Daniel Åberg

Alltså, det här är ju vad jag har drömt om. Svenska e-böcker, rakt in i iPhonen – Atlas, Norstedts och Ordfront är först ut, via Publits försorg. Vart skriver man upp sig för att vara med?

Det enda jag tycker är lite bakvänt är att alla titlarna ska säljas som separata appar med hjälp av plattformen Iceberg, och inte genom någon gemensam katalog, som när man använder programmet Stanza. Jag har visserligen inte provat den här metoden, men jag tycker rent spontant att den känns lite omständlig, precis som att jag istället för att lyssna på min musik i iTunes skulle ladda ner varje album som en enskild applikation. Nu beter man sig visserligen inte riktigt på samma sätt när man spisar litteratur och musik, men ändå, ni förstår nog vad jag menar.

Nu spekulerar jag vilt, men kan det åtminstone delvis ha med kopieringsskydd att göra? Med den här metoden distribueras böckerna genom en mer kontrollerad miljö, mig veterligen går det inte ens att få in appar i iPhonen på olovligt sätt om man inte först jailbreakat sin telefon, något som rätt få väljer att göra. Stanza möjliggör å andra sidan – om jag förstått det hela rätt – att man kan ladda in böcker i iPhonen utan att koppla upp sig mot någon katalog om man går via Stanzas desktopapplikation. Det ger – även om det är en smula krångligt – att man kan ladda ner e-böcker olovligt via exempelvis Pirate Bay till sin dator, lägga dem i Stanzas desktopapplikation och därefter synka mot Stanzaappen på iPhonen och få in böckerna den vägen. Med den nu valda metoden omöjliggörs det.

Tror jag.

Här är ett Youtubeklipp som visar hur det kommer att se ut. Tycker nog att appen verkar lite bökigare att hantera för läsning än Stanza, men det kan också vara en vanesak antar jag. Här är dessutom en recension av hur det fungerar.

Hur som helst – jag är väldigt glad över att det nu börjar röra på sig. Jag älskar samtliga av de runt 2000 böcker vi har i bokhyllorna i vardagsrummet, men att få in de romaner jag skrivit själv i iPhonen – det är banne mig en våt dröm.

Vi pratade ju om Sveriges första e-boksläsare Nuut i veckans DJtv. Nu har Johanna skrivit en mer utförlig recension hos Bokhora. Jag tycker att hon är för snäll – personligen såg jag Nuut som en rätt undermålig produkt som mest verkade hämtad ur en datateknikers våta dröm anno 1998 med alldeles för många knappar, sega och för många menyer och en allmän … gråhet.

Men, vilket är värt att poängtera: Jag är ju också en person som helst vill att allt ska se ut samt fungera som något Apple utvecklat.

Det blev, vilket gått att läsa utförligt om bland annat här, inte så väldigt mycket sagt om bokbranschens framtid på bokmässan trots goda föresatser. Ett framtidsseminarium inledde på torsdagen, men efter 90 minuter var det över och förlagsmänniskorna rusade tillbaka till sina montrar och krängde böcker i dagarna fyra.

Att det blev så är visserligen inte särskilt konstigt. När jag intervjuade Daniel Ek på Spotify i somras var han noga med att poängtera en sak – tvärtemot vad många tror, så tjänar skivbolagen fortfarande väldigt mycket pengar på att sälja cd-skivor, något som gör det svårt att övertyga bolagen om att försöka se längre än näsan räcker. Och med tanke på att bokbranschen åtminstone ligger fem-sex år efter skivbranschen i den digitala utvecklingen, är bokförlagens huvudsakliga fokus på business as usual rätt naturlig. Deras nuvarande affärsmodell är inte i akut kris, 2000-talet har tvärtom varit en ekonomisk bokfest utan dess like och fortfarande tjänas det brötamycket pengar på att sälja böcker från pall.

Dessutom var det knappast så att förlagsmänniskorna på plats i Göteborg gick omkring och latade sig istället för att prata framtid. I och med att bokmässan i Göteborg kommit att bli ett evenemang helt på konsumenternas villkor, med följden att förlagspersonalen jobbar dygnet runt med att sälja böcker samt valla författare mellan signeringar och framträdanden, är det kanske för mycket begärt att de ska finna tid att förkovra sig i seminarier.

Men.

Bokbranschen kommer att ruskas om av digitaliseringen. Och att de inte hann diskutera de här frågorna under mässan – trots att alla för en gångs skull befann sig under samma tak – är bara en någorlunda acceptabel ursäkt så länge samtalen faktiskt pågår på annat håll.

Och många förlags- och bokbranschmänniskor som jag pratat med sedan debatten om böckernas och bokförlagens framtid tog fart i somras har betonat detta – självklart pågår de här diskussionerna, det är jättemycket på gång bakom kulisserna, vi pratar om det här HELA TIDEN och vi har full koll på situationen är deras mantra. Okej, det låter ju bra, men jag hoppas att ni inser att det finns en uppenbar risk med att bara diskutera sinsemellan inom skrået. En sluten grupps antaganden om hur en framtida publik ska agera på en ännu icke överskådningsbar marknad överensstämmer ofta rätt dåligt med vad som händer när framtiden väljer att knacka på.

Och det gör den förr eller senare, vare sig ni vill eller inte.

Så kom igen nu. Börja visa era spelkort, eller öppna åtminstone upp diskussionen. Framtiden har kanske inte redan hejat och hunnit passera, för att parafrasera en aktuell antologi, men den är banne mig mer eller mindre redo att sträcka fram näven och säga goddag.

Dagens hetaste text så här på bokmässans andra dag är utan tvekan Isobels uppgörelse med Bonnierförlagen. Om 40 minuter ska hon, jag, Johanna, Unni Drougge, Anna Troberg och Linda Skugge diskutera bokförlagens framtid i ett seminarium i V-hallen. Kom dit vetja, om ni av någon anledning skulle råka befinna er i den allra närmaste närheten.

Klokt skrivet om bokbranschen i övrigt då? Bokens framtid skriver bra om den uteblivna branschdiskussionen här på mässan, och David Bismark skriver insiktsfullt om kostnadssvårigheterna för småförlag att digitalisera sin utgivning.

I övrigt då? Jo, i hissen på väg ner från Bonnierminglet i går kväll vände sig Isabelle Ståhl mot mig och sade Ett tag trodde jag att du var Daniel Åberg, men du är ju Björn Wiman!

Jag önskar att jag hade svarat ja men absolut, det har du ju helt rätt i.