Författare: Daniel Åberg

Två saker så här på torsdagsmorgonen:

1. Branschtidningarna skrev en del i går om att Tidningsutgivarnas vd Anna Serner blev upplurad på läktaren av The Guardians aprilskämt om att tidningen efter 188 år lägger ner sin pappers- plus webbupplaga och enbart satsar på Twitter. Ingen av tidningarna ställer dock den i mina ögon rätt uppenbara följdfrågan – är det verkligen okej att den främsta företrädaren för samarbetsorganisationen för Sveriges dagstidningar sväljer en sådan här blåsning med hull och hår? Och dessutom finner tid att skriva ett analyserande blogginlägg om vilka effekter det får, och spekulerar i om draget är klokt eller ett misstag? Hon har visserligen erkänt att hon inte läste texten innan hon skrev (i den exemplifierades bland annat hur en twittring om Kennedymordet skulle ha sett ut – JFK assassin8d @ Dallas, def. heard second gunshot from grassy knoll WTF?) men gör det på sätt och vis inte bara saken värre? TU:s trovärdighet fick sig en rejäl apriltörn i går, skulle jag vilja hävda.

2. Det är fullt möjligt att jag upptäckt en Pet Shop Boys-relaterad nördgrej först av alla i hela världen. Ni får gå in på min Facebooksida för att se i detalj, men jag kan ge er nyckelorden: More than a dream, I want a lover, Driving through the night, 2.55.

Att internettrafiken skulle minska samma dag som ipredlagen började gälla behövde man väl inte vara kärnfysiker för att förutse, det mest intressanta är väl om trenden håller i sig.

Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över den där statistiken som IDG tagit del av. För den stämmer mystiskt väl överens med min egen graf för i dag. En normal vardag mitt i veckan når den här bloggen 100 unika besökare någon gång runt lunch, i dag nåddes den först klockan 17.58. Mig veterligt laddas det ner väldigt lite prylar härifrån, även om det visserligen finns några pressbilder för nedtankning här (ettan har jag tagit själv, använd den för all del hur ni vill).

Alltså finns det kanske något annat som också spelar in. Strålande vårväder utanför fönstret månne?

Det kom en recensionsbok i ett brev, ”Möt mig i Patong!” av Annika Frostell. Varför jag fick just den i mitt postfack vet jag inte, jag får böcker tillsända mig högst sporadiskt och just den här kommer jag troligen aldrig att läsa. Men det var ändå rätt välfunnet.

I maj 2003 var jag på besök hos Peter i Phnom Penh för andra gången. Han skulle åka iväg några dagar på en konferens, jag skulle stanna kvar hemma någon dag längre och därefter följa efter norrut längs kringliga skumpvägar med den buss som gick från torget bredvid en av stadens marknader varje dag.

Jag minns hur han stod i lägenhetsdörren och svingade sin axelremsväska över huvudet och vinkade mig hej då. Vi ses i Battambang! sade han glatt, och vi enades innan han for att det vore en ypperlig inledningsmening för en roman, essensen av in medias res, pang bom tjong, rätt in direkt, action!

När det var dags för min avfärd tog jag mig till torget. ”Bussen” till Battambang visade sig vara en åttasätes Toyota, jag delade mittenraden med en familj om fem personer under den sju timmar långa färden genom djungel och över slätt. Mamman bjöd konstant på torkat kött ur en påse och accepterade inte det kambodjanska ordet för nej tack, som jag hunnit glömma vid det här laget.

Sex år av vegetarianism avslutades den där dagen.

Jag har hoppats. Närt en fåfäng, idiotisk dröm. Inbillat mig att det kanske kan bli bra. Hållit fast i det där halmstrået som gällde det livet.

Men nu kan jag inte blunda för verkligheten längre. SOS-tjuten i morseform har pågått för länge. I dag lämnas min MacBook in på lagning på Inlife på Sveavägen.

Sommaren 2006 skrev jag följande här i bloggen:

Varje ny Pet Shop Boys-skiva sedan 1996 års ”Bilingual” har räknats som en comeback i medierna. Jag har aldrig förstått varför.

Det är som en naturlag. Det spelar ingen roll att de sedan albumdebuten 1986 i medel har släppt ett nytt studioalbum med 2,3 års mellanrum (nya ”Yes” är det tionde i ordningen). De gör alltid comeback.

Jag har lusläst medierna de senaste dagarna med anledning av releasen av nya skivan. I går kom belöningen. Jan Gradvall skriver en krönika i DI Weekend, och meddelar att Pet Shop Boys gör denna vecka comeback med ett nytt album.

Där satt den.

Tänkte bara meddela att det enhälligt beslutats att kapitlen i min roman inte kommer att placeras i tidskronologisk ordning. Trots detta kommer de att ha tidskronologiska kapitelnummer. Detta får bland annat den praktiska följden att 57 kommer strax före 3.

Rent hypotetiskt alltså.