Förra veckan pratade jag i ”God morgon Stockholm” om att Debaser Slussens stängning av uteserveringen var ett säkert tecken på att sommaren 2009 gick mot sitt slut. I morse när jag som vanligt promenerade förbi fick jag bildbevis på höstens ankomst.
Månad: september 2009
Nollnolltalet på tolv låtar
Jag lockades ett tag av tanken på att sälla mig till skaran som sitter och klöser sina skallar sönder och samman just nu i jakten på sina personliga 100 bästa låtarna under nollnolltalet-listor som tidningen Novell initierat och som just nu växer fram på sajten Nollnolltalet.
Men redan efter att ha tittat lite förstrött i min iTuneskatalog drabbades jag av svindel och insåg att det aldrig skulle gå. Dessutom försökte jag vara en smula ärlig mot mig själv och insåg då att nej, förmodligen har jag inte ens tillräcklig koll för att göra en lista värd namnet.
Men. Något vill ju även jag göra.
Och vad känns då bättre än att sammanställa min ultimata Pet Shop Boys-lista för nollnolltalet? Inte så mycket.
Pet Shop Boys 2000-tal, kondenserat till tolv albumspår:
1. Here (Release)
2. Pandemonium (Yes)
3. I get along (Release)
4. All over the world (Yes)
5. Home and dry (Release)
6. Flamboyant (Popart)
7. London (Release)
8. Miracles (Popart)
9. Minimal (Fundamental)
10. Time on my hands (Disco 3)
11. More than a dream (Yes)
12. Integral (Fundamental)
Mina kriterier var enkla – tolv låtar som alla figurerat på ett album av något slag, och inga remixar. Jag var enormt sugen på att inkorporera ”You only tell me you love me when you’re drunk” istället för ”More than a dream” genom att använda en fuling – ”Drunk” återfinns på albumet ”Nightlife” som gavs ut 1999 men släpptes som singel först den 3 januari år 2000 – men insåg till sist att nej, någon jävla ordning får det faktiskt vara.
DJtv #34 – Har ni manifest, eller?
Med en rubrik lånad från Sydsvenskan tar vi oss an de senaste veckornas hetaste ämne – manifesten! Men manifest manipest säger vi, som redan är grundligt trötta på sensommarens litterära trend. Vi går igenom vad som sagts hittills, och siar om vad vi har att vänta framöver. Dessutom undrar vi lite försynt varför deckar- och chicklitförfattarna – som motmanifesterarna drar en lans för – inte verkar ha tillfrågats om att medverka i debatten.
DJtv #34 – Har ni manifest, eller? from DJtv on Vimeo.
Länkar till de hittills tre DN-manifesten:
Manifest för ett nytt litterärt decennium
Manifest för en olovlig litteratur
Koldenius & Frid skriver läsarnas manifest
Och glöm inte att DJtv också finns som podcast.
We want to believe
Mulder och Scully gick på 90-talsmaskerad i går kväll. De vann pris som kvällens bästa par. Som pris fick de godis och säsong fem av ”Arkiv X” på dvd.
På norska.
Tilbaka till bruksorten
Sandviken. Jag kan inte riktigt släppa det. Och det blir bara värre med tiden. Det är konstigt hur det förflutna tränger sig på, hur trakter man aldrig riktigt reflekterade över när de var aktuella växer i betydelse trots att man nästan aldrig beträder dem.
I går strax före hemgång hade jag det långsamt på jobbet och kollade runt lite i Google Analytics och kom via lite omvägar fram till det här. Sandvikens folkbibliotek (blogg här), Sveriges Radio Gävleborg, Bibliotekets vänner och Sandvikens tryckeri arrangerar just nu skrivartävlingen Avtryck, öppna för alla som är boende i kommunen eller har en anknytning till trakten. Max tio A4-sidor, dubbelt radavstånd, enda textkravet är att en av de platser som står med i tävlingsreglerna ingår i handlingen, inskickad senast den 31 december. Därefter klart.
Och jag mindes mina egna första litterära steg. Novelltävlingen som Arbetarbladet arrangerade som jag vann som 17-åring och tidigare beskrivit i bloggen både här och där, där publicering, 1000 kronor och flera veckors skam för att jag skrivit om kärlek publikt var priset jag fick (betala).
17 år. Halva mitt liv. Jösses. Tiden går, tankarna består.
Hur som helst – se nu inte mina nervösa jantelagstonårerier som ett hinder i författarbanan. Tävla vetja!
——
Och på tal om Sandviken så har DN intervjuat Anna Jörgensdotter om hennes nya Sandvikenroman ”Bergets döttrar” i dag, på plats i bruksortens hjärta. Jag tror faktiskt, utan att ännu hunnit läsa boken – hoppas dock kunna börja göra det senare i dag – att det ligger en Augustnominering och väntar på henne för den. En bred berättelse, en anrik berättartradition, hennes tredje roman, en rejält spänd båge som inte verkar brista – ja, jag tror banne mig det.
Olika som bär
Man hoppas ju nästan att DN och Svenskan haft kontakt över redaktionsgränserna inför det här. Okej, kör ni positiva vinkeln så tar vi gnällspikarna?
Google, Yahoo och söksiffrorna.
Jag har en liten tendens att ofta hamna på kontrakurs med Andreas Ekström när det gäller Google. Nu har jag gjort det igen.
I en krönika han publicerar i Sydsvenskan i dag avslutar han med att lite insinuant påpeka att Yahoo ger dubbelt så många träffar som Google om man söker på frasen ”no google day”. Frånsett att styrkeförhållandet i dag vid niotiden på morgonen var mycket jämnare (3600 på Google och 4100 på Yahoo), så glömmer han att berätta att sökningar på samma fraser nästan alltid ger helt olika resultat hos de största sökmotorerna. Ett par exempel:
”Daniel Åberg” Google 18100, Yahoo 28800
”Dannyboy & kärleken” – 1310 Google, 1940 Yahoo
”Barack Obama” – Google 70 miljoner, Yahoo 439 miljoner
”Min far hade en dröm” – 29500 Google, 37400 Yahoo
Det går säkert att hitta exempel på motsatsen också, men efter att ha gjort lite ytterligare sökningar tycker jag mig se att Yahoo nästan alltid påstår sig finna fler träffar än Google. Vad det beror på har jag ingen aning om, men jag tycker hur som helst att det är en högst relevant detalj.
Se det gärna som en uppmaning att leta
I ärlighetens namn bör jag dock inte kasta alltför mycket sten i glashus. Baksidan till den inbundna utgåvan av ”Dannyboy & kärleken” innehåller faktiskt också ett korrfel i den andra meningen, ett fel som överlevde såväl formgivarens, förlagets samt min egen korrläsning. Visserligen är det ett fel som jag tror lätt missas då hjärnan luras av att ordet till upprepas på olika rader, men det är ingen ursäkt. Jag hade ont i magen en hel dag när jag upptäckte det.
Vill dock poängtera att pocketutgåvan, där jag ansvarade för utformningen helt själv, så vitt jag vet inte innehåller ett enda korrfel.
——
Och på tal om magont så hade jag själv rätt mycket av den varan i morse när jag vaknade, och spenderar därför dagen hemma i sängen. Bu.
Hur stavas vårt företagsnamn nu igen?
Det gick nog lite för fort när Wahlström & Widstrand skickade Abraham Vergheses ”Skära för sten” på tryck.