Kategori: Jobb och sånt

Så har den då kommit, den första Microsoftreklamen med Jerry Seinfeld och Bill Gates, som jag skrev om för ett par veckor sedan. Och jag måste tyvärr meddela att jag förstår … absolut ingenting.

——

Uppdatering kväll: Jag blev så till mig att jag blev tvungen att skriva en text i ämnetframåt seneftermiddagen.

Fick ett mejl för en kvart sedan:

Hälsningar till dig, kan du vara skeptisk för mottagandet av denna e-post, eftersom vi inte har uppfyllt predtím är jag Patrick KW Chan (verkställande direktör och Chief Financial Officer) i úbocí Seng Bank Ltd, presto, jag handeln förslag som innebär summan $ 24000000,00 USD i min bank att jag vet, vi ömsesidigt givande för oss båda, och Jag hoppas att kan klara av det tillsammans när vi har en gemensam förståelse och ömsesidigt samarbete i fråga fyller budget sätt. Jag ska ge er mer information om denna operation, när I får ditt svar. Om du är intresserad, skicka mig följande information

1.Full namn,
2.Age
3.Occupation,
4.Private telefonnummer,
5.Current rezidencní adress

Genom denna e-postadress: (patrcha208@yahoo.com.hk) Din omedelbara svar på denna post kommer att vara mycket cenen.
Patrick Chan.

Språknivån på de svenska spammejlen lämnar fortfarande en del att önska.

Jag skrev en notis med rubriken Daniel Sjölin får Lindbergerpriset innan jag skulle gå hem. Gissa hur nära det var att jag råkade publicera den på en hel uppsjö svenska tidningssajter med en annan, rätt snarlik rubrik?

1. Jag är ju väldigt förtjust i Anna Ternheims två album. I dag har jag skrivit en snutt om att hon ska släppa sitt tredje i november. Yay!

2. Jag är ju väldigt förtjust i London, även om jag varit lite ambivalent på senare år. På onsdag om två veckor ska jag åka dit och göra en junket med Ben Stiller, Jack Black och Robert Downey Jr för ”Tropic thunder”. Yay!

Läs den här notisen. Fundera sedan om ordet kontroversiella kanske hade varit lite mer passande.

Kristallennomineringarna i klassen årets tv-program har just släppts. De fem som kan vinna är:

Men vafalls! Jag använde just på fullt allvar ordet kultförklarad i en text. Okej att jag jobbar på en nyhetsfabrik och att en del av det man slänger ur sig på daglig basis kan kännas en smula mallat, men seriöst, knuffa mig hårt utför stupet vid Stadsgårdsleden om det sker igen.

Istället för att skriva blogginlägg hos mig själv intervjuas jag i dag hos Caroline Hainer om att göra en intervju. Eller rättare sagt två.

Vad sött, två personer har efter gårdagens morgoninlägg googlat ordet rundabordstid men till sin försmädelse insett att någon förklaring inte kommer att ges eftersom det enda stället på internet där ordet finns är på min blogg. Det är väl fullt möjligt att jag hittade på det själv, antar jag.

Men så här är det, för er som inte förstår journalistiska:

”Round table interviews” är mer eller mindre norm när man bevistar en ”junket”, det vill säga när exempelvis filmbolag samlar en massa medier som i grupper får slå sig ner i ett antal minuter (oftast 15-20) tillsammans med en skådis eller regissör. Detta följer oftast ett strikt löpande band-schema där det är väldigt viktigt att man som journalist är på plats och anmäler sig minst 20 minuter i förväg, varefter schemat nästan alltid blir gravt försenat. De här grupperna kan bestå av allt från ett intervjuoffer plus tre journalister, som i går, till ett intervjuoffer och mer än femton journalister, som vid junketen för ”Grey’s anatomy” i London förra sommaren.

Det korrekt svenska hade alltså varit att skriva jag hade en gruppintervjutid. Men rundabordstid lät fränare.

Han var väldigt trevlig, den där Will Ferrell. Jag hade inte riktigt mage att ta en fanbild på mig och honom som reportern före mig gjorde – jag håller mig till schlagerstjärnor i Belgrad när det gäller sånt men jaja, hur som helst – intervjuerna gick väl helt okej och när det var dags för den andra, där även ”Step brothers” regissör Adam McKay medverkade, pekade Ferrell på mig när de kom in och sa me and this guy go waay back vilket så klart smickrade mig så till den grad att jag inte fick ur mig något svar utan stod där och mumlade ohörbart med röda kinder när vi hälsade.

Här är min text hos Expressen. Vi mjölkar nog ut en till artikel, mer filmvinklad, när det närmar sig biopremiär i oktober.

Med tanke på att Will Ferrell har en svensk hustru samt har döpt sina barn till Magnus och Mattias går det ju inte att undvika att fråga honom om hans kunskaper i språket, särskilt inte när man gör en intervju för webb-tv. Så under min första av två träffar med mannen i fråga gjorde jag just det.

– Jodå, de blir bättre och bättre, särskilt när jag har druckit. Och jag har kommit på att det nya inneordet när man hälsar är che.
– Che?
– Ja. När jag var inne på 7-Eleven i går kväll såg jag två killar som sa så när de hälsade – che. Istället för chenna. Det är det nya, che.

Jag ska intervjua Will Ferrell om ett par timmar. Två gånger till och med, av okänd anledning har vi fått både en tv-tid och en rundabordstid, jag tänker inte klaga. Jag borde komma på några kloka frågor. Det står som vanligt still i skallen. Om någon har en bra idé inom de närmaste 90 minutrarna får de gärna hojta till.

Såg för övrigt hans kommande ”Step brothers” i fredags. Förutom att det är en smula svårt – till och med med komedimått mätt – att köpa varför två män i fyrtioårsåldern inte bara bor kvar hemma utan dessutom mentalt fastnat i tioårsåldern så hade den helt klart sina stunder.