Gästrikar i våra hjärtan

Det kom ett långfredagsmejl från Popjunkie-Rebecca:

En liknande bildserie hade inte kunnat göras med kändisar från Dalsland.

gastriklandkandis

Vadan denna pungspark mot Dalsland, undrar kanske den oinsatte? Jo, på ett ställe i ”Dannyboy & kärleken” ondgör sig den manliga hjälten över de våndor som följer av att vara från Gästrikland: Man blir trampad på tårna så ofta som gästrike. Det är inte lätt att komma från Sveriges näst mest bortglömda landskap. Det är bara de från Dalsland som har det värre. Och de har ju i alla fall Fucking Åmål.

Skönt att Hänt Extra nu visar för hela svenska folket vad vi har att vara stolta över, även om jag nog personligen hellre sett Rolf Lassgård i sammanställningen än Regina Lund, han är ju en aktiv gästrikare boende i Gävle med ett rejält tilltaget Brynäshjärta. Kanske inte lika glammig dock.

Tack Rebecca, jag ska gå runt och brösta mig som en påsktupp hela dagen.

Golgata

Men vafalls. Det sägs ha gått runt 2000 år sedan korsfästningen. Och ändå håller vi fortfarande på. 16 besökare har hittills varit här i dag. Sexton. Vad gör resten? Lider?

Ja men kanske hade det varit fler om du skrivit något vettigt, säger Johanna.

Pöh.

Priset för framgång

Jag bossar i dag. Styr redaktionen med järnhand. De fruktar mig, asplövsdarr till höger och vänster.

Camilla kommer med kaffe. Delar ut till höger och vänster. Jag får inget. Du är ju chef nu, säger hon. Inte längre en del av gemenskapen.

Jag ger henne i uppdrag att skriva notisen om Carolina Gynning som straff.

Floppydiscen, MS-DOS och jag

I samband med att min dator skulle iväg på lagning gjorde jag en sista backup av dokumentmappen på hårddisken, man vet ju aldrig i vilket skick datorn kommer tillbaka och jag vill inte förlora min historia. För det är ju det den är, min skrivande historia, mitt förflutna, det närmaste en dagbok jag kommer, mappen där 1 343 objekt samsas i undermappar och filer.

Och jag börjar fundera på när en fil blir antik.

Kommer det i framtiden att säljas antika datorfiler på auktion? Kommer det att dras efter andan när en utropare meddelar att nästa objekt är en originalfil bestående av första kapitlet av Daniel Åbergs första romanförsök från 1993, skapad i en DOS-version av Wordstar?

Troligen inte. Kanske om jag hade floppydisken kvar. Men det har jag väl … inte? Mamma? Pappa?

Vad hände egentligen med min första pc, den utan hårddisk som jag köpte synnerligen begagnad för 1 500 kronor någon gång i slutet av 1989, den där varje sittning inleddes med att jag laddade in MS-DOS från en 5,25-tums floppydiskett? Finns den fortfarande kvar? Finns de sladdriga disketterna med originalfilerna undanstoppade någonstans?

Tanken svindlar.

Klicktoppen mars 2009

Det händer inte mycket i nöjes- och kulturvärlden i dag så det gäller att suga på karamellerna som ändå ges. Har skrivit en något sen notis om Peter Englunds Pol Pot-pris, beskrivit de senaste turerna i Lindsay Lohans kärleksliv och meddelat omvärlden att Kalle Jungkvist slutar på Aftonbladet, i ungefär den ordningen.

När så tristessen tilltog under seneftermiddagen grottade jag ner mig i Google Analytics istället. Bland annat följande info kan skönjas: Det inlägg under mars månad som klickades på mest frekvent här i bloggen var det om Nina Lekanders uppläxning av Hanna Hellqvists debutroman ”Karlstad zoologiska”, följt av DJtv #18 där vi diskuterade huruvida män hatade bokcirklar och på tredje plats min premiär som författarmodebloggare – vilket påminner mig om att det snart är hög tid för en ny outfitoutning. Vidare kan jag meddela att Firefox faktiskt spöar Internet Explorer bland mina användare, 45 procent använder eldräven och bara 39 procent IE. Tolv procent föredrar Safari, och knappa två Google Chrome.

Tillbaka till dåtiden

Det händer att jag drömmer om Gästrikland. Ju fler åren blir, desto oftare kommer de, tankarna på uppväxten, hembygderna, Sandviken, Kungsgården, i viss mån Gävle.

Nej, jag tror aldrig att jag kommer att flytta norrut igen men jag inser att killen som när han flyttade till Uppsala en augustidag för fjorton år sedan jobbade aktivt på att bli av med sin dialekt sedan länge är borta. Inte för att den någonsin var särskilt grov, inte för att den är helt avlägsnad, men den är nedtonad, tillmjukad, hanterbar. Som jag själv ungefär. Nedtonad.

Nu drömmer jag om den tredje romanen. Den som ska börja vid en grind framför en femtiotalsvilla i min hembygd med att en man tvekar. Han tvekar och går sedan upp och ringer på och en kvinna från det förflutna öppnar och de har inte sett varandra på femton år och

Nej. Inte nu. Det finns annat som måste färdigställas först gubevars. Men det blir en annan typ av bok. Jag längtar.

I helgen skapade jag en mapp som heter Gästrikland i min rss-läsare. Den innehåller visserligen bara fem feeds från Arbetarbladet av kultur- och fotbollskaraktär ännu, men ändå.

Det är en början.

DJtv #20 – Det firar vi med en sjyst fest

DJtv lämnar tonåren den här veckan, och det firar vi genom att prata om kalas. Releasefester har de senaste åren kommit att bli allt mer vanliga i samband med bokutgivningar, hur kommer det sig? Som festminglare av rang bjuder vi dessutom på tio konkreta tips för att göra just ditt releasekalas lyckat. Och som bonus avslöjar vi hur det gick till när Johanna råkade stjäla 20 kronor av en hemlös på väg till releasen av Ida Lindes nya bok ”Om jag glömmer dig blir jag en annan” i helgen.


DJtv #20 – Det firar vi med en stor fest from Daniel Åberg on Vimeo.

Och glöm inte att DJtv finns att prenumerera på som podcast.

Tillägg: Vår vanliga videospelare Vimeo teknikkrånglar den här veckan. Klippet kommer därför att inledningsvis ligga uppe som ett Blip-inslag. Att tekniken ska krångla just denna jubileumsmorgon ser jag som ett exempel på alltings jävlighet.

——

Uppdatering måndag kväll: Sent omsider började Vimeo fungera igen, så jag har ändrat så att klippet nu kommer från vår vanliga leverantör. Men jag är fortfarande rätt sur på Vimeo, och vacklar lite i min framtidstro gällande dem.

Strålande nyheter, stora nyheter

Yay!

Som minnesgoda läsare av Dagens Nyheter och den här bloggen minns så stod det i recensionen av ”Dannyboy & kärleken” i DN back in the day att min roman var inspirerad av James McInerneys bok ”Bright lights, big city”. Jag visste ju inte ens att det var en roman utan hade alltid trott att det blott var en Michael J Fox-film (som jag inte sett). Sedan dess har jag visserligen köpt boken i fråga, men nej, jag har ännu inte hunnit läsa den.

Och strålande tider, nu behöver jag aldrig göra det heller. Josh Schwartz – skapare av världens bästa ”The OC” och ”Gossip girl” – ska nämligen göra en nyversion av filmen! Äntligen får jag chans att se min inspiration, och det utan ett pastellfärgat 80-talsfilter framför ögonen.

Jag längtar redan.