Kategori: Livet och sånt

Jag lockades ett tag av tanken på att sälla mig till skaran som sitter och klöser sina skallar sönder och samman just nu i jakten på sina personliga 100 bästa låtarna under nollnolltalet-listor som tidningen Novell initierat och som just nu växer fram på sajten Nollnolltalet.

Men redan efter att ha tittat lite förstrött i min iTuneskatalog drabbades jag av svindel och insåg att det aldrig skulle gå. Dessutom försökte jag vara en smula ärlig mot mig själv och insåg då att nej, förmodligen har jag inte ens tillräcklig koll för att göra en lista värd namnet.

Men. Något vill ju även jag göra.

Och vad känns då bättre än att sammanställa min ultimata Pet Shop Boys-lista för nollnolltalet? Inte så mycket.

Pet Shop Boys 2000-tal, kondenserat till tolv albumspår:

1. Here (Release)
2. Pandemonium (Yes)
3. I get along (Release)
4. All over the world (Yes)
5. Home and dry (Release)
6. Flamboyant (Popart)
7. London (Release)
8. Miracles (Popart)
9. Minimal (Fundamental)
10. Time on my hands (Disco 3)
11. More than a dream (Yes)
12. Integral (Fundamental)

(spellista i Spotify)

Mina kriterier var enkla – tolv låtar som alla figurerat på ett album av något slag, och inga remixar. Jag var enormt sugen på att inkorporera ”You only tell me you love me when you’re drunk” istället för ”More than a dream” genom att använda en fuling – ”Drunk” återfinns på albumet ”Nightlife” som gavs ut 1999 men släpptes som singel först den 3 januari år 2000 – men insåg till sist att nej, någon jävla ordning får det faktiskt vara.

Mulder och Scully gick på 90-talsmaskerad i går kväll. De vann pris som kvällens bästa par. Som pris fick de godis och säsong fem av ”Arkiv X” på dvd.

På norska.

Det gick nog lite för fort när Wahlström & Widstrand skickade Abraham Vergheses ”Skära för sten” på tryck.

Jösses. I dag besked om att Sandviken och nya vackra Göransson Arena knipit den andra deltävlingen i Melodifestivalen den 13 februari nästa år, och i morgon första recensionsdag för Anna Jörgensdotters nya roman ”Bergets döttrar”, vars spelplats är Sandviken och skogarna i dess omgivning.

Det är utan tvekan inne att vara gästrike. Och då särskilt sandvikare då.

Jag har gått på en fem-sex seminarier, jag har ätit alldeles för mycket, jag har sett en presentation av Twinglys nya realtidssöktjänst förvandlas till ett väckelsemöte/fratparty, jag har fått en sensommarinjektion och jag har badat för andra och troligen sista gången i år.

Men hörni, nu tar vi och åker hem igen. Det finns ju ett stockholmsliv att leva också.

Vaknade i en kohage strax efter klockan sju. Kvällens och nattens regn hade dragit vidare och solen kommit upp över Blekinge skärgård. Det låg ett lätt dis över marken och jag gick ner till bryggan och såg mig omkring innan jag begav mig till duschstugan, där jag alltför sent insåg att det behövdes enkronor för att få varmvatten.

Det är alltså som ett kollo men istället för att bygga kojor så sitter ni och twittrar?

Jag kommer inte ihåg vem i min omgivning som ställde frågan, men jag tyckte hur som helst att det var en rätt rolig beskrivning av Sweden Social Web Camp, som jag och drygt 280 andra webbgillande människor ska åka ner på i dag. En helg i Blekinge skärgård, där jag för första gången sedan … Roskilde 1995 (?) ska bo i tält.

Sommarens tredje hyrbil checkas ut vid halv tolv, sedan jäklar brummar jag, Johanna och Fredrik söderut längs E4:an för fulla muggar.

Jag tänker på det här med det meningslösa babblet. Det har ju stötts och blötts en hel del redan, blivit ämne för radiodebatt och fött en egen twittertagg. Men jag tänkte babbla vidare lite ändå.

För mig är hela den här meningslöshetsdebatten som omgivit Twitter sedan hajpen startade väldigt främmande. När alla skulle börja twittra där runt årsskiftet – jag var en av dem – vet jag inte hur många putslustiga krönikor det skrevs om det tomma basunerandet ut i intigheten på temat alla kvittrar men ingen lyssnar-parollen.

Jag kände inte igen mig för fem öre. För mig är Twitter först och främst ett intresseredskap. Det är via Twitter jag får tips, kunskap och länkar länkar länkar om de saker som intresserar mig. Nu råkar det visserligen slumpa sig så att de flesta av mina intresseområden är vältwittrade, plus att jag har en del nytta av att följa flödet även i mitt jobb, men jag inbillar mig att det går att hitta sina likar inom de flesta intressesfärer.

Facebook däremot – det är en helt annan femma. Under den månadslånga semester jag nyss avslutade kom jag vid fyra-fem tillfällen på mig själv med att tänka just ja, jag har ju inte varit inloggad sedan i går morse, varefter jag pliktskyldigt gick in och uppdaterade min status och scrollade bakåt några timmar för att se vad folk höll på med. Att se vad mina vänner och bekanta pysslade med under sina sommartider kändes inte tillräckligt viktigt för att jag skulle logga in via telefonen under de tider jag inte satt framför datorn. Twitter scannade jag däremot igenom regelbundet, med en tydlig stresskänsla varje gång det gått för lång tid och flödet blivit för omfattande. Risken för att jag missade något i det ständigt pågående samtalet i de ämnen jag brinner för drev mig in på sajten och senare Tweetie när iPhonen kom i min hand. Det är likadant nu när jag är tillbaka på jobbet – Twitterflödet har jag ständigt framför ögonen, Facebook loggar jag in på några gånger per dag och scannar av.

Meningslöst babbel. Bah.

dannyboysthlm, Tue 18 Aug 11.14 via Tweetdeck:

Jag känner mig stressad för att jag tappat bort min bloggmojo. Ska leta i kväll, kanske ligger den under soffan.

Josefine smsar. Brunch? Vi vet att Kung Carl är stängt, så hon föreslår att jag kollar Kvarnen, Boulebar och Hotel Hansson. Själv ska hon åka och träna, jag får ansvaret att hitta något, påpassligt gjort, jag gnisslar tänder över hennes smarthet att undvika det som enbart lär bli ännu en blodtryckshöjande livserfarenhet.

För sommar. Stockholm. Brunch. Tre saker som inte går ihop, ett evighetspågående skämt. Boulebar sommarstängt. Kvarnen sommarstängt. Jag meddelar Josefine, hon svarar Det är som att vi bor i en Hollywoodkuliss, bara fasader, inget bakom och jag provar Hansson, på sin hemsida frontar de ju ändå med budskapet Besök vår utsökta brunch! med gigantiska blå bokstäver. Receptionisten låter dock förvånad. Nej brunchen har haft stängt hela sommaren, vi öppnar väl om några veckor igen, säger hon svävande. Jamen det är är ju helt sjukt! Allvarligt! säger Josefine över telefonen. Vi bestämmer oss för att gå och fika istället.

Bondby. Jag har sagt det förr och jag lär säga det igen.

——

Uppdatering söndag kväll: I ärlighetens namn bör jag erkänna att vi till sist faktiskt hittade en öppen brunch – Rival på Mariatorget som i dag öppnade efter att ha haft sommarstängt. Gott var det också, om än väldigt blåsigt på balkongen där vi fick sitta eftersom alla platser var bokade inomhus.

Förmiddag i sängen framför friidrotten, letar gröna soffor, huvudvärk till följd av öl- och GT-drickande i går, semestern går mot sitt slut men det känns okej, Asafa Powell är en hårsmån från att åka ur i försöken och Johanna gillar du den här? och jag njae och hon nej, fel grön och att det ska vara så svårt, bu.

Tycker mig ha varit rätt textflitig i veckan. I går blev det till och med två pass, avslutade med en mellanöl på Storstads uteservering och när himlen öppnade sig fick jag fly in, macbooken och jag var rätt malplacerade bland kostymnissarna men det var ju skapande på gång så jag lät dem glo på konstnären at work.

Okej, Usain Bolt vidare efter inledande joggtur. Kanske dags att dra på stan då.

Innan jag går ser jag att Dan Abelin twittrar om en artikel om e-boksformat. Jag retweetar med en lätt uppgiven suck:

Mardröm. RT Läser @WSJDigits om formatkriget bland e-böcker – »inconsistent and incompatible formats« – http://korta.nu/wsjdigebook #bocker #ebok

Jösses, jag missade tydligen helt att det var MIN dag i går. Vänsterhäntas dag, 13 augusti, hipp hipp hurra, herreminje vad jag firade, visste väl att det fanns en konkret anledning till att jag stoppade i mig alla de där ostarna och päronen framför tre avsnitt av ”Cityakutens” säsong tre i går kväll.

För att hedra min hänthet publicerar jag det inlägg jag tidigare skrivit om min läggning återigen:

Vänster eller höger, det är frågan

Alltså, hur ofta använder jag en penna och skriver något för hand nu för tiden? Väldigt sällan. Hur ofta använder jag en datormus eller en styrplatta? Väldigt ofta. Vilken hand använder jag när jag skriver med en penna? Vänster. Vilken hand använder jag för att styra musen och pekdonet? Höger.

Säg mig – med vilken rätt kallar jag mig i detta moderna tidevarv för vänsterhänt?