DJtv #57 – Påskekrim som påskekrim

Den norska traditionen med påskekrim går tillbaka till 1920-talet, men har inte riktigt fått fäste i Sverige ännu. På DJtv drar vi dock vårt strå till stacken och tipsar om några aktuella deckare. När Daniel sedan bryter en smula mot påskekrimsramarna uppstår en dispyt mellan programledarna. Rafflande är bara förnamnet, men så snackar vi ju också om litteratur som drivs av kriminalitet. Dessutom passar vi på att ge Svenska Dagbladets påskdeckarspecial en liten genuskänga.

Länkar till sådant vi pratar om i veckans avsnitt:
Påskekrim (norska Wikipedia)
Carin Gerhardsen: ”Vyssan lull” samt ”Mamma, pappa, barn”
Mons Kallentoft: ”Vårlik”
Björn Elmbrant: ”Stockholmskärlek: En bok om Hjalmar Mehr”
Torbjörn Nilsson: ”De omänskliga: Berättelser om politik”

Och glöm inte att DJtv även finns som podcast via iTunes.

Påsk (2)

Den här dagen har om möjligt varit än mer loj än gårdagen. Förutom en tvåtimmarspromenad i solen med Tage så har jag inte gjort ett endaste lilla minijota, förutom att slänga en soppåse på väg ut. Ja och så har jag ju spelat in och redigerat DJtv nu i kväll då. Men det får ni vänta på till i morgon bitti.

Påsk (1)

Jösses vilken slödag. Har hittills mäktat med att plocka ur diskmaskinen, fylla den igen, läsa 60 sidor i ”De omänskliga” – finfin och vältajmad present från Jocke i går – bytt en blöja eller två samt sovit i soffan. Nu har jag tankat över de första bilderna från min nya kamera, en Canon 550D som blev en försenad 35-årspresent till mig själv som i går kom till användning när mamma, systrar plus svåger kom på besök, och ska nu äntligen ta tag i redigeringen av ljudboken igen.

Ja, om nu Tage behagar sussa vidare, vill säga.

Jamen hur ska vi få betalt då?

Få som följer den här bloggen har väl missat att jag ska åka till Umeå och delta i ett seminariesamtal på litteraturfestivalen Littfest om bokens framtid nästa fredag. Nu har den avslutande delen av mitt gästbloggande hos dem publicerats, med rubriken Jamen hur ska vi få betalt då?.

Svaret är inte särskilt uppmuntrande. Eller nej rättelse – det har aldrig någonsin varit särskilt uppmuntrande. Vad jag menar förstår ni om ni läser.

Ja

Johanna: pysen
kanske borde vi gifta oss?
Jag: Ska jag tolka det där som ett frieri?
Johanna: nej jag tror inte det
men det verkar så jävla mkt enklare
Jag: Det vore ju annars väldigt sött och typiskt vårt uppkopplade liv, om du friade till mig via gmail-chatten.
Johanna: ja faktiskt
Jag: Då gör vi det.
Vi kan vara gifta om två helger pysen.

Så där startade det, i gmail-chatten på förmiddagen den 4 mars. Sedan tog livet en oväntad vändning, och vips så var vi gifta bara sju dagar senare, i kapellet på Danderyds sjukhus. Johanna har hela storyn.

Verkligen inget aprilskämt

iPad släpps ju officiellt på lördag i USA, och nu har de första recensionerna publicerats. Av vad jag kan se är de överens om att Apple skapat ännu en hit som kommer att omdefiniera hur vi ser på datorer. Nu bör man ha i åtanke att David Pogue på New York Times, Walt Mossberg på Wall Street Journal, Andy Ihnatko på Chicago Sun-Times och Edward Baig på USA Today knappast är några mac-hatare i grunden – snarare tvärtom – men ändå, de är överlag väldigt positiva. Även teknikbloggen Boing Boing har en fullmatad och bra recension.

Den mest informativa videorecensionen, som kommer från PC Mag som torde vara hyfsat neutralt inställda till Apple och dessutom visar e-boksfunktionen på ett bra sätt, ses här:

PCMag: Apple iPad video review from PCMag.com Reviews on Vimeo.

Summa summarum: Jag skrev dagen efter introduktionen i januari (efter att på lanseringskvällen ha varit väldigt pro) att jag nog skulle vänta tills version två kom. Det vete fasiken om jag kommer att klara det, särskilt eftersom allt nu pekar på att komplett multitasking är på väg in i iPad (och iPhone) till sommaren.

Recensionsgenomgång #6

Något oväntat dök det upp en recension i Sydsvenskan i måndags (och därmed även i Trelleborgs Allehanda som använder samma kultursidor), skriven av Björn af Kleen. Därmed har hälften av rikstidningarna recenserat ”Vi har redan sagt hej då”, samma siffra som för ”Dannyboy & kärleken” när det begav sig. Den gången var det Aftonbladet, Dagens Nyheter och Expressen som recenserade, den här gången har hittills Expressen, Svenska Dagbladet och Sydsvenskan gjort det. Jag kategoriserar som tidigare med omdömena Fantastisk, Jättebra, Bra, Sådär, Dålig. Det är alltså recensentens omdöme jag försöker mejsla ner till ett enda ord, inget annat.

Bra. af Kleen sällar sig till dem som läser huvudpersonen Filip som ett svin. Rubriken på recensionen (som ej är utlagd på nätet ännu) är Gamen flyger, och tesen i recensionen är att Filip – och min jobbkollega Erik Helmersons huvudperson i hans debut ”Blixthalka” från 2007 – är två symboler för litterära asgamar på kärlekens område, det vill säga att vi porträtterat killar som livnär sig på att romantisera upptagna eller bekräftelsesökande kvinnor på väg ut ur relationer. Det är en beskrivning av min huvudperson som jag själv inte helhjärtat köper, jag tycker att det är att friskriva människosläktet en smula att så helhjärtat avstånd från Filip som af Kleen verkar göra. Visst är Filip extrem i sitt agerande, men han är trots detta inte särskilt ovanlig skulle jag vilja hävda. Men jag tror att det hör lite till att man publikt bör ta avstånd från den här sortens människor – af Kleen är inte ensam om att ha gjort det i en recension även om de flesta andra har lagt till bisatsen men trots att han beter sig som ett svin så hejar man på honom ändå. Jag har dock fått rätt många personliga kommentarer samt mejl från människor som tycker att porträttet av Filip är välfångat samt att de känner igen sig själva eller en tidigare partner eller en tillfällig förbindelse i honom. Hur som helst – af Kleen skriver att jag skickligt lyckas skildra det hopplösa moment 22-ögonblicket som unga konstnärliga människor lurar sig in i: en frihet för att låta sin kreativitet blomma fritt, en tröst för ensamheten som det innebär att våga göra just detta. Det är ett bedrägeri som slutar med hulkande i duschen. Och jag antar att det faktiskt ska tolkas som beröm när han strax innan skriver om romanen att det är solkigt och klaustrofobiskt och falskt intimt och ihåligt. Helt övertygad är han dock inte. Det vore att ta i att hävda att Daniel Åberg bryter ny mark i romanen. Vi kan den här typens tankebanor och geografi rätt väl är en annan passus i texten. Summa summarum är jag dock relativt nöjd med det han skriver. Och gamen som illustrerar texten är utan tvekan mäktig.

Recensionsgenomgång FTW

Jag ser till min stora glädje att mitt tilltag att här i bloggen gå igenom och i viss mån utvärdera recensioner av ”Vi har redan sagt hej då” har fått en efterföljare i Torbjörn Nilsson, som i dag i sin blogg hos Fokus går igenom ett antal recensioner av hans nyutkomna ”De omänskliga”.

Jag har ju legat av mig lite på genomgånsfronten, men i går recenserade Björn af Kleen min roman i Sydsvenskan, rätt stort uppslaget, så det är läge att ta upp det hela igen (recensionen har dock inte dykt upp på nätet ännu). Några bloggrecensioner har även trillat in de senaste veckorna, så räkna med ett genomgångsinlägg de kommande dagarna.

Annars togs ju mina genomgångar på vissa håll emot med viss skepsis. Mina genomgångar hittas här och här och här och här och här.

Bokens framtid är så ljus att I gotta wear shades

Jag ska ju delta i en paneldebatt på Littfest i Umeå med titeln Bokens framtid nästa fredag. Med anledning av det gästbloggade jag i går, och möjligen även i morgon om jag är flitig i dag och skriver ihop mina återstående tankar, på just ämnet Bokens framtid. Rubriken på första delen satte jag till Boken har aldrig varit fysisk till sin form. Check it out vetja.

DJtv #56 – De färgsorterade bokhyllorna

Vi har flyttat till ett nytt hem, vilket innebär ny sortering av våra bokhyllor. Varför är det så kontroversiellt att sortera sina böcker i färgordning jämfört med att ställa dem alfabetiskt eller huller om buller? Vilka sorteringsmöjligheter finns det av en bokhylla? I veckans avsnitt ger vi oss in i sorteringens magiska värld, samt bjuder på ett gästspel av vår son Tage.

Länkar till sådant som nämns i veckans avsnitt:
Våra bokhyllor diskuterade hos Bokhora, del ett samt del två
Verner von Heidenstam – Nobelprisbelönad färgsorterare

Och glöm inte att DJtv även finns som podcast via iTunes.