Herta Müller, tomheten och jag.

Det grämer mig en smula att vi inte pratade om Herta Müller i veckans DJtv, utan att jag endast kom på att nämna henne som potentiell Nobelprisvinnare i efterhand.

Men nåja, det går ju faktiskt inte att tävla i litteratur. Eller musik. Eller hur det nu var.

Hur som helst, jag har skyfflat ut text efter text efter text efter text om den svårfångade tyskrumänskan under eftermiddagen. Nej, jag har inte skrivit alla fyra själv. Men två. Typ.

Känner mig en smula tom nu. Och nej, jag har inte läst något av Müller, däremot finns böcker av henne i vår ägo eftersom Johanna har gjort det. Nära nog.

Och på tal om henne ska jag snart gå och fira utgivningen av bokhorornas ”Album” inom kort.

Fetisch schmetisch

Det är en sak jag undrar över.

I den alltmer högljudda och polemiserade debatten om Böcker kontra Litteratur säger ofta de som anser sig strida för Litteraturen att de inte kan acceptera att boken i dag har omvandlats till en fetischerad accessoar, och att de får utslag av att läsandet gjorts till en livsstil. De påpekar indignerat att Litteratur inte är ämnat att framkalla njutning och det numera hatade ordet läsglädje, Litteraturens syfte är att skapa motstånd, streta, larma och göra sig obekväm.

Men har ni tänkt på hur samma del av kulturklicken reagerar när läsplattor och något så harmlöst som pocketböcker kommer på tal? Hur de med darr på rösten börjar tala om värdet av att sitta i en bekväm fåtölj med ett vackert, smakfullt och trådbundet halvfranskt band i sitt knä? Hur de hävdar att tjockleken på papperet och den lukt det avger när man vänder blad nästan på egen hand kan avgöra den inneboende kvaliteten hos en text? Hur en Bok då helt naturligt ses som en fetisch av gudars nåde?

Och jag undrar. Varför ses det som ack så förskräckligt att Boken behandlas som en åtråvärd tingest av människor som förordar läsglädje, när de som säger sig kämpa för Litteraturen tillåts placera Böcker på piedestal?

Ja, även jag är en smula förvånad.

Det pågår vadslagning i min närhet om vem som ska tilldelas Nobelpriset i litteratur. Jag har dock hedersamt valt att avstå från medverkan, jag har nämligen fått starka indikationer om åt vilket håll vindarna blåser i år.

Riktningen? Well, låt mig ödmjukt säga så här: Enligt mitt statistikprogram har någon sittande på Svenska Akademien besökt min blogg och klickat sig runt såväl måndag, tisdag som onsdag.

Jag kan inte tolka det på något annat sätt än det uppenbara.

E-boksfrågorna hopar sig

Puh.

Vilken urladdning det blev här på förmiddagen. Skrev under en kvarts tid så fingrarna glödde för att få ut ett första take om filmutredningen samt nyheten om att Kindle kommer till Sverige den 19 oktober. Ska bli intressant att se hur de svenska förlagen och bokhandlarna ställer sig till det här. Kommer de att försöka få in sina titlar på svenska i Amazons butik? Kommer det att bli möjligt att köpa titlar anpassade till Kindlen från svenska e-boksbutiker? Kommer det längre fram att gå att köpa Kindles (böjer man det så?) även över disk i Sverige? Betyder det här att Amazon släpper iPhone-app-versionen av Kindle utanför USA:s gränser? Vad ska jag äta till lunch i dag?

Många frågor återstår.

En gång är ingen gång. Men sedan?

I veckans DJtv spekulerar vi om Nobelpriset i litteratur. Ett namn jag glömde nämna i vår genomgång som min kollega Erika trott på i flera år är Herta Müller. Nu har oddsen på rumänskan sjunkit drastiskt på Ladbrokes, och på Twitter går ryktet.

Ny läckagediskussion på torsdag eftermiddag efter tillkännagivandet månne, eller bara ett helt vanligt febrigt rykte utan bäring?

DJtv #38 – Nobeldags!

På torsdag klockan 13 är det dags för Peter Englund att begå premiär för sin tyngsta syssla – meddela årets mottagare av Nobelpriset i litteratur. Vi ger oss på uppgiften att spekulera en aning om utgången, men också fundera kring huruvida bytet av ständig sekreterare påverkar Svenska Akademiens val av vinnare. Dessutom avslöjar vi varför vi hoppas att vinnaren kommer från en region i Afrika som talar klickspråk.

Länkar till personer vi pratar om i veckans avsnitt:
Richard Ford
Amos Oz
Assia Djebar
Joyce Carol Oates
Peter Englunds viktiga dörrhandtag

Och glöm inte att DJtv även finns som podcast via iTunes.

Tekniskt mumbojumbo

I veckan har det pratats mycket om Twingly Channels, som ska ta realtidswebben till en helt ny nivå. Själv känner jag mig mest rädd för tjänsten ännu, jag tycker den är lite svår att ännu förstå nyttan av samt oöverskådlig, och därför blev jag glad när en bekant tipsade mig om att istället testa den tillika svenska tjänsten Collected, som gör ungefär samma sak fast kanske på en smula mer jordnära nivå, och inte fullt så futuristiskt.

Vad är det då jag pratar om? Collected låter mig som användare sätta samman ett flöde av rss-feeds, Twitter-, Facebook- och fan och hans moster-konton, i en gemensam kanal. Därefter surfar man bara in på sidan jag skapat, eller prenumerar på feeden via rss, och får allt serverat på ett smarrigt och estetiskt tilltalande fat.

Bild 1

Min länksamling består av blogg- och twitterflöden inon ett ämne jag valt att kalla Boken i dag, men kanske främst i morgon. Alltså det där vanliga som jag skriver om så ofta här i bloggen – bokbranschens framtid, e-böcker, läsplattor, mp3-böcker och annat tekniskt mumbojumbo. I dagsläget har jag lagt in ett tjugotal flöden, jag har försökt begränsa dem så att de inte ska innehålla en massa inlägg och twittringar som är off topic. Kolla in flödet, kom med förslag på feeds jag borde ha med (endera genom att kommentera här, mejla mig eller föreslå direkt på Collected), men först och främst – känn er fria att använda flödet hur ni vill.

Här finns min samling, kallad Boken.

Andra svenska kulturinstitutioner har också gjort egna samlingar, här finns exempelvis Weird Sciences tv-samling.

——

Och just det ja: Efter önskemål från en frekvent läsare har jag bestämt mig för att göra en liten kategoriändring här på bloggen. Allt som handlar om bokens framtid ligger nu under kategorinamnet Boken och framtiden, och allt annat övrigt litteraturrelaterat som inte rör mitt personliga skrivande ligger kvar under det gamla namnet Litteraturvärlden.

Böcker kontra Litteratur

Missa för all del inte DN:s artikel om Bokhoras ”Album” i dag, även om den mest handlar om det där vanliga – de tycker bara att böcker är en accessoarer, de gör läsandet till en livsstil och yadayadayada. Visserligen är det väl bara skribenten själv och Åsa Linderborg som driver den tesen (samt insinuerar att tesen – om den stämmer – är något negativt), men Rakel Chukris och Ulrika Knutsons mer positiva åsikter i frågan, de får hamna i slutet, dit inte så många orkar läsa.

Det Rakel Chukri pekar på, att DN:s och SvD:s bokhelgsatsningar är dagstidningarnas svar på Bokhora, är egentligen artikelns mest intressanta del. Att DN:s kulturdel på lördagar numera döpts om till Boklördag är en direkt följd av att Bokhora blivit så framgångsrikt på nätet. Inte heller skulle tidskriften Vi Läser finnas om det inte vore för Bokhora. Och detta faktum, att fem kvinnor som inte enligt klassisk modell anses vara experter på Litteratur fått ett sådant inflytande över hur man behandlar den här kultursfären i media, irriterar somliga så till den grad att det på sina håll är parodiskt. Förskjutningen från att tala om litteratur till att prata om böcker och läsning ses som ett sådant hot att somligas fördämningar brister helt.

Det är både fascinerande och skrämmande på en och samma gång.

Och ja, det är viktigt att poängtera att jag är sambo med en av bokhororna. Men det förändrar inte min åsikt i frågan ett endaste dugg.

——

Uppdatering lördag kväll: Lisa Förare-Winbladh skriver långt och bra i samma ämne.

E-books, baby, e-books.

Alltså, det här är ju vad jag har drömt om. Svenska e-böcker, rakt in i iPhonen – Atlas, Norstedts och Ordfront är först ut, via Publits försorg. Vart skriver man upp sig för att vara med?

Det enda jag tycker är lite bakvänt är att alla titlarna ska säljas som separata appar med hjälp av plattformen Iceberg, och inte genom någon gemensam katalog, som när man använder programmet Stanza. Jag har visserligen inte provat den här metoden, men jag tycker rent spontant att den känns lite omständlig, precis som att jag istället för att lyssna på min musik i iTunes skulle ladda ner varje album som en enskild applikation. Nu beter man sig visserligen inte riktigt på samma sätt när man spisar litteratur och musik, men ändå, ni förstår nog vad jag menar.

Nu spekulerar jag vilt, men kan det åtminstone delvis ha med kopieringsskydd att göra? Med den här metoden distribueras böckerna genom en mer kontrollerad miljö, mig veterligen går det inte ens att få in appar i iPhonen på olovligt sätt om man inte först jailbreakat sin telefon, något som rätt få väljer att göra. Stanza möjliggör å andra sidan – om jag förstått det hela rätt – att man kan ladda in böcker i iPhonen utan att koppla upp sig mot någon katalog om man går via Stanzas desktopapplikation. Det ger – även om det är en smula krångligt – att man kan ladda ner e-böcker olovligt via exempelvis Pirate Bay till sin dator, lägga dem i Stanzas desktopapplikation och därefter synka mot Stanzaappen på iPhonen och få in böckerna den vägen. Med den nu valda metoden omöjliggörs det.

Tror jag.

Här är ett Youtubeklipp som visar hur det kommer att se ut. Tycker nog att appen verkar lite bökigare att hantera för läsning än Stanza, men det kan också vara en vanesak antar jag. Här är dessutom en recension av hur det fungerar.

Hur som helst – jag är väldigt glad över att det nu börjar röra på sig. Jag älskar samtliga av de runt 2000 böcker vi har i bokhyllorna i vardagsrummet, men att få in de romaner jag skrivit själv i iPhonen – det är banne mig en våt dröm.

Förkylt också

Står i köket på jobbet, med hushållspapper tryckt mot min vänstra näsborre för andra gången i dag. En kollega kommer in, näsblod säger jag lite försynt och ursäktande, inte helt bekväm med att stå och blöda inför publik. Hon tittar på mig med oro i blick och säger du får inte ta ut dig, det där är ett säkert stresstecken och jag svarar nej nej nej, jag lovar, jag är bara förkyld och min näsa är alltid som en fontän då, jag lovar!

Men hon bara ler lite osäkert och går.

Bu.

Nuut nuut, som tutan sa.

Vi pratade ju om Sveriges första e-boksläsare Nuut i veckans DJtv. Nu har Johanna skrivit en mer utförlig recension hos Bokhora. Jag tycker att hon är för snäll – personligen såg jag Nuut som en rätt undermålig produkt som mest verkade hämtad ur en datateknikers våta dröm anno 1998 med alldeles för många knappar, sega och för många menyer och en allmän … gråhet.

Men, vilket är värt att poängtera: Jag är ju också en person som helst vill att allt ska se ut samt fungera som något Apple utvecklat.

Det ringer på dörren. Kan någon öppna?

Det blev, vilket gått att läsa utförligt om bland annat här, inte så väldigt mycket sagt om bokbranschens framtid på bokmässan trots goda föresatser. Ett framtidsseminarium inledde på torsdagen, men efter 90 minuter var det över och förlagsmänniskorna rusade tillbaka till sina montrar och krängde böcker i dagarna fyra.

Att det blev så är visserligen inte särskilt konstigt. När jag intervjuade Daniel Ek på Spotify i somras var han noga med att poängtera en sak – tvärtemot vad många tror, så tjänar skivbolagen fortfarande väldigt mycket pengar på att sälja cd-skivor, något som gör det svårt att övertyga bolagen om att försöka se längre än näsan räcker. Och med tanke på att bokbranschen åtminstone ligger fem-sex år efter skivbranschen i den digitala utvecklingen, är bokförlagens huvudsakliga fokus på business as usual rätt naturlig. Deras nuvarande affärsmodell är inte i akut kris, 2000-talet har tvärtom varit en ekonomisk bokfest utan dess like och fortfarande tjänas det brötamycket pengar på att sälja böcker från pall.

Dessutom var det knappast så att förlagsmänniskorna på plats i Göteborg gick omkring och latade sig istället för att prata framtid. I och med att bokmässan i Göteborg kommit att bli ett evenemang helt på konsumenternas villkor, med följden att förlagspersonalen jobbar dygnet runt med att sälja böcker samt valla författare mellan signeringar och framträdanden, är det kanske för mycket begärt att de ska finna tid att förkovra sig i seminarier.

Men.

Bokbranschen kommer att ruskas om av digitaliseringen. Och att de inte hann diskutera de här frågorna under mässan – trots att alla för en gångs skull befann sig under samma tak – är bara en någorlunda acceptabel ursäkt så länge samtalen faktiskt pågår på annat håll.

Och många förlags- och bokbranschmänniskor som jag pratat med sedan debatten om böckernas och bokförlagens framtid tog fart i somras har betonat detta – självklart pågår de här diskussionerna, det är jättemycket på gång bakom kulisserna, vi pratar om det här HELA TIDEN och vi har full koll på situationen är deras mantra. Okej, det låter ju bra, men jag hoppas att ni inser att det finns en uppenbar risk med att bara diskutera sinsemellan inom skrået. En sluten grupps antaganden om hur en framtida publik ska agera på en ännu icke överskådningsbar marknad överensstämmer ofta rätt dåligt med vad som händer när framtiden väljer att knacka på.

Och det gör den förr eller senare, vare sig ni vill eller inte.

Så kom igen nu. Börja visa era spelkort, eller öppna åtminstone upp diskussionen. Framtiden har kanske inte redan hejat och hunnit passera, för att parafrasera en aktuell antologi, men den är banne mig mer eller mindre redo att sträcka fram näven och säga goddag.