Daniel Åberg

Först läste jag Malte Perssons text i Expressen och blev störd över dess innehåll och tänkte om jag inte var så trött och seg skulle jag minsann skriva några rader till det alltid så kulturellt bespottade tv-mediets försvar. Men eftersom jag, som sagt, var trött och seg surfade jag istället vidare och såg snart till min förtjusning att Linna Johansson redan gjort jobbet.

UPPDATERING SÖNDAG: Jag gick inte ut och rumlade i går trots allt och är således mindre trött i skallen i dag. Så jag utvecklar vad som stör mig:

Det som irriterar mig med texten är att den mest bara återupprepar den finkulturellt accepterade sanningen att tv – ”dumburken” – skapar understimulans, är fördummande och ett slöseri med tid. Denna inställning grundar sig på – antar jag – att det finns och alltid har funnits skräp-tv i olika former samt att det inte anses stimulera fantasin på samma sätt som böcker eftersom någon annan redan har skapat bilderna åt dig.

Däremot blir man, som Linna Johansson skriver, förlöjligad av samma finkulturella sfär om man skulle våga hävda att litteratur är understimulerande och ett slöseri med tid. Detta trots att det finns en oändlig mängd skräplitteratur, och att man rent fysiskt utsätter sig för ungefär samma sak vare sig man läser eller tittar på tv. Ändå är det en finkulturell sanning att den ena aktiviteten berikar dig och den andra gör dig dum.

Det är alltså, hävdar jag i alla fall, av någon anledning finkulturellt okej att klumpa ihop ett väldigt mångfacetterad medium till påståendet det sänds så mycket skit på tv att jag inte vill befatta mig med det överhuvudtaget. Men skulle jag säga det trycks så mycket dumma böcker att jag inte vill befatta mig med litteratur överhuvudtaget, då blir jag idiotförklarad.

Det är det jag stör mig på.

Det känns som att det blivit en vana att skriva lördagsinlägg om att jag är trött och seg. Well, vem är jag att bryta mig fri från traditionens bojor? Så here we go: Jag är trött och seg i dag. Försöker vila mig i form inför kvällen, då det bär ut i nattens virvlar igen.

Har för övrigt, efter att ha varit förhållandevis sval i min reflektion, börjat se Borat i ett mer positivt ljus efter att ha läst den här drapan i Entertainment Weekly. För jag trodde ärligt talat att större delen av filmen var ”skådespelad”, men om artikeln talar sanning så är nästan allt som Sacha Baron Cohen låter sin figur utsättas för helt improviserat och i högsta grad på riktigt. Impressive. Min bestående känsla är dock att jag skulle haft en mycket roligare upplevelse om jag sett filmen ensam framför min projektorduk, och sluppit sitta fast i en masspsykosdrabbad fullsmockad biosalong där lukten av fanatism gjorde mig lätt illamående. Jag ser därför verkligen fram emot dvdn.

Nä, dags för lite bokläsning, lyssning på Pet Shop Boys nya (och första någonsin) liveskiva Concrete och vila.

Say what!?

Varannan har haft sex med grannen

Jag ser två lösningar:

1. Aftonbladets nätundersökningar är ungefär lika tillförlitliga som väderprognoserna som tidigare i veckan förutspådde snökaos i Stockholm i dag.

2. Jag har, genom hela mitt liv, haft särdeles dåliga grannar.

Alltså, själva jakten och incidenten i sig är ju rätt osmaklig, men det går inte att förneka att den skapat årets kanske underligaste och mest underhållande tidningsrubrik:

Spansk kung sköt full björn

Jag har sedan i går morse försökt komma på något smart att skriva här. Det går inte. Jag är helt dränerad. Tom. Ett skal. Ett avskalat apelsinskal som så smått börjat hårdna efter att ha legat fritt i luften för länge. Eller nej för den delen, ett mandarinskal, de är tunnare. För jag känner mig som ett rätt så tunt skal i dag.

Kanske borde man helt enkelt hålla snattran så länge man inte har något att säga. För att säga att man inte har något att säga är ju … tja, så där konstruktivt. Men nu gör jag det i alla fall eftersom jag dessutom är så särdeles uttråkad och det bästa sättet att få det att framgå är väl att delge er meningslösheterna.

Om jag ändå ska försöka skriva något vettigt så kan jag meddela att jag verkligen tänker så det knakar när det gäller den nya boken. Eller rättare sagt så velar jag om huruvida jag vill göra om en massa saker. Kanske är det bäst att vänta tills jag hör vad förlaget anser, men just nu känner jag bara för att riva upp, göra om, göra rätt. Fast i morgon kan mycket väl det som är rätt vara fel. För förutom att vara ett mandarinskal är jag i dag även Herr Velig von Big Time.

I dag har jag skrivit ut min Raymond & Maria-intervju som jag gjorde i går samt varit och träffat Samuel Fröler och Regina Lund inför att de ska göra West Side Story på Chinateatern. Den artikeln ska dock inte ut förrän i morgon.

Nä, nog meningslösheter för i dag. Over and out.

Strange. Min statistikräknare har slutat fungera. Den påstår att jag inte haft en besökare på min sajt sedan niotiden i går kväll. Detta trots att det kommit in kommentarer och jag rent bevisligen vet att folk varit inne och nosat. Och noll besökare när jag kliver upp en morgon och entusiastiskt loggar in för att kika … nej, det har inte hänt sedan jag installerade det. Och jag som blivit helt beroende av de där loggfilerna!

Kanske är det hämnden för att jag kallade spamspindlar för insekter i går. The net strikes back.

För övrigt verkar jag inte vara den enda som har teknikproblem i dag. I P1 Morgon drar jinglar i går lite när som helst och inslag hamnar i fel ordning. Det kanske är en sån morgon helt enkelt.

Uppdatering: Tydligen så är det inte spamspindlarna som är ute efter mig. Ett supportmejl senare har jag nu fått veta att jag inte är den ende som drabbats och Statcounters tekniker jobbar round the clock för att lösa problemet. Det känns tryggt, och jag kan med gott samvete hugga in på frukosten.

För en dryg månad sedan skrev jag en notis (efter att Metro först hittat det) om den nya webbokhandeln Lycknis, som valde att prissätta sina böcker genom att mer eller mindre dela det gängse nätbokhandelspriset med två. Jag skrev en grej om det på bloggen också, varefter en del andra bloggare hakade på.

Dock verkar det inte som att Lycknis hade förväntat sig den medieuppmärksamhet de fick, för de har, om webbrapporterna stämmer, haft rätt svårt att leverera den mängd böcker som beställts. Nu har Textmissbrukaren tröttnat och mejlat Plus. Och Sverker Olofsson har tydligen nappat. Darra månde Lycknis.

I minst tre nummer i rad av Nöjesguidens Stockholmsupplaga har det varit en fyrsidig (tror jag) annons för Vasastan. I minst tre nummer i rad har den här annonsens första uppslag innehållit en sorts handritad karta över Vasastan med krogar, barer, affärer och andra etablissemang av olika sorter inritade. I minst tre nummer i rad har den här kartan kallat två av stadsdelens större och mer kända gator – Norrtullsgatan och Frejgatan – för Norrlandsgatan och Frejagatan.

Jag vill inte verka alltför småaktig och provinsiell, men är inte det ganska pinsamt, särskilt när det sker (minst) tre nummer i rad?

Än är inte arbetsdagen till ända, men så här ser det ut hittills i alla fall:

En kort intervju med nya långfilmskonsulenten Lisa Ohlin, och en längre med de charmiga galenpannorna Anders och Måns. Tv-inslaget med de senare dyker väl upp hos någon av kvällisarna vad det lider, antar jag.

Och nu, kulturnotis om Arvo Pärt.

Uppdatering 20.07: Nu kan man se tv-inslaget (och artikeln) hos Svenska Dagbladet.