Månad: april 2007

Sprang på en vän jag inte sett på ett tag i går, hon ropade efter mig när jag vandrade längs Norrtullsgatan hemåt med lätt bekymrade steg, jag vände om och gick tillbaka. Vi kramades, utbytte vardagsfraser och hon hade en kompis med sig så det korta samtalet blev väl inte det djupaste vi uttalat precis, men hennes avskedskommentar fastnade i mig, jag får väl läsa på nätet helt enkelt. Jag rodnade lite och sa ja, jo, jag antar det eller något sånt och så skiljdes vi åt.

Jag funderade på det där när jag kom hem. För den är ju ett underligt ting, den här bloggen. Det var ju länge sedan dess ursprungliga syfte, att beskriva skrivandet av roman nummer två, slutade vara huvudpoängen. Det är fortfarande en viktig del men att bara skriva om mitt skrivande är helt enkelt inte så spännande när mitt tempo stundtals är så löjligt lågt. Jaha, i dag skrev han noll rader, spännande. Jaså, lite drygt en sida i dag, ser fram emot morgondagens rapport. Tjoho.

Men det här är heller inte en blogg om mitt privatliv, det finns ingen ambition att skriva sanningen om min tillvaro här. Jag undanhåller saker, utelämnar detaljer, jag väljer att skriva om det jag vill skriva. Det är inget facit till mitt liv. Det har aldrig varit syftet. Jag väljer helt diktatoriskt vad jag vill ska komma fram i ljuset. Med det vill jag inte låta påskina att verkligheten skulle vara särskilt extraordinär, för det är den sällan. Men ändå.

Däremot sitter jag inte och hittar på. Det som skrivs här har hänt, har tänkts, har gjorts. Däremot är det kanske inte allt som har hänt, tänkts, gjorts. Om nu någon trodde det.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det här. Men nu är det i alla fall skrivet.

Jag är ingen sollapare av rang. Jag blir rätt trött på den här ah solen är framme nu måste vi ut i gräset och vi får inte gå in igen förrän i oktober-mentaliteten redan ett par dagar innan våren slår till. Men men, ibland får även jag bjuda till och i går åkte jag således till Alby och hade picknick. Jag och Morgan var ute och promenerade tidigare på dagen och när vi sprang på Andrea vid Skanstull var hennes reaktion ungefär but whyyy, are you mad!?, vilket rätt väl speglade min egen initiala inställning till förortsbesöket. Men väl på plats efter 32 minuters tunnelbanefärd från den trygga innerstaden så var det ju rätt najs. Och jag har faktiskt varit i Alby förut, på Subörb-festivalen för två somrar sedan har jag för mig. Och även om jag i själ och hjärta är en gröna linjen-kille så gillar jag verkligen röda linjen nere i de sydvästra förorterna, för säga vad man vill om en del miljonprogramsområden, men naturen de är insprängda i är väldigt vacker på sina håll och när man kommer neråt Masmo och Fittja så är det ju rena landsbygden runtomkring.

Oh well, nog med förnumstiga åh det är så sött med nedslag i verkligheten-kommentarer från mig. Tänkte mest berätta vad jag gjorde i går. Efter att fotot togs drog jag för övrigt ner min dragkedja lite och tog en till bild, varvid Morgan syrligt sa vad fan, håller du på och stajlar dig för bloggen eller?, så utifrån respekt för verkligheten publicerar jag originalbilden istället.

Nu ska jag åka och hjälpa en vän att flytta ihop med sin pojkvän i deras nyinköpta Kungsholmentvåa. Jag är inhyrd som muscle-man.

I går kväll när jag åkte hemåt med tunnelbanan efter ett par öl på en releasefest jag kom så sent till att jag inte ens vet vilken bok det var för så tänkte jag på tomrummet. Nej, inte tomrummet i tillvaron som jag känner ibland, åtminstone inte främst, utan tomrummet på tunnelbanan.

Vi är ju lite krångliga i Sverige ibland. Även om vårt samhälle är ett under av effektivitet så tänker jag ofta på hur Londons tunnelbanas varningsfras mind the gap i Stockholm har motsvarigheten tänk på avståndet mellan vagn och plattform när du stiger av. Det känns så tråkigt, så onödigt, så korrekt. Jag skulle vilja stå vid dörrarna, vänta den där lilla evigheten det tar från att tåget stannat tills dörrarna öppnas, och höra den automatiska kvinnorösten säga tänk på tomheten. Nej, det är inte den mest direkta översättningen, men det är den bästa. Tänk på tomheten. Okej, skulle jag tänka, okej nu tänker jag på tomheten och därefter skulle dörrarna öppnas och jag skulle falla ner i avståndet mellan vagn och plattform.

——

Så läser jag den utmärkta Uppsalabloggen 100 procent kommersiellt gångbart, funderar på det här med efternamnens betydelse men fastnar snart i minnesjunkietankar om ungdomens förlovade stad istället. Hm, det var länge sedan jag var i Uppsala. Oh well, det är ju Valborg snart.

Det här inlägget är lite tekniskt mumbojumbo-dominerat, bara så ni vet:

Jag har sedan i höstas varit medveten om att mina rss-strömmar på den här sajten på något sätt innehåller dålig kod. De validerar inte ordentligt, de innehåller något sorts skräp som troligen har sin grund i att jag har byggt hela den här sajten själv utifrån en WordPressmall som jag sedan modifierat rätt kraftigt på olika sätt utan att egentligen besitta den tillräckliga kunskapen när det kommer till kodknackeri.

Hur som helst – rätt så länge struntade jag i det här problemet för det har ändå funkat i de flesta fall. Men nu har ju Twingly gått och blivit det nya svarta, och deras system (som används av DN och SvD i deras så här skriver bloggvärlden om den här artikeln-funktioner) är tyvärr kinkigt och läser av rss-strömmar när de indexerar blogginlägg. Och mina feeds är alltså undermåliga och skrattas ut av deras sökmotor, och kommer således inte med. Och när det inte ens syns hos DN att jag har bloggat om min käre vän Peter om hans litteraturtriumf, då får det fan i mig vara nog!

Så – jag efterlyser alltså någon som kan hjälpa mig att rensa i koden i min rss-fil. Så här ser det ut om man analyserar den hos sajten Feed Validator. JAg har försökt att uttyda vad som bör göras, men när jag försökt har problemet helt enkelt bara blivit värre. Jag vore evigt tacksam om det finns någon därute som kan hjälpa mig.

Debatten om konsumtionskritiken stormar vidare, i dag har DN en artikel i kulturdelen där turerna kring de inblandade, som hittills främst varit Nina Björk, Sisela Lindblom, Susanne Ljung, Linda Skugge, Isobel Hadley-Kamptz, Anna Lundberg samt Dilsa Demirbag-Sten benas ut. Och det är en konstig debatt, jag tänker inte fördjupa mig i någon argumentation åt endera hållet men konstaterar ändå att det är tydligt hur ointresserade många varit av att läsa vad som egentligen står i de olika inläggen. Folk pratar förbi varandra och rycker saker ur sitt sammanhang för att driva sin egen tes som vore de skamlösa. Det är ju visserligen inget som är unikt för den här stormen på något vis, men ändå, det är fascinerande att se.

Nu är det ju primärt inte därför jag skriver det här inlägget – så klart inte! – utan jag gör det för att jag i vanlig ordning är lite sur på DN och dessutom vill framhäva mig själv. För dagens artikel ackompanjeras (endast på webben och inte i papperstidningen för en gångs skull) av en faktaruta med rubriken Väskdebatten i de största medierna. Jaha, och vad är det med det då? Jo, för den enskilda artikel om den här debatten som tryckts i flest antal exemplar är ju inte med! Ja, jag pratar så klart om min egen artikel, som hittills publicerats i cirka 20 dagstidningar av varierande storlek och som hittills nått en tryckt upplaga av cirka 470 000 exemplar (den ligger på en del webbar som inte kört den i papperstidningen också, som SvD och GP) – och då räknar jag inte med den kraftigt beskurna varianten som Stockholm City tryckte häromdagen, där ändå det mesta om det som nu kallas väskdebatten fanns med om jag inte minns fel. Tillsammans med den blir det … 770 000 exemplar ungefär. Dagens Nyheter, Expressen, Aftonbladet och allt vad de heter kan slänga sig i väggen. Bah! Otack är den osynlige nyhetsbyråjournalistens eviga lön.

Men vadå, din artikel handlade ju egentligen inte om debatten i sig utan om Sisela Lindbloms bok, kanske någon invänder. Ja visst, det stämmer, men det gjorde ju faktiskt Bo Madestrands artikel i DN, som sparkade igång cirkusen, egentligen också.

Ah, inget går upp mot lite indignation på morgonkvisten. Nu ska jag skalda lite istället.

Dagens få någonting som egentligen inte alls handlar om mig att handla om … mig!-inlägg:

Så är Peter outad som litteraturnominerad i DN:s kulturpristävling inte bara av Resumé och mig, utan även av DN själva. Intervjun kan läsas här.

Och vad har då jag med det här att göra? Jo – jag ber er notera vilken bok han valt att placera först av alla i bokhyllan bakom sin rygg. Jag är så pass ödmjuk att jag inte tänker skriva ut det själv, men eftersom alla vet att (såvida man inte är alfabetfascist som jag själv) det är en fastslagen västerländsk princip att ställa det man tycker är viktigast först, så vill jag bara säga att mina ögon fuktas av tacksamhet och stolthet när jag skriver det här. Det kan tyvärr vara lite svårt att se på den ynkliga bilden på webben, men om ni besitter ett pappersexemplar av DN behöver ni knappt ens förstoringsglas (även om det hjälper) för att se vad jag talar om.

I say no more.

Blev bloggutmanad i går av Det ljuva livet-Goesta, den längsta jäkla utmaning jag sett dessutom. Jag har redan dåligt samvete för att jag inte tagit tag i den senaste som Zoe satte mig på, men nu låter jag den här gå före, för den känns lite enklare. So, here we go:

Tio första:
Första bästa kompis: Jag tror han hette Magnus. Vi brukade klättra upp på taket till vårt lilla garage och läsa Kalle Anka har jag för mig.
Första bil: Jag var fjärdedelsägare i en skrotfärdig Volvo Amazon årgång -64, som jag och tre andra Kungsgårdskillar köpte för 1500 kronor och gjorde cab av månaden innann vi skulle gå ut gymnasiet. Jag sågade av taket med en vinkelslip. Troligen det manligaste jag någonsin gjort.
Första kärlek: Den första seriösa var nog i en tjej som hette Fia på högstadiet. En högst olycklig sådan. Som kuriosa kan nämnas att jag vann en novelltävling i Arbetarbladet 1991 på just temat min första kärlek. Men då hade föremålet för känslorna hunnit bli en annan.
Första husdjur: Benjamin, en tibetansk spaniel.
Första semester: Större delen av min uppväxt bestod av orienteringssemestrar. Men jag tror att Ölandssemestern 1982 var helt orienteringsfri, och det är åtminstone den första semester jag har konkreta minnen ifrån.
Första jobb: Jag delade ut reklam i nästan fyra år varje jäkla söndag till hela bygden runt Kungsgården. Jag har för mig att jag vid något tillfälle räknade ut att sträckan en normalhelg blev drygt tre mil (berodde på hur många gånger jag tvingades cykla hem och fylla på cykelkorgarna).
Första köpta skiva: Den första jag minns att jag köpte själv var Pet Shop Boys ”Introspective”. Allt om det inköpet kan läsas på sidan om PSB-fanatism.
Första riktiga kärlek: Det avslöjar jag inte här.
Första piercing: Har aldrig varit i närheten av att skaffa en.
Första konsert: Jag såg Herreys i Gävles folkpark sommaren 1984. Det var stort.

Nio senaste:
Senaste alkoholdrycken: Jag drack såväl sprit som öl i fredags natt. Jag tror att en mellanöl blev det sista.
Senaste bilfärd: Resan hem från sista veckan på Melodifestivalsbevakningsturnén, Nyköping-Stockholm.
Senaste filmen jag såg: 300
Senaste ringda telefonsamtal: Till mitt telesvar.
Senaste bubbelbadet: Jag har verkligen ingen aning, men det var säkerligen tre-fyra år sedan.
Senaste spelade cd: Jag lyssnar visserligen aldrig på cd-skivor längre, men det senaste album jag spelade var Laaksos nya i ipoden på väg hem från jobbet i går.
Senaste kyss: Fick en vänskaplig påskpuss efter en promenad i lördags eftermiddag. Nära nog.
Senaste gången jag grät: Minns faktiskt inte när den senaste gången av betydelse var, men det var rätt länge sedan och nog inget jag skulle ha skrivit här ändå.
Senaste måltiden: Eftersom jag inte ätit frukost än så blir det gårdagens middag – pasta med tomater, lök, ruccola, avocado och någon sorts parmesanost.

Åtta har jag någonsin:
…dejtat en av mina bästa kompisar: Beror på hur man ser det. Jag har dejtat personer som senare blivit nära vänner. Men jag har inte börjat dejta någon som från början var en av mina bästisar.
…blivit raggad på av bra kompis flickvän/pojkvän: Ja.
…blivit kär vid första ögonkastet: Inte kär, men väldigt förtjust.
…fastnat med blicken i någons urringning: Ja.
…fått mitt hjärta krossat: Ja.
…sagt att jag älskar någon utan att mena det: Nej.
…haft ett one night stand: Ja.
…busringt till någon: Inte i vuxen ålder.

Sju saker jag har på mig just nu (som tyvärr bara är tre):
1. Kalsonger från … H&M?
2. Väldigt slitna Nudiejeans.
3. I love NY-tröja.

Sex saker jag gjort i dag:
1. Gått upp.
2. Varit på toaletten.
3. Duschat och klätt på mig.
4. Rattat in P1 på radion.
5. Gått igenom mejlen och rss-läsaren.
6. Skrivit det här.

Fem favoritprylar i rangordning:
1. Min Powerbook.
2. Min mobil.
3. Min projektor.
4. Min ipod.
5. Min … nej, med de fyra sakerna klarar jag mig rätt långt i prylväg.

Fyra personer jag kan berätta allt för: Jag tror inte att man någonsin berättar allt för någon, men jag har nog åtminstone tre vänner som kommer nära. De vet redan vilka de är och det räcker bra så.

Tre val:
Blått eller rött? Rött.
Sommar eller vinter? Sommar. Men jag är inte helt övertygad.
Choklad eller chips? Choklad.

Två saker att göra innan jag dör:
1. Skaffa familj på något sätt.
2. Skriva minst tio bra och välsäljande romaner.

En sak jag ångrar: Det finns några som är av betydelse, men det är inget jag tänker outa här.