Daniel Åberg

Så var det offentliggjort! Här är hela listan med Augustnomineringarna. Fantastiskt roligt att Sara och Gunnar blev nominerade i den skönlitterära respektive barn- och ungdomsklassen! Grattis grattis grattis! Men jag tror tyvärr att Jonas Hassen Khemiri vinner huvudklassen (inget ont om vare sig honom eller boken, men det är ju roligare om någon man känner vinner…). Den 4 december avgörs det, i Berwaldhallen i Stockholm.

Värt att notera – åtta av tolv nomineringar inom skönlitteratur och fakta kommer från Bonnierförlag. Som en (rätt liten) del av imperiet bör man väl inte klaga, men det känns som att det är en viss snedfördelning…

Skönlitteratur:
• ”Svinalängorna” av Susanna Alakoski
• ”Göteborgshändelserna” av Jörgen Gassilewski
• ”Den amerikanska flickans söndagar” av Lars Gustafsson
• ”Montecore. En unik tiger” av Jonas Hassen Khemiri
• ”Oceanen” av Göran Sonnevi
• ”Drömfakulteten” av Sara Stridsberg

Fackbok:
• ”Meteorologernas väderbok” av Claes Bernes och Pär Holmgren
• ”Livsklättraren. En bok om Knut Hamsun” av Sigrid Combüchen
• ”Stenarna i själen” av Sven-Eric Liedman
• ”Qin” av Cecilia Lindqvist
• ”I döda språks sällskap” av Ola Wikander
• ”Pingvinliv” av Brutus Östling och Susanne Åkesson

Barn- och ungdomsbok:
• ”Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket” av Gunnar Ardelius
• ”Tusen gånger starkare” av Christina Herrström
• ”Lill-Zlatan och morbror raring” av Pija Lindenbaum
• ”Hedvig och Max-Olov” av Frida Nilsson
• ”Svenne” av Per Nilsson
• ”Alla döda små djur” av Ulf Nilsson och Eva Eriksson

Lilla Augustpriset:
• ”Känn vägarna” av Ronja Boije, Helsingfors
• ”En värld ur Fokus” av Joakim Brorson, Varberg
• ”Regnbågen saknar en grå nyans” av Björn Engström, Frösön
• ”I en skymning utan tak” av Mårten Hammarlund, Nyköping
• ”Boken om mig” av Lisa Hedman, Umeå
• ”Natt” av Jeremiah Karlsson, Ljungby
• ”Fantastiska farkoster – Bilen från förr till sedan” av Joakim Magnusson, Arvika
• ”Fjärilsfärd genom hjärtat” av Sara Svensson, Skövde

I dag är det 50 år sedan Ungernrevolten startade. Det uppmärksammar jag genom att köpa en Imre Kertész-roman. Läs mer om vad som hände exempelvis här och här.

I dag är det också fem år sedan Steve Jobs visade upp Ipoden för omvärlden för första gången. Jag må som relativt hjärntvättad Applefanatiker vara lite partisk, men jag har svårt att komma på en annan livsstilsprodukt som fått lika stor spridning på så kort tid, exempelvis tog det tydligen 15 år för Sonys Walkman att sälja lika många exemplar som Ipod gjort på fem. Själv är jag också inne på min femte spelare, en vit Nano som börjar se rätt sliten ut vid det här laget. Men jag väntar med att uppgradera tills den ”riktiga” video-Ipoden släpps, när nu det sker. I vilket fall som helst – min Ipod firar jag genom att lyssna på den när jag promenerar till jobbet, precis som jag gör varje arbetsdag visserligen, men ändå. I dag blir det nog Robbie Williams Rudebox, som jag ska recensera den här veckan.

Först läste jag Malte Perssons text i Expressen och blev störd över dess innehåll och tänkte om jag inte var så trött och seg skulle jag minsann skriva några rader till det alltid så kulturellt bespottade tv-mediets försvar. Men eftersom jag, som sagt, var trött och seg surfade jag istället vidare och såg snart till min förtjusning att Linna Johansson redan gjort jobbet.

UPPDATERING SÖNDAG: Jag gick inte ut och rumlade i går trots allt och är således mindre trött i skallen i dag. Så jag utvecklar vad som stör mig:

Det som irriterar mig med texten är att den mest bara återupprepar den finkulturellt accepterade sanningen att tv – ”dumburken” – skapar understimulans, är fördummande och ett slöseri med tid. Denna inställning grundar sig på – antar jag – att det finns och alltid har funnits skräp-tv i olika former samt att det inte anses stimulera fantasin på samma sätt som böcker eftersom någon annan redan har skapat bilderna åt dig.

Däremot blir man, som Linna Johansson skriver, förlöjligad av samma finkulturella sfär om man skulle våga hävda att litteratur är understimulerande och ett slöseri med tid. Detta trots att det finns en oändlig mängd skräplitteratur, och att man rent fysiskt utsätter sig för ungefär samma sak vare sig man läser eller tittar på tv. Ändå är det en finkulturell sanning att den ena aktiviteten berikar dig och den andra gör dig dum.

Det är alltså, hävdar jag i alla fall, av någon anledning finkulturellt okej att klumpa ihop ett väldigt mångfacetterad medium till påståendet det sänds så mycket skit på tv att jag inte vill befatta mig med det överhuvudtaget. Men skulle jag säga det trycks så mycket dumma böcker att jag inte vill befatta mig med litteratur överhuvudtaget, då blir jag idiotförklarad.

Det är det jag stör mig på.

Det känns som att det blivit en vana att skriva lördagsinlägg om att jag är trött och seg. Well, vem är jag att bryta mig fri från traditionens bojor? Så here we go: Jag är trött och seg i dag. Försöker vila mig i form inför kvällen, då det bär ut i nattens virvlar igen.

Har för övrigt, efter att ha varit förhållandevis sval i min reflektion, börjat se Borat i ett mer positivt ljus efter att ha läst den här drapan i Entertainment Weekly. För jag trodde ärligt talat att större delen av filmen var ”skådespelad”, men om artikeln talar sanning så är nästan allt som Sacha Baron Cohen låter sin figur utsättas för helt improviserat och i högsta grad på riktigt. Impressive. Min bestående känsla är dock att jag skulle haft en mycket roligare upplevelse om jag sett filmen ensam framför min projektorduk, och sluppit sitta fast i en masspsykosdrabbad fullsmockad biosalong där lukten av fanatism gjorde mig lätt illamående. Jag ser därför verkligen fram emot dvdn.

Nä, dags för lite bokläsning, lyssning på Pet Shop Boys nya (och första någonsin) liveskiva Concrete och vila.

Say what!?

Varannan har haft sex med grannen

Jag ser två lösningar:

1. Aftonbladets nätundersökningar är ungefär lika tillförlitliga som väderprognoserna som tidigare i veckan förutspådde snökaos i Stockholm i dag.

2. Jag har, genom hela mitt liv, haft särdeles dåliga grannar.

Alltså, själva jakten och incidenten i sig är ju rätt osmaklig, men det går inte att förneka att den skapat årets kanske underligaste och mest underhållande tidningsrubrik:

Spansk kung sköt full björn

Jag har sedan i går morse försökt komma på något smart att skriva här. Det går inte. Jag är helt dränerad. Tom. Ett skal. Ett avskalat apelsinskal som så smått börjat hårdna efter att ha legat fritt i luften för länge. Eller nej för den delen, ett mandarinskal, de är tunnare. För jag känner mig som ett rätt så tunt skal i dag.

Kanske borde man helt enkelt hålla snattran så länge man inte har något att säga. För att säga att man inte har något att säga är ju … tja, så där konstruktivt. Men nu gör jag det i alla fall eftersom jag dessutom är så särdeles uttråkad och det bästa sättet att få det att framgå är väl att delge er meningslösheterna.

Om jag ändå ska försöka skriva något vettigt så kan jag meddela att jag verkligen tänker så det knakar när det gäller den nya boken. Eller rättare sagt så velar jag om huruvida jag vill göra om en massa saker. Kanske är det bäst att vänta tills jag hör vad förlaget anser, men just nu känner jag bara för att riva upp, göra om, göra rätt. Fast i morgon kan mycket väl det som är rätt vara fel. För förutom att vara ett mandarinskal är jag i dag även Herr Velig von Big Time.

I dag har jag skrivit ut min Raymond & Maria-intervju som jag gjorde i går samt varit och träffat Samuel Fröler och Regina Lund inför att de ska göra West Side Story på Chinateatern. Den artikeln ska dock inte ut förrän i morgon.

Nä, nog meningslösheter för i dag. Over and out.

Strange. Min statistikräknare har slutat fungera. Den påstår att jag inte haft en besökare på min sajt sedan niotiden i går kväll. Detta trots att det kommit in kommentarer och jag rent bevisligen vet att folk varit inne och nosat. Och noll besökare när jag kliver upp en morgon och entusiastiskt loggar in för att kika … nej, det har inte hänt sedan jag installerade det. Och jag som blivit helt beroende av de där loggfilerna!

Kanske är det hämnden för att jag kallade spamspindlar för insekter i går. The net strikes back.

För övrigt verkar jag inte vara den enda som har teknikproblem i dag. I P1 Morgon drar jinglar i går lite när som helst och inslag hamnar i fel ordning. Det kanske är en sån morgon helt enkelt.

Uppdatering: Tydligen så är det inte spamspindlarna som är ute efter mig. Ett supportmejl senare har jag nu fått veta att jag inte är den ende som drabbats och Statcounters tekniker jobbar round the clock för att lösa problemet. Det känns tryggt, och jag kan med gott samvete hugga in på frukosten.