Kategori: Jobb och sånt

Hej Daniel,

Jag läste dina artiklar och recept i tidningen TäbyDanderyd och undrar ifall en ny prenumerationstjänst av kryddor skulle kunna vara av intresse. Läs gärna mer på www.xxx.yy. Vi erbjuder recept med tillhörande kryddor direkt till brevlådan, som kund betalar man endast för postavgiften. Resten finansieras med hjälp av reklam, precis som en vanlig tidning.

Hör gärna av dig om detta verkar intressant.

Tack på förhand!

Japp, det där kom verkligen till rätt adressat.

Det var länge sedan jag skrev något jobbrelaterat. Bättrar på det med ett rykande färskt pressmeddelande från Bonniers som damp ner för en knapp kvart sedan:

Stockholm City blir tredagarstidning

Stockholm City planerar att gå över till utgivning tre dagar i veckan under september månad.

För att göra City ännu tydligare och mer spännande för läsarna och för att ge olika annonsörer tydliga annonsmarknader kommer de tre olika veckodagarna att ha olika profil:

Måndagar: 08-Liv med fokus på karriär, familj, relationer och privatekonomi.
Onsdagar: 08-Trend med fokus på hälsa, mode, shopping, prylar och guider.
Torsdagar: 08-Helg med fokus på nöje, kultur och sport.

– Vi bryter återigen ny mark i utvecklingen av gratistidningar. Vi gör den här satsningen för att nå en optimal kombination av tydlighet, räckvidd och lönsamhet, säger Anders Kvarby, vd för Stockholm City.

– Vi kommer att kombinera det bästa från en traditionell nyhetstidning med engagerat fördjupande material. Vi ska tala om allt som händer i Stockholm, låta stockholmarna ge sin åsikt om det, men också vara matnyttiga med massor av tips och guider både kring allt som finns att göra i stan och sådant som påverkar den egna personen som karriär och relationer, säger Mikael Nestius, chefredaktör för Stockholm City.

Mm, det låter ju fint, men jag kan inte låta bli att tänka att det här är början till slutet på en väldigt förlustbringande affär. De gråter väl knappast på Metro i kväll, om man säger så.

——

Uppdatering: Här är vår text i ämnet, och här analyserar Martin Jönsson som vanligt med god skärpa.

Fick ett upphetsat sms från min chef i går kväll och jo, även jag tyckte att det var väldigt roligt när Robyn i gårdagskvällens ”Kobra”-program vände sig bakåt när hon kom in på AP:s huvudkontor i New York och förklarade för Kristofer Lundström att Det här är som ett amerikanskt TT Spektra.

Men det var egentligen inte det som jag tyckte var det mest uppseendeväckande med det halvtimmeslånga programmet. Det kom istället när tv-teamet följde med Robyn på en radiointervju i New York, en intervju där Robyn möttes av ett påstående hon inte höll med om angående sin karriär från programledaren. Det där har du läst på Wikipedia va? frågade Robyn varvid programledaren svarade jaa…? och Robyn replikerade lita aldrig på det som står på Wikipedia!

Huh?

Alltså, okej – Robyn har säkert väldigt mycket att göra, men om det nu är så att det finns uppgifter om hennes karriär på en av världens mest använda sajter som hon inte tycker stämmer, en sajt som dessutom går ut på att användarna själva ändrar och lägger till de uppgifter som står där, varför ser hon då inte till att informationen ändras så att det blir rätt?

För att vara en person som gjort en grej av att gå sin egen väg och ha kontroll över sin karriär kändes den kommentaren väldigt underlig.

Seriöst, jag och Jan Söderqvist på SvD måste ha diametralt motsatta smaker när det gäller film. Först går han och ger ”The dark knight” betyget 2/6 samtidigt som jag ger den 5/5, och därefter ger han ”Arkiv X – I want to believe” 5/6, samtidigt som jag drämmer till med 1/5.

Om någon undrar så är det så klart jag som har rätt.

——

PS. Mina betygssiffror syns inte i recensionerna jag länkat till, en del tidningar tar bort våra siffror innan publicering eftersom de inte använder samma skala. Fast här tror jag helt enkelt att det beror på att de fallit bort i webbhanteringen på tidningarna i fråga. DS.

Klockan 16.44 lämnade jag jobbet, sa hej då, good bye, auf wiedersehen, adieu.

Klockan 17.01 ringde telefonen. Jobbet.

Vikarie-Carl kommer fram och säger att jag ska läsa den text han just skickat till utläggningskön ordentligt. Självklart, jag tar mig an den med mitt granskande öga och kommer att ge hård och ärlig kritik, ingen pardon här inte svarar jag. Det tar två sekunder. Därefter börjar vikarierna Sara och Emma gapskratta.

Det här med att jag äter vikarier som mellanmål verkar visst inte ha kommunicerats externt.

Det är sista dagen i dag. Två veckors av hårt styre här på kultur-/nöjesredaktionen är snart till ända. Jag har härskat med järnhand, hållit undersåtarna i hårt koppel, ingjutit fruktan och käkat sommarvikarier till mellanmål.

Det är ingen vidare diet, nu väntar smalmat på semestern.

——

Det är för övrigt lite konstigt. Hela världen tuggar iphonefradga och här sitter macfanatikern Daniel och funderar på att köpa en Nokiatelefon.

Alltså, jag gillar Bruce Springsteen lika mycket som någon annan, det vill säga rätt mycket, men snälla kan inte karln lämna landet någon gång så att kvällisarna kan börja skriva om något annat än vad Springsteen åt till middag i går kväll och hur det gick till när Little Steven besökte ett 7-Eleven? Aftonbladet har just nu 48 Springsteenrelaterade puffar på sin festivalsommarsida, Expressen 46 på sin musiksida.

Det känns som ett par för många.

Fick efter några snurriga missförstånd ringa Stig Olins son i morse för att få bekräftat att den legendariske skådespelaren, regissören och radiomannen avlidit. Jag hatar verkligen att göra sånt, det är fan i mig det värsta som existerar med det här jobbet, jag blir svettig, stammar och hakar upp mig istället för att göra det rätta och hålla det rakt, koncist men respektfullt.

Men det gick förhållandvis bra, det blev en snabb morgontext med Myggans nöjeslexikon som bas varvid vi började ringa för att få kommentarer. En väldigt namnkunnig filmkännare ville ha betalt för att säga några ord. Tack men nej tack sa vi till honom och ringde Nils Petter Sundgren och Kenne Fant istället, som snällt svarade på våra frågor.

Vi har lite nyhetstorka på jobbet i dag. Vilket kanske bara är en återspegling av mitt personliga tanketillstånd, jag har ingen bra ingång för ett blogginlägg med schvung och stilistisk stringens.

By the way, jag hostar fortfarande och därför är fortfarande inte ”Sommardöden” färdigutlyssnad. Dock återstår bara runt tjugo minuter av lyssningen och jag funderar på vad jag borde ge mina öron i present härnäst. Helst en deckare, det passar sig bra för gående när man inte behöver lyssna jätteintensivt. Men hjärnan står som sagt lite still. Men Mons Kallentofts böcker ska i alla fall filmas skriver Sydsvenskan. Vi rewritar glatt en notis i denna stund.

I går scoopade vi att ”Bolibompa” flyttar till Barnkanalen. Det är mycket nu.

Jaha, här sitter man och hetsar över felstavare och tycker att man är bäst i världen. Varvid ett mejl dimper ner från Piteå-Tidningen där det försynt funderas hur det kommer sig att vi kallat Sara Lumholdt för Sara Humboldt i en notis i går.

Och nej, inte bara en gång. Tre gånger.

Alltså jag förstår inte varför det ska vara så svårt. Jag har yrat om det förr, men vad hjälpte det. Företaget jag jobbar på heter TT Spektra. Ingenting annat. Inte TT-spektra. Inte TT.SPECTRA. Inte TT Spectra. Inte … ja ni fattar. I dag är det SvD som kallat oss det förstnämnda och jag tycker ärligt talat att det är respektlöst. För det är inte komplicerat. Och det är inte första gången. Och vi jobbar i samma bransch, vi borde ha vett nog att stava varandras namn rätt. Det är inte som att det vimlar av nyhetsbyråer på den svenska marknaden. Och ja, ordet spektra har alltid stavats just så (även om ju det var korrekt just den här gången). Spektra är inte ens ett konstigt ord. Och nej, vi brukar mig veterligen inte sätta bindestreck mellan fristående ord.

Ja det är kanske en petitess och ja jag sov alldeles för dåligt i natt men när det händer gång på gång på gång så blir jag faktiskt sur på riktigt.