Jag är bakis i dag, vinglar omkring i lägenheten, slår axeln i väggen, larmar och gör mig till. Ölen och sambucan har väl förmodligen runnit ur mig vid det här laget men det slog mig just att jag inte ätit sedan lunch i går – köerna för att få ett bord var vääldigt långa på Debaser – och jag känner mig således lite ynklig. Men eftersom jag alltid levt efter axiomet all stor litteratur (och alla bra filmmanus) skapas ur lidande matvägrar jag någon timme till.
Allt i konstens namn.
Skönt att höra att jag inte är ensam om att må sådär. Fan ta Sambuca och alla dess släktingar.
Uh, skallen har varit trött hela dagen. Och när jag tog mig en stärkande powerwalk för att få bort giftet från kroppen domnade jag bort i högerarmen. Jag är slut som människa.