Författare och skribent
Jösses. I dag besked om att Sandviken och nya vackra Göransson Arena knipit den andra deltävlingen i Melodifestivalen den 13 februari nästa år, och i morgon första recensionsdag för Anna Jörgensdotters nya roman ”Bergets döttrar”, vars spelplats är Sandviken och skogarna i dess omgivning.
Det är utan tvekan inne att vara gästrike. Och då särskilt sandvikare då.
I ett nyss publicerat inlägg på Debutantbloggen kallar Augustin Erba min sambo för den bästa sortens engelsk konfekt.
Bäst att hålla koll på den där karln på bokmässan.
Egentligen var det ju extremt fånigt av mig att gnälla om det där med Manilla i går. Egentligen stör det mig ju inte ens att jag aldrig har blivit bjuden. Det finns ju inte ens någon vettig orsak för att jag skulle bli det. Kanske 2005, när jag faktiskt hade en ny bok som getts ut på ett Bonnierförlag, även om det inte var Albert Bonniers utan Forum. Men nu? Nej.
Ändå hände det återigen i går. Jag satt där framför min datorskärm på jobbet och sade hoppas det blir roligt till mina kollegor och sade have fun puss puss till min sambo men mest kände jag mig utanför, en smula mindre värd, irriterad över att inte vara utvald. Egentligen vet jag att det inte bara handlar om meriter och status utan också ganska mycket att råka befinna sig på rätt position vid rätt tillfälle om man ska bli bjuden. Likaså vet jag att det är en tillställning som nog får stryk av många andra litterära tillställningar när det kommer till rolighetsgrad.
Men ändå.
Det är en känsla jag jobbat hårt för att bli av med men aldrig riktigt verkar kunna skaka av.
——
Och på tal om många författare på en koncentrerad yta: I dagens DN publiceras ett motmanifest där en hel hög författare av det yngre gardet (somliga till och med två gånger) förbehåller sig rätten att skriva vad de vill hur fan de vill, även om de uttrycker det med fler ord. Fint, men kan vi lägga det här lite fåniga manifesterandet bakom oss nu?
För exakt ett år sedan skrev jag så här:
På min redaktion, bestående av tio personer, är fyra bjudna på kvällens Manillafest.
På min redaktion, bestående av tio personer, har två gett ut en roman.
Vi tillhör inte de inbjudna.
I år skulle jag kunna posta exakt samma inlägg, om jag ändrade siffran fyra till tre. I år är dessutom Johanna bjuden och har väl vid det här laget börjat mingla loss å det grövsta. Själv har jag en timme kvar på jobbet och ska sedan gå hem och sortera elektroniksladdar.
Men nej då, jag är inte bitter.
I dag har jag bloggat om mina upplevelser på Sweden Social Web Camp på Spektrabloggen. Kolla in det vetja.
——
Uppdatering lunch: Jag och många med mig tyckte att det finaste ögonblicket under SSWC kom när Anders Mildner höll sitt tal framför soptunnepulpeten på lördagskvällen. Nu har videogurun Björn Falkevik publicerat inspelningen av talet. Kolla in!
Efter att ha spenderat helgen på en ö i Bleking skärgård med 300 intensivt twittrande sociala medier-nördar, känns veckans ämne rätt självklart: Twitteratur. Skriv litteratur, men skriv den förbaskat kort. Sydsvenskan hade i våras en twitteraturtävling och i höst kommer en ”Twitterature”-bok på engelska, där kända verk sammanfattas. Men är det egentligen en särskilt bra idé att göra så här? Och vad har det med japanernas fäbless för sms-böcker att göra? Och var kommer Ernest Hemingway in i bilden? Svar på allt detta – samt lite minnessvajigt prat om Stephen King, bjuder vi på den här veckan.
DJtv #32 – Twitteratur from DJtv on Vimeo.
Länkar till sådant vi pratar om den här veckan:
Sydsvenskans twitteraturtävling
Notis om Penguins kommande ”Twitterature”-bok
Wireds ”Very short stories”, inspirerad av Ernest Hemingway
Sms-novellen ”Max og Tanja” i danska ”Kulturnyt”
Tävlingen Årets notis
Stephen Kings projekt ”The plant”
Och glöm inte att du kan prenumerera på DJtv som podcast!
Jag har gått på en fem-sex seminarier, jag har ätit alldeles för mycket, jag har sett en presentation av Twinglys nya realtidssöktjänst förvandlas till ett väckelsemöte/fratparty, jag har fått en sensommarinjektion och jag har badat för andra och troligen sista gången i år.
Men hörni, nu tar vi och åker hem igen. Det finns ju ett stockholmsliv att leva också.
Vaknade i en kohage strax efter klockan sju. Kvällens och nattens regn hade dragit vidare och solen kommit upp över Blekinge skärgård. Det låg ett lätt dis över marken och jag gick ner till bryggan och såg mig omkring innan jag begav mig till duschstugan, där jag alltför sent insåg att det behövdes enkronor för att få varmvatten.
Det är alltså som ett kollo men istället för att bygga kojor så sitter ni och twittrar?
Jag kommer inte ihåg vem i min omgivning som ställde frågan, men jag tyckte hur som helst att det var en rätt rolig beskrivning av Sweden Social Web Camp, som jag och drygt 280 andra webbgillande människor ska åka ner på i dag. En helg i Blekinge skärgård, där jag för första gången sedan … Roskilde 1995 (?) ska bo i tält.
Sommarens tredje hyrbil checkas ut vid halv tolv, sedan jäklar brummar jag, Johanna och Fredrik söderut längs E4:an för fulla muggar.
Jag tänker på det här med det meningslösa babblet. Det har ju stötts och blötts en hel del redan, blivit ämne för radiodebatt och fött en egen twittertagg. Men jag tänkte babbla vidare lite ändå.
För mig är hela den här meningslöshetsdebatten som omgivit Twitter sedan hajpen startade väldigt främmande. När alla skulle börja twittra där runt årsskiftet – jag var en av dem – vet jag inte hur många putslustiga krönikor det skrevs om det tomma basunerandet ut i intigheten på temat alla kvittrar men ingen lyssnar-parollen.
Jag kände inte igen mig för fem öre. För mig är Twitter först och främst ett intresseredskap. Det är via Twitter jag får tips, kunskap och länkar länkar länkar om de saker som intresserar mig. Nu råkar det visserligen slumpa sig så att de flesta av mina intresseområden är vältwittrade, plus att jag har en del nytta av att följa flödet även i mitt jobb, men jag inbillar mig att det går att hitta sina likar inom de flesta intressesfärer.
Facebook däremot – det är en helt annan femma. Under den månadslånga semester jag nyss avslutade kom jag vid fyra-fem tillfällen på mig själv med att tänka just ja, jag har ju inte varit inloggad sedan i går morse, varefter jag pliktskyldigt gick in och uppdaterade min status och scrollade bakåt några timmar för att se vad folk höll på med. Att se vad mina vänner och bekanta pysslade med under sina sommartider kändes inte tillräckligt viktigt för att jag skulle logga in via telefonen under de tider jag inte satt framför datorn. Twitter scannade jag däremot igenom regelbundet, med en tydlig stresskänsla varje gång det gått för lång tid och flödet blivit för omfattande. Risken för att jag missade något i det ständigt pågående samtalet i de ämnen jag brinner för drev mig in på sajten och senare Tweetie när iPhonen kom i min hand. Det är likadant nu när jag är tillbaka på jobbet – Twitterflödet har jag ständigt framför ögonen, Facebook loggar jag in på några gånger per dag och scannar av.
Meningslöst babbel. Bah.
Ett par korta bokrelaterade länkar så här i väntan på att finna min riktiga blogginspiration:
Svensk Bokhandel kommer att lansera en ny sajt i samband med bokmässan. Redan nu går det dock att följa arbetet på deras utvecklingsblogg. Check it out vetja. Jag tycker att nya sajten på det stora hela ser väldigt bra ut, och ser fram emot att de utvecklar sin debattdel, något jag hört ska vara i görningen i och med omgörningen.
Kommer Dan Browns ”The lost symbol” att innebära e-bokens slutgiltiga genombrott? I en artikel i The Observer i söndags funderar man på frågan i alla fall. Hur det än blir med den saken så nämns en sak i artikeln som får det att vattnas i munnen på mig:
I en framtida utopisk e- och ljudboksvärld kommer så klart formaten att smälta samman så att jag kan läsa i min e-bok på kvällen innan jag går och lägger mig, och därefter fortsätta genom att lyssna från stället jag somnade vid när jag promenerar till jobbet dagen efter. Detta är ju på något sätt redan möjligt i teorin i den senaste versionen av Kindlen i och med att den har en omdiskuterad talsyntesfunktion, men jag menar så klart att det ska synkas mot en riktig ljudbok, inläst av en fysisk person som klarar av att betona text på rätt ställe. Det glömde jag när jag skrev mitt kravinlägg i somras.
dannyboysthlm, Tue 18 Aug 11.14 via Tweetdeck:
Jag känner mig stressad för att jag tappat bort min bloggmojo. Ska leta i kväll, kanske ligger den under soffan.