Jag har sedan i går morse försökt komma på något smart att skriva här. Det går inte. Jag är helt dränerad. Tom. Ett skal. Ett avskalat apelsinskal som så smått börjat hårdna efter att ha legat fritt i luften för länge. Eller nej för den delen, ett mandarinskal, de är tunnare. För jag känner mig som ett rätt så tunt skal i dag.
Kanske borde man helt enkelt hålla snattran så länge man inte har något att säga. För att säga att man inte har något att säga är ju … tja, så där konstruktivt. Men nu gör jag det i alla fall eftersom jag dessutom är så särdeles uttråkad och det bästa sättet att få det att framgå är väl att delge er meningslösheterna.
Om jag ändå ska försöka skriva något vettigt så kan jag meddela att jag verkligen tänker så det knakar när det gäller den nya boken. Eller rättare sagt så velar jag om huruvida jag vill göra om en massa saker. Kanske är det bäst att vänta tills jag hör vad förlaget anser, men just nu känner jag bara för att riva upp, göra om, göra rätt. Fast i morgon kan mycket väl det som är rätt vara fel. För förutom att vara ett mandarinskal är jag i dag även Herr Velig von Big Time.
I dag har jag skrivit ut min Raymond & Maria-intervju som jag gjorde i går samt varit och träffat Samuel Fröler och Regina Lund inför att de ska göra West Side Story på Chinateatern. Den artikeln ska dock inte ut förrän i morgon.
Nä, nog meningslösheter för i dag. Over and out.