Kategori: Livet och sånt

iPad släpps ju officiellt på lördag i USA, och nu har de första recensionerna publicerats. Av vad jag kan se är de överens om att Apple skapat ännu en hit som kommer att omdefiniera hur vi ser på datorer. Nu bör man ha i åtanke att David Pogue på New York Times, Walt Mossberg på Wall Street Journal, Andy Ihnatko på Chicago Sun-Times och Edward Baig på USA Today knappast är några mac-hatare i grunden – snarare tvärtom – men ändå, de är överlag väldigt positiva. Även teknikbloggen Boing Boing har en fullmatad och bra recension.

Den mest informativa videorecensionen, som kommer från PC Mag som torde vara hyfsat neutralt inställda till Apple och dessutom visar e-boksfunktionen på ett bra sätt, ses här:

PCMag: Apple iPad video review from PCMag.com Reviews on Vimeo.

Summa summarum: Jag skrev dagen efter introduktionen i januari (efter att på lanseringskvällen ha varit väldigt pro) att jag nog skulle vänta tills version två kom. Det vete fasiken om jag kommer att klara det, särskilt eftersom allt nu pekar på att komplett multitasking är på väg in i iPad (och iPhone) till sommaren.

Jag ska ju delta i en paneldebatt på Littfest i Umeå med titeln Bokens framtid nästa fredag. Med anledning av det gästbloggade jag i går, och möjligen även i morgon om jag är flitig i dag och skriver ihop mina återstående tankar, på just ämnet Bokens framtid. Rubriken på första delen satte jag till Boken har aldrig varit fysisk till sin form. Check it out vetja.

Nu får det vara nog med den totala kokongifieringen som det här med föräldraskapet inneburit hittills. I morgon bitti gör jag radio igen efter två veckors frånvaro i ”God morgon Stockholm”. Jag tänker prata lite Nationalmuseum, lite Earth hour och lite Tintin.

P4 Stockholm klockan 0840 – 103,3 mhz. Eller på webben så klart. Tune in för bövelen!

Vi är glada i dag. Vid morgonens viktbesök på Danderyd konstaterades att Tage tagit sig upp till respektabla 2830 gram, det vill säga ökat 170 sedan i måndags, och beslutet togs att han slipper sonden. Han är nu åter som gud – eller åtminstone jag och Johanna – skapade honom, utan en irriterande slang i näsan.

Dock blir det nu allvar. Nu måste han äta tillräckligt mycket själv, det är ny kontroll på måndag och fortsätter inte viktkurvan i rätt riktning antar jag att sonden kommer åter. Han har tackat för förtroendet genom att vägra vakna till sitt senaste schemalagda mål, som skulle skett för en timme sedan. Det kan bli en lajban helg det här.

Ska strax bege mig ut på min första egenpromenad med Tage, ska gå till Tekniska museet där Johanna, som åkt före i taxi, ska medverka i ett par seminarier på Social+Cash-dagen. Ser fram emot att skjuta barnvagnen framför mig och flanera längs Östermalms gator.

Bara jag får på sprattelgubben kläderna först.

Vi är hemma nu, kryssar mellan flyttlådor och matning var tredje timme. Hjärnan blir som sirap. I morse skulle Johanna gå och hämta ett nytt lakan till Tage efter att han … ja, låtit naturen ha sin gång. När hon återkom till sovrummet hade hon inte bara lakanet, utan även en schampoflaska i sin hand. ”Vad ska du med den till?” frågade jag. Hon stirrade på den ett tag. ”Jag minns inte ens att jag plockat upp den.”

Om allt går rätt här i världen – peppar peppar ta i trä – så får vi åka hem i morgon. Utskriven blir han inte förrän han vuxit till sig lite mer, men han överförs till hemsjukvården och blir kontrollerad ett par gånger per vecka av sjuksköterska istället. Han har gått upp i vikt både i går och i dag, förhoppningsvis håller det i sig.

Det vore ofantligt skönt. Inget ont om Danderyds sjukhus, men det är inte ett ställe man vill bo på. Och då har jag ändå varit ner till stan varje dag den här veckan i olika utsträckning för att fixa med flytten och därmed fått andas lite. Johanna har inte varit utomhus sedan i eftermiddags på tisdagen förra veckan, hennes längsta promenad var när hon gick ner till Pressbyrån i entrén på egen hand i måndags kväll. Hur instängt det måste kännas kan jag knappt föreställa mig.

Jag vill ha lite vanlig vardag i den nya tillvaron. Få bygga ett hem i den nya lägenheten. Bli en östermalmare. Okej det sista var ett skämt även om det är en realitet.

Peppar peppar ta i trä som sagt.

——

Och just det ja – kolla gärna in Johannas inlägg på Bokhora där hon presenterar Tages första steg mot att bli en av de aderton.

Det blev en sond för Tage. Oron vi kände inför den blev dock en lättnad efteråt, eftersom matningen med spruta och sondslang lett till att vikten nu ökat. Plus 65 gram sedan i går, nu siktar vi på att korsa den magiska gränsen 2500 gram igen i morgon.

Min dag har dock gått i flyttandets tecken. Att flytta ett helt hem under tio timmar när man sovit blott sporadiskt de senaste fem dygnen var en smärre pärs. Nu är jag dock åter i Danderyds famn, med Tage på mitt bröst och bohaget placerat på Östermalm. Skum känsla.

Jag längtar efter vårt riktiga liv nu. Kan det inte få börja snart?

Det är lite motigt nu. Tage har inte börjat lägga på hullet ännu, utan tappat i vikt tre dagar i rad. Det är inte direkt ovanligt, men problemet är ju att han föddes en månad tidigt och därför inte har så mycket babyhull att ta av. Fortsätter han tappa vikt i morgon blir han sondmatad, och det känns ju så där, även om det så klart är rätt väg attgå ur hälsosynpunkt.

Tvingades åka väg halva dagen i dag för att rodda inför flytten i morgon, vilket gav mig extremt dåligt samvete eftersom jag vill vara vid Johannas och Tages sida. Och i morgon måste jag åka igen, flyttgubbarna kommer redan vid åtta, och även om pappa kommit ner för att hjälpa till, känner jag att jag borde vara med och flytta vårt bohag. Lika som jag känner att jag borde vara här.

Livet kommer så plötsligt och så mycket ibland.

Livet har blivit en smula upprepande de senaste dagarna. Vi äter med kopp var tredje timme, dygnet runt, Tage och jag. Däremellan ligger han och sprattlar i sin säng mellan våra sängar, vi tog ett eget initiativ och möblerade om vårt rum för att det skulle kunna ske, sköterskorna på avdelningen tittade förvånat på resultatet och fick det att framstå som att ingen tidigare ens hade tänkt tanken att vi båda skulle vilja ha honom bredvid oss, samtidigt. Faktum är att han sover bäst om vi håller honom i varsin hand. Eller ja, håller och håller, vi placerar ett finger i handflatan som han genast griper och inte vill släppa för all bröstmjölk i Sörmland.

Oh no den liknelsen blev helt värdelös, Danderyd ligger ju i Uppland.

Han sover nu, vilande i Johannas och amningskuddens famn. Hans mamma har också somnat, ser jag. Sött.