32 timmar Umeå

Två dagar Littfest avklarade. Eller ja, lite knappt en komma fem får man väl säga.

Hann som planerat fram lagom till Majgull Axelssons och Hans Caldaras samtal om rasismen mot romer, gick därefter och satt mig och skrev i ett par timmar, till hotellet och duschade, tillbaka till Folkets Hus för kvällspasset, såg Tove Folkesson prata om sina böcker och sin sång, hängde i baren, tillbaka på hotellet vid halv ett. Upp i dag, såg Elin Olofssons föredrag om sina böcker, tillbaka till hotellet, checkade ut, flyttade bilen, gick till festivalhotellet, checkade in, grämde mig för att jag missade Tages skidlopp hemma i Vittangi, köade på Ticketmaster och köpte biljetter till Kents spelning i Kiruna i oktober, installerade mig på nya hotellrummet, gick och såg samtalet mellan Therese Eriksson och Sara Stridsberg, tog en promenad längs älven, satte mig och skrev i några timmar, åter till hotellet för dusch, därefter till Bokcafé Pilgatan där tidskriften Provins hade sin tillställning. Det var ett femtiotal personer där, jag fick en fin introduktion av tidningens redaktör Helena Fagertun, läste min text och den verkade bli uppskattad, lyssnade därefter på Hanna Wikman, som var den andra att läsa text från tidningens nya nummer. Pratade lite efteråt med Annika Norlin som suttit i publiken – Kommer du verkligen ihåg mig? frågade hon – vilket jag tyckte var rätt rörande med tanke på att hon … ja, är Annika Norlin. Smet därefter vidare till Bildmuseet, där Po Tidholm och Catharina Thörn samtalade om urbanisering och gentrifiering. Bestämde mig för att skippa slutfesten på Gamla Fängelset, ska jag köra bil hem igen i sju timmar i morgon vill jag vara fräsch i skallen. Gick således tillbaka till hotellet, skriver detta.

En fläskkarré i Västerbotten

Jag ska medverka på Littfest i Umeå i morgon kväll, ska läsa den text jag medverkar med i nya numret av Provins, där jag försöker problematisera hur det är att som författare ha en fot i allra nordligaste Norrland, och den andra i allra sydligaste. Att prata om det i Norrlands mitt är väl inte mer än rätt, antar jag.

Åkte dock ner redan i dag, rullade ut från gården vid halv sju i morse, snirklade mig ner genom dåligt plogade vägar i Tornedalen innan jag nådde E10:an och senare E4:an och kunde dra på söderut. Jag har nu intagit en ytterst medioker lunchtallrik på en vägkrog fem mil norr om Umeå. Planen är att hinna komma ner, checka in på mitt hotell och sprinta över till festivalen lagom för att höra Majgull Axelsson klockan tre, jag läste ut hennes Jag heter inte Miriam i går kväll.