Kategori: Livet och sånt

Just nu på DN:

*Se Newsmill.

Eller för att citera ur Lennie Normans inlägg: Dålig komik är alltid bättre än ett bra krig.

Vi var på debatt om upphovsrätten på Publicistklubben i går kväll. Medelåldern i publiken var väl sisådär 55, kändes verkligen som den rätta målgruppen för en av framtidens stora ödesfrågor. Debatten var dock rätt sansad, okej och intressant, även om Agneta Lindblom-Hulthén kanske sa ”det är ett hot mot demokratin!” några gånger för många (rörande hotet mot upphovsrätten). Men ändå, en rätt fin tillställning där professor Eva Hemmungs-Wirtén stod som en välavvägd bastion i mitten och sa forskarnyktra saker, gotta love them akademiker. Fast såväl jag som Johanna störde oss på den klappa på huvudet-attityd som någon yttrade gällande Wikipedia (mitt minne kan svika mig, men jag tror det var Ulrika Knutson) – ett bra ställe för amatörer att frodas på, bara någon expert får komma och ställa allt till rätta sedan, ungefär. Bah.

Vill man se debatten i efterhand så bambusade Björn Falkevik den å PK:s vägnar här.

——

Och så något helt annat: Aftonbladet skriver att kungen nu hittat en festfixare till Victoria och Daniels bröllop. Det lär bli ett sjuhelsikes kalas.

Förra veckan raljerade jag lite kring SvD:s kommande kulturvlogg – har man gjort ett pionjärarbete inom webb-tv-området blir man lätt snarstucken när det poppar upp konkurrens. Nu är de igång för fullt, jag hann knappt blinka så var de uppe i sju inslag. Roligast hittills tycker jag nog att klippet där Lina Kalmteg och Jeanette Gentele provar 3D-glasögon är. Men jag vill protestera mot att webb-tv-spelaren som SvD använder inte funkar i rss-läsaren, åtminstone inte i Google Reader. Varför inte använda en standardlösning som Vimeo som de gör i den egna utvecklingsbloggen? Och varför sepiatoning på klippen? Jag tycker nog att även kulturvärlden klarar av att levereras i helt normal fyrfärg.

I övrigt tycker jag det är mysig kultur-tv.

——

Och just det ja – uppgifterna från förra veckan om att KB stänger sina nät till följd av Ipred, som bland annat jag skrev om, har visat sig inte stämma. Om det beror på att de har ändrat sig eller om KB-representanten som framförde uppgiften vid förra veckans paneldebatt på Tekniska museet hade fel vet jag inte, men KB meddelar nu hur som helst på sin sajt att nätet ska förbli öppet.

Så var den då här. 39 dagar efter att jag satte mig på tåget mot Göteborg för den första deltävlingen är det dags för dagen M som i Melodifestivalfinal. Eller Måns. Eller Malena. M&M’s hur som helst.

Det firas med att spela lite Eminem på förmiddagskvisten.

Första fredagskvällen sedan den 29 januari som jag spenderar i Stockholm. Det firas med att … gå på schlagergenrep.

Tjoho.

Ser man på. Det visar sig att det kanske blir sexprocentig moms på mp3-böcker också trots allt, och inte bara på traditionella cd-böcker som Sverige trott. På ett sätt är det ju logiskt, men då mycket som borde vara logiskt sällan är det, tänker jag nog förhålla mig skeptisk och vänta och se tills det slutgiltiga beskedet kommer innan jag säger hurra för lägre pris och krångliga rubrikordlekar.

Under hela schlagerturnén har vi serverats lattemjölk i pressrummet. Vi har gått omkring i fem veckor och klunkat exklusiv finmjölk dagarna i ända. Känt oss moderna, coola, urbana.

Så kommer vi till Stockholm. Sveriges huvudstad. Globen. Finalarenan numero uno. Creme de la creme.

Och det finns bara mellanmjölk i kylarna.

Jag tjänar visserligen så pass mycket pengar att jag tycker mig ha råd med bredbandsabonnemang såväl hemma samt ett mobilt dito så fort jag lämnar lägenheten så jag berörs inte särskilt mycket, men ändå: Enligt Rasmus Fleischer kommer Kungliga Biblioteket att stänga av sitt trådlösa internet för besökare till följd av Ipredlagens införande den 1 april.

Visst, det går så klart att fixa så att alla som i dag sitter på caféer eller bibliotek eller andra ställen där trådlöst nät erbjuds kan få unika inloggningsuppgifter och därmed bli registrerade så att inte ägaren till nätuppkopplingen åker dit om något laddas ner otillbörligt, men om inte ens KB anser administrationen vara mödan värd – om nu uppgiften stämmer – har jag svårt att se att särskilt många andra kommer att tycka det.

Bu.

——

Uppdatering fredag: Precis som Isobel poängterar i sin kommentar så är ju det här ett mycket större problem för KB än att besökarna inte längre kan surfa på deras nät, mer info i frågan finns i Nyheter 24:s artikel från i går.

Och just ja, Malte skriver fyndigt om hur det här faktiskt är en bra nyhet för alla lättdistraherade (och får man anta donglösa) författare.

I november skickade jag ut en bulletin till omvärlden att jag utrustat min Gmail med ninjatemat, och lovade i en kommentar att försöka härda ut åtminstone över helgen. Well, den helgen har passerat med råge nu och jag kände att det behövdes lite förändring i tillvaron. Därför vill jag här och nu meddela att jag åter har bytt Gmailtema. Och den här gången till en riktig utmaning: Terminal.

Trots schlageryran så är den låt jag lyssnat mest på på sistone utan tvekan Lily Allens ”I could say”. Det är den bästa Saint Etienne-låt som någonsin gjorts som inte Saint Etienne gjort. Precis som Orups ”Stockholm” är den finaste Pet Shop Boys-låt som inte Pet Shop Boys gjort.

På bussen hem från Kolmården fördjupar vi oss i ämnet. När vi kringlar fram genom Jalle, Julle och Hjulius-skogarna kopplar jag in dongen och vi kommer fram till att de bästa Saint Etienne-banden är One Dove och Dubstar.

Det bästa Pet Shop Boys-bandet är Electronic, men de bör diskvalificeras eftersom både Neil Tennant och Chris Lowe medverkat här och där under karriären. I övrigt? Kurvorna är för många och för kraftiga och vi mår illa i svängarna men Mattias pratar om The Field Mice som gjorde originalet till ”Kiss and make up” som Saint Etienne senare gjorde berömd. Cirklar som sluts, världar som når sin ände, vägar som går mot Norrköping.

En annan utomordentligt fin svensk Pet Shop Boys-låt är Lisa Nilssons ”Varje gång jag ser dig”. Det var mycket där runt 1992.

Alla som är det minsta intresserade av bokbranschens digitala framtid måste läsa den här artikeln på Svensk Bokhandels sajt om Publit.

Åh vad jag vill att tiden ska gå fortare.

Efter att ha bråkat med trilskande uppkopplingar hela eftermiddagen och kvällen gav jag till sist upp och använde dongen istället. Norrköping är uppenbarligen inte den trådlösa bredbandsuppkopplingens högborg – Aftonbladet satt och svor i receptionen på Grand Hotel och på President där jag bor – tja, låt oss bara konstatera att vi hade snabbare nät på Kalmar nation 1998 via den ISDN-kabel jag har för mig var the shit då.

Hur som helst – jag dongade loss framåt kvällen istället. Och jag vill verkligen ge SVT Play en eloge – när jag kollade gårdagskvällens ”Babel” var bilden knivskarp hela tiden och buffring ett okänt begrepp. Jag trodde faktiskt inte att det gick så bra med mobilt bredband, har dragit mig för att försöka kolla tidigare. Är det så här jämt så är SVT Play verkligen på väg att gå från att vara ett komplement till att bli en huvudkanal för tv.

Jan Guillou är dock verkligen inte värd någon eloge. Att ständigt sitta och avbryta de övriga i ”bloggosfären versus gammelgädde”-samtalet genom att med överlägset tonfall utbrista riktiga medier! så fort någon nämnde ordet gammelmedia var kanske roligt första gången, men den tionde vändan kändes det mer än unket och mästrande fjantigt. Jag Guillou brukar gilla att med emfas säga trams! när han bemöter något han finner befängt. Det sammanfattar rätt väl vad han sysslade med i går kväll också.

Vad använde jag själv min arbetstid åt i går? Jo, först filmade jag en spårvagn fylld av Melodifestivalartister som i en kortege leddes Drottninggatan fram av Norrköpings Ungdomsmusikkår. Därefter tog jag kort på Caroline af Ugglas när hon med emfas inhalerade från sin luftfuktare.

Det är sådant vi riktiga medier jobbar med.