Kategori: Boken och framtiden

Oh no! Jonas Thente kallar Malin Fors för Mona Fors på ett ställe i recensionen av Mons Kallentofts ”Sommardöden” i dag. Jag undrar om det är en raffinerad hämnd på Jens Lapidus – vars ”Aldrig fucka upp” för övrigt ges bort som gratis mp3-bok i DN med start i dag – eftersom denne kallar Jonas Thente för Johan Thente i det här Youtubeklippet?

Jag har ju vid flera tillfällen outat min rätt stora okunskap när det kommer till poesi. Sedan vi begåvades med pc-datorer med jobbet har jag dock börjat bekanta mig med språkmaterialism på regelbunden basis. Se bara den här utskriften jag gjorde från NME i går, som ursprungligen handlade om en kaosartad spelning med The Teenagers i Australien.

Jag ska nog ta och tipsa OEI om det som pågår på TT.

Jag fick ett mejl från vdn på Bubblare:

Hej kära bloggare!

Jag ber om ursäkt för detta massmail. Jag brukar försöka vara mer personlig. Men när nu förlagsjätten Bonnier har släppt sin videotjänst ”Bonniervideo” vill jag gärna att du så snabbt som möjligt (dessutom innan nyheten når sk ”etablerade medier”) får den här informationen.

I korthet: Tillsammans med Bubblare.se lanserar Sveriges förlag och bokhandlare konceptet ”Bokvideo” som är ett sätt att marknadsföra författare och böcker med video. Se exempel här och läs mer om konceptet i den bifogade pressreleasen.

Tveka inte att kontakta mig vid frågor!

Kalla mig gärna traditionalist, men jag sa genast plikten framför allt och såg till att den här informationen först gick ut som en notis hos ett så kallat ”etablerat media” innan jag publicerade det här inlägget.

Satsningarna duggar tätt sedan Sigge Eklund blev webbguru på Bonniers. Härom veckan var det Bonnier lyrik som såg dagens ljud, och i går slog Bonnier video upp portarna, där författarintervjuer och liknande samlas i Youtubeklipp. Vi tyckte det kändes lite för marknadsföringsplojtungt för att skriva om det på jobbet, men eftersom jag inte har några som helst privata skrupler så tipsar jag om det här istället. Så gå nu dit och kolla varför Jens Lapidus säger jag blir så jävla förbannad när det kommer till recensenter.

Jag är lite trött i skallen i dag. Fick både en och två releaseöl i går. Kanske till och med fyra och en halv. Ja. Kanske.

——

På tal om nya webbsatsningar: Atlas har gjort en rejäl makeover av sin sajt, och lanserat en ny blogg. Dessutom skriver förläggar-Richard att de planerar att starta en tv-kanal, vilket jag dock misstänker grundar sig i gårdagens djupdykning i champagne och inte så mycket mer.

Men Richard – hallå varför ingen rss-möjlighet på nya bloggen? Gör om gör rätt!

Den här helgen, som är den officiella ”Dannyboy”-helgen, tänker jag att jag borde ha gjort min lilla roman till en bästsäljare. Det hade så klart funnits flera orsaker till att det hade varit bra, men just den här speciella helgen tänker jag att jag då hade haft publikunderlag nog för att anordna en litteraturvandring.

Boken ifråga lämpar ju sig ypperligt för ändamålet, handlingen är i sig en vandring genom Stockholm, något man ju inte direkt kan säga om de där konstlade promenaderna i Lapidus och Larssons fotspår där transportsträckorna dominerar vandringen för att man ska nå ett antal utpekade enskilda platser. DN har puffat för de här bästsäljarvandringarna i en veckas tid på sin förstasida nu – att hamna i högerspalten på dn.se är för övrigt en verklig jackpot, grejerna har en tendens att aldrig bytas ut – och SvD uppmärksammade också företeelsen häromdagen. Att promenera i litteraturens spår är the shit.

Hm, jag borde kanske arrangera det ändå, trots bästsäljaravsaknaden.

Men det finns så mycket som jag borde.

Jag ligger i min hotellsäng i Belgrad och ser på serbisk morgon-tv där Charlotte Perrelli och Jovan Radomir medverkar men där det mest är fokus på barn som endera dansar runt i folkdräkt eller visar upp karateövningar.

Jag läser om deckarsommaren i DN, åh vad jag längtar efter Mons Kallentofts andra, ”Midvinterblod” blev min mp3-boksdebut förra året under mina promenader runt Brunnsviken och den var smått underbar i sin mänsklighet och fint tecknade personporträtt och grep verkligen tag och jag erbjöds ett korr på ”Sommardöden” för en månad sedan men tackade nej, jag får träningsvärk i armarna av gigantiska pappershögar vilket N&K alltid skickar och dessutom såg jag allt för mycket fram emot Torsten Wahlunds inläsning.

Hm, DN har valt samma upplägg som vi diskuterade ser jag – avstamp i Kallentoft och därefter vidga till deckarsommaren i stort och oj, nu fick faktiskt Jovan prata lite i morgonprogrammet men Charlotte ser fortfarande mest ut som ett kuttersmycke som den medelålders, något gubbsjukanstrukna programledaren inte riktigt vet vart han ska göra av.

För övrigt känns det helt världsfrånvänt att det faktiskt bara var två år sedan förlagen började med sommarutgivning av böcker på allvar. Tankarna om att det inte var någon idé eftersom publiken ändå inte kunde köpa böcker när de befann sig på landet känns ju rätt befängd, men verkar ha varit en sanning som härskade i branschen. Underligt.

Åh, nu dök ”Young folks” upp i en reklamfilm för serbiska Vodafone men i övrigt bara maler han på och på och på den där jäkla programledaren.

Jag tror att jag har underskattat min lästakt här nere, mina medtagna böcker kommer att ta slut fast visserligen tar väl det här schlageriet fart på allvar nu i helgen så läsandemöjligheterna minskar. OJ nu får faktiskt Charlotte sjunga ”Hero” och därefter ställer Jovan två frågor på svenska till henne vars svar han sedan tolkar, publiken applåderar glatt när hon säger att Belgrad är vackert och sedan schasas hon av scenen som invaderas av en gigantisk ansamling ungdomar som börjar sjunga till folkets stora jubel.

Jag längtar hem tror jag.

Oj det är hela havet stormar på Bonniers.

Alla förlagen – det vill säga Albert Bonniers, Forum, Wahlström & Widstrand och Bonnier Carlsen – slås i praktiken ihop och får underchefer som tituleras litterär chef med en gemensam vd i topp. Samtliga tidigare förlagschefer omplaceras. Och de olika fackförlagen slås ihop till ett och blir landets genom tiderna största förlag oavhängigt genre.

Hm. Jag kan inte låta bli att tycka att det känns som en strömlinjeformning vars syfte är att vinstmaximera och kanske inte så mycket mer. Och okej, det kanske är förståeligt att förlagscheferna flyttar på sig eftersom de annars i praktiken skulle ha degraderats, men förloras inte kompetens i och med det här draget?

Men hey, det är ju bara min åsikt någonstans i de lägre regionerna av Bonnierspyramiden.

——

Och just ja, helt i skymundan startade ju samma företag sajten Bonnier lyrik i dag också. Synd att jag är en sådan analfabet när det gäller poesi och inte riktigt kan utvärdera satsningen på ett rättvist sätt.

Läser i DN om undersökningen som visar att kulturarbetare visst är entreprenörer och inga lata bidragstagare som klyschan säger. Och okej, jag kanske för tillfället befinner mig i en annan del av världen och har missat något, men var det inte just det faktumet som en hel massa människor försökte banka in i skallen på Johan Stael von Holstein när han rörde upp himmel och jord i kultursfären i vintras? Fanns det inte redan en undersökning som sa just det här?

Undrar jag från min lilla Belgradtäppa.

Jag började med bokenkäten i fredags. Här följer den avslutande andra delen:

6. När blir en bok för lång?
Det beror helt på vilken typ av bok det är. Jag kan verkligen gilla riktigt långa böcker om de har något att säga, men de är ibland en mardröm när man ska intervjua författaren i fråga och man har typ två dagar på sig att läsa den (som i fallet med Naomi Klein i höstas, vilket så klart ledde till att jag inte hann läsa ut ”Chockdoktrinen” på långa vägar). I idealfallet säger jag nog att en perfekt roman för mig ligger på … 370 sidor.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Faktiskt inte. Jag vet att vissa tycker att det är helgerån och gudars skymning om man läser engelsk litteratur på svenska, men jag läser långsammare på engelska, och mitt samvete är redan tillräckligt dåligt över att jag inte på långa vägar hinner läsa allt jag har liggande i min bokhög.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Jag kan faktiskt inte komma ihåg någon på väldigt länge. Jag pratade visserligen väldigt varmt om ”Den allvarsamma leken” när jag var i New York för en kompis som bor där, och nosade upp ett exemplar på engelska och gav henne i present, och sa you have to read this, men det var ju bara till en person. Länge brukade jag alltid ge bort ”Tåbb med manifestet” till alla jag kunde komma på, eftersom jag tycker det är en särdeles fin bok.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
Böcker som jag börjar läsa av egen fri vilja ger jag väldigt sällan upp, eftersom jag har en tendens att inte ens ge mig på böcker jag anar att jag kanske kommer att ogilla – vilket väl tyvärr leder till att jag kanske missar en del guldkorn. Men i jobbet händer det rätt ofta att jag överger böcker om jag inte hunnit läsa ut dem innan jag ska göra intervjuer, om jag inte funnit dem tillräckligt intressanta.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Jag har en rätt splittrad bokhylla, det vete fasiken om det finns övervikt åt något håll när det kommer till romaner eller faktaböcker. Däremot har jag kraftig undervikt när det gäller lyrik, eftersom jag aldrig lärt mig att läsa det av egen fri vilja. Peter har gjort några tappra försök och gett mig bra ingångslyrik och dragit med mig på uppläsningar, men jag är rädd att jag är ett fullständigt hopplöst prosafall.

Likt så många andra tar även jag och kidnappar Mats Strandbergs bokenkät och gör ett eget litet fylleri. Och eftersom jag som vanligt vill vara lite speciell delar jag upp mina svar i två delar:

1. Vilken bok läste du senast?
Senast utlästa bok var Jonathan Safran Foers ”Extremt högt och otroligt nära”, som jag måste säga att jag tyckte otroligt mycket om. Åh vad jag önskar att jag någon gång kommer att skriva en lika söt, fyndig, spretig och allmänt översmart historia. Utöver den har jag en hög outlästa böcker som ligger och väntar, och som väl lär bli fortsatt liggande om jag känner mig själv rätt.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Jag började på Jens Lapidus ”Aldrig fucka upp” för ett par dagar sedan, och den lär nog få följa med till Belgrad för jag har bara hunnit en femtedel ännu. Den känns … tja, som ett lite mer ambitiöst projekt hittills tycker jag så till vida att den inte är riktigt lika publikfriande och spektakulär som ”Snabba cash”, men ska man tro recensionerna så pyser den ju ihop framåt slutet. Det känns ju lite trist att behöva se fram emot. Vad jag däremot ser fram emot är att läsa John Ajvide Lindqvists nya roman ”Människohamn”, som förhoppningsvis ligger och väntar på mig inne på jobbet i dag och som i sånt fall också ska få åka till Serbien.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Jag gjorde ju en rätt så noggrann kontroll av det där för snart två år sedan, där jag kom fram till att min könsfördelning var förfärande sned med manlig övervikt bland bokryggarna. Jag har mig veterligen läst mestadels kvinnliga författare de senaste två åren, men eftersom jag hittills i den här enkäten nämnt fyra romaner, och de alla är skrivna av män, kan man ju ifrågasätta sanningshalten i det påståendet.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” och så vidare?
Ja. Jag är likadan när jag kollar på tv eller film. Det har inget att göra med om jag tycker att det är bra eller dåligt, utan mer om att jag vill ha koll på situationen tror jag. Jag är överhuvudtaget extremt dålig på att bli uppslukad av saker och glömma bort tiden och jag tror alltid att människor som blir okontaktbara när de läser en bok eller ser en film fejkar.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Exempelvis omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar och så vidare?
En del som jag läser är ju ”pliktböcker”, såna som vi ska göra jobb på, men i övrigt så tror jag nog att jag påverkas rätt mycket av recensioner och tips av olika slag när jag väljer vad jag ska läsa. Mest recensioner och artiklar, tror jag generellt.

Oj, med tanke på att vecka nitton började i dag så verkar de ha ett något dystert redigeringsläge inne på Svensk Bokhandel just nu:

Ta chansen vetja!

Gick förbi stora Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan i går. Hängde ett tag framför ljudboksavdelningen, kollade utbudet och priserna med anledning av mitt vafalls!-inlägg i frågan för ett par veckor sedan.

Och det är enkelt att konstatera att det är väldigt dyrt och att jag fortfarande inte förstår varför. De flesta titlarna kostade 299 kronor vilket påstods vara extrapris med ett rekommenderat pris på ibland uppåt 450 kronor. 95 procent av utbudet bestod av traditionella cd-böcker som oftast kräver mellan sex och nitton cd-skivor i en förpackning. Ett hyllplan, av cirka totalt tjugofem, bestod av titlar i mp3-format, vilket som sagt möjliggör att en bok får plats på en cd-skiva istället för ett dussin, och som sagt kan spelas av i princip alla cd- och dvd-spelare på marknaden. Detta hyllplan hade mestadels försäljningspriser på under 200 kronor. Vad jag kunde se var det bara ett enda förlag som sålde sina titlar endast i mp3-format, Svante Weyler Bokförlag. Överlag fanns storsäljartitlarna nästan uteslutande bara i ”vanlig” cd-upplaga.

Jag menar inget speciellt med det här. Förutom att jag fortfarande tycker att det är häpnadsväckande att förlagen säljer sina böcker på det här sättet till det här priset.