Jag sjunger kvällstidningarnas lov

Det går rätt ofta att kräkas på kvällstidningarnas sätt att skildra världen, det erkänner jag gärna. Men ibland gör de faktiskt fantastiska saker som nästan ingen annan skulle göra. Som när Expressen låter Johan Orrenius och Robban Andersson åka upp till Sandviken för att skildra hur bandyn blir ortens livlina när industrivarslen ligger som ett tungt ok över bygden, och trycker ett 14 000 tecken långt reportage i sportbilagan. Det är en närmast ofattbar längd för en dagstidning år 2008.

Bra blev det också, oavsett om hjärtat klappar för Saik eller inte.

En annan sak jag gillar är kvällisarnas giv att delvis börja ta nöjesmaterialet på allvar igen och göra bilagor på helgerna, bilagor där man faktiskt tillåter riktig läsning fjärran chocker, storbråk och röstkaos. För några veckor sedan ägnade Markus Larsson ett helt uppslag åt Dennis Lehane i Aftonbladet en lördag – och då främst åt Lehanes litteratur, inte filmatiseringarna av dem. När man ser sådant börjar man faktiskt tro på mänskligheten igen.

Men säg den dag jag är helt nöjd. Varför i hela fridens namn väljer Aftonbladet i sin nya reklamkampanj i tunnelbanan – när man pushar för sin nya helgbilagetreklöver – att fronta med Aftonbladets förstasida från tisdag den 9 december?

abannons.jpg

Nej, det går inte riktigt att utläsa från mitt foto. Ni får helt enkelt tro mig när jag säger att det syns tydligt när man står och väntar på gröna linjen.

Själv pryade jag i en plåtverkstad på Sandvik

Det är mycket Peter Englund nu. Han har ju gjort sig lite osynlig efter helgens tillkännagivande, har intervjuat sig själv i sin blogg och låtit sig fångas i språnget av SvD men inte särskilt mycket mer. I dag lyckades dock SR Uppland få till stånd en intervju utanför hans hus i Rasbo öster om Uppsala. Tio väl investerade minuter tycker jag, tillsammans med de nio som jag och Johanna levererade i morse i samma ämne i DJtv så klart. Vill man inte lyssna på SR-intervjun kan man istället läsa min korta rewrite, där jag valde pryovinkeln.

DJtv #5 – Sekreteraren som bloggade

Stoppa pressarna, en ny ständig sekreterare är född! Eller kommer åtminstone att födas i mitten av 2009. I veckans avsnitt av DJtv – som med teknikens hjälp genomförs trots fysiska avstånd på 133 mil – diskuterar vi hur Horace Engdahls nedstigande från Svenska Akademiens högsta post påverkar Peter Englund. Och den viktigaste frågan av dem alla: Kommer den ständige sekreteraren Peter Englund att kunna fortsätta blogga?


DJtv #5 – Daniel & Johanna pratar litteratur from Daniel Åberg on Vimeo.

Länkar till sådant vi pratar om i avsnittet:
Intervju med Horace Engdahl i Svenska Dagbladet
Wikipedias sida om Ebba Witt-Brattström
Sture Allén döper Gamla Ullevi
Peter Englund intervjuar sig själv i sin blogg

Stefan Borsch-priset

I maj 2004 frågade min dåvarande chef David om jag ville åka till Karlstad över en dag, Vikingarna skulle splittras och det krävde en rejäl intervju på plats med Christer Sjögren och bandet. Och när vi ändå skulle dit, borde inte en pratstund med Stefan Borsch som gjorde de tidiga kramgoa skivorna – nu när cirkeln ändå skulle slutas – vara på sin plats?

Jag var nervös under tågresan, jag hade inte varit på kultur-/nöjesredaktionen så länge och aldrig gjort ett jobb utanför Stockholm. I Karlstad skulle jag möta upp med en fotograf som hyrts in och därefter träffa Stefan Borsch, som nu arbetade som kurator på stadens sjukhus, vid ett fik bredvid Rådhuset i Karlstad.

Kanske är det omständigheternas förtjänst, men jag minns pratstunden vi hade som en av de finaste jag haft. Stefan Borsch, som några år efter karriären med Vikingarna gjorde comeback och blev en av Sveriges ledande dansbandssångare med låtar som ”Vid en liten fiskehamn”, ”En liten fågel” och ”Adress Rosenhill” på 80-talet, såg karriären gå i stå och avslutas strax före millennieskiftet. Hur själva intervjun utföll minns jag inte riktigt och eftersom det endast skulle bli en sidoartikel fanns ingen plats att breda ut sig i texten, men som människa fann jag Borsch mer intressant än stjärnan Sjögren, som jag senare samma dag intervjuade på bandets kontor. Dessutom var Stefan så sympatisk, varm och go’ att jag ville ta med honom hem.

När intervjun var över tog vi bilen bort till Sandgrund – det legendariska dansbandsmeckat som nu på 2000-talsmanér köpts, stöpts och urgröpts till ett Blue Moon Bar – för att ta bilder av Stefan vid Klarälvens rand, platsen som betydde så mycket för honom de där tidiga åren. Han var lite förlägen, både glad och förvånad över uppmärksamheten, det var ju så länge sedan sa han, han slutade ju i Vikingarna 1978.

Innan vi skildes åt skrev han en autograf till mig, toppad med hälsningen Till en riktig musikälskare, en gåva som senare skulle komma att ramas in och i dag används som vandringspris vid Kalmar nations terminsåterkommande rebusrallytävling i Uppsala. Stefan Borsch-priset går till det ekipag som gör bäst ifrån sig under tävlingsdagens musiktävling.

Jag tänkte på det här i går kväll när jag besökte ”Dansbandskampens” final i Strängnäs. När vi var färdigjobbade strax före midnatt och gick mot vår bil stod en överförfriskad herre och vinglade utanför entrén och en polis höll honom uppe och meddelade med barsk ton att endera går du hem eller så blir det fyllecell i Eskilstuna och ja, det är ju också en sida av dansband och Sverige men den såg jag aldrig när jag växte upp.

Jag såg bara Stefan Borsch och det var väldigt fint.

En bloggare som ständig sekreterare!

Shit pommes frites! Horace Engdahl kliver ner som ständig sekreterare för Akademien, och in kommer Gösta, nej jag menar Peter Englund, och blir ny boss.

Det här sätter ju saker i ett helt nytt ljus. Tidigare har jag varit stolt över att finnas med på en akademiledamots länklista, nu återfinns jag alltså på den (blivande) ständige sekreterarens länklista. Det här kan utan tvekan komma att stiga mig åt huvudet.

Nu gäller det att jobba stenhårt på den finkulturella kredden för att behålla platsen, således är det slut på fylleinlägg, strunt och gnäll, hädanefter blir det enbart akademiska, lärda och inte minst vittra inlägg.

Hm. Undrar verkligen om det var rätt drag att inleda min finkulturella mission med att åka till Strängnäs för att bevaka finalen av ”Dansbandskampen”?

——

Uppdatering: Det slog mig att Peter Englund faktiskt hintat om sitt nya uppdrag i sin blogg. Den 4 december skrev han i ett inlägg att Jag kommer inte skriva någon ny bok på ett antal år. Skälet håller jag för mig själv ännu en tid, och med facit i hand borde man ju redan då ha kunnat förstå vartåt det barkade. Men jag verkar vara i gott sällskap, trots 45 kommentarer på inlägget har ingen frågat om en speciell sekreterartjänst kan vara orsaken till beskedet.

Det lackar mot nyår

Jag har huvudvärk i dag vilket irriterar men knappast kapsejsar, inget tillåts göra det nu, jag måste få något skrivet, dagarna går, deadlinen består, nyår nyår nyår elva dagar kvar nu, vet inte hur det ska gå men på något sätt gör det nog det. Hoppas jag.

Ibland tänker jag att jag kanske inte ens vill att boken ska publiceras. Att jag skrivit den enbart för mig själv. Jag brukar fnysa åt artister/författare/kreatörer som säger så – nej inte inför dem om jag gör en intervju – men i det här fallet vet jag inte, kanske är det så, kanske behöver jag bara få det här ur systemet och sedan gå vidare mot det där riktiga, mot resten av livet, mot den där mytomspunna bok nummer tre som jag drömt om så länge nu.

Kanske är det bara för att bok nummer två jävlas och vägrar bli klar som drömmen om trean känns så stark inom mig. Den är ju obesudlad ännu, kan bli hur jävla bra som helst inga trädtoppar här inte utan bara himlen himlen himlen.

Kanske inte.

Men jo, självklart ska även tvåan ut. Att skriva för lådan är i slutändan väldigt mycket inte min grej.

Webben är det nya svarta på internet

Jag har installerat ett litet program kallat Dropbox som innebär att allt jag lägger i en särskild mapp ständigt synkas mot nätet och andra datorer där jag har programmet installerat. Filerna sparas fortfarande lokalt på min dator, men så fort en sparad förändring skett i filen och jag är uppkopplad mot nätet, så synkas den, det hela går väldigt snabbt och smidigt. Det här innebär att jag inte längre behöver bry mig om att ta med mig datorn vart jag än går, bara det finns internet så kommer jag åt filen, det går alltså även att plocka ner den från deras webbtjänst om jag så önskar.

Du sköna nya molnvärld, allt som är jag sparat där ute på internet, lätt att komma åt varthelst jag må vandra. Jag gillar tanken.

Men. För det finns så klart ett sådant.

Tidigare har jag varit manisk i mitt backupliv. Jag har sparat dokument, mejl, bilder, webbsidor, databaser, musik och fan och hans moster gång på gång på gång på skivor och ipodar och hårddiskar och det har skapat en möjligen falsk trygghet men ändå en trygghet. Nu ska det finnas i molnet, där ute, någon annanstans jag vet inte riktigt vart men någonstans på något sätt. Det gör mig orolig för jag tycker om att veta att det som är viktigt ligger placerat i en låda eller mapp eller ja, en fysisk plats på något sätt.

Klart jag kan fortsätta med det. Jo. Det kan jag. Men jag gör det ju inte för jag är lat när tillfälle ges och molnet ska ju sköta allt åt mig nu, jag omfamnar det nya, har övergett mitt mejlprogram och låter Gmail sköta rubbet jag har ju till och med installerat ninjatema, webben är det nya svarta på internet. Jag gillar det. Litar på det. Lägger utan tvekan mitt liv i deras – vilka de nu må vara – händer.

Väl?

——

Och på tal om internet: Ni har väl inte missat att även DJtv #4 finns på Youtube? Värsta bästa grejen säger jag.

Texten framför allt

Vi var på releasefest för det nya numret av ALT i går kväll. Och om man går på ett kalas för en tidskrift som sätter diskussion av text i främsta rummet, är det då inte ett sundhetstecken att man vid hemgång, när fyllematen ska inhandlas på McDonalds, har en så animerad textdiskussion att tjejen i kassan blir helt förskräckt och tror att vi håller på att börja slåss?

Att Johanna lutade sig över disken, tog sig för pannan och med teatralisk, darrande stämma kved fram vi kommer inte att sova i samma säng i natt! kanske också spelade in.

——

Fotnot: Diskussionen handlade främst om hur många restauranger det finns i Kiruna, men berörde också – åtminstone via felhörning – ghettot i Warszawa under andra världskriget.

Vem jag vill tacka för framgången? Dansbanden!

Det lackar mot nyår och med det följer faktumet att jag lovat mig själv – och därmed indirekt hela jädra världen eftersom jag skrivit om det på bloggen – att vara färdigskriven då. Märk dock väl att färdig inte är detsamma som färdigskriven, jag ämnar nå fram till slutet av historien innan nyåret infaller, därefter startar redigeringsfasen och känner jag mitt material rätt kan den komma att bli rätt så lång.

Hur som helst. För att nå detta evangeliska stadium – jag har ingen aning vad ett evangeliskt stadium innebär men det låter passande i sammanhanget – har jag tvingats till drastiska åtgärder då timmen börjar bli sen. Jag är exempelvis ledig i dag – satan vad här ska skaldas! – och kommer istället att arbeta på lördag kväll i Strängnäs och bevaka finalen av ”Dansbandskampen”. Jo men visst, vad gör man inte för de sköna konsterna.

För det är enkel matematik. Eller logik. Eller ja jag kan kalla det vad fan jag vill för att parafrasera någon som redan hunnit få ut roman nummer två trots att vi debuterade samtidigt – aldrig i livet att jag skulle ha suttit och tragglat med boken på lördag kväll, men jobba är en helt annan sak, och eftersom jag mycket väl kan tänka mig att romanskriva på dagtid en tisdag, är slutsatsen denna:

Satan vad här ska skaldas.

DJtv #4 – Alla får litteraturtidskrifter

Vi var först lite bekymrade eftersom DN hann först, men bestämde oss för att tänka ja men än sedan då? Den här veckan diskuterar vi därför varför alla skulle ha en egen litteraturtidskrift år 2008 och vilken framtid de kan tänkas ha. Och är det ändå inte på något sätt bloggarnas förtjänst att vi fått ALT, Vi läser och OLM?


DJtv #4 – Daniel & Johanna pratar litteratur from Daniel Åberg on Vimeo.

Länkar till sådant vi pratar om i avsnittet:
Året då tidskriften levde upp (artikel i DN)
Atlas litterära tillägg
Vi läser
Ordfront litterära magasin
Atlasbloggen
Johannas text om Lars Noréns dagbok
Vassa eggen