte intresserad, svarade jag. Det blev helt tyst i luren, det lät som att ledningen för en kort stund frös till is. Men den är ju GRATIS! försökte hon med ominskad entusiasm, det är en jättebra grej, la hon till. Ja, men nej tack, jag vill inte sa jag och la på.

Jag har kommit till insikt. Jag måste inte ta emot saker bara för att de är gratis. Det går att säga nej. Al Gore kommer att bli stolt.

Det kallas tydligen Tequila Flatliner och skulle enligt Morgan fått någon att utropa det äckligaste jag någonsin stoppat i min mun. De består av en del sambuca, ett skikt av tabasco i mitten och så tequila som topping. När Stefan gjort i ordning de första tre i mitt kök runt elvasnåret på kvällen sa såväl han som Morgan, som båda druckit detta förut, varför gör vi det här? och nej, vi borde verkligen inte och att man aldrig lär sig och sedan svepte vi.

Efteråt stod vi i köket och insåg med viss besvikelse att världen fortfarande fanns runtom oss, vi kunde fortsätta spela ”Guitar hero” som om inget hänt och de sa det måste vara något fel, kanske var det för lite tabasco eller faktumet att mina snapsglas bara var fyracentiliters som var boven i spritdramat? Vi tog två till var för att vara säkra på att vi inte gjort något fel och jo, de kändes milda och näst intill lena mot gommen men å andra sidan stod senare såväl S som M och sa den är bra! och jag gillar den! när de pratade om Bostons ”More than a feeling” och senare på natten när barbesöket nått hemgång hittade vi en kabeltrådvinda modell kvarnhjulsstorlek som Telia glömt på Scheelegatans trottoar som Morgan först rullade några hundra meter och därefter sa den här tar jag med hem, jag behöver en sån här om. Själv promenerade jag hem över Barnhusbron och fick vid fyratiden på morgonen kände jag mig tvungen att läsa ”Alla dessa promenader i Stockholmstrakten” i ungefär en timme.

Så jo, kanske hade våra flatliners viss effekt ändå.

——

Tidigare inlägg i shotsens värld:

Fransk fågel (2)
Ja, det är det nya svarta

Telefonsamtal vid 08.40 i går morse mellan Daniel och okänd kvinna:

– Ja det är Daniel.
– Hej jag ringer från Ikea. Det gäller leverans av ugnen.
– Vadå sa du?
– Vi ska leverera en ugn till dig.
– Eeh, det tror jag inte.
– Har du inte beställt en ugn från oss?
– Öh, nej?
– Men du bor på XX-gatan i Stockholm?
– Nej.
– Nähä. Bor du på Vegagatan då?
– Ja.
– Men du har inte beställt någon ugn?
– Nej, det är jag rätt säker på. Men vadå, har någon beställt en ugn i mitt namn eller har ni blandat ihop någonting?
– Ja det vet jag inte. Men ska jag annullera beställningen då?
– Alltså, det vet ju inte jag. Allt jag vet är att jag inte beställt någon ugn.
– Den är beställd den 30 juni och den är betald.
– Jaså den är betald. Då tar jag den.
– Så du har beställt ugnen?
– Nej, jag skojade bara.
– Okej, ja vi får se om vi annullerar den då eller inte.
– Okej, hej.

Telefonsamtal vid 09.45 i går mellan Daniel och annan okänd kvinna:

– Ja det är Daniel.
– Hej jag ringer från Ikea. Vi ska leverera en ugn till dig.
– Alltså jag lovar, jag har inte beställt någon ugn.
– Inte?

Så kollar jag i almanackan. Den 30 juni var förra lördagen. Peter lagade mat i mitt kök, vinet flödade och vi drack rågade dry martinis. Har jag fylleshoppat en ugn?

Hade planerat pytsa ut det här först i morgon då jag nog kommer vara lite bakfull och inte tänkt orka få ur mig något fint och nytt och fräscht i bloggväg, men eftersom det finfina klippet redan omnämnts i en kommentar, så kör vi direkt:

HBO-serien ”Flight of the Conchords” parodierade för ett par veckor sedan Pet Shop Boys genombrottshit ”West End girls”. Det är en av de PSB-låtar jag gillar minst, men men, inslaget är briljant gjort och likheten med originalvideon stundtals förbluffande. Enjoy.

Och nej, det här håller inte på att förvandlas till en Pet Shop Boys-blogg. Men som sagt, 114 dagars arbetsfrihet måste firas på något sätt.