Jag är fortfarande lite bloggloj märker jag, men vill ändå passa på att uppmärksamma två grejer jag uppskattat under min förmiddagsläsning:
Lisa Förare Winbladh skriver intressant och skoningslöst om GI-kost i allmänhet och bröd i synnerhet. Sedan nyår är jag ju själv en GI-are av rang, även om jag tvingas erkänna att gårdagskvällens fyra öl på Snotty och Pet Sounds knappast skulle hålla med om det. Jag fastnade särskilt för meningen Jag anser att allt vitt bröd som inte är bakat helt med surdeg ska betraktas som godis. Johanna uppskattade istället En kanelbulle som bakas på ägg, smör och mjölk innehåller mer näring och har ofta lägre GI än en skiva vitt bröd, och har redan börjat planera eftermiddagsbullbak.
Vi är i Kungsängen, mellanlandning med fikastund på Pressbyrån inför bussfärd mot Svea Livgarde. Det är anhörigdag för Afghanistanstyrkan i dag, och vi ska hälsa på Fredrik. Jag har inte satt min fot på ett regemente sedan den 4 april 1995.
Det förvånar mig lite, men det känns en smula pirrigt.
——
För övrigt är den officiella WordPress-appen till iPhonen ett skämt. Förslag på bättre alternativ mottages tacksamt. Särskilt när det gäller bildhantering.
Framtidens historiker kommer med all sannolikhet fråga sig hur de lagmakare egentligen var funtade som kunde få för sig att låsa in hela 1900-talets kulturella produktion parallellt med att webben utvecklades som en global distributionskanal tillgänglig för alla medborgare.
Kungliga Bibliotekets forskningschef Pelle Snickars skriver en lång och väldigt intressant understreckare om Google Books hos Svenska Dagbladet, i vilken han passar på att mer eller mindre imbecillförklara delar av bokbranschen.
I brist på mer originella idéer delar jag med mig av dagens finaste Youtubeklipp, där vår egen Fredrik Reinfeldt har letat sig in i senaste delen av ”Auto-tune the news”:
Jag hade en gång en rysligt cool t-shirt med a-Ha på.
En sommardag 1986 spelade vi mjuktennis som vanligt på skolgården med cykelställena som nät. En av de andra killarna frågade vad det var för töntig tröja jag hade på mig. Mitt svar kom blixtsnabbt, hämtat från något jag läst i Okej, samma tidning som jag hittat annonsen för t-shirten i.
a-Ha är ju världens största band, det är som värsta Beatleshysterin efter dem i London nu.
Jag minns inte riktigt, men något säger mig att jag inte direkt växte i de andras ögon efter det.
Nej, särskilt mycket roligt kan man inte anklaga mig för att ha skrivit här i dag. Men tro inte att jag varit overksam för det, jag har istället publicerat ett rätt långt inlägg på Spektrabloggen om hur svenska medier kan jobba med livesänd webb-tv. Check it out!
Jag har ju klagat på Svenska Dagbladet i ett par dagar rörande deras rapportering om Stockholms stadsbibliotek, men jag vill poängtera att jag faktiskt är en vän av SvD också, glad pappersprenumerant och allt. Och i dag har de gjort ett finfint jobb då de inför FRA-omröstningen senare i dag drar brallorna av stora delar av försvarsutskottets ledamöter, och visar hur dåligt insatta de är i den fråga de har berett för resten av riksdagen.
För övrigt tycker jag personligen att FRA-lagen fortfarande är ett jävla skit.
Två korta grejer om mitt privata närområde innan jag går på lunch:
1. Det är väldigt intressant att se vilka bilder som används när det nu skrivs om att Stockholms stadsbibliotek är ”räddat”. De visar nästan uteslutande Gunnar Asplunds berömda hattask ur vinklar där annexbyggnaderna (som alltså är det som nu har räddats) överhuvudtaget inte syns. Från de vinklar som biblioteket nästan alltid plåtas ur för att framhäva dess skönhet skulle inte ens den nya byggnaden ha synts.
2. Det har öppnat ett hörlurscafé i vårt grannkvarter. Very mysko.
Tillbyggnaden av Stockholms stadsbibliotek stoppas för gott. Därmed har de som vill att Stockholm ska vara ett oföränderligt museum vunnit ännu en seger. Visserligen tyckte jag inte att vinnarförslaget från 2007 kallat Delphinium var någon superhöjdare, men som jag nyss skrev i en kommentar hos Bokhora – jag kan ändå inte låta bli att se det här ur ljuset att 95 procent av alla byggnadsprojekt i Stockholm stoppas, stympas eller dras i tjugoårig långbänk av en högljudd äldre generation som vill att allting ska förbli som det alltid har varit, samtidigt som de börjar tala i tungor om Klararivningarna.
Och det är jag ofantligt trött på.
Fast visst – läggs alla de här pengarna på att verkligen utveckla de befintliga biblioteken i Stockholm samt öppnar för andra bibliotekssatsningar, då är jag väl i just det här specifika nimby-fallet någorlunda nöjd.
Men ändå. Bah.
——
Tidigare inlägg från min penna om Stockholms stadsbibliotek:
Uppdatering: Ah, Svenska Dagbladet fortsätter att vara neutrala och sakliga i sin rapportering när det gäller att skriva om stadsplanering, ny- och ombyggnader i Stockholm. Efter haveriet med överdäckningsartikeln häromveckan skriver de nu på nyhetsplats att Gunnar Asplunds biblioteksbyggnad utstrålar ett upphöjt lugn. Underförstått – det vore en styggelse att störa byggnaden.
Seriöst, kan man inte åtminstone ge lite sken av att försöka hålla sig på mittlinjen?
Juryn tänker meddela årets Augustnomineringar nästa måndag, den 19 oktober, men varför vänta så länge? Till veckans avsnitt har vi gått igenom årets skönlitterära utgivning och vaskat fram de sex skönlitterära titlar som nomineringsjuryn presenterar nästa vecka. Och som bonus avslutar vi med att redan nu berätta vilken roman som vinner hela tjotaballongen den 23 november!
De 24 författare som tog sig till vår långa lista (utan inbördes ordning):
Ann Heberlein, Carl-Johan Vallgren, Johan Kling, Sofia Rapp Johansson, Agneta Pleijel, Håkan Nesser, Kerstin Ekman, Alexandra Coelho-Ahndoril, Steve Sem-Sandberg, Anna Jörgensdotter, Monika Fagerholm, Jonas Karlsson, Kjell Westö, Jessica Kolterjahn, Lina Wolff, Pauline Wolff, Katja Timgren, Klas Östergren, Ulf Karl Olov Nilsson, Johanna Holmström, Johannes Anyuru, Lotta Lotass, Ida Linde samt Karolina Ramqvist.
De är ju för söta i Svensk Bokhandel. I nya numret har de klippt in mitt inlägg där jag liknade Bokmässan vid Melodifestivalen och gjort en notis av det.
Det enda som gnager i mig en smula är att jag endast tituleras TT-journalist. Tidigare när jag figurerat i deras spalter har jag kallats såväl författare, bloggare samt journalist i lite olika utsträckning. Visst, i det här sammanhanget är jag först och främst journalist, eftersom inlägget jämför de två företeelserna ur en ditresande journalists perspektiv. Men ändå.
It would seem I have lost my författarmojo. Får se till att den där jäkla romanen kommer ut snart.
