Vi är i Stockholm. Lång dags färd mot kväll, som Tage vägrar in i det sista. Han ska inte gå och lägga sig, sitter i stället och stirrar en smula surmulet/vimmelkantigt på Smurfarna på Netflix.
Vi åt middag på Koh Phangan, en sådan där idé som med två små barn i släptåg är bättre i teorin än i praktiken. Tage satt visserligen mestadels mycket snällt (ja, han hade en iPad framför sig), men Ejda blev galen av glädje av alla de blinkande ljusen och hade absolut inte tid att sitta ner och äta. Oväntat dök Morgan och hans sambo Kicki upp också, de skulle på en födelsedagsmiddag några bord bort. Hann dock inte prata så mycket med dem, Ejda behövde jagas.
Jo, visst är det skönt att det inte är någon snö på marken här, men allvarligt talat – jag föredrar snö alla dagar jämfört med den parodi på aprilväder som Stockholm bjöd på i dag. Tre grader ”varmt”, regn och snålblåst.
I morgon har Tage beställt ett besök på Spårvägsmuseet. Vem är jag att neka?
——
Har för den delen i dag skrivit på TVdags, en text om den historiska spionserien Turn, med svensk premiär på C More och Filmnet i kväll.