Författare och skribent
Så har den då kommit, den första Microsoftreklamen med Jerry Seinfeld och Bill Gates, som jag skrev om för ett par veckor sedan. Och jag måste tyvärr meddela att jag förstår … absolut ingenting.
——
Uppdatering kväll: Jag blev så till mig att jag blev tvungen att skriva en text i ämnetframåt seneftermiddagen.
Visst, man kan argumentera och hävda att festen är höjdpunkten på festen. Man kan, som en del, förorda förfesten eftersom den är mer avslappnad, man är på uppgång, på väg mot utgång, allt kan fortfarande hända.
Själv föredrar jag dock tiden före förfesten minst lika mycket. Tiden för mig själv, en öl eller en whisky samtidigt som jag stryker skjortan, lyssnar på Pet Shop Boys, knyter slipsen, suckar över att jag även den här gången glömt stryka bort pressvecken som kemtvätten envisas att pressa till på byxorna, pressveck jag upptäcker alldeles för sent, när jag redan borde ha åkt, när jag redan ställt undan strykbrädan och strykjärnet hunnit kallna, när jag redan dragit igång ”Go west” och måste lämna lägenheten.
Som i går kväll, efter jobbet, före TV4-festen.
Att sortera in under avdelningen Spioner är vi allihopa:
Jaha ja, någon med ett ip-nummer tillhörande FRA har under eftermiddagen googlat frasen +nattfåk +pocket och hamnat hos mig. Se och lär FRA – det behövs ingen massavlyssning för att ta reda på att ni gillar billiga deckare, det räcker med gratisversionen av Statcounter.
Läste Johan Theorins ”Nattfåk” nyligen, jag gillade debuten ”Skumtimmen” och även denna föll mig i smaken även om jag fortfarande stör mig på karaktären Gerlofs förmåga att i lagoma doser portionera ut eventuell kunskap om viktiga händelser som skett i det förflutna, det känns för tillrättalagt och konstruerat för att gagna historien.
Men det var inte det jag ville prata om. Det jag vill prata om är det som fick mig att häpna flera gånger under läsningen. Och ni som är lite spoilerkänsliga (även om jag inte tycker att det som följer överstiger det som skrivs i en recension) – sluta läsa nu.
För oj vad de måste ha gnisslat tänder i våras på Wahlström & Widstrand när Ordfront gav ut John Ajvide Lindqvists ”Människohamn”. För likheterna mellan de båda romanerna är stundtals häpnadsväckande. De utspelar sig i samma vindpinade kustmiljöer – om än på olika platser, de kretsar båda kring att en familjemedlem förloras till havet, att orsaken måste sökas i platsens historia och att mannen i familjen – som vägrar acceptera det som har hänt – blir besatt av att försöka få sin älskade tillbaka och är villig att ta det övernaturliga till hjälp för att så ska ske.
Det handlar knappast om plagiat, böckerna kommer alldeles för nära inpå varandra för att Theorin skulle ha kunnat påverkas av Ajvide Lindqvist, men usch vad tråkigt det måste vara att vara tvåa på bollen, även om böckerna så klart skiljer sig åt en hel del också.
Vilken gillade jag bäst då? ”Nattfåk” är en enklare bok, nästan bara hälften så lång och i grunden en deckare. ”Människohamn” har ett större anslag, vill berätta en mustig historia om människor som formats av havets krafter under hundratals år och vilka konsekvenser det får, och den lyckas med sitt uppsåt fram till det milt sagt rätt överdrivna slutet. Theorins bok får å sin sida lite pyspunka, mysteriets lösning känns inte riktigt psykologiskt motiverad och lite oj hoppsan, dags att knyta ihop säcken.
Men precis som förra året ser jag fram emot nästa del.
Fick ett mejl för en kvart sedan:
Hälsningar till dig, kan du vara skeptisk för mottagandet av denna e-post, eftersom vi inte har uppfyllt predtím är jag Patrick KW Chan (verkställande direktör och Chief Financial Officer) i úbocí Seng Bank Ltd, presto, jag handeln förslag som innebär summan $ 24000000,00 USD i min bank att jag vet, vi ömsesidigt givande för oss båda, och Jag hoppas att kan klara av det tillsammans när vi har en gemensam förståelse och ömsesidigt samarbete i fråga fyller budget sätt. Jag ska ge er mer information om denna operation, när I får ditt svar. Om du är intresserad, skicka mig följande information
1.Full namn,
2.Age
3.Occupation,
4.Private telefonnummer,
5.Current rezidencní adressGenom denna e-postadress: (patrcha208@yahoo.com.hk) Din omedelbara svar på denna post kommer att vara mycket cenen.
Patrick Chan.
Språknivån på de svenska spammejlen lämnar fortfarande en del att önska.
En stillsam fundering så här på onsdagsmorgonen:
Använder sig folk av Bloggportalen nu för tiden? Jag menar inte att säga att folk inte gör det, utan snarare att jag inte gör det. Någon gång rätt sällan ser jag via Statcounter att någon varit inne på min presentation där och klickat sig till min blogg, och då går jag dit och kollar och konstaterar att jaha, det var sig likt, och så var det bra med det.
Faktum är att jag använder den i sammanhanget närmast antika Bloggtoppen mycket mer, visserligen mest för att gå in och kolla om jag håller mig kvar på topp tio inom litteraturbloggarna och pustar ut när jag ser att jag fortfarande dinglar kring nio-tio någonstans. Den känns på något sätt i all sin enkelhet mer på riktigt, utan att jag för den sakens skull över huvud taget kan peka på varför jag tycker den gör det.
Knuff då? Jo, där går jag väl in då och då, även om jag ibland tycker att den drabbats lite av samma sjuka som sänkte intressant.se, det vill säga det tenderar ibland bli rejäl övervikt på politiskt bloggkäbbel av kanske inte helt sansad art. Kanske är det för tidskrävande, men jag skulle väldigt gärna se en genreindelning av Knuff, alltså en riktig genreindelning, där man kunde få se de mest diskuterade blogginläggen och nyheterna inom kulturområdet, sportområdet och Ruhrområdet var för sig, ja alltså precis det som man väl kan få redan i dag hos Bloggportalen. Som jag alltså inte använder.
Men ändå.
Jag skrev en notis med rubriken Daniel Sjölin får Lindbergerpriset innan jag skulle gå hem. Gissa hur nära det var att jag råkade publicera den på en hel uppsjö svenska tidningssajter med en annan, rätt snarlik rubrik?
Jag har inte skrivit på bokjäveln på en vecka. Det vill sig inte. Jag har en fin idé som jag vill trycka in i den någonstans, som jag verkligen känner att jag vill skriva, men det kommer inte ut. En fin liten sidohistoria som kommer att bli en bra pusselbit i den större helheten. Den ligger där inne i skallen, skvalpar omkring, kommer inte ut, inte mer än som de korta stolparna jag hastat ner i idédokumentet, där det även står saker som Ändra kön på barnet! och Glad inte alkohol och INTE GLÖMMA DET SENARE.
Det irriterar mig. Det stör mig att jag inte får ur mig det jag vill ha sagt.
Ibland känns det som ett hopplöst projekt, det kommer aldrig att bli något. Men så står jag där i publiken på en uppläsning, en litterär tillställning, lyssnar till någon jag tappat intresset för redan efter två meningar, villat bort mig i tankar, långt bort därifrån, långt bort från lokalen människorna som lyssnar sorlet som tystnar och jag tänker att jag kan fan bättre än det där, ja det kan jag ja men bevisa det då!
Innan det är för sent.
1. Jag är ju väldigt förtjust i Anna Ternheims två album. I dag har jag skrivit en snutt om att hon ska släppa sitt tredje i november. Yay!
2. Jag är ju väldigt förtjust i London, även om jag varit lite ambivalent på senare år. På onsdag om två veckor ska jag åka dit och göra en junket med Ben Stiller, Jack Black och Robert Downey Jr för ”Tropic thunder”. Yay!
Man vet att hösten är kommen när det enda som stoppar ens väg på Västerlånggatan under promenaden till jobbet är skåpbilar med varutransporter.
Yay! Jag hittade coke-romanen ”Bright lights, big city” i en bokhylla i går. Äntligen kommer även jag att få upptäcka vad det var jag inspirerades av när jag skrev min första roman.
Smak verkar jag ju ha haft i alla fall, rysligt stiligt omslag faktiskt.
Jag har skrivit ett rätt långt inlägg nu på morgonen där jag jämför Johan Theorins ”Nattfåk” med John Ajvide Lindqvists ”Människohamn”. Men så upptäckte jag att ”Nattfåk” har recensionsdag först kommande torsdag, och då känns det ju lite osolidariskt att lägga ut texten redan nu.